Bakgrund: Spelfilmer har en stor påverkan på vår kulturella förförståelse. Individers föreställningar och uppfattningar om olika typer av fenomen, däribland psykisk ohälsa, formas därför medvetet och omedvetet av hur spelfilmer väljer att skildra dessa fenomen. Det är därför av stor vikt att psykisk ohälsa skildras på ett sätt som inte producerar eller reproducerar felaktiga och stigmatiserande attityder gentemot individer med psykisk ohälsa för att dessa individer ska ha chans till återhämtning och delaktighet i samhället. Spelfilmer är en stor aktör i det moderna historieberättandet, vi kan därför genom att studera spelfilmer få en fingervisning kring hur våra föreställningar och uppfattningar kring psykisk ohälsa har förändrats genom tiden. Syfte: Syftet med studien är att studera likheter och skillnader i hur psykisk ohälsa skildras i några uppmärksammade spelfilmer från 1970-talet till idag. Metod: Studien har utförts genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Genomförandet av studien visar på att de stereotypa föreställningarna som råder kring psykisk ohälsa, som säger att individer med psykisk ohälsa på olika sätt är och förväntas vara normöverskridande, än idag är de mest vedertagna. Ett överträdande av ett ”vi och dem” kunde emellertid urskiljas i de nya filmerna, i den bemärkelsen att karaktärerna med psykisk ohälsa skildrades mer nyanserat och deras medmänskliga och empatiska sidor fick framträda. Det här backades upp av en tydlig kritik mot samhällets orättvisor, normer och strukturer. Slutsats: Genom att i skildringen av psykisk ohälsa träda utanför de stereotypiska föreställningarna kan skiljelinjerna mellan vad som anses vara normalt kontra onormalt suddas ut något, vilket kan minska stigmatiseringen kring psykisk ohälsa. En icke-stigmatiserande skildring av psykisk ohälsa i media är grundläggande för att dessa individer ska ha en möjlighet till full delaktighet i samhället och på så vis ha ökade chanser att genomgå en hälsosam återhämtningsprocess. / Background: Feature films have a major impact on our cultural pre-understanding. Individuals' perceptions and attitudes of different types of phenomena, including mental illness, are therefore consciously and unconsciously shaped by how feature films choose to portray these phenomena. It is therefore of great importance that mental illness is portrayed in a way that does not produce or reproduce incorrect and stigmatizing attitudes towards individuals with mental illness in order for these individuals to have a chance to recover and participate in society. Feature films are a major player in modern storytelling, therefore by studying feature films we can get a glimpse of how our perceptions and attitudes towards mental illness have changed over time. Aim: The aim of the study is to study similarities and differences in how mental illness is portrayed in some high-profile feature films from the 1970s to today. Method: The study was conducted through a qualitative content analysis. Results: The implementation of the study shows that the stereotypical notions that prevail about mental illness, which say that individuals with mental illness in various ways are and are expected to exceed social standards, are still the most established perception. A transgression of a "we and them" could, however, be discerned in the new films, in the sense that the characters with mental illness were portrayed in a more nuanced way and their compassionate and empathetic sides were allowed to emerge. This was backed up by a clear critique of society's injustices, norms and structures. Conclusion: By stepping outside the stereotypical notions in the portrayal of mental illness, the dividing lines between what is considered normal versus abnormal can somewhat be blurred out, which can reduce the stigma surrounding mental illness. A non-stigmatizing portrayal of mental illness in the media is fundamental for these individuals to have an opportunity for full participation in society and thus have an increased chance of undergoing a healthy recovery process.