Bakgrund: En stor del av befolkningen besöker årligen primärvården för upplevd ohälsa. Distriktssköterskor och sjuksköterskor i primärvård har en central roll i att lindra lidande och främja hälsa. När patientens allmäntillstånd bedöms vara i behov av ett akut omhändertagande och när primärvårdens resurser inte räcker till måste den fortsatta vården överlämnas till sjukhus. Syfte: Syftet med studien var att belysa distriktssköterskors och sjuksköterskors erfarenheter av akuta omhändertaganden i primärvård. Metod: En induktiv ansats användes, där datamaterialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Sju intervjuer genomfördes med fyra distriktssköterskor och tre sjuksköterskor, verksamma på vårdcentraler och jourcentraler i södra Sverige. Resultat: Ur analysen framkom tre kategorier; Träna för förbättrat samspel, Behov av struktur och Brister som utgör en utmaning, med sju underkategorier. Konklusion: Studien påvisar att akuta omhändertaganden i primärvård är vanligt förekommande. Erfarenheter och kompetens av akutsjukvård är något som distriktssköterskor och sjuksköterskor upplever betydelsefullt för att kunna bistå med akuta omhändertaganden i primärvård. Studiens resultat kan tillämpas i klinisk praxis för att kvalitetssäkra vården genom att säkerställa kompetens och möjlighet för utbildning av vanligt förekommande akuta åkommor i primärvård. / Background: Primary care is the first contact for care and treatment when experiencing illness. District nurses and nurses have an important role in alleviating suffering and promoting health for individuals. Sometimes patients are identified with conditions that require emergency care and continued care at hospitals. Aim: The aim of this study was to illustrate district nurses and nurses’ experiences of emergency care in primary care. Method: Seven qualitative interviews were conducted with an inductive approach and analyzed with a qualitative content analysis. The interview participants consisted of four district nurses and three nurses working in primary healthcare centers and after-hours centers in Southern Sweden. Results: Three categories emerged from the analysis: Interactions improved with training; The need of structure and Deficiencies that constitute challenges, with seven subcategories. Conclusion: This study demonstrates that emergency care is relatively common. Qualifications in emergency care is something the district nurses and nurses’ experienced as significant. This study's results could be applied in clinical practice to assure the quality of care by ensuring education of common sicknesses in emergency care in primary health care centers.

Traumaskadade inkommer ofta till akutmottagningen med kort förvarning där situationen kan vara dramatisk. Omhändertagandet av den traumaskadade sker enligt speciella fastslagna principer, utfört av ett multidisciplinärt team där anestesipersonal innehar en av nyckelfunktionerna. Syftet med dennas studie var att identifiera anestesipersonalens erfarenhet och hantering av kritiska händelser i samband med traumaomhändertagande på akutmottagning. Kritisk incident teknik (CIT) har använts som metod för att identifiera avgörande händelser kring traumaomhändertagandet. Totalt utfördes och analyserades 12 intervjuer med anestesisjuksköterskor (n=8) och anestesiläkare (n=4). Analysen genomfördes med en induktiv manifest innehållsanalys. Totalt 209 kritiska incidenter samlades in där fyra teman identifierades. Anestesipersonalens erfarenheter kunde delas upp i två teman; individfokuserade och organisationsfokuserade där bland annat betydelsen av tidigare traumaerfarenhet och samarbetet i teamet belystes. Hanteringar genomfördes ur ett individuellt förhållande eller utifrån gruppförhållande. Avgörande hanteringar var till exempel förberedelse av utrustning inför patientens ankomst och utvärdering av genomfört arbete efter omhändertagandet. Förutsättningar för det multidisciplinära kliniköverskridande traumaomhändertagandet skapas genom organisatoriska förutsättningar samt individuella ageranden och förmågor. Uppkomna situationer som anses avgörande för omhändertagandet hanteras genom individuella eller teamgemensamma åtgärder.

