No description available.

Ett nyfött barn är särskilt utsatt inte bara för att det är fysiskt skört och är helt beroende av vuxna, det har dessutom svårt att göra sig förstådd. Ju yngre ett barn är, desto större beroendeställning har barnet i förhållande till vårdnadshavare och andra vuxna. De första levnadsåren anses också ha särskild betydelse för barnets vidare utveckling. Det finns anledning att närmare granska om regleringen som möjliggör ett omhändertagande av spädbarn tillgodoser barnets bästa. Det kan med utgångspunkt i de regler som är til­lämp­liga ifrågasättas om och hur barnets behov av skydd tas tillvara under administrat­ionstiden och hur omedelbart ett beslut om omedelbart omhändertagande i realiteten kan fattas. En situation som ställer frågan på sin spets är vilka förutsättningar det finns för att kunna beakta barnets bästa i en situation där en kvinna föder barn en fredagseftermiddag och planerar att gå hem med sitt nyfödda barn dagen efter, när det finns tydliga indikat­ioner på att barnet riskerar att fara illa. Vilka möjligheter har socialtjänsten att ingripa utanför deras ordinarie kontorstid?

Studies syfte var att beskriva och analysera hur föräldrar som får barn omhändertagna samt hur socialtjänsten och socialsekreterare framställs i diskussionstrådar på internetforumet Familjeliv som rör omhändertaganden av barn. För att kunna besvara studiens syfte användes ett kvalitativt socialkonstruktivistiskt angreppssätt med teoretiska utgångspunkter som grundar sig i Laclau och Mouffes diskursteori, med begrepp såsom subjektsposition och identitet. Det empiriska materialet bearbetades och analyserades genom en tematisk innehållsanalys där vi sorterat och reducerat vårt material samt argumenterat utifrån det. Vi presenterade vårt resultat och vår analys utifrån avsnitten Föräldrar, Socialsekreterare och Socialtjänsten för att sedan göra en sammanfattande analys där dessa tre avsnitt knöts samman. I resultatet såg vi ett antal olika framställningar där föräldrar samt socialsekreterare och socialtjänsten som myndighet beskrevs på olika sätt. Föräldrar som får barnomhändertagna framställdes som såväl tillräckligt goda och otillräckliga föräldrar, precis som socialsekreterare beskrevs som både “bra” och “dåliga”. Centrala karaktärer som konstruerades i vår analys var hjälten, skurken, förövaren och offret. En gemensam nämnare som vi såg i analysen var att såväl föräldrar som socialsekreterare och socialtjänsten som myndighet vid något tillfälle tillskrevs identiteten människa. Något som framgick av resultatet var en tydlig linje mellan framställningen av föräldrar samt socialsekreterare och socialtjänsten där det fanns en dubbelhet i beskrivningarna. Föräldrarnas tillräcklighet eller otillräcklighet beskrevs i relation till socialsekreterare, socialtjänsten och deras handlande och vice versa. Framställningarna konstruerades genom argumentation utifrån egen eller andras erfarenhet samt utifrån mediala och juridiska källor. I vår slutdiskussion ser vi hur bilden som sprids i diskursen om omhändertagande av barn blir problematisk för såväl föräldrar som får barn omhändertagna som för socialsekreterare och socialtjänsten som myndighet. Vi såg även att såväl föräldrar som får barn omhändertagna som socialsekreterare befinner sig i ett moment 22 där de oberoende av hur de agerar inte kan få rätt i allmänhetens ögon. Vi ställer oss även frågan huruvida den svenska socialtjänsten befinner sig i en legitimitetskris då deras omhändertagande av barn på olika sätt ifrågasätts i diskursen. I vår diskurs, som är den skrivna diskussionen om omhändertaganden av barn på internetforumet Familjeliv, ser vi att det sprids en negativ bild av föräldrar som får barn omhändertagna samt socialsekreterare och socialtjänsten som myndigheten. Denna bild menar vi kan utmanas av att socialsekreterare i egenskap av sin yrkesroll och på betald arbetstid befinner sig i olika internetforum i syfte att bemöta denna bild.

