Studie har avsett att undersöka hur den postkoloniala teorin manifesteras i två ungdomsromaner, samt hur dessa manifestationer har parodierats. En tematiskt och narratologisk analysmetod har använts i studien. Resultaten åskådliggör att de båda romanerna kan betraktas som en parodi över det allmänmänskliga behovet av en kulturell identitet.

Syftet med denna uppsats är att se hur tv:n fungerar som en storyteller och vilka versioner av folklore, urbana sägner som den för vidare. Jag tittar på hur Supernaturals (2005-2020) pilotavsnitt integrerar folklore och urbana sägner i avsnittet samt hur den förhåller sig till den traditionella folkloren, hur de använder sig av folkloristiskt material och vilken mening materialet tillskrivs. Metoden som används är närstudier av S1:e1 Pilot som sändes första gången 2005. Teoretiska utgångspunkterna som används vid analysen för att svara på studiens frågeställningar är integration, skildring och parodi enligt Jeffrey A.Tolbert och Michael Dylan Fosters The Folkloresque:Reframing Folklore in a Popular Culture World (2016). Av studien framgår det att S1:e1 håller sig väl med de originalsägner och spökhistorier som integreras i avsnittet samt användningen av folkloristiskt material ökar igenkännandet som bidrar till en känsla av tradition samtidigt som det laddas med nya meningar.

En uppsats som reder ut vad en författare är och vilken roll denne intar i ett nytt medium som YouTube. Genom att undersöka forskning om författarens roll i äldre media och analyser av tre olika författarroller på YouTube utreder den här uppsatsen hur rollen ser ut i ett nyare media. Här analyseras en tydligt enskild uppladdare på YouTube, klipp skapade och uppladdade av ett produktionsbolag och ett fenomen där olika uppladdare använder samma ursprungsmaterial för att skapa nya kreationer. Både litteratur och filmforskningen har överlag fokuserat på den enskilda författarrollen men den här uppsatsen påvisar dock att kollektivt författarskap blir tydligare i ett medium som YouTube.

Denna litteraturstudie undersöker tre av Carl Michael Bellmans texter för att undersöka deras relevans i svenskundervisningen, samt om och vad deras parodiska upplägg säger om Bellmans attityd gentemot kristendomen och Gamla testamentet. Undersökningen fokuserar på epistel nr 23, sång nr 35 och sång nr 41. Studien grundar sig på en kvalitativ litteraturundersökning där hermeneutiken används för att tolka fram ett resultat, för att sedan med hjälp av relevant forskning inom ämnet, analysera det framtagna resultatet. Utöver tidigare forskning kommer även litteratursociologisk teoribildning användas för att analysera empirin. Undersökningen urskilde en del tendenser och då framförallt det faktum att Bellman förmänskligar gestalter och berättelser ur Gamla testamentet med hjälp av allusion. I frågan om Bellmans parodi, visar studien att denna genre används av Bellman för att ta ner religionen och dess karaktärer till en lägre och mer samhällsnära nivå. Studien påvisar slutligen även att Bellmans relevans inom svenskundervisningen framför allt ligger i komiken och nöjet med att läsa lyrik som kan ses som mer verklighetsnära för eleverna.

Using existing art in order to create new art is a well-knownpart of human culture. Humans learn and are inspired by what comes before us and those who come afterwill, in turn,be inspired by us. Stories and artscropup time and timeagain throughout history with new takes and twists. Such has been the case since time immemorial. With the advent of economical value tied to creative workssociety decided to give certain rights and protections to those who created suchworks. These came in the form of exclusive rights and control overthe created work.With this exclusivity comes the risk of hampering the creative freedom of other artists, since another cannot create something that is toosimilar toa protected work. Thus, a balance is needed between the two interests. There must be a degree of freedom to use protected works in the creative process, just as there must be some protection and exclusivity of works already created. A question of large importance is then: ”to what extent can existing and protected works be used by artists who are trying to create new art?” This is the question this study attempts to answer. Knowing the answer to this question willmake the playing field for artists more concrete and clearer. Which hopefully will make creating art by using existing works easier and with less risk of copyright infringement.The study went about this by identifying what laws come into effect when protected works are used for creating new art, and analyse how those laws work in practice. The study applied a legal dogmatic method in order to investigateand analyse the applicable lawin search of principles and guidelines for how art can be used in this way. The investigationconsists in large part of analysis of prejudicial court rulings. The analysis is done with the help of legal doctrine in the form of comments to rulings and other legal literature. The conclusions found in the investigation was then subjected to critical reflection where they were put in the context ofvisual arts and what they meanfor artistsin practice. The study found that the conditions for using art in the creation of new art are relatively good, at least when it comes to the question of imitation (efterbildning). There are many things an artist can dowhen using existing art in their creative work inorder toavoid it being an imitation according to courts. However, when it comes to the ”right of respect” of a piece of art,the applicable law is unclear. The assessment of whether changes to an artwork constitutes a violation of the right of respect is very complex and, in many cases,unclear. It relies heavily on old preparatory works,and it is unclear to what extentthese preparatory works are actually still applicable.The study findsthata clearerright of respect is desirablein order to have a more effective copyright law that better allows for using existing art in order to create new art.

