Denna studie behandlar barnperspektivets uttryck i domslut avseende tvångsvård av barn under 15 år enligt 3 § Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Barnets eget beteende står i fokus i förhållande till rekvisitet socialt nedbrytande beteende i 3 § LVU. Genom en diskursanalys av tio domslut avgjorda enligt 3 § LVU har vi belagt ett underlag för att besvara vårt syfte. Syftet är att undersöka om och i så fall hur barnperspektivet kommer till uttryck i domslut genom förställningar om barnet i relation till hur barnets röst beaktas i förvaltningsrättens bedömning kring barnets bästa.   Mot bakgrund av vår teoretiska och begreppsliga referensram, inbegripande teori och begrepp kännetecknade av socialkonstruktionitiska antaganden och ett barndomssociologiskt perspektiv, dras slutsatsen att det finns indikationer på att förvaltningsrättens barnperspektiv är bristfälligt. Av analysen framgår att barnets perspektiv framförs på ett problematiskt sätt genom att deltagande aktörer i rätten återger barnets utsagor i barnets frånvaro. Detta är problematiskt i den bemärkelse att barnets åsikt och vilja riskerar att modifieras genom återberättande. Studien antyder även att det råder asymmetri barn och vuxen emellan till följd av barnets låga ställning i rätten. Vidare framkommer av studien att förvaltningsrätten innehar makt att kvalificera barnet som subjekt och objekt genom att värdera deltagande aktörers föreställningar om barnet i sin bedömning kring barnets bästa.

Uppsatsen inriktar sig på omhändertagande av barn och unga i enlighet med tvångsvårdslagstiftningen, lag med särskilda bestämmelser om vård av unga. Lagen omfattas av bedömningskriterier utan tydliga definitioner, vilket kan resultera i tolkningssvårigheter. Uppsatsen redogör, genom tillämpningen av en rättsdogmatisk metod, för de rättsliga förutsättningarna för omhändertagande av barn enligt LVU. Alla åtgärder och beslut som rör barn och unga ska fattas utifrån ”barnets bästa”. Vad som är att anse som barnets bästa är inte alltid en självklarhet och förändras över tid. En mängd olika faktorer påverkar utvecklingen av barnets bästa, såsom samhällets generella syn på  barn, rådande kultur, normer och värderingar, kunskaper om barn, ekonomi och politiska idéer, nya reformer och könstillhörighet. I uppsatsen undersöks en närmare innebörd av begreppet ”barnets bästa”, samt, genom studier av rättspraxis, barns och ungas delaktighet och inflytande i tidigare respektive nuvarande rättstillämpning, samt vilken hänsyn som tas till barns egna åsikter och vilja vid beslut som rör dem. Utredningen visar på en utveckling av innebörden av begreppet ”barnets bästa”, samt att barn och unga fått större inflytande och möjlighet att påverka beslut rörande dem själva.

<p>Studien behandlade tvångsomhändertagande av barn enligt 2 § Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Syftet var att studera lag och rättstillämpning med utgångspunkt i ett könsperspektiv för att undersöka vad som kom till uttryck om manliga respektive kvinnliga vårdnadshavare. Tidigare forskning i ämnet var begränsad. Den litteratur som användes handlade om olika aspekter av tvångsvård av barn samt forskning om synen på föräldraskap inom socialt arbete. Empirin som användes bestod av lagstiftning på området och av 40 länsrättsdomar från år 2002 som behandlade beredande av vård enligt 2 § LVU. I studien av lagstiftningen användes rättsdogmatisk metod och i studien av länsrättsdomarna användes rättssociologisk metod. Resultaten visade på en differens mellan lagrekvisitens utformning i 2 § LVU och hur de tolkades och användes i länsrättens bedömning, där lagen i huvudsak var könsneutral medan tillämpningen var påverkad av samhälleliga normer om föräldraskap. Slutsatserna som drogs var att länsrätten medverkade till reproduceringen av en ojämlik ansvarsbörda mellan könen i föräldraskapet och att lagen behövde utformas mindre könsneutralt för att synliggöra den faktiska situationen där kvinnliga vårdnadshavare bar ett större ansvar än manliga vårdnadshavare gjorde.</p>