Denna studie undersöker socialsekreterarnas upplevelser kring svåra beslut rörande barn och unga, i relation till den professionella etiken och personliga moralen. Ambitionen var att genom vår studie ge en ny kunskap och ökad förståelse kring socialsekreterarnas syn och upplevelser gällande den professionella etiken och personliga moralen vid beslutsfattande. Studien grundas i en hermeneutisk metodansats utifrån ett teoretiskt och begreppsligt ramverk uppbyggt kring Meads begrepp I/ME, rolltagande och den generaliserade andre samt Hochschilds begrepp emotionellt arbete och tillit. Samtalsintervjuer genomfördes med 10 socialsekreterare runtom i Sverige för att få en övergripande bild av fenomenet. Studiens resultat visar att socialsekreterarnas arbete präglas av en balans mellan närhet och distans som visas genom fyra dilemman som innehåller spänningar. De fyra dilemman som lyfts fram är: personlig relation eller professionell roll?, hålla inne eller släppa ut känslor?, magkänsla eller regelverk? och slutligen mediebild eller verklighet? Dessa dilemman kan definieras som fyra pusselbitar i samma pussel som handlar om att ha rätt balans mellan närhet och distans. I helhet är det svårt att förena närhet och distans och därför behövs en balans mellan dessa två.

This study treats the problems that the social worker (the child welfare worker) is faced with, when deciding to take a child into compulsory care. Empirical data (with particulars of the children and parents involved) covering the public child care at a local authority, was collected from its records and by means of interviews. Data concerning the social workers was obtained through observation, interviews and questionnaires. Out of 166 new child care clients during one year, 77%were teenagers, and nine out of ten children taken into care were adolescents.Taking up a position in child care cases and making decisions about courses of action were mostly difficult or even painful for the social worker. The decision to take a child into care was considered the hardest task in social work.The social worker's dilemma is created by the requirements of the law that any decision to take a child into care should be based on satisfactory predictions of the consequences for the child.The social worker's agony arises out of her attempts to motivate such predictions when in fact she is convinced, through experience,that very few, if any, of the consequences can be safely established.Empirical data showed that motivations of the decisions given in the investigation for the court were often vague and implicit. This may be explained by referring to the emotionally experienced conflict between prediction and subsumption.In other empirical data social workers described their anxiety when handling cases where children are taken into care. This may be analysed as 'the agony of decision-making', caused by their choice between alternative courses of action, and 'the agony of separation' brought about by the social worker's identification either with the child or with its parents.The proposed model for decision-making aims to reduce the social worker's agony, by shifting some of her burden of responsibility over to the society. This is achieved by letting the grounds for a decision to take a child into care rest explicitly on the principia of subsumption. The social worker's task is thereby limited to assessments of the child's present situation. Three criteria of assessment, child abuse, sexual abuse and 'Good-Enough Parenting' are suggested. The study points out the importance of specifying what is counted as 'Good-Enough Parenting'. / digitalisering@umu

