Lagen om särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) genomgick år 1990 en uppdatering. Rekvisiten som behöver föreligga för att lagen ska kunna tillämpas ändrades från att ha behövt uppnå graden fara och allvarlig fara för den unges hälsa och utveckling, till att endast behöva uppfylla påtaglig risk för den unges hälsa och utveckling. Denna förändring medförde att det idag inte krävs lika allvarliga omständigheter för att ett beslut om LVU ska kunna fattas, vilket påverkar beskrivningarna av ärendena i sig men även beskrivningarna av barnen och föräldrarna. Syftet med denna studie är att utifrån ett jämförande perspektiv belysa likheter och skillnader i LVU-domar från två olika årsperioder, 1985-1989 och 2012-2016. Studien utgår från en kvalitativ forskningsansats med avstamp i det socialkonstruktivistiska perspektivet. Teorierna som studien utgår från är diskursteori och barndomssociologi. Det empiriska materialet består av LVU-domar som har inhämtats från en förvaltningsrätt i en medelstor svensk kommun. Det empiriska materialet har bearbetats genom kodning vilket har resulterat i fyra genomgående teman: Barnets beteende, Barnets behov och barnets vilja, Föräldraförmåga och Domstolens bedömning av samtyckets tillförlitlighet. Materialet har analyserats med hjälp av diskursanalys och studiens resultat presenteras i resultatkapitlet. Det som framkommit i resultatet visar på både likheter och skillnader i domarna mellan tidsperioderna. Diskursen och språket i domarna gällande barnet, föräldrarna och deras föräldraförmåga samt den språkliga framställningen av föräldrarnas och barnets vilja skiljer sig åt mellan tidsperioderna. De likheter som framkommit mellan informationen i domarna gäller bland annat den normativa synen på vad som är ett avvikande problembeteende. De skillnader som framkommit gäller bland annat att i de nyare domarna får barnet och föräldrarna mer utrymme att uttrycka sin åsikt. Likaså ger även språkbruket en mer uttömmande beskrivning av barnets och föräldrarnas situation.

Denna uppsats behandlar barnperspektivets roll i socialsekreterares arbete med föräldrar med missbruksproblematik. Syftet med studien är att undersöka barnperspektivets roll i socialsekreterares kontakter med missbrukande föräldrar. Datainsamlingen har skett genom åtta kvalitativa intervjuer med socialsekreterare som arbetar på socialtjänstens beroendeenheter. Därefter har intervjuerna analyserats genom innehållsanalys. Den vetenskapsteori som använts i uppsatsen är konstruktivism och analysen har präglats av såväl ett barndomssociologiskt perspektiv som ett systemteoretiskt perspektiv. Resultatet visar att de intervjuade socialsekreterarna anser att det viktigaste i att tillämpa ett barnperspektiv i deras arbete är att uppmärksamma om det finns barn i den missbrukandes närhet. Däremot är det mycket sällan som socialsekreterare vid beroendeenheten pratar med barn om hur de upplever förälderns missbruk. Slutsatsen av resultatet är att barnen uppmärksammas av socialsekreterarna men deras delaktighet och möjlighet att påverka sin situation är mycket begränsad.

Syftet med studien är att genom en kvalitativ metod studera hur biståndshandläggare inom ramen för lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) använder sig av barnkonventionen och begreppet barnets bästa i utredningar som gäller stöd och insatser till barn. Studien svarar på två frågeställningar: Hur tillgodoses barns rätt till delaktighet i utredningar enligt LSS? och I vilken utsträckning tas hänsyn till barnets vilja? För att svara på dessa frågeställningar har vi studerat 20 LSS-utredningar som rör barn från en stor kommun i mellersta Sverige. Dessa utredningar har sedan analyserats med hjälp av innehållsanalys utifrån studiens teoretiska utgångspunkt barndomssociologi, Harts delaktighetsstege samt Sundhalls delaktighetsbegrepp. I analysen har vi med hjälp av Sundhalls delaktighetsbegrepp objekt utan röst, objekt med röst, inkompetent subjekt samt kompetent subjekt kunnat se i vilken grad barn med funktionsnedsättningar tillåts vara delaktiga i LSS-utredningarna. Resultatet visar att barns delaktighet varierade i utredningarna. 10 av 20 barn har fått vara delaktiga och komma till tals i stor utsträckning medan en fjärdedel av barnen inte har fått komma till tals överhuvudtaget. Barns rätt till delaktighet tillgodoses av biståndshandläggarna genom att de har ett möte där barnen deltar. Detta innebär dock inte alltid att barnet getts möjlighet att vara faktiskt delaktig. I cirka två tredjedelar av de 20 utredningar vi studerat har hänsyn inte tagits till barnens vilja. Således anser vi, i enlighet med tidigare forskning, att det finns ett fortsatt behov av att arbeta med dessa frågor för att barns rätt till delaktighet ska anses vara tillgodosett.

