This study examines the depiction of violence in Disney films by investigating the relation between violence and the characters from the 1930’s until today with focus on a gender perspective. The films are Snow White and the Seven Dwarfs, Sleeping Beauty, Beauty and the Beast, Pocahontas, Tangled and Frozen. The theoretical framework is based on the works of Devin McKinney, Henry Giroux and Slavoj Zizeks categorizations of violence. The results of the study show that the hyperreal form of violence have increased substantially, while the structural violence, such as detention, has been reduced and made visible in the narrative. There has also been a change in how the female characters relate to violence. In the earlier movies they took on a passive role, but later on they used violence in a more defensive way. In terms of the antagonists, a difference could be seen between the male and female characters. The female characters more often used other people to help them exercise violence, whilst the male characters did it themselves. The physical violence was more commonly used by the male characters, and the psychological violence was more common among the female characters.

Barnfilmen har länge haft en undanskymd plats inom filmteori. Man har tidigare intresserad sig för den i termer av ideologisk påverkan eller pedagogisk nytta alternativt onytta, men intresse för frågor som rör mer specifika textmekanismer har hittills dröjt. En sådan fråga är, exempelvis, hur barnfilmen konstruerar eller implicerar sin egen åskådare. Med tanke på att motsvarande problema¬tik har dragit till sig många barnlitteraturforskares intresse, är det märkligt att en liknande omsorg inte har uppstått inom barnfilmstudier. Mot denna bakgrund, är denna studies syfte att utforska några samtida animerade barnfilmtexter för att förstå hur de relaterar sig till en tilltänkt publik. Filmerna i fokus är Shrek (Andrew Adamson, Vicky Jenson, 2001), The Incredibles (Brad Bird, 2004), Shark Tale (Bibo Ber¬geon, Vicky Jenson, Rob Letterman, 2004) och Madagascar (Eric Darnell, Tom McGrath, 2005). Med hjälp av bacthinska begrepp så¬som dialogism, parodi, heteroglossia och karneval undersöks berättelsens struktur och ton; möjliga åskådarpositioner; textmekanismer som möjliggör samlevnaden av olika tolkningsalternativ i en och samma mainstreamfilm. I uppsatsen argumenteras för att filmerna bättre kan förstås som ambivalenta texter, som både upprepar och ifrågasätter typiska barnkulturella berättarstrukturer och motiv. De erbjuder möjlig¬heten till en lineär, traditionell tolkning av filmernas barnkulturella teman och en parodisk omvandling av dessa. Samtidigt anspelar de också till texter och praktiker som ligger utanför barnkulturens gränser, vilka också behandlas parodiskt. Detta öppnar ut¬rymme för flera möjliga läs¬arter och tilltalar en tilltänkt heterogen publik, framför allt i fråga om ålder. De olika åskådarpositionerna kan leva tillsammans i en och samma text förhållandevis friktionsfritt, tack vare att filmerna erbjuder en upprorisk och gränsöverskridande upplevelse, som här betecknas som karnevalisk.

Syftet med denna studie är att beskriva vilka natursyner som förmedlas i barnfilmerna Happy Feet (2006) och Wall-e (2008). Detta för att undersöka om de kan användas inom utbildning för hållbar utveckling i förskolan. Det har utförts en ekokritisk studie av materialet med ett idé- och ideologikritiskt perspektiv. Denna studie har utförts i strävan efter att bidra med ny forskning för området utbildning för hållbar utveckling inom förskolan, då det är ett tunt utforskat område. Resultatet av studien är att den antropocentriska natursynen dominerat i båda filmerna, men att de samtidigt ifrågasätts mellan raderna. Slutsatsen av studien är att innehållet i filmerna går att använda som underlag för undervisning, till exempel för att kunna föra en diskussion i barngrupp om natursyner.

The main aim of this dissertation is to examine the different childhood discourses permeating Swedish children’s cinema. This is done through close readings of three films that, each in their own way, play an important role in the history of this tradition: THE CHILDREN OF FROSTED MOUNTAIN (Rolf Husberg, 1945), THE CHILDREN OF BULLERBY VILLAGE (Olle Hellbom, 1960) and ELVIS! ELVIS! (Kay Pollak, 1977). Other subjects analysed are media debates about children’s film from the periods in which the films were produced, as well as official reports on the same subject. Taken as a whole, these elements form a significant body of material, describing the notions of children and childhood, as well as ideas around children’s film as medium, that predominated in Swedish society at three given moments in the 20th century. The study shows, that the most striking characteristic is that ever since 1945, when the first film specifically made for children was produced in Sweden, such films have been created with the intention of ‘benefiting’ the young audience. This ‘cinema of best intentions’, in turn, contains a number of attributes that are not always as unequivocally positive as they might initially seem. One of the main starting points for this exploration comes from modern childhood studies, according to which every given time and culture has its own complex of ideas, understandings and representations of children and childhood. Another central theoretical source is Michel Foucault. His ideas of power and knowledge, discipline and oppression, as well as his methodology, permeate this study. From this point of view, there is an aspect of ‘best intentions’ children’s cinema that can be seen as imposing ‘the oppression of benevolence.’ The closing discussion shows how the Swedish children’s film, today as always, is inhibited by factors such as faithfulness to the written original, fear of upsetting the young audience and commercial demands.

The ever-changing practice of translating movies evolves along with living languages and media development. Dubbing a movie broadens its reach adequately when the primary audience is younger children with little knowledge of the movie’s source language and culture. Dubbing is a form of audiovisual translation where much of the original dialogue can be kept since the time restraints are ruled by the original dialogue. In this study, culture-bound references from the children's movie The Swan Princess (1994) have been analyzed with the purpose of identifying the translation strategies used. The study is qualitative, and the analysis is based on audiovisual translation theory. This study has shown that the cost of subtitling instead of dubbing a movie, for children, is its culture-bound expressions and references. Dubbing has many advantages for audiences who cannot read fast enough for the subtitles to contain something of substance.