Studien behandlade tvångsomhändertagande av barn enligt 2 § Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Syftet var att studera lag och rättstillämpning med utgångspunkt i ett könsperspektiv för att undersöka vad som kom till uttryck om manliga respektive kvinnliga vårdnadshavare. Tidigare forskning i ämnet var begränsad. Den litteratur som användes handlade om olika aspekter av tvångsvård av barn samt forskning om synen på föräldraskap inom socialt arbete. Empirin som användes bestod av lagstiftning på området och av 40 länsrättsdomar från år 2002 som behandlade beredande av vård enligt 2 § LVU. I studien av lagstiftningen användes rättsdogmatisk metod och i studien av länsrättsdomarna användes rättssociologisk metod. Resultaten visade på en differens mellan lagrekvisitens utformning i 2 § LVU och hur de tolkades och användes i länsrättens bedömning, där lagen i huvudsak var könsneutral medan tillämpningen var påverkad av samhälleliga normer om föräldraskap. Slutsatserna som drogs var att länsrätten medverkade till reproduceringen av en ojämlik ansvarsbörda mellan könen i föräldraskapet och att lagen behövde utformas mindre könsneutralt för att synliggöra den faktiska situationen där kvinnliga vårdnadshavare bar ett större ansvar än manliga vårdnadshavare gjorde.

Hedersrelaterat våld och förtryck är ett internationellt problem som på senare år har upp-märksammats i Sverige, framförallt på grund av morden på Pela och Fadime. I de samhällen som präglas av hedersrelaterat våld och förtryck finns ett starkt samband mellan kvinnors och flickors sexualitet och mäns heder. Hedersrelaterat våld och förtryck är dessutom kollektivt till sin karaktär. Det hedersrelaterade våldet och förtrycket kan ta sig olika uttryck, men vanligtvis kommer det till uttryck genom mäns kontroll över sina kvinnliga familje-medlemmar. Flickor som inte får välja kläder själva, välja vilka de ska umgås med, välja vem de ska gifta sig med eller välja vilken utbildning de vill, är några exempel. Det är inte ovanligt att pojkar i familjer med starkt patriarkala värderingar är tvingade att utöva kontroll över sina egna systrar. Därigenom blir inte bara flickor, utan även pojkar, offer i en hederskontext. Det primära syftet med denna uppsats var att bringa klarhet i om hedersrelaterat våld och förtryck kan utgöra grund för omhändertagande enligt 2 § LVU när fysiskt våld inte före-kommer. Det sekundära syftet var att utreda om det finns behov av förändrad lagstiftning för att skydda barn som lever i en hederskontext. Vi använde rättsdogmatisk metod för att tolka och systematisera gällande rätt. Metoden tillåter bara att en viss sorts material används, och föreskriver att en del av detta material ska beaktas medan en annan del av materialet får eller bör beaktas. Inom ramen för denna metod hade vi även möjlighet att ge förslag på hur den framtida utformningen av LVU bör se ut. Vi kunde dra slutsatsen att 2 § LVU ger visst utrymme för omhändertagande av barn som lever i en hederskontext. Vi fann dock att fysiskt våld ofta är den avgörande faktorn i dessa mål. Vi kunde konstatera att hedersrelaterat våld och förtryck i form av hot och kränkningar kan utgöra grund för omhändertagande enligt 2 § LVU. Vad gäller hedersrelaterat våld och förtryck som enbart består av kontroll, begränsningar i friheten och exkludering från sociala aktiviteter fann vi att domstolarna i dagsläget inte har möjlighet att besluta om vård enligt 2 § LVU. Enligt oss är den huvudsakliga anledningen till detta att det måste föreligga en ”påtaglig