Abstract How do pupils with intellectual disabilities experience participation and involvement in school work? It was a question I had in mind when I was formulating the thesis statement. I wanted to catch pupils’ experiences and analyze them from the sociology of childhood. Do pupils want more involvement and what obstacles and opportunities do pupils find to exert participation and involvement? The study is based on six interviews conducted with pupils enrolled in the compulsory school for pupils with intellectual disabilities. The pupils were aged between 12 to16. The informants were three girls and three boys, and represented three schools in two municipalities. The interviews were sound recorded and soon after the interviews were completed, they were transcribed. In the analysis I used the sociology of childhood (James & Prout, 1997) with a participatory model (Elvstrand, 2009) as an analytical tool. The results show that pupils’ experiences of participation and involvement can be interpreted as limited. The pupils report that they rarely are informed about the teaching content, methods and how to present their knowledge. They describe that they mostly have experience of participation and being involved in how to work with school work. The pupils report lack of time, teaching materials, group size, teachers and the relationship to classmates as barriers to participation. As for the pupils’ views on how opportunities should be provided for increased participation and involvement, they describe the teacher as a central factor. The pupils want more involvement, but show some uncertainty in their own ability to exert it. A conclusion to be drawn from the result of the study is the teacher’s important role in creating conditions for pupils’ participation and involvement. Teachers should be more explicit when informing pupils about school work, invite them for discussions and listen to them. Another conclusion is that the pupils who are integrated in ordinary school exert more participation and involvement than pupils whose entire school day is in special-schools. The result of this study may help teachers and other staff working with special education to gain a better understanding of how pupils with learning disabilities experience participation and involvement. This can hopefully contribute to the fact that special education and pupils´ learning are improved. / Sammanfattning Vilken syn har elever i grundsärskolan på delaktighet och inflytande? Det var en fråga som fanns i bakgrunden vid formuleringen av studiens syfte. Jag ville fånga elevernas erfarenheter av delaktighet och inflytande i skolarbetet och analysera dem utifrån ett barndomssociologiskt perspektiv. Önskar eleverna mer inflytande och vilka hinder och möjligheter anser eleverna finns för att utöva delaktighet och inflytande? Studien bygger på sex intervjuer gjorda med elever inskrivna i grundsärskolans årskurs 6 till 9. Informanterna var tre flickor och tre pojkar och representerade tre skolor i två kommuner. Vid intervjuerna gjordes ljudupptagning, som snart efter intervjutillfället transkriberades. I analysarbetet använde jag mig av ett barndomssociologiskt perspektiv (James & Prout, 1997) med en delaktighetsmodell (Elvstrand, 2009) i fokus. Resultatet visar att elevernas erfarenheter av delaktighet och inflytande kan tolkas som begränsat. Eleverna berättar att de sällan blir informerade om undervisningens innehåll, metoder och hur de ska redovisa sina kunskaper. De har främst erfarenhet av delaktighet och inflytande i hur de ska arbeta. Eleverna beskriver tidsbrist, läromedel, gruppstorlek, lärarna och relationen till klasskamrater som hinder för delaktighet. Vad gäller elevernas syn på hur möjligheter ska ges för ökad delaktighet och inflytande beskrivs läraren som en central faktor. Eleverna önskar mer inflytande, men visar en viss osäkerhet till sin egen förmåga att utöva det. En slutsats som kan dras utifrån studiens resultat är lärarens viktiga roll för att skapa förutsättningar för elevers delaktighet och inflytande. Lärare behöver bli tydligare på att informera om skolarbetet, bjuda in elever till diskussioner och lyssna till dem. En annan slutsats är att de elever som integreras i grundskolan utövar mer delaktighet och inflytande, än elever vars hela skoldag är i grundsärskoleklassen. Resultatet av studien kan bidra till att speciallärare och övrig personal i grundsärskolan får en ökad förståelse kring hur elever med utvecklingsstörning ser på delaktighet och inflytande. Det kan leda till att verksamheter förbättras och att elevernas lärande gynnas.