Bakgrund: Det akuta omhändertagandet av barn inom akutsjukvården baseras på en systematisk genomgång av anamnes, symtom och vitalparametrar. Det uppstår möte mellan barnet, föräldrar och vårdpersonal, en situation som kan ha uppstått utan förvarning och livet förändras plötsligt för hela familjen. Barnet är i en utsatt position i vården och föräldrarna spelar en väsentlig roll. Motiv: Det finns brister vid inkluderandet av föräldrar som skapar hinder i det akuta omhändertagandet. Denna studie blir betydelsefull för att få en vägledning i hur sjuksköterskor kan utveckla sitt arbets- och förhållningssätt för att öka tryggheten hos föräldrarna, som leder till att omhändertagandet av barnet optimeras. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenhet av att inkludera föräldrar i det akuta omhändertagandet av ett skadat/sjukt barn. Metod: Individuella semistrukturerade intervjuer genomfördes med sjuksköterskor som arbetar på en akutmottagning för barn 0-18 år. Insamlat forskningsmaterial analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier: “Att skapa en relation mellan sjuksköterska och familjen”, “Att se föräldrarna som en resurs i det akuta omhändertagandet”, “Att uppleva utmaningar i mötet med familjen”. Konklusion: Föräldrarna ses som en resurs i vårdmötet, men detta är någonting som bör bedömas individuellt i vilken utsträckning medverkan av föräldrar är möjlig i omvårdnaden av barnet. En tydlig kommunikation med föräldrar lägger grunden för trygghet och samarbete i omhändertagandet, medan brister i struktur kring omhändertagande av familjen leder till oklara roller mellan föräldrar och sjuksköterskan som kan försvåra bedömning och behandling av barnet. En avvägning bör göras mellan barnets rätt till inflytande över sin egna vård, samt inkluderandet av föräldrarna. Det är en komplex utmaning för sjuksköterskan inom pediatrisk akutsjukvård, men av stor betydelse att fortsätta utveckla för framtiden, i syfte att främja en hel familjs hälsa. / Background: Emergency care of children is based on a systematic review of anamnesis, symptoms and vital signs. A meeting occurs between the child, parents and healthcare professionals, a situation that may have arisen without warning and suddenly life changing for the family. The child is in an exposed position in the emergency care, where the parents have an essential role. Motive: There are shortcomings in inclusion of parents that create barriers in the emergency care. This study will be important for guidance in how to develop nurses' approach and work towards families that will increase their feeling of safety and optimized care of the child. Aim: The aim is to describe nurses’ experiences of including parents in the emergency care of an injured/sick child. Methods: Eight individual semi-structured interviews were conducted, with nurses working at a pediatric emergency care department, for children between 0-18 years. The collected research material was analyzed with qualitative content analysis. Result: The analysis resulted in three categories: "To create a relationship between nurse and family", "To see the parents as a resource in the emergency care", "To experience challenges in meeting the family". Conclusion: Parents are seen as a resource in the meeting of care, but it should be assessed individually to what extent it's possible for parents to be included in emergency care of the child. Clear communication with parents is fundamental for feeling of safety and cooperation, while lack of structure leads to unclear roles between parents and nurses, which may complicate assessment and treatment of the child. There should be a balance between the child's right to influence his/her own care and including parents. It's a complex challenge for nurses but important to continue developing in order to promote health of the whole family.

No description available.

<p>The opinion of social workers towards their work with children and young persons was</p><p>studied in this essay. Even their point of view with reference to the term the child’s best</p><p>interest has being considered and special focus was laid on the social workers attitudes</p><p>towards media coverage and its criticism towards their work. A qualitative approach was used</p><p>consisted of six interviews. The theoretical frameworks were based on the theory about</p><p>freedom of action and the theory of social representations. Our result showed that almost all</p><p>of the interviewees felt a relatively high freedom of action in their work within the framework</p><p>of the law and other policies and that despite the difficulties this can imply, they still enjoy</p><p>working with this target group. Concerning the term the child’s best interest, all of</p><p>interviewees said that it is very good that it exists but that it is also difficult to define since it</p><p>depends on whom one asks. Nearly all of the social workers thought that media coverage is</p><p>one-sided and very negative.</p>

The opinion of social workers towards their work with children and young persons was studied in this essay. Even their point of view with reference to the term the child’s best interest has being considered and special focus was laid on the social workers attitudes towards media coverage and its criticism towards their work. A qualitative approach was used consisted of six interviews. The theoretical frameworks were based on the theory about freedom of action and the theory of social representations. Our result showed that almost all of the interviewees felt a relatively high freedom of action in their work within the framework of the law and other policies and that despite the difficulties this can imply, they still enjoy working with this target group. Concerning the term the child’s best interest, all of interviewees said that it is very good that it exists but that it is also difficult to define since it depends on whom one asks. Nearly all of the social workers thought that media coverage is one-sided and very negative.