Min uppsats handlar om Woody Allens skildring av staden. Det är inte New York denna uppsats handlar om, utan om de europeiska storstäderna London, Barcelona, Paris och Rom. I dessa städer har Woody Allen spelat in fem filmer. Dessa filmer är Match Point (2006), Scoop (2007), Vicky Cristina Barcelona (2008), Midnight in Paris (2011) och To Rome With Love (2012). Det ryktas även att hans nästa filmprojekt kommer att utspela sig i en europeisk storstad.  Varje film visar utvalda sidor av respektive stad. Allen väljer att visa utvalda sidor av staden, som utgör vilket uttryck staden ger till filmens berättande. Därav får åskådaren motsvarande intryck av hur Woody Allen ser på staden. Exempelvis handlar dessa val om hur filmen kartlägger staden, hur karaktären förändrar sina åsikter när den befinner sig i staden, och hur moraliska imperativ i storstadsturism framkommer genom filmen. Allen har nämligen använt sig både av ikoniska byggnader som indikerar respektive stad, som Eiffeltornet för Paris, men samtidigt visat mindre kända miljöer av respektive stad. Han har med andra ord varvat klichéklassade stadsvyer med mer personliga vyer av andra, mindre kända, delar av respektive stad.                       Trots att de första filmerna Match Point (2006) och Scoop (2007), som utspelas i London, inte nödvändigtvis handlar om turism, handlar de ändå om en amerikanska som besöker en icke-amerikansk stad, på andra sidan Atlanten. Samtliga filmer jag undersöker i denna uppsats handlar om olika typer av amerikaner som besöker europeiska städer. På olika sätt påverkas nämligen dessa amerikaner av respektive stad. Dessa sätt jämförs med hur med 1920-talets stadssymfonier och 1950-talets ”runaway romances”. I urvalda filmer från 1950-talet fungerade nämligen Europa som en tillflyktsort för amerikaner som ville hitta sitt jag och inleda affärer. Jag har kommit fram till att identitetssökande och otrohet i Woody Allens filmer är mer legitimerade än det var på 1950-talet. Dessutom liknar Allens Parisfilm och Romfilm stadssymfonier från 1920-talet. Dessa filmtrender från 1900-talets första hälft hänger då ihop med Allens filmer från 2000-talet. Detta förklaras i en djupgående närläsning av Woody Allens sätt att skildra europeiska städer. I denna analys dissekeras turistbegreppet, hur den skiljer sig från resenärsbegreppet och hur tiden har förändrat hur amerikanska turisterna förhåller sig till respektive stad och invånarna i respektive stad.

Syftet med denna uppsats är att se hur tv:n fungerar som en storyteller och vilka versioner av folklore, urbana sägner som den för vidare. Jag tittar på hur Supernaturals (2005-2020) pilotavsnitt integrerar folklore och urbana sägner i avsnittet samt hur den förhåller sig till den traditionella folkloren, hur de använder sig av folkloristiskt material och vilken mening materialet tillskrivs. Metoden som används är närstudier av S1:e1 Pilot som sändes första gången 2005. Teoretiska utgångspunkterna som används vid analysen för att svara på studiens frågeställningar är integration, skildring och parodi enligt Jeffrey A.Tolbert och Michael Dylan Fosters The Folkloresque:Reframing Folklore in a Popular Culture World (2016). Av studien framgår det att S1:e1 håller sig väl med de originalsägner och spökhistorier som integreras i avsnittet samt användningen av folkloristiskt material ökar igenkännandet som bidrar till en känsla av tradition samtidigt som det laddas med nya meningar.

Denna kandidatuppsats utgör en komparativ studie av två vampyrkaraktärer, greve Dracula och Edward Cullen, utifrån Bram Stokers Dracula (1993) och Stephenie Meyers första roman i Twilightsagan, Twilight (2007). Jag vill försöka klargöra förändringar i skildringarna av vampyrkaraktärerna genom att jämföra hur dem skildras när det gäller utseende, liv samt beteende och handling och därefter finna likheter och skillnader vampyrkaraktärerna emellan utifrån dessa aspekter. Den komparativa studien bygger huvudsakligen på närläsning av romanerna eftersom jag endast ägnar mig åt att studera hur vampyrkaraktärerna skildras. Resultatet visar att det finns såväl likheter som skillnader när det gäller skildringarna av greve Dracula och Edward. Skildringarna av Dracula som en monstervampyr har förändrats, gått förlorade och likaledes bevarats när det gäller skildringarna av Edward som humanvampyr.