Denna studie behandlar barnperspektivets uttryck i domslut avseende tvångsvård av barn under 15 år enligt 3 § Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Barnets eget beteende står i fokus i förhållande till rekvisitet socialt nedbrytande beteende i 3 § LVU. Genom en diskursanalys av tio domslut avgjorda enligt 3 § LVU har vi belagt ett underlag för att besvara vårt syfte. Syftet är att undersöka om och i så fall hur barnperspektivet kommer till uttryck i domslut genom förställningar om barnet i relation till hur barnets röst beaktas i förvaltningsrättens bedömning kring barnets bästa.   Mot bakgrund av vår teoretiska och begreppsliga referensram, inbegripande teori och begrepp kännetecknade av socialkonstruktionitiska antaganden och ett barndomssociologiskt perspektiv, dras slutsatsen att det finns indikationer på att förvaltningsrättens barnperspektiv är bristfälligt. Av analysen framgår att barnets perspektiv framförs på ett problematiskt sätt genom att deltagande aktörer i rätten återger barnets utsagor i barnets frånvaro. Detta är problematiskt i den bemärkelse att barnets åsikt och vilja riskerar att modifieras genom återberättande. Studien antyder även att det råder asymmetri barn och vuxen emellan till följd av barnets låga ställning i rätten. Vidare framkommer av studien att förvaltningsrätten innehar makt att kvalificera barnet som subjekt och objekt genom att värdera deltagande aktörers föreställningar om barnet i sin bedömning kring barnets bästa.

Denna uppsats syftar till att belysa hur lärare tolkar demokratiuppdraget när det gäller barns inflytande över normer i förskolan. Tolkningsbarheten i lärares uppdrag problematiseras och diskuteras utifrån ett barndomssociologiskt perspektiv, med särskilt fokus på hur barns inflytande kan påverkas av relationen med vuxna. De två metoder som används i studien är intervjuer av lärare i två förskolor samt observationer av lärarnas arbete i deras verksamhet. I bakgrunden problematiseras de olika dokument som rör förskolans verksamhet, utgångspunkten för uppsatsen är denna tolkningsbarhet. I bakgrunden görs en fördjupning i tidigare forskningslitteratur om olika sätt att förhålla sig till barn. Studien har haft som mål att undersöka hur lärare som har ett särskilt intresse för demokratiska frågor i förskolan reflekterar över barns inflytande. Resultatet lyfter framförallt hur välvillighet, ett ömsesidigt förtroende samt god kommunikation påverkar relationen mellan barn och lärare. Resultatet tyder på att lärares olika sätt att förhålla sig till barn kan förstärka eller försvaga relationen mellan barn och lärare.

This study addresses children’s music and how children interpret its lyrics. To narrow it down it concentrates on music that has been recorded. The empirical material is analyzed through theoretic thoughts in the sociology of childhood to find out what type of childhood children’s music presents. Sociology of childhood indicates that children should be seen as active in the construction of their own childhood and so are children not just passive subjects of our society’s structures (James & Prout, 1997). James and Prout (1997) also entails that childhood is a social analysis in reliant of variables such as gender, ethnicity or class. Therefore, does this study also include a perspective of norms to find out what norms that children’s music feature. The generation of the empirical material was gathered through a qualitative as well as a quantitative method. After conversing about children’s music with children at a preschool and compiling the survey’s respondents answer this study found a few various conclusions. The type of childhood that the empirics presents is mainly about getting children physically active and the songs quite frequently goes within the theme, animals. It also tells stories about different feelings like jealousy and bad conscience. The lyrics includes norms such as the “nuclear family” but also tends to provoke norms about boys being stronger than girls. Children seem to interpret its lyrics through different agreements or values they share together within their peer cultures. They also use their own experience in life as a means for their interpretations as they tended to associate it with play. Previous studies show that children cooperate in various ways when it comes to listen to recorded music, which in the sociology of childhood could be explain by children’s peer cultures. This study implies that that’s the case and preschool children are already forming a musical taste, but it would seem to be dependent of how much adults are influent in which music they may choose from. Because children’s music as a genre is defined by adults, for that reason can one ask how children would define it.

