Amyotrophic lateral sclerosis (ALS) is a progressively neurodegenerative motor neuron disease. ALS is chiefly characterised by atrophy and weakness of muscles, dysarthria and dysphagia being the foremost domains relevant to speech and language pathologists. The main purpose of this study was to investigate how the caretaking of patients with ALS is handled by speech and language pathologists regarding assessment, treatment and counselling. Furthermore the aim was to plot the access to guidelines for this group of patients at the regional hospitals of Sweden and what directions speech and language pathologists are given therein. The study was conducted using a questionnaire. The participants of the study were geographically scattered licensed speech and language pathologists who are clinically active with the group of patients at hand. The questionnaire was sent to 32 speech and language pathologists, of which 23 (72 %) answered. The acquirement of guidelines was done through contact by e-mail with each regional hospital respectively. The result shows variation within the caretaking of patients with ALS, due to differences in symptoms between patients. However, it is noted that the core is optimising the preservation of the patient's abilities and counselling on strategies. Out of the 7 regional hospitals of Sweden 2 have guidelines. Within these are recommendations for continuous and needs-oriented assessment, treatment, information and counselling. The content of the guidelines is overall unanimous with the questionnaire result. / Amyotrofisk lateral skleros (ALS) är en progressivt neurodegenerativ motorneuronsjukdom (MNS). ALS kännetecknas framför allt av muskelatrofi och -svaghet, med dysartri och dysfagi som främsta logopediska områden. Denna studie syftade huvudsakligen till att undersöka hur det logopediska omhändertagandet av ALS-patienter ser ut beträffande bedömning, behandling och rådgivning. Vidare avsågs att kartlägga hur tillgången till vårdprogram för patientgruppen ser ut vid Sveriges regionsjukhus och vilka riktlinjer logopeder ges däri. Studien genomfördes via en enkätundersökning. I studien deltog geografiskt spridda legitimerade logopeder kliniskt aktiva med aktuell patientgrupp. Enkäten skickades till 32 logopeder, av vilka 23 (72 %) svarade. Inhämtningen av vårdprogram skedde genom kontakt med respektive regionsjukhus via e-post. Resultatet visar att det logopediska omhändertagandet av ALS-patienter varierar, som följd av skillnader i sjukdomsbilden patienter emellan. Gemensamt är dock att fokus ligger på bibehållande av patientens förmågor samt rådgivning kring strategier. Av Sveriges 7 regionsjukhus har 2 vårdprogram och ytterligare 1 har skriftliga rutiner. I dessa förordas kontinuerlig och behovsanpassad bedömning, behandling samt information och rådgivning. Vårdprogrammens innehåll är övergripande samstämt med de inkomna enkätsvaren.

Bakgrunden visade att det finns ett stort mörkertal inom anmälningar av våldtäkter i Sverige, att det sker ungefär lika många våldtäkter per år som antalet hjärtinfarkter. Sjuksköterskor möter våldtagna kvinnor överallt i vården och sjuksköterskor ska vara professionella i sitt bemötande av våldtagna kvinnor. Den omvårdnadsteoretiska grunden var hämtad från Joyce Travelbee. Syftet var att belysa sjuksköterskan roll och omhändertagandet i samband med vård av våldtagna kvinnor. Metoden var en systematisk litteraturstudie baserad på åtta vetenskapliga artiklar. Använda databaser var PubMed, Cinahl och PsycINFO. Kvalitetsgranskningen genomfördes utifrån en modifierad version av Willman, Stoltz och Bahtsevanis granskningsmodell. Resultatet redovisas i tre kategorier, betydelsen av information i sjuksköterskans roll vid omhändertagandet av våldtagna kvinnor, sjuksköterskans bemötande av våldtagna kvinnor, forensisk undersökning av våldtagna kvinnor, sjuksköterskans roll med respektive subkategorier. Resultatatet presenterade att sjuksköterskan har en stor roll i den våldtagna kvinnans fortsatta rättsprocess och välbefinnande. Slutsatsen var att våldtagna kvinnor upplevde sjuksköterskans fysiska och psykiska närvaro samt information från sjuksköterskan som mycket betydelsefull.