<p>Barnfilmen har länge haft en undanskymd plats inom filmteori. Man har tidigare intresserad sig för den i termer av ideologisk påverkan eller pedagogisk nytta alternativt onytta, men intresse för frågor som rör mer specifika textmekanismer har hittills dröjt. En sådan fråga är, exempelvis, hur barnfilmen konstruerar eller implicerar sin egen åskådare. Med tanke på att motsvarande problema¬tik har dragit till sig många barnlitteraturforskares intresse, är det märkligt att en liknande omsorg inte har uppstått inom barnfilmstudier.</p><p>Mot denna bakgrund, är denna studies syfte att utforska några samtida animerade barnfilmtexter för att förstå hur de relaterar sig till en tilltänkt publik. Filmerna i fokus är Shrek (Andrew Adamson, Vicky Jenson, 2001), The Incredibles (Brad Bird, 2004), Shark Tale (Bibo Ber¬geon, Vicky Jenson, Rob Letterman, 2004) och Madagascar (Eric Darnell, Tom McGrath, 2005). Med hjälp av bacthinska begrepp så¬som dialogism, parodi, heteroglossia och karneval undersöks berättelsens struktur och ton; möjliga åskådarpositioner; textmekanismer som möjliggör samlevnaden av olika tolkningsalternativ i en och samma mainstreamfilm.</p><p>I uppsatsen argumenteras för att filmerna bättre kan förstås som ambivalenta texter, som både upprepar och ifrågasätter typiska barnkulturella berättarstrukturer och motiv. De erbjuder möjlig¬heten till en lineär, traditionell tolkning av filmernas barnkulturella teman och en parodisk omvandling av dessa. Samtidigt anspelar de också till texter och praktiker som ligger utanför barnkulturens gränser, vilka också behandlas parodiskt. Detta öppnar ut¬rymme för flera möjliga läs¬arter och tilltalar en tilltänkt heterogen publik, framför allt i fråga om ålder. De olika åskådarpositionerna kan leva tillsammans i en och samma text förhållandevis friktionsfritt, tack vare att filmerna erbjuder en upprorisk och gränsöverskridande upplevelse, som här betecknas som karnevalisk.</p>

En metastudie som använder sig av en specifikt anpassad tolkning av grounded theory för att undersöka The Daily Shows satiriska kritik och funktion, samt hur detta relaterar till det sociologiska perspektivet. Fynden visar på en problematik som väl överrensstämmer med mer allmänna sociologiska teorier hos Foucault, Bourdieu och Habermas. Satiren visar sig utöva en serie meningsfulla funktioner som har potential att verka som en populistisk samhällskritik med stort inflytande. Satiren visar sig dock inte vara en problemfri diskurs och ett antal problem identifieras som behöver adresseras för att diskursen ska kunna åberopa någon form av legitimitet. / A meta-study which uses a specifically tailored interpretation of grounded theory to explore The Daily Shows satiric critique and function, as well as how it relates to the sociological perspective. The findings show a complex of problems that well corresponds to the more general sociological theories of Foucault, Bourdieu and Habermas. The satire is found to perform a series of meaningful functions with potential to act as a populist form of social criticism with a large influence. However, satire is also found to be a problematic discourse and a series of problems are identified that needs to be addressed for the discourse to invoke any form of legitimacy.

