Mest av allt önskar jag att det var mitt namn som stod på dörren. Då skulle jag måla väggarna randiga och köpa husdjur. Känna mig fri. Men jag orkar inte vänta 10,5 år i bostadskön, så nu skapar jag min egna bostads-utopi. Jag har flyttat fjorton gånger och det räcker nu. I mitt examensprojekt använder jag färg och textilt konsthantverk för att ifrågasätta Stockholms bostadspolitik.

The space industry and the technological developments regarding space exploration hasn’t been this popular since the first moon landing. The privatization of space exploration and the vertical landing rockets made rocket science mainstream again. While