Syftet med denna studie är att undersöka hur Aftonbladet skildrade det Socialdemokratiska varumärket och dess kärnvärden under nyhetsrapporteringen av partiledarens bidragsfusk, studien undersöker även vad partiet står för i syfte att kunna jämföra med hur det skildrades i Aftonbladet.  För att kunna undersöka detta är denna uppsats uppdelad i två undersökningar. Den första undersökningen är en kvalitativ samtalsintervju som undersöker vad partiet står för i syfte att kunna jämföra med hur det skildrades i Aftonbladet. Samtalsintervjun ska endast fungera som ett redskap i att bilda oss en uppfattning om vilka Socialdemokraterna är. Tyngdpunkten i studien ligger på den andra undersökningen som är en kvalitativ textanalys vars syfte är att undersöka hur Aftonbladet skildrade det socialdemokratiska varumärket och dess kärnvärden under nyhetsrapporteringen av partiledarens bidragsfusk.  Slutsatserna som undersökningarna har resulterat i är att partiet inte skildrades enligt den önskvärda bilden som Socialdemokraterna har av sig själv, som bland annat är att vara ett jämlikt, rättvist och kompetent parti. Resultatet visade att Aftonbladet skildrade händelsen som en skandal, där händelsen i hög grad utvecklades till en partifråga snarare än en personfråga i och med att partiledaren anses vara partiet. Överlag hade nyhetsrapporteringen en sensationaliserad karaktär där större delen av innehållet hade någon form av spekulation eller hårdvinkling, vilket kan skapa omedelbara effekter på partiets varumärke.

Bakgrund: Spelfilmer har en stor påverkan på vår kulturella förförståelse. Individers föreställningar och uppfattningar om olika typer av fenomen, däribland psykisk ohälsa, formas därför medvetet och omedvetet av hur spelfilmer väljer att skildra dessa fenomen. Det är därför av stor vikt att psykisk ohälsa skildras på ett sätt som inte producerar eller reproducerar felaktiga och stigmatiserande attityder gentemot individer med psykisk ohälsa för att dessa individer ska ha chans till återhämtning och delaktighet i samhället. Spelfilmer är en stor aktör i det moderna historieberättandet, vi kan därför genom att studera spelfilmer få en fingervisning kring hur våra föreställningar och uppfattningar kring psykisk ohälsa har förändrats genom tiden. Syfte: Syftet med studien är att studera likheter och skillnader i hur psykisk ohälsa skildras i några uppmärksammade spelfilmer från 1970-talet till idag. Metod: Studien har utförts genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Genomförandet av studien visar på att de stereotypa föreställningarna som råder kring psykisk ohälsa, som säger att individer med psykisk ohälsa på olika sätt är och förväntas vara normöverskridande, än idag är de mest vedertagna. Ett överträdande av ett ”vi och dem” kunde emellertid urskiljas i de nya filmerna, i den bemärkelsen att karaktärerna med psykisk ohälsa skildrades mer nyanserat och deras medmänskliga och empatiska sidor fick framträda. Det här backades upp av en tydlig kritik mot samhällets orättvisor, normer och strukturer. Slutsats: Genom att i skildringen av psykisk ohälsa träda utanför de stereotypiska föreställningarna kan skiljelinjerna mellan vad som anses vara normalt kontra onormalt suddas ut något, vilket kan minska stigmatiseringen kring psykisk ohälsa. En icke-stigmatiserande skildring av psykisk ohälsa i media är grundläggande för att dessa individer ska ha en möjlighet till full delaktighet i samhället och på så vis ha ökade chanser att genomgå en hälsosam återhämtningsprocess. / Background: Feature films have a major impact on our cultural pre-understanding. Individuals' perceptions and attitudes of different types of phenomena, including mental illness, are therefore consciously and unconsciously shaped by how feature films choose to portray these phenomena. It is therefore of great importance that mental illness is portrayed in a way that does not produce or reproduce incorrect and stigmatizing attitudes towards individuals with mental illness in order for these individuals to have a chance to recover and participate in society. Feature films are a major player in modern storytelling, therefore by studying feature films we can get a glimpse of how our perceptions and attitudes towards mental illness have changed over time. Aim: The aim of the study is to study similarities and differences in how mental illness is portrayed in some high-profile feature films from the 1970s to today. Method: The study was conducted through a qualitative content analysis. Results: The implementation of the study shows that the stereotypical notions that prevail about mental illness, which say that individuals with mental illness in various ways are and are expected to exceed social standards, are still the most established perception. A transgression of a "we and them" could, however, be discerned in the new films, in the sense that the characters with mental illness were portrayed in a more nuanced way and their compassionate and empathetic sides were allowed to emerge. This was backed up by a clear critique of society's injustices, norms and structures. Conclusion: By stepping outside the stereotypical notions in the portrayal of mental illness, the dividing lines between what is considered normal versus abnormal can somewhat be blurred out, which can reduce the stigma surrounding mental illness. A non-stigmatizing portrayal of mental illness in the media is fundamental for these individuals to have an opportunity for full participation in society and thus have an increased chance of undergoing a healthy recovery process.