Detta kandidatarbete handlar om hur ämnen som parodi, posthumanism och mytologi kan kombineras för att skapa en spelprototyp där dessa tre agerar som pelare, vare sig dessa manifesteras inom narrativet, estetiken eller mekaniken. Med hjälp av parodi som designperspektiv kan man granska ämnen som mytologi och posthumanism, för att skapa något som länkar samman dem. Denna text går igenom alla projektets utvecklingsfaser, hur själva arbetsprocessen har utvecklats och olika iterationer vi skapade för att ge en klar bild vilka tankebanor det var som ledde till vilka kreativa val och hur slutprototypen kom till. Synopsis: 300 år efter mänsklighetens förfall, världen är bebodd av monster, men en dag släpps de rastlösa själarna av mänskligheten lös, tar över monstren och gör dem mer mänskliga. / This bachelor thesis will cover how the subjects of parody, posthumanism and mythology can be combined to create a game prototype where these three serve as pillars, whether they take the form of design perspective, esthetics or mechanics. By using parody as a design perspective, one can examine subjects such as mythology and posthumanism in order to create something that connects them. This thesis will go through all the stages of development, how the working procedure has evolved and different iterations we created in order to give a clear image of which lines of thought it was that led to which creative choices and how it led to the creation of the final prototype.  Synopsis: 300 years after the fall of mankind, the world is inhabited by monsters, but one day the restless souls of humanity are unleashed, possess the monsters and make them more human.

Barnfilmen har länge haft en undanskymd plats inom filmteori. Man har tidigare intresserad sig för den i termer av ideologisk påverkan eller pedagogisk nytta alternativt onytta, men intresse för frågor som rör mer specifika textmekanismer har hittills dröjt. En sådan fråga är, exempelvis, hur barnfilmen konstruerar eller implicerar sin egen åskådare. Med tanke på att motsvarande problema¬tik har dragit till sig många barnlitteraturforskares intresse, är det märkligt att en liknande omsorg inte har uppstått inom barnfilmstudier. Mot denna bakgrund, är denna studies syfte att utforska några samtida animerade barnfilmtexter för att förstå hur de relaterar sig till en tilltänkt publik. Filmerna i fokus är Shrek (Andrew Adamson, Vicky Jenson, 2001), The Incredibles (Brad Bird, 2004), Shark Tale (Bibo Ber¬geon, Vicky Jenson, Rob Letterman, 2004) och Madagascar (Eric Darnell, Tom McGrath, 2005). Med hjälp av bacthinska begrepp så¬som dialogism, parodi, heteroglossia och karneval undersöks berättelsens struktur och ton; möjliga åskådarpositioner; textmekanismer som möjliggör samlevnaden av olika tolkningsalternativ i en och samma mainstreamfilm. I uppsatsen argumenteras för att filmerna bättre kan förstås som ambivalenta texter, som både upprepar och ifrågasätter typiska barnkulturella berättarstrukturer och motiv. De erbjuder möjlig¬heten till en lineär, traditionell tolkning av filmernas barnkulturella teman och en parodisk omvandling av dessa. Samtidigt anspelar de också till texter och praktiker som ligger utanför barnkulturens gränser, vilka också behandlas parodiskt. Detta öppnar ut¬rymme för flera möjliga läs¬arter och tilltalar en tilltänkt heterogen publik, framför allt i fråga om ålder. De olika åskådarpositionerna kan leva tillsammans i en och samma text förhållandevis friktionsfritt, tack vare att filmerna erbjuder en upprorisk och gränsöverskridande upplevelse, som här betecknas som karnevalisk.

Denna studie syftar till att undersöka hur barn talar om sin egen och kamraters lek i förskolan med fokus på det som i litteraturen har kallats för karnevalisk lek. Vidare är syftet att med barns egna perspektiv på lek synliggöra lekens meningsaspekter så som barnen beskriver dem. Studien är kvalitativ och har inspirerats av en fenomenologisk ansats. Empirin har samlats in med hjälp av intervjuer och samtal med barnen. Denna har sedan analyserats med hjälp av teoretiska begrepp från Bachtin, Øksnes och Huizinga. Deras studier av den medeltida karnevalen, den karnevaliska leken, respektive lekens meningsaspekter har varit viktiga utgångspunkter för min analys. Sammanfattningsvis visar studien att barn talar om aktiviteter som kan relateras till Bachtins idéer om den medeltida karnevalen. Analysen visar också att karnevaliska aktiviteter ibland marginaliseras och underordnas mer ordningsamma och rationella aktiviteter och lekar i förskolan. I likhet med Øksnes analys av den karnevaliska leken, beskriver barnen att de bryter mot rådande regler och förbud i förskolan och att de stör den ordning och de normer som existerar i förskolan. Flera av de meningsaspekter Huizinga tilldelar leken märks i barnens beskrivningar av de karnevaliska aktiviteterna.