Bakgrund: Arbetet som kommunsjuksköterska är i många fall ensamt vilket bidrar till ettstort ansvar. I dagens samhälle blir befolkningen äldre och många vårdas inom hemsjukvård och på äldreboende. Vid det akuta omhändertagandet av äldre patienter kan ett beslutsstöd vara till hjälp för kommunsjuksköterskan i sin bedömning för att få en uppfattning om patientens tillstånd och vad det finns för behov av vidare vård. Syfte: Syftet var att beskriva kommunsjuksköterskors erfarenheter av att arbeta med ett beslutsstöd vid akut omhändertagande av äldre. Metod: En intervjustudie med kvalitativ ansats som baserades på sju semistrukturerade intervjuer som analyserades på manifest nivå. Resultat: Resultatet visar på att sjuksköterskorna fann olika hjälpmedel vid osäkerhet. Beslutsstödet ger en trygghet vid omvårdnadsåtgärder och den egna erfarenheten har betydelse i bedömningar. Beslutsstödet upplevs vara ett stöd i det akuta omhändertagandet som bidrar till en struktur vid bedömning och ett system för överrapportering. Användandet av beslutsstödet har minskat relaterat till tidkrävande dubbeldokumentation, falska indikationer och brist på uppföljningsutbildning. Slutsats: Kommunsjuksköterskors erfarenheter av att arbeta med ett beslutsstöd har ingett trygghet och struktur vid det akuta omhändertagandet. Sjuksköterskans egna erfarenheter har betydelse vilket i samband med andra faktorer har minskat det praktiska användandet avbeslutsstödet.

Bakgrund: Antalet vårdplatser på särskilda boenden och i slutenvården har alltjämt minskat under de senaste decennierna. Samtidigt har vårdtiderna i slutenvården blivit kortare. Detta har inneburit att hemsjukvården utökats och blivit allt mer avancerad, en trend som ser ut att fortsätta. Då distriktssköterskan i hemsjukvården är ansvarig för samordning och att stödja vårdtagaren i kontakt med vård och omsorg kan detta kan innebära att hennes arbete påverkas.  Syfte: Syftet var att beskriva distriktssköterskans uppfattning om framtida utmaningar i arbetet inom hemsjukvården.  Metod: En kvalitativ studie genomfördes där 15 personliga intervjuer genomfördes med personer med anställning som distriktssköterskor i hemsjukvården. Intervjumaterialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Följande tre kategorier framkom: Förändrade vårdbehov, Förändrade samordningsbehov och Förändrade kunskapsbehov. Resultatet visar att distriktssköterskorna uppfattar att det finns behov av utveckling och förändring både inom hemsjukvården och mellan vårdinstanser för att tillmötesgå den framtida vårdtagarens förändrade vårdbehov.  Slutsats: Distriktssköterskorna uppfattar stora förändringar i arbetet inom hemsjukvården framöver, de ses både som positiva men i vissa fall som mindre lätthanterliga utmaningar. Det är av vikt att distriktssköterskorna medverkar och bidrar med sin kunskap och sina idéer i utformningen av framtidens hemsjukvård. / Background: The number of beds in nursing homes and in the inpatient care have continued to decline during the latter decades. In addition, the stay in inpatient care has become shorter. These changes have resulted in that an increased number of patients are getting care at home and in that the care provided at home is getting increasingly advanced. This scenario is likely to prevail. The work of the district nurse may change due to the fact that the district nurse working with patients getting care at home is responsible for coordination and support of the interaction between the patient and health care organizations. Aim: To describe, from the view of the district nurse, future challenges in home care related work. Method: A qualitative study was performed. Fifteen interviews were conducted with persons hired as district nurses for home care. The outcome of the interviews where analyzed using a qualitative content analysis. Result: The following three categories were discovered: Changes in care requirement, Changes in cooperation requirement and Changes in knowledge requirement. The result show that the district nurse believes that developments and changes are required in home care as well as between care institutes in order to meet changing needs in care from future patients. Conclusion: The district nurses see great changes in the future work related to home care. These changes are mainly viewed as positive changes, but to some extent more difficult challenges are also recognized. It is important that the district nurses contribute with knowledge and ideas in the forming of the future home care.