risk” för att barnets hälsa eller utveckling skadas för att omhändertagande enligt 2 § LVU ska kunna ske. För att risken ska betraktas som påtaglig måste det föreligga konkreta omständigheter som visar att en risk föreligger. Sådana konkreta omständigheter är ofta svårt att påvisa i de fall barnet far illa av den kontroll han eller hon lever under. LVU skrevs under en tid då kunskapen om hedersrelaterat våld och förtryck inte var lika bred som den är idag. För att kunna skydda barn som far illa av den kontroll och de begräns-ningar de lever under i en hederskontext menar vi att LVU måste förändras, framförallt genom slopande av kravet på konkreta omständigheter. / Violence and oppression in the name of honour is an international phenomenon that, mainly due to the killings of Pela and Fadime, the Swedish society has been made increasingly aware of in recent years. Honour based violence is in its nature collectivistic, and has its foundation in the percepted connection between women's sexuality and men’s honour. It can manifest itself in many ways, but usually in the way that men feel the need to control the behaviour of their female family members. Girls not being allowed to choose what to wear, who to socialize with, who to marry, or what education to pursue are some examples. It is not unusual that the boys in strong patriarchal families are forced to exercise control over their own sisters against their will. Consequently, both girls and boys can be regarded as victims of honour based violence and oppression. The primary aim of this essay was to determine whether or not honor based violence and oppression can constitute grounds for compulsory care under the 2 § of the child protection legislation, or LVU, in Sweden. The secondary aim was to examine an eventual need for new legislation. In order to determine lex lata we used a legal method, which implies studying and interpreting judicial rules and legislation in specific cases. This method only allows certain material to be used, while dictating which material that must be considered and which material that should or may be considered. This method also allows us to give suggestions on how future legalization should be formed. Our conclusion was that honour based violence and oppression can constitute grounds for compulsory care under the 2 § LVU. We found, however, that the deciding factor in these cases often is physical abuse. Threats and harassment aimed from a parent towards a child may, from what we have gathered, constitute grounds for compulsory care. Regarding honour based violence and oppression that consist of excessive control, restriction of freedom and exclusion from social activities, our conclusion is that it is not possible for the court to decide that the child should be under compulsory care. The main reason for this, according to us, is that the legislation clearly states that there has to be a palpable risk that the child's health or development will be damaged. Furthermore, for a risk to be considered palpable it must be based on concrete circumstances, something that the control based part of honour based violence and oppression rarely consists of. The LVU was written in a time when our knowledge of honour based violence and oppression was scarce. It is our opinion that, in order to counteract the problem with honour based violence and oppression, we need to adjust the current legislation and make it possible for the courts to make an overall assessment in LVU-cases, removing the requirement of concrete circumstances.