Bakgrund: En stor del av befolkningen besöker årligen primärvården för upplevd ohälsa. Distriktssköterskor och sjuksköterskor i primärvård har en central roll i att lindra lidande och främja hälsa. När patientens allmäntillstånd bedöms vara i behov av ett akut omhändertagande och när primärvårdens resurser inte räcker till måste den fortsatta vården överlämnas till sjukhus. Syfte: Syftet med studien var att belysa distriktssköterskors och sjuksköterskors erfarenheter av akuta omhändertaganden i primärvård. Metod: En induktiv ansats användes, där datamaterialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Sju intervjuer genomfördes med fyra distriktssköterskor och tre sjuksköterskor, verksamma på vårdcentraler och jourcentraler i södra Sverige. Resultat: Ur analysen framkom tre kategorier; Träna för förbättrat samspel, Behov av struktur och Brister som utgör en utmaning, med sju underkategorier. Konklusion: Studien påvisar att akuta omhändertaganden i primärvård är vanligt förekommande. Erfarenheter och kompetens av akutsjukvård är något som distriktssköterskor och sjuksköterskor upplever betydelsefullt för att kunna bistå med akuta omhändertaganden i primärvård. Studiens resultat kan tillämpas i klinisk praxis för att kvalitetssäkra vården genom att säkerställa kompetens och möjlighet för utbildning av vanligt förekommande akuta åkommor i primärvård. / Background: Primary care is the first contact for care and treatment when experiencing illness. District nurses and nurses have an important role in alleviating suffering and promoting health for individuals. Sometimes patients are identified with conditions that require emergency care and continued care at hospitals. Aim: The aim of this study was to illustrate district nurses and nurses’ experiences of emergency care in primary care. Method: Seven qualitative interviews were conducted with an inductive approach and analyzed with a qualitative content analysis. The interview participants consisted of four district nurses and three nurses working in primary healthcare centers and after-hours centers in Southern Sweden. Results: Three categories emerged from the analysis: Interactions improved with training; The need of structure and Deficiencies that constitute challenges, with seven subcategories. Conclusion: This study demonstrates that emergency care is relatively common. Qualifications in emergency care is something the district nurses and nurses’ experienced as significant. This study's results could be applied in clinical practice to assure the quality of care by ensuring education of common sicknesses in emergency care in primary health care centers.

Traumaskadade inkommer ofta till akutmottagningen med kort förvarning där situationen kan vara dramatisk. Omhändertagandet av den traumaskadade sker enligt speciella fastslagna principer, utfört av ett multidisciplinärt team där anestesipersonal innehar en av nyckelfunktionerna. Syftet med dennas studie var att identifiera anestesipersonalens erfarenhet och hantering av kritiska händelser i samband med traumaomhändertagande på akutmottagning. Kritisk incident teknik (CIT) har använts som metod för att identifiera avgörande händelser kring traumaomhändertagandet. Totalt utfördes och analyserades 12 intervjuer med anestesisjuksköterskor (n=8) och anestesiläkare (n=4). Analysen genomfördes med en induktiv manifest innehållsanalys. Totalt 209 kritiska incidenter samlades in där fyra teman identifierades. Anestesipersonalens erfarenheter kunde delas upp i två teman; individfokuserade och organisationsfokuserade där bland annat betydelsen av tidigare traumaerfarenhet och samarbetet i teamet belystes. Hanteringar genomfördes ur ett individuellt förhållande eller utifrån gruppförhållande. Avgörande hanteringar var till exempel förberedelse av utrustning inför patientens ankomst och utvärdering av genomfört arbete efter omhändertagandet. Förutsättningar för det multidisciplinära kliniköverskridande traumaomhändertagandet skapas genom organisatoriska förutsättningar samt individuella ageranden och förmågor. Uppkomna situationer som anses avgörande för omhändertagandet hanteras genom individuella eller teamgemensamma åtgärder.

Denna studie syftar till att öka kunskapen om kvinnliga chefers upplevelser av ledarskap. Hur kvinnorna beskriver sig själva som ledare, vad de upplever att drivkraften i deras arbete som ledare är och vilka hinder och möjligheter de upplever i sitt ledarskap. Studien vilar på en hermeneutisk grund då vi tolkar och förstår, vilket är överensstämmande med hermeneutikens grundtankar. I denna kvalitativa studie har intervjuer används för att samla in empiriskt material. Intervjuerna har varit semistrukturerade och följt en intervjuguide med teman och förslag på frågor. Sex kvinnliga mellanchefer i kommunal verksamhet har intervjuats individuellt, samtliga vid ett enda tillfälle. Empirin har transkriberats och analyserats och utifrån detta har kategorier skapats. Dessa är: demokratiskt ledarskap, omhändertagande ledarskap, samhällsnyttan som drivkraft, utveckling av verksamheten som drivkraft samt balansering av maktstrukturer. Det resultat vi kom fram till är att de kvinnliga cheferna upplever sig som demokratiska och omhändertagande ledare. Deras drivkraft är att göra samhällsnytta och utveckla verksamheten. Som hinder i ledarskapet upplever de att en makt utspelar sig gentemot chefen själv eller mellan medarbetare. Som möjliggörande faktorer i ledarskapet ser de intervjuade mellancheferna sin relation till sina överordnade chefer, vilka bygger på ömsesidig tillit och acceptans. Det som skiljer vår studie från tidigare forskning är att vi enbart intervjuat kvinnliga chefer samt att vi inte har gjort jämförelser mellan kvinnliga och manliga chefers ledarskap. Att lyfta fram enbart de kvinnliga chefers upplevelser bidrar till ökad kunskap om kvinnor som ledare och kan i förlängningen betyda att den rådande genusordningen kan komma att förändras. Detta skulle kunna innebära en mer jämställd fördelning även av de högsta chefspositionerna mellan könen, i vårt land.