Enligt Socialstyrelsen felbehandlas många äldre genom att de får för många och fel sorts läkemedel. Forskning visar att många av orsakerna till sjukhusvård är relaterade till läkemedel. Socialstyrelsen menar att bristande läkarkontinuitet, avsaknad av gemensam läkemedelslista och brist på rutiner för uppföljningar bidrar till problem med polyfarmaci hos äldre.Sjuksköterskan i den kommunala hälso- och sjukvården har en viktig funktion i de äldres läkemedelshantering eftersom hon har ansvar för många av momenten i läkemedelshanteringen och förväntas att självständigt göra bedömningar och uppföljningar. Syftet med den här studien är att undersöka sjuksköterskornas syn på sitt ansvarsområde inom äldres läkemedelshantering inom kommunal hemsjukvård. För att uppnå syftet valdes kvalitativ intervjuanalys där informanterna var sjuksköterskor från den kommunala hemsjukvården. Urvalskriteriet var att man som patientansvarig sjuksköterska dagligen skulle stöta på företeelsen läkemedelshantering. I resultatet framkommer det att samtliga sjuksköterskor upplever ansvarsrollen som stor och betydande i en samordnande roll, men samtidigt upplever de frustration, uppgivenhet och osäkerhet då ansvarsfrågan är oklar och att det läggs ner mycket tid för att säkerställa läkemedelshanteringen. Ansvarsområdet för kommunsjuksköterskan behövertydliggöras samtidigt som det finns ett behov av ökad kompetens i den kommunala hemsjukvården. Detta kan medföra en ökad trygghet i arbetsrollen för kommunsjuksköterskan samtidigt som brister i läkemedelsbehandlingen kan minska och därmed också onödigt lidande för patienten. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot distriktssköterska

Syftet med studien var att undersöka kommunsjuksköterskan omvårdnadsdokumentation om bensår i hemsjukvård. Som metod valdes journalgranskning. Resultatet visade att omvårdnadsdokumentationen brister på många sätt. / Background: In Sweden, approximately 50 000 people suffers from slow-healing leg ulcers. The number of municipal registered nurses ́ has decreased in recent years. The municipal registered nurses ́ often hold function as an advisory consultant for the nursing staff and without participating in nursing care. This documentation is based on second-hand information from the nursing staff. Purpose: The aim was to investigate how municipal registered nurse care documents about leg ulcers in patients in home care practice. Method: An audit of patient journals was chosen to investigate how municipal registered nurse ́ care documents about leg ulcers in patients in home care practice. Results: The results are presented in five themes: contact cause, health and medical history, skin functions alternatively skin / tissue, skin action alternatively action / prescription skin / tissue and Ulcer case record. Beneath these themes the assessment of documentation was into incomplete, partially complete and complete. The result shows that the municipal registered nurse often documents in chronological order and not applying to the nursing process. The results also showed that the old documentation was not completed in the journal, which meant that it was difficult to follow a course of treatment. Discussion: The result shows that documentation in home care failures in many ways. Municipal registered nurse works as a consultant and is not involved in daily care. The documentation is based on second-hand information from the nursing staff and resulting in the documentation of leg ulcers is poor. Patient journals documentation was divided into different keyword, which means that it was difficult to follow the nursing process.