The aim of this study is to analyze legal texts under the law with special provisions for the care of children, to create a deeper understanding of, and if so, how social workers in the Swedish social services and courts construct different discourses on culture and violence. Compulsory care of children according to the law mentioned above is one of the biggest intervention the Swedish state has the authority to do against individuals. Swedish courts decide whether the child should be taken into care based on the social services investigation. The empirical data for the study is eight legal texts, where the child was abused by the legal guardian, which have been studied through discourse analysis. Discourse focuses on how people through language construct and reconstruct perceptions of the reality. The focus of the analysis was to find constructions of subject positions, categories and relations. The results of the analysis showed that the selected legal texts constructs stereotypical ideas about “honour culture” and gives culture a great explanatory value to the violence practiced by people assigned the “honour culture”. The “Swedish culture” on the contrary, was made invisible and was given no explanatory value to the violence. Instead the violence was given social and individual explanations. The selected legal documents had a tendency to construct perceptions of “honour culture” and honour related violence in a stereotypical and homogeneous way.

No description available.

<p>Syftet med min analys är att ur femtio Bonapojkars brevmaterial, få en förståelse hur ungdomstiden gestaltade sig för dessa. Med analysen vill jag bidra till att utveckla metoder för att använda sig av privatpersoners brev i historieforskningen. Pojkarna var intagna på Bona uppfostringsanstalt under åren 1905-09 och 1946-48. Åldern på pojkarna var 15-18 år och de var dömda för ett mindre brott till tvångsuppfostran. Resultatet av analysen visade att få kommunicera med yttervärlden via brev var viktigt för pojkarna. Själva vistelsen på Bona upplevdes mycket olika mellan pojkarna. Från att vara något som de var tacksamma för till det värsta stället på jorden. Bona fyllde flera funktioner för pojkarna. Det kunde fungera både som en myndighet och en resurs för dem. Bona hade även drag av ett patriarkalt förhållande till pojkarna.</p>

Syftet med min analys är att ur femtio Bonapojkars brevmaterial, få en förståelse hur ungdomstiden gestaltade sig för dessa. Med analysen vill jag bidra till att utveckla metoder för att använda sig av privatpersoners brev i historieforskningen. Pojkarna var intagna på Bona uppfostringsanstalt under åren 1905-09 och 1946-48. Åldern på pojkarna var 15-18 år och de var dömda för ett mindre brott till tvångsuppfostran. Resultatet av analysen visade att få kommunicera med yttervärlden via brev var viktigt för pojkarna. Själva vistelsen på Bona upplevdes mycket olika mellan pojkarna. Från att vara något som de var tacksamma för till det värsta stället på jorden. Bona fyllde flera funktioner för pojkarna. Det kunde fungera både som en myndighet och en resurs för dem. Bona hade även drag av ett patriarkalt förhållande till pojkarna.

Denna studie undersöker hur desinformationskampanjen mot socialtjänsten har påverkat socialsekreterares arbete, framför allt i möten med klienter. Empiriskt material har samlats in genom sju semistrukturerade intervjuer med yrkesverksamma socialsekreterare inom området barn och unga. Intervjumaterialet analyserades därefter genom en tematisk analys. Utifrån den tematiska analysen kunde fyra huvudteman urskiljas, vilka innefattar socialtjänstens arbetssätt, bemötande av klienter, förtroende gentemot socialtjänsten samt desinformationskampanjens spridning och möjliga åtgärder. Studien visar på att socialsekreterare upplever att desinformationskampanjens påverkan på deras arbete inte är helt tydlig, men att de har vissa erfarenheter från klientmöten som tros kunna kopplas till desinformationskampanjen. Studien belyser även att det finns ett bristande förtroende för socialtjänsten bland klienter samt en redan existerande negativ syn på myndigheten. Desinformationskampanjen tros bidra till denna negativa uppfattning ytterligare. Studien visar på att klienters förtroende för socialtjänsten är av vikt för att socialsekreterarna ska kunna genomföra sina utredningsarbeten. Därmed behöver åtgärder för att motverka spridningen av desinformation samt förtroendeskapande insatser implementeras. Studien visar att socialsekreterarna, genom klientmöten, kan bemöta fördomar och okunskap om socialtjänsten på individnivå. Dock krävs även insatser på högre nivåer för att kunna åstadkomma en allomfattande inverkan på allmänhetens inställning till socialtjänsten. / This study examines how the disinformation campaign aimed towards social services in Sweden has affected the work of social workers, specifically in regards to meetings with service-users. The empirical data has been collected through seven semi-structured interviews with professional social workers who operate within the Swedish child-welfare system. The data was analyzed through thematic analysis. From the thematic analysis four main themes could be identified, which include how social services operate, meetings with service-users, trust towards social services and the spread of the disinformation campaign and possible measures. The study shows that the social workers rarely have experienced any particular effects in their work that could be directly tied to the disinformation campaign. However, they shed light on some instances in meetings with service-users that could potentially be connected to the disinformation campaign. The study also highlights that distrust among service-users towards social services exists and that an already-existing negative perception of social services prevails. The spread of the disinformation campaign is believed to further contribute to this poor perception. The study shows that trust among service-users towards social services is of high importance in order for social workers to be able to execute their tasks. Thus, measures towards counteracting the spread of desinformation as well as measures towards creating trust must be implemented. The study highlights that social workers, through one-on-one meetings with service-users, have the ability to directly respond to prejudice and lack of knowledge in regards to social services among service-users. However, measures on larger scales must also be implemented in order to achieve a comprehensive impact on the public’s perception of social services.