Bakgrund: I samband med ett barns födelse möter vårdpersonal föräldrar vars nyfödda barn är i behov av akut omhändertagande, exempelvis återupplivning eller invasiva åtgärder. Det är därför angeläget att belysa föräldrars upplevelser i samband med detta. Vare sig man närvarat eller inte närvarat vid ett akut omhändertagande av sitt barn, tycks det finnas behov av stöd och uppföljning för föräldrarna. Sett ur ett omvårdnadsperspektiv finns det ett ökat behov av kunskap kring hur man stöttar och hjälper föräldrar i de här svåra situationerna. Syfte: Syftet var att belysa föräldrars upplevelser i samband med att deras nyfödda barn var i behov av akut omhändertagande.  Metod: En litteraturstudie baserad på 13 vetenskapliga och kvalitetsgranskade artiklar genomfördes. En innehållsanalys med ett induktivt arbetssätt användes. Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier: Att ha kontroll, Att ansvara för sitt barn, Att finna tröst, Att känna otillräcklighet. Resultatet visade att föräldrarnas upplevelser var relaterade till vårdpersonalens bemötande i den akuta situationen. Kontinuerlig information samt möjlighet att finnas vid barnets sida framkom som de viktigaste aspekterna. Slutsats: Vårdpersonalen har en viktig uppgift att i större utsträckning bjuda in och välkomna föräldrar till barnets sida, även i de svåraste situationer. I det här avseendet vore det önskvärt med ett kontinuerligt förbättringsarbete inom den perinatala och neonatala vården. Föräldrar behöver stöd och hjälp att kliva fram som de viktigaste i barnets liv, detta kan inte ske utan vårdpersonalens vägledning. Det råder inga tvivel om att föräldrar önskar vara närvarande då deras nyfödda barn eller spädbarn är i behov av akut omhändertagande. Meningsfullheten i att finnas hos sitt barn, bekräftas av denna litteraturstudie.

<p>Att bemöta patienter efter en traumatisk händelse kräver goda kunskaper både medicinskt och psykologiskt. Här krävs kunskap i vilka normala processer som pågår samt vilka patologiska tillstånd som kan uppkomma för att kunna ge ett adekvat omhändertagande. Syftet med studien var att belysa patienters upplevelse av sjuksköterskors bemötande i det akuta omhändertagandet. Studien utfördes som en litteraturstudie där 13 artiklar analyserades. Resultatet visade att patienter uppfattar teknisk kompetens som det viktigaste i det initiala omhändertagandet. I ett något senare skede upplevdes ett mer informellt, mer personligt bemötande med mer fokus på de psykiska behoven som viktigt. Känslan av att ha tappat kontrollen, rädsla för vad som komma skall, att bli lämnad ensam beskrevs genomgående av patienterna. De tyckte det var viktigt att få känna sig delaktiga, att sjuksköterskan fanns där för patienten, att de tillgavs information samt att de blev sedda som en individ med egna behov. Forskningen om detta ämne är sedan tidigare begränsad så mer forskning inom detta område behövs. Även forskning angående hur sjuksköterskan upplever att hon själv bemöter patienter och varför hon gör så, hade varit intressant att undersöka och förhoppningsvis bidragit till ökad kvalitet av omvårdnaden i det akuta mötet.</p> / <p>Meeting patients after a traumatic event requires a good knowledge both medically and psychologically. This requires knowledge of the normal processes going and what pathological condition that may arise in order to provide proper care. The aim of our study was to illuminate patients 'experiences of nurses' responses in the acute care. The study was carried out based on a literature study in which 13 articles were analyzed. The results showed that patients perceived technical competence as the most important in the initial management. In a slightly later stage experienced a more informal, more personal approach with more focus on the mental health needs as important. Feeling of having lost control, fear of what is to come, to be left alone was described consistently by patients. They thought it was important to feel involved, that the nurse was there for the patient, that they were given information and that they were seen as an individual with individual needs. Research on this topic is limited so more research in this area is needed. Also research how the nurse feels that she responds to patients and why she does it would have been interesting to investigate and hopefully contributed to increasing the quality of nursing care in the emergency meeting.</p>

Att bemöta patienter efter en traumatisk händelse kräver goda kunskaper både medicinskt och psykologiskt. Här krävs kunskap i vilka normala processer som pågår samt vilka patologiska tillstånd som kan uppkomma för att kunna ge ett adekvat omhändertagande. Syftet med studien var att belysa patienters upplevelse av sjuksköterskors bemötande i det akuta omhändertagandet. Studien utfördes som en litteraturstudie där 13 artiklar analyserades. Resultatet visade att patienter uppfattar teknisk kompetens som det viktigaste i det initiala omhändertagandet. I ett något senare skede upplevdes ett mer informellt, mer personligt bemötande med mer fokus på de psykiska behoven som viktigt. Känslan av att ha tappat kontrollen, rädsla för vad som komma skall, att bli lämnad ensam beskrevs genomgående av patienterna. De tyckte det var viktigt att få känna sig delaktiga, att sjuksköterskan fanns där för patienten, att de tillgavs information samt att de blev sedda som en individ med egna behov. Forskningen om detta ämne är sedan tidigare begränsad så mer forskning inom detta område behövs. Även forskning angående hur sjuksköterskan upplever att hon själv bemöter patienter och varför hon gör så, hade varit intressant att undersöka och förhoppningsvis bidragit till ökad kvalitet av omvårdnaden i det akuta mötet. / Meeting patients after a traumatic event requires a good knowledge both medically and psychologically. This requires knowledge of the normal processes going and what pathological condition that may arise in order to provide proper care. The aim of our study was to illuminate patients 'experiences of nurses' responses in the acute care. The study was carried out based on a literature study in which 13 articles were analyzed. The results showed that patients perceived technical competence as the most important in the initial management. In a slightly later stage experienced a more informal, more personal approach with more focus on the mental health needs as important. Feeling of having lost control, fear of what is to come, to be left alone was described consistently by patients. They thought it was important to feel involved, that the nurse was there for the patient, that they were given information and that they were seen as an individual with individual needs. Research on this topic is limited so more research in this area is needed. Also research how the nurse feels that she responds to patients and why she does it would have been interesting to investigate and hopefully contributed to increasing the quality of nursing care in the emergency meeting.