Bakgrund: En god munhälsa är en viktig del i vården av den äldre personen i livets slutskede. Forskning visar att munhälsan ofta blir förbisedd. En grund i att utföra munvård hos äldre personer som vårdas i livets slutskede är att utföra en munhälsobedömning. I Sverige visar mätningar i kvalitetsregister att det finns en diskrepans mellan målnivåer och utförda munhälsobedömningar. Som specialistsjuksköterska är en av kärnkompetenserna att vara väl insatt i palliativ vård och utföra strukturerade bedömningar enligt vetenskaplig praxis. Syfte: Kommunsjuksköterskans erfarenheter och upplevelser av att utföra och dokumentera munhälsobedömningar hos äldre personer i livets slutskede. Metod: Kvalitativ ansats valdes till studien. Semistrukturerade intervjuer hölls med åtta kommunsjuksköterskor som arbetar i hemsjukvård, på särskilt boende och korttidsboende. Data analyserades med induktiv latent konventionell innehållsanalys. Resultat: Efter analys av data framkom fyra huvudkategorier. Tillvägagångssätt: Munhälsobedömning är något som ingår i den palliativa vården och ska göras på alla. ROAG (Revised Oral Assessment Guide) är det validerade instrumentet som används vid en munhälsobedömning men den passar inte alltid bra vid livets slutskede. En munhälsobedömning kan leda till ett lidande för patienten samtidigt som den kan medföra minskat lidande då besvär kan hittas och lindras. Munhälsobedömningen dokumenteras inte alltid. Ansvar och samarbete: Sjuksköterskorna är medvetna om sitt ansvar att en munhälsobedömning utförs samtidigt som de beskriver att det också är ett samarbete mellan omvårdnadspersonal och sjuksköterskekollegor. Samarbetet med personal ansågs fungera bra och sjuksköterskorna förlitar sig på att de signalerar när personen i livets slutskede har besvär från munnen. Samarbetet med sjuksköterskekollegor brister vid vissa tillfällen. Munhälsobedömningens prioritet: I mötet med personer som vårdas i livets slutskede kan det bli stort fokus på de övriga symtomen och det kan vara mycket annat att tänka på vilket kan leda till utebliven munhälsobedömning. Tidsbrist är en annan faktor till att munhälsobedömningen inte utförs. Kunskap och rutiner: Resultatet visar att det är viktigt att ha en tydlig rutin för att utföra munhälsobedömning hos äldre personer som vårdas i livets slutskede. Det upplevdes att sjuksköterskorna inte alltid fått tillräcklig utbildning på utförande av munhälsobedömning och att det inte alltid fanns rutiner för hur munhälsobedömningen skulle gå till. Klinisk relevans: Det finns ett behov att synliggöra betydelsen och öka medvetenheten av att utföra munhälsobedömning genom mer utbildning till personal som arbetar med äldre personer som vårdas i livets slutskede inom kommunal hälso- och sjukvård. Det finns också ett behov av en samstämmighet kring hur munhälsobedömning bör utföras, ett förslag är att utveckla ett validerat instrument som fungerar specifikt till äldre som vårdas i livets slut. / Background: Good oral health is an important part of the care of the elderly person at the end of life. Research shows that oral health is often overlooked. A basis for performing oral care in elderly people who are cared for at the end of life is to perform an oral health assessment. In Sweden, measurements in quality registers shows that there is a discrepancy between target levels and performed oral health assessments. As a specialist nurse, one of the core competencies is to be well versed in palliative care and perform structured assessments according to scientific practice. Aim: The municipal nurse's experiences of performing and documenting oral health assessments in elderly people at the end of life. Method: A qualitative approach was chosen for the study. Semi-structured interviews were held with eight municipal nurses working in home health care, in nursing home and respite care. Data were analysed using inductive latent conventional content analysis. Results: After analysing the data, four main categories emerged. Procedure: Oral health assessment is a part of palliative care and must be done on everyone. ROAG (Revised Oral Assessment Guide) is the validated instrument used in an oral health assessment, but it does not always fit well at the end of life. An oral health assessment can lead to suffering for the patient, it can at the same time lead to reduced suffering as problems can be found and alleviated. The oral health assessment is not always documented. Responsibility and collaboration: The nurses are aware of their responsibility that an oral health assessment is carried out while describing that it is also a collaboration between nursing staff and nursing colleagues. The collaboration with staff was considered to work well and the nurses rely on them to flag when the person in the final stage of life has problems from the mouth. Cooperation with nursing colleagues breaks down on certain occasions. The priority of the oral health assessment: In the meeting with people who are cared for at the end of life, there can be a lot of focus on other symptoms and there can be a lot of other things to think about, which can lead to the absence of an oral health assessment. Lack of time is another factor why the oral health assessment is not carried out. Knowledge and routines: The result shows that it is important to have a clear routine for performing oral health assessment in elderly people who are cared for at the end of life. The registered nurses felt that they did not always receive sufficient training on performing oral health assessment and that there were not always routines for how the oral health assessment should be carried out. Clinical relevance: There is a need to make the importance visible and increase the awareness of performing oral health assessment through more education for staff working with elderly people who are cared for at the end of life in municipal health care setting. There is also a need for a better described consensus on how oral health assessment should be carried out. One suggestion is to develop a validated instrument that works specifically for elderly people who are cared for at the end of life.