Syftet med denna studie är att belysa normer och värderingar som genomsyrar Socialtjänstens bedömningar av ungdomarnas beteende ur ett genusperspektiv. Vi ställde oss frågorna: Hur speglar och upprätthåller Socialtjänsten de traditionella föreställningar, normer och värderingar vad gäller kvinnligt och manligt?                                                                                                          Utifrån vilka värderingar och könsrelaterade uppfattningar bedöms, skildras och konstrueras flickor respektive pojkar av socialarbetaren? Vi har kommit fram till att det råder en könsuppdelning inom Socialtjänsten. Resultatet visar att beskrivningen av pojkar och flickor konstrueras på olika sätt. Det används stereotypiska beskrivningar och olika värderingar för både pojkar och flickor. Vi har funnit att Socialtjänsten fortfarande speglar och upprätthåller de traditionella könsföreställningarna.    Vi har tagit del av 20 stycken LVU domar från förvaltningsrätten i Stockholms län. Domarna gäller ungdomar i ålder 14 till 18 som omhändertas på grund av att de anses ha ett avvikande beteende. Vid genomförandet av vår studie har vi använt den kvalitativa diskursanalysen som metod, men vi har även en kvantitativ del där vi erbjuder läsaren en övergripande bild av socialarbetarens beskrivning och konstruktion av ungdomar. För att kunna analysera forskningsresultatet har vi valt följande perspektiv och teorier: Det socialkonstruktivistiska perspektivet och Hirdmans teori om genussystemet.

Årligen placeras ett flertal barn och unga med stöd av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Det centrala fokuset i denna studie är att identifiera skillnader vad gäller rättens argumentation i domskälen, gällande beslut om LVU, med utgångspunkt i föräldrakonstellationer och bioligiskt kön. Studien bygger på totalt 33 domar från 11 av Sveriges förvaltningdomstolar och analyseras i enlighet med diskursanalytisk samt innehållsanalytisk metod. Flertalet liknande studier har gjorts tidigare, men samtliga gäller barnautredningar inom socialtjänsten. Forskning med fokus på föräldrakonstellation och kön i relation till beslut med stöd av LVU saknas på det rättsliga området. Då rättens argument i LVU-domar till stor del grundas på socialjänstens utredningar finns liknande möster som presenteras i studier som gjorts inom sektorn för socialt arbete. De största skillnader som denna studie presenterar rör värderingar i relation till språket, så som att mödrar misshandlar och fäder bestraffar när våld förekommer i hemmet. Två vårdnadshavare får fler brister tilldelade sig jämfört med ensamstående föräldrar och mödrar förväntas kunna ta hand om sina barn medan fäder inte har denna förväntning på sig och anses vara försvarslösa gällande familjerelaterade problem.

The aim of the study learn about if the court assesses boys and girls on an equal basis, or if there are norms of gender constructed in society that appears in the Administrative Court of Appeal. And we want to find out how norms, in this field, are different between boys and girls. We used the judgments of the Administrative Court of Appeal and went through the descriptions of the girls and boys. What basis was used in the judgment of LVU, to do this, we used discourse analysis. We summarized all judgments and then described the outcome of each requirement in LVU, we categorized the results for three requirements, other socially destructive behavior, criminal activity and abuse. Quote was taken from the judges to prove our result. The results were then analyzed by two theories, gender theory and theory of social constructivism. There, we showed what standards have emerged through our analysis and it is explained by the theories and previous research. We concluded that the Administrative Court of Appeal judge based on gender norms in the society. Finally, we discuss our results and what ideas and issues that have emerged during the study.