Bakgrund: Det är av stor vikt att sjuksköterskan besitter en stark klinisk handlingsberedskap och kontinuerligt får tillfälle att regelbundet utvecklas och hämta nya lärdomar, detta utifrån såväl dagliga interaktioner med patienter och medarbetare som i mer utvecklande utbildningstillfällen. Högteknologiska simuleringsövningar har använts inom hälso- och sjukvården sedan mitten på 1900 talet i syfte att utbilda vårdpersonal. Syfte: Belysa vad högteknologiska simuleringsövningar har för inverkan på sjuksköterskeprofessionen avseende klinisk handlingsberedskap och teamarbete i akuta situationer. Metod: Litteraturöversikt innefattande 13 kritiskt granskade vetenskapliga originalstudier med såväl kvalitativ, kvantitativ som mixad design. Resultat: Högteknologiska simuleringsövningar bidrog i hög grad till ökad kunskapsutveckling för sjuksköterskor i akuta situationer och stärkte dessutom deras kliniska handlingsberedskap. De högteknologiska simuleringsövningarna ansågs även bidragit till ökad självutveckling för sjuksköterskorna, vilket bland annat innebar stärkt självförtroende och självsäkerhet. Teamarbetet beskrevs ha förbättrats genom dessa övningar, där en klarare rollmedvetenhet samt bättre professionell kommunikation nämns. Som ett resultat av detta ansågs såväl patientsäkerheten samt säkerhetskulturen på arbetsplatsen ha förbättrats. Diskussion: Den ökade kunskapsutvecklingen anses bero på kombinationen av teori och praktik vilket kopplas till Benners utvecklingsteori. Slutsats: Resultaten ur denna litteraturöversikt är alla bidragande komponenter till en förbättrad hälso- och sjukvård, vilket visar nyttan och användbarheten av de högteknologiska simuleringsövningarna. / <p>Godkännande datum: 2016-11-01</p>

Bakgrund: Arbetet som kommunsjuksköterska är i många fall ensamt vilket bidrar till ettstort ansvar. I dagens samhälle blir befolkningen äldre och många vårdas inom hemsjukvård och på äldreboende. Vid det akuta omhändertagandet av äldre patienter kan ett beslutsstöd vara till hjälp för kommunsjuksköterskan i sin bedömning för att få en uppfattning om patientens tillstånd och vad det finns för behov av vidare vård. Syfte: Syftet var att beskriva kommunsjuksköterskors erfarenheter av att arbeta med ett beslutsstöd vid akut omhändertagande av äldre. Metod: En intervjustudie med kvalitativ ansats som baserades på sju semistrukturerade intervjuer som analyserades på manifest nivå. Resultat: Resultatet visar på att sjuksköterskorna fann olika hjälpmedel vid osäkerhet. Beslutsstödet ger en trygghet vid omvårdnadsåtgärder och den egna erfarenheten har betydelse i bedömningar. Beslutsstödet upplevs vara ett stöd i det akuta omhändertagandet som bidrar till en struktur vid bedömning och ett system för överrapportering. Användandet av beslutsstödet har minskat relaterat till tidkrävande dubbeldokumentation, falska indikationer och brist på uppföljningsutbildning. Slutsats: Kommunsjuksköterskors erfarenheter av att arbeta med ett beslutsstöd har ingett trygghet och struktur vid det akuta omhändertagandet. Sjuksköterskans egna erfarenheter har betydelse vilket i samband med andra faktorer har minskat det praktiska användandet avbeslutsstödet.

Bakgrund: Teamarbete vid akut omhändertagande mellan distriktssköterskan och ambulanssjuksköterskan inom primärvården avser en kort tid och snabba och korrekta beslut om vård och behandling är viktigt, för att inte mista värdefull tid eller information som kan spela roll för patientens vidare vård och hälsotillstånd. Brister i teamarbete kan leda till medicinska fel, skada kommunikationen och samarbetet mellan teammedlemmarna. Det kan leda till att patienten inte får den professionella vård patienten har rätt till. Syfte: Syftet med studien var att undersöka teamarbete mellan distriktssköterskan och ambulanssjuksköterskan vid akut omhändertagande inom primärvården. Metod: Webbaserad enkätstudie genomfördes i Södra Sverige med kvantitativ ansats där 168 distriktssköterskor och ambulanssjuksköterskor ingick. Resultat: Resultatet visade att det fanns signifikanta skillnader mellan professionerna avseende teamarbete. Distriktssköterskor var mer nöjda med kommunikationen och överrapporteringen jämfört med ambulanssjuksköterskor. Ambulanssjuksköterskor var mer nöjda med samarbetet i teamet jämfört med distriktssköterskor. Slutsats: För att kunna möta patientens omvårdnadsbehov, stärka patientsäkerheten och förbättra resultaten för patienten behöver samarbetet och kommunikationen mellan teammedlemmarna fungera. Ett bra teamarbete innebär att medlemmarna används mer effektivt för att skapa en helhetssyn kring patienten.

Bakgrund Personcentrerad omvårdnad är en av sjuksköterskans kärnkompetenser och bygger på tre centrala begrepp: patientberättelsen, partnerskapet och dokumentationen. Vid akut omhändertagande på en akutmottagning är patientflödet högt och arbetssituationen för sjuksköterskor är stundtals pressad. Patienter upplever lidande på grund av osäkerhet, väntan samt rädsla inför kommande händelser relaterat till vårdsituationen. Högt patientflöde resulterar i att en människas helhet kan försummas då sjuksköterskan enbart fokuserar på patienters fysiska sjukdom och skada. Syfte Syftet var att beskriva om och i så fall hur sjuksköterskans personcentrerade förhållningssätt kan minska lidande för patienten vid det akuta omhändertagandet på en akutmottagning. Metod Vald metod var en allmän litteraturöversikt där en induktiv ansats tillämpades baserad på 20 vetenskapliga artiklar med både kvalitativ och kvantitativ data. Data insamlades från databaserna PubMed och CINAHL och analyserades med konventionell innehållsanalys. Resultat I studiens resultat identifierades tre huvudteman och fyra subteman vilka besvarade studiens syfte. Huvudteman var interaktionen mellan sjuksköterska och patient, patientens och närståendes upplevelse av delaktighet samt personcentrerad omvårdnad främjar trygghet. Subteman var kommunikationens betydelse för patienttillfredsställelse, att informera patienten, patientens delaktighet i vården samt att involvera närstående. Slutsats Sjuksköterskan kan lindra lidande vid akut omhändertagande på akutmottagning genom att sjuksköterskan aktivt lyssnar till patienten, stöttar patienten samt involverar patienten i hela vårdprocessen. Patienter behöver känna förtroende för sjuksköterskan och uppleva trygghet i samtliga vårdsituationer, såväl vid bemötande som medicinteknisk omsorg. Trots sjuksköterskors kompetens kan personcentrerad vård försummas relaterat till tidsbrist.

I det akuta omhändertagandet har patienter ofta blivit förminskade till enbart sin sjukdom eller sina symtom, då fokus legat på den medicinska behandlingen. Att vara i behov av vård innebär minskad makt. För att personen skall kunna behålla sin identitet i en akut vårdsituation är det viktigt att bli sedd och bekräftad. Personcentrerad omvårdnad är en av sjuksköterskans kärnkompetenser och innefattar att sätta personen före sin sjukdom samt att ta personens subjektiva behov på lika stort allvar som de medicinska behoven. Det är av betydelse att studera hur sjuksköterskan kan bedriva personcentrerad omvårdnad i det akuta omhändertagandet, eftersom personens upplevelse av vården förbättras när sjuksköterskan ser och uppmärksammar personen bakom patienten.   Syftet var att beskriva hur sjuksköterskan kan bedriva personcentrerad omvårdnad i det akuta omhändertagandet.   Metoden som användes var litteraturöversikt. Sökningar genomfördes i databaserna PubMed och CINAHL, vilket resulterade i 17 granskade artiklar som utgjorde grunden till studiens resultat.   Fyra huvudteman identifierades för sjuksköterskans bedrivande av personcentrerad omvårdnad i det akuta omhändertagandet. Dessa var individualiserad vård, information, kommunikation samt delaktighet.   Resultatet i föreliggande studie visar att när sjuksköterskan arbetar personcentrerat leder det till minskad oro, ökad makt och tillfredställelse hos personen i en akut vårdsituation. Att bli respekterad och sedd som en unik individ är ofta av lika stor vikt som det fysiska välmåendet. När sjuksköterskan ser personen bakom patienten kan vården främjas i det akuta omhändertagandet.