No description available.

No description available.

En våldtäkt medför både psykiska och fysiska besvärför den som drabbats. Hälso- och sjukvården har en betydande roll i hurvåldtäktsoffren ska omhändertas. Studien har genomförts som en litteraturstudiemed syftet att klargöra vårdteamets roll i omhändertagande av en patient somutsatts för en våldtäkt. 12 artiklar ingår i studien. Frågeställningar vidanalysen av de 12 artiklarna var att belysa specifika rutiner för hur ettvåldtäktsoffer ska bli mottaget, vilket förhållningssätt som vårdteamet börupprätthålla samt särskilda strategier och anpassade behandlingar som finns atttillgå. I resultatet framkom det att bemötandet gentemot patienten är av storvikt för att inge lugn och trygghet. Varje våldtäktsoffer bör genomgå ennoggrann kroppsundersökning för attlokalisera eventuella kroppsliga skador. Våldtäktsoffer kan utvecklaposttraumatiskt stressyndrom till följd av händelsen. Vanligtvis behandlasdetta med kognitiv beteendeterapi som i de flesta fall visar på goda resultat.Vidare forskning borde göras på manliga våldtäktsoffer då få vetenskapligaartiklar lade fokus på det urvalet. / Rape leads to both psychological and physical distress for the affected. The health carer has a major role in how rape victims should be treated. This is a literature-based study with the aim of clarifying the role of the health care team in the care of a patient that has been the victim of a rape. 12 articles have been analysed with the aim of highlighting specific practices for how rape victims should be received, what approach the health care team should maintain as well as identifying any conventional strategies available. The study highlighted how important the reception of a patient is; in order to promote comfort and safety. Every rape victim should undergo a careful examination to localise possible physical injuries. Rape victims can develop posttraumatic stress disorder as a result of their ordeal. This is generally treated with cognitive behavioural therapy, which has been shown to be successful in most cases. More research on male rape victims could be conducted, as few scientific articles put emphasis on this area.

No description available.

Bakgrund: Trauma är en vanlig dödsorsak och en händelse som innebär ett stort lidande för patienten. Att som patient utsättas för trauma innebär såväl ett fysiskt som psykiskt påfrestande. I och med denna påfrestelse är det viktigt att traumateamet är lyhörda samt innehar ett professionellt förhållningssätt för att vårdtiden ska spegla något positivt. Sjuksköterskan ska agera empatiskt, arbeta personcentrerat och främja hälsa. Syfte: Att beskriva patienters upplevelser av traumaomhändertagande på en akutmottagning. Metod: En kvalitativ litteraturstudie med en induktiv ansats baserad på tio vetenskapliga artiklar från CINAHL och PubMed. Analysen utfördes med en manifest innehållsanalys vilket bidrog till en strukturerad analys av litteraturen. Resultat: Resultatet grundades i tre kategorier och sex underkategorier som speglade patienters upplevelser av traumaomhändertagandet. Kategorierna i resultatet var Att vara trygg i en skrämmande miljö, Negativt och positivt traumaomhändertagande och Att erhålla eller sakna förutsättningar till delaktighet genom kommunikation. Slutsats: Resultatet belyste att en av nyckelfaktorerna för ett gott omhändertagande var att patienten upplevde trygghet på akutmottagningen. Tryggheten speglades utifrån en god kommunikation mellan patient och sjuksköterska samt när patienten upplevde sig vara delaktig och sedd. Därav kan vi dra slutsatsen att gott omhändertagande minskade risken för exkludering och en bristande förståelse, patienten kunde i stället känna sig delaktig i vården. Nyckelord: Akutmottagning, omhändertagande, patient, trauma, upplevelse