I mars 2013 avkunnades den så kallade Landskrona-domen. Domen handlar om en 13-årig flicka som i december 2002 anlade en brand som ödelade ett Åhlénsvaruhus i Landskrona. Skadorna uppgick till cirka 60 miljoner kronor. Flickan kom från svåra hemförhållanden och hade en lång historik av placeringar på olika vårdhem samt på barn- och ungdomspsykiatrin i Lund. Vid tillfället för branden var flickan omhändertagen enligt LVU av socialnämnden i Landskrona kommun, men tillfälligt placerad hos sin mor. Försäkringsbolagen If Skadeförsäkring och Zurich stämde Landskrona kommun och yrkade ersättning motsvarande den försäkringsersättning bolagen utgett med anledning av branden. Högsta domstolen avgjorde domen till försäkringsbolagens fördel och ställer i domskälen frågorna kring underlåtenhetsansvar samt beviskrav och bevisbörda vid sådan typ av ansvar på sin spets. Högsta domstolen bjuder på en omfattande genomgång av vad som gäller vid underlåtenhetsansvar, det allmännas ansvar samt det allmännas dokumentationsskyldighet. Högsta domstolen skapar också en ny bevisregel. Bevisregeln tar formen av en presumtionsregel avseende skadeståndsansvar när en myndighet brustit i sin utredningsskyldighet och bristen beror på myndighetens bristfälliga dokumentation. I uppsatsen förklaras underlåtenhetsansvar, det allmännas ansvar och dokumentationsskyldighet utifrån författningar, rättspraxis, förarbeten och doktrin. Vidare ges en introduktion i rättsekonomi, då rättsekonomi delvis präglar uppsatsens analys. I uppsatsens analys besvaras frågan om vilken betydelse Landskrona-domen får för ansvar vid passivitet från det allmänna. Som ett led i svaret på frågan diskuteras även kopplingen mellan myndigheters dokumentationsskyldighet och det allmännas ansvar, när de bevisregler som lanserades i domen blir tillämpliga samt huruvida utvecklingen som följer av Landskrona-domen är eftersträvansvärd. Resultatet av uppsatsen visar på rimligheten i Högsta domstolens avgörande, men också vilka konsekvenser Landskrona-domen riskerar att få. Framförallt riskerar domen innebära konsekvenser avseende ett ökat dokumentationskrav och en risk för feltolkning av domens innehåll.

Allt eftersom professionen tar allt större plats på den politiska arenan förändras politikernas roll vilket kan åsidosätta de demokratiska aspekterna. I studien tar vi oss an socialsekreteraren och åskådliggör dess komplexa yrkesroll i en politiskt styrd organisation vilket bidrar till svårigheter när beslut om LVU skall fattas. För att uppnå detta har kvantitativ metod i form av enkätfrågor använts. Resultatet visar att både politiker och tjänstemän har en hög tilltro till socialsekreterarens roll och dess beslutsfattande inom LVU. Socialsekreteraren anser att det är de som har inflytandet över och tar det avgörande besluten om LVU vilket även förstås då återremitteringar sällan sker.

Lagen om särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) genomgick år 1990 en uppdatering. Rekvisiten som behöver föreligga för att lagen ska kunna tillämpas ändrades från att ha behövt uppnå graden fara och allvarlig fara för den unges hälsa och utveckling, till att endast behöva uppfylla påtaglig risk för den unges hälsa och utveckling. Denna förändring medförde att det idag inte krävs lika allvarliga omständigheter för att ett beslut om LVU ska kunna fattas, vilket påverkar beskrivningarna av ärendena i sig men även beskrivningarna av barnen och föräldrarna. Syftet med denna studie är att utifrån ett jämförande perspektiv belysa likheter och skillnader i LVU-domar från två olika årsperioder, 1985-1989 och 2012-2016. Studien utgår från en kvalitativ forskningsansats med avstamp i det socialkonstruktivistiska perspektivet. Teorierna som studien utgår från är diskursteori och barndomssociologi. Det empiriska materialet består av LVU-domar som har inhämtats från en förvaltningsrätt i en medelstor svensk kommun. Det empiriska materialet har bearbetats genom kodning vilket har resulterat i fyra genomgående teman: Barnets beteende, Barnets behov och barnets vilja, Föräldraförmåga och Domstolens bedömning av samtyckets tillförlitlighet. Materialet har analyserats med hjälp av diskursanalys och studiens resultat presenteras i resultatkapitlet. Det som framkommit i resultatet visar på både likheter och skillnader i domarna mellan tidsperioderna. Diskursen och språket i domarna gällande barnet, föräldrarna och deras föräldraförmåga samt den språkliga framställningen av föräldrarnas och barnets vilja skiljer sig åt mellan tidsperioderna. De likheter som framkommit mellan informationen i domarna gäller bland annat den normativa synen på vad som är ett avvikande problembeteende. De skillnader som framkommit gäller bland annat att i de nyare domarna får barnet och föräldrarna mer utrymme att uttrycka sin åsikt. Likaså ger även språkbruket en mer uttömmande beskrivning av barnets och föräldrarnas situation.