Studiens syfte är att få en större förståelse kring hur barn och pedagoger ser på och använder sig av populärkulturen i förskolan då vi menar att barns tillgång till denna ökat de senaste åren. För att belysa barnens perspektiv av ämnet använde vi oss av observationer och analyserade sedan materialet med hjälp av den barndomssociologiska teorin med inriktning på kamratkultur och tolkande reproduktion. Vi ville också titta på hur pedagoger ser på och hanterar populärkulturen i förskolans kontext och valde metoden fokusgruppssamtal för att skapa större förståelse kring deras perspektiv på ämnet. För att analysera detta använde vi oss av den utvecklingspedagogiska teorin med fokus på det lekande lärande barnet. Resultatet vi kommit fram till genom vår studie är att barn använder populärkulturen både som inspiration i lekar och som en gemensam referensram i samtalen. Vi kunde även se att pedagogers värderingar påverkade vilken form av populärkultur som användes i förskolan, och i vilken omfattning denna fick ta plats i såväl undervisningen som i vardagen.

Syftet med studien är att identifiera strategier som barn i en syskongrupp på förskolan använder sig av för att förhandla om lekutrymmet i den fria leken samt att analysera förskollärares uppfattningar av och om barns förhandlingsstrategier. Genom observationer och i en fokusgruppsintervju har vi fått svar på forskningsfrågorna: vilka förhandlingsstrategier vi kan se att barnen använder för att få tillträde: vad strategierna leder till: vilka förhandlingsstrategier förskollärarna kan se samt hur förskollärarna arbetar för att motverka exkludering i den fria leken. Materialet i studien har analyserats och diskuterats utifrån tidigare forskning kopplat till hur barn förhandlar i leken, barndomssociologisk teori samt förhandlingsstrategier som barn använder sig av i den fria leken som Corsaro har formulerat. Studiens resultat visar att barn använder sig av olika strategier, det kan vara indirekta och direkta strategier för att få tillträde, för att förneka andra barn tilltäde samt uteslutningsstrategier. Studien visar också att barn använder sig av makt i den fria leken, vilket blev synligt i observationerna i den fria leken och togs även upp i fokusgruppsintervjun med förskollärare. Corsaro (1979) tar i sin forskning upp hur strategier kan leda till negativ eller positiv respons (1979, s. 321). Detta har vi även sett i vår studie men främst hur barn bemöter varandra med negativ respons. I fokusgruppssamtalet fick vi exempel på hur förskolan arbetar förebyggande mot exkludering genom att ha ett stöttande arbetssätt och att vara närvarande som pedagog.

Syftet med denna studie är att utifrån ett barndomssociologiskt perspektiv synliggöra hur barns agens möjliggörs eller begränsas i relation till pedagoginitierad högläsning hos de yngsta barnen i förskolan och diskutera det i relation till åldersmaktordning. Frågeställningarna som besvaras inom studien är ”På vilka sätt möjliggörs eller begränsas yngre barns agens i relation till högläsning i förskolan?” och ”Hur kan yngre barns agens relateras till åldersmaktordning mellan barn och pedagog vid högläsning?”. Insamlandet av material till studien har skett genom kvalitativa observationer som har dokumenterats med hjälp av papper och penna. Insamlandet av materialet genomfördes på en förskola med barn inom åldersgruppen 1-2 år. För att analysera det insamlade materialet har barndomssociologi som teori legat till grund. De barndomssociologiska begreppen agens och åldersmaktordning har använts som analytiska begrepp. De huvudsakliga resultaten av studien visar att barnens agens möjliggörs under högläsning genom att de aktivt samtalar om och pekar på bokens bilder samt påverkar sin egen situation genom att lämna platsen för högläsning för att exempelvis hämta leksaker. Resultaten av studien visar även att barnens agens begränsas genom att pedagogerna styr samtalet som sker under högläsningen samt bestämmer över boken som föremål. I relation till åldersmaktordning framkommer det att barn och vuxna har olika roller och förväntningar under högläsningen samt att det är de vuxna som sätter ramarna för vad som är betydelsefullt för barnen att ägna sig åt när högläsningen pågår.