Syftet med uppsatsen är att undersöka den nya rättspraxis som kom år 2010 i 3 § LVU (1990:52) och hur den efterföljs inom Stockholms län. Vidare ska vi även försöka belysa vilken behandling dessa barn och ungdomar bör få och för att kunna besvara detta har vi utgått ifrån tre frågeställningar. Vårt tillvägagångssätt har varit utifrån en rättsdogmatisk metod och en litteraturstudie genom en kvalitativ ansats.  Som hjälp till vår analys och slutsats har vi utgått från den nyinstitutionella organisationsteorin för att förstå och tolka systemet vid implementering av ny rättspraxis.      Vi har utgått ifrån 15 LVU domar från 2013, där ungdomarna har en AST eller en ADHD diagnos. Genom att analysera och tolka dessa domar kan vi besvara vår första frågeställning hur rättspraxisen efterföljs. Resultatet visar på att i två av de 15 fall har rätten tagit hänsyn till rättspraxisen och avslagit ansökan om tvångsvård. I ytterligare två fall har rätten tagit upp och refererat till rättspraxisen men ändå dömt till 3 § LVU och i de övriga elva fallen har rätten varken nämnt eller tagit hänsyn till rättspraxisen.      De andra två frågeställningarna besvaras och styrks genom litteratur och tidigare forskning och resultatet visar på att det är viktigt med tidiga insatser och att barnen och ungdomarna skall få stöd och hjälp från kommunen på frivillig grund. Som placeringsalternativ framkommer det att inledningsvis skall insatserna främst ske i det egna hemmet, fungerar inte det så erbjuds familjehem och HVB-hem.      Enligt bland annat psykologen Hejlskov Elvén (2010) och SKL bör barn och ungdomar med AST och ADHD diagnoser behandlas utifrån en skräddarsydd behandlingsform, då straff som en inlåsning inte är en bra vårdform eftersom dessa barn och ungdomar inte rår för sitt beteende. Det som är centralt och som ligger till grund för besluten om tvångsvård är barnet och ungdomens egna beteende, ett annat socialt nedbrytande beteende. Ett annat socialt nedbrytande beteende är ett beteende som avviker från samhällets normer och som vid ett neuropsykiatriskt funktionshinder inte skall betraktas som ett sådant. För att uppnå bästa vårdform för barn och ungdomar med AST och ADHD diagnos är samverkan mycket viktigt mellan de olika berörda aktörerna då dessa barn och ungdomar ofta faller mellan stolarna. / The aim of the current paper is to investigate the precedent riders to 3 § LVU legislation that emerged in 2010 and how it has been implemented since in Stockholm county.  Moreover we aim to shed light on the type of treatment these young people should receive in order to thrive. To accomplish this we have assumed three research questions to answer.  Our chosen approach is based on a true dogmatic method and through a thorough qualitative literature review. In order to understand and interpret the system appropriately in implementation of the precedent legislation we have applied the new institutionalism organization theory to our analysis and conclusion.      We have based our study on 15 LVU legal cases from 2013, involving young people with ASD or ADHD diagnosis. By interpreting and analyzing these court cases we are able to answer our first research question of how the precedent legislation rider is being implemented in Stockholm County. The result show that in two of fifteen cases the court took the precedent rider legislation into account and rejected applications of compulsory care.  In another two cases even though court has acknowledged and referred to the rider legislation, they have still judged in accordance to the 3 § LVU legislation prior to 2010 rider legislation. Finally in the last eleven cases the court has neither mentioned nor taken into account the precedent rider legislation.      The other two research questions are established and answered through a thorough look at available literature and a review of previous research.  The result demonstrates the importance of early intervention and young people’s voluntarily participation in the support programs that county offers. The studies recommend that support and care should be provided initially in young person’s own home. If unsuccessful a family placement or HVB placement should be considered as a second option.      According to the psychologist HejlskovElvén (2010) and SKL children and young people diagnosed with ASD and ADHD should be treated in accordance of a tailored treatment approach.  Involuntarily care as a punishment is not recommended as these young people are not in control of their behaviour or actions.  Presently involuntarily care is based on the youth’s socially destructive behaviour:  behaviour that deviates from the norms of society and that at a neuropsychiatric disability shall not be considered as such.  To ensure best care for young people diagnosed with ASD and ADHD cooperation between the various actors are vital as it helps to steer clear of the risk of them falling through the cracks as it unfortunately is often the case.

Denna studie undersöker vilka diskurser kring föräldraförmåga för personer med en utvecklingsstörning som kan urskiljas i ett urval förvaltningsrättsliga domar. Datamaterialet utgörs av 10 domar som rör 2 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Domarna har analyserats med hjälp av Norman Faircloughs (1993) kritiska diskursanalys. Som teoretisk referensram har studien haft sociala konstruktioner kring språk, kritisk diskursanalys, teoretiska perspektiv på funktionshinder och utvecklingsstörning och teoretiska perspektiv på föräldraförmåga. I resultatdelen presenteras fyra diskurser som har bedömts vara genomgående för domarna. Diskurserna kring föräldraförmåga för personer med en utvecklingsstörning är: (1) föräldraförmåga som en informationsfråga, (2) föräldraförmåga som en fråga om nätverksresurser, (3) föräldraförmåga som en utvecklingsfråga och (4) föräldraförmåga som en fråga för professionella. Det kunskapsbidrag som studien bidrar med är främst att rikta fokus på det aktuella ämnet. Ingen tidigare forskning kring diskurser om föräldraförmåga för personer med en utvecklingsstörning har återfunnits i de sökningar som gjorts. Studien är dock begränsad i omfång, och resultatet måste bedömas utifrån det. Studien har dock visat att det är motiverat med framtida studier inom ämnet.

<p>The intention with the study is to describe the home and life conditions for boys at the age range between 13 to 18 year, who has been under custody according to the § 2 LVU.</p><p>The empiric is 21 real court cases, judged in Stockholm and to Stockholm counted surround-ings 2006, in which the range of the boys were representative.</p><p>A text analyze method is used to execute the study. The study penetrates the life situation of the caregiver and how their situation affects the boy and the boys actions.</p><p>The total conclusion of the study, based on an ecological evolution perspective, is that life-situation of the caregiver affects the boys and the boys actions.</p><p>The boys are affected negatively by the situation of their caregivers, and according to the study, the boys have established own problems, like difficulties in school, criminality, or other psychological diagnoses. They are also often exposed to physical or psychological violence by the caregiver. Additionally the conclusion is that the caregiver neglect the boys in many other ways, prior themselves and their needs before the boys.</p>

<p>Hasselapedagogy mission in society, as a collective activity, is to help young people in LVU-care. Young people who are in need of help have shown abnormal behavior and thus become analyzed and sentenced for custodial care. The analysis and the establishment of the young people go after the rules for how a healthy life should look like. This means that there is an understanding in society about how we should live in order to fit into society. There is knowledge of normal and abnormal behavior in linguistic structures. The structures are found in the discourses of our society. The purpose of the essay was that through discourse analysis to find the structures that create knowledge about the behavior of adolescents in LVU-care. The method was to analyze the literature related to Hasselapedagogy and thus be able to clarify the structures and find what is regarded as true or false. The results showed the structures on the young people in LVU-care were in the behavior. Young people in LVU-care were considered to have its own norms, values and there’s social rules were wrong. The analysis of the discourse structures showed that there was an understanding in society about what abnormal behavior was, and what the appropriate social rules were. The discourse structures showed that young people in LVU-care does not have the proper social rules or the correct behavior.</p> / <p>Hasselapedagogikens uppdrag i samhället, i egenskap av kollektiv verksamhet, är att hjälpa ungdomar i LVU-vård. Ungdomar som är i behov av hjälp, har visat avvikande beteende och därmed blivit analyserade och dömd till tvångsvård. Analysen och upprättandet av ungdomarna går efter de konstruerade regler som finns för hur ett hälsosamt liv bör se ut i samhället. Det innebär att det finns en kunskap i samhället om hur vi bör leva för att passa in i samhället. Kunskapen om det normala och onormala beteendet finns i språkliga strukturer. Strukturerna visar sig i diskurser i samhället. Syftet med uppsatsen var att genom diskursanalys hitta konstruktionerna som skapar kunskapen om beteendet hos ungdomar i LVU-vård och deras anhöriga. Metoden var att analysera litteratur med anknytning till Hasselapedagogiken och därmed kunna klarlägga strukturerna och hitta vad som betraktas som sant eller falskt. Resultatet visade konstruktionen om hur ungdomar i LVU-vård var i beteendet. Ungdomar i LVU-vård ansågs ha egna normer, värderingar och fel sociala regler. Analysen av diskursernas strukturer visade att det fanns en kunskap i samhället om vad som var det avvikande beteendet och vilka de rätta sociala reglerna var. Diskursernas konstruktion visade att kunskapen fanns att ungdomar i LVU-vård inte hade de rätta sociala reglerna eller det rätta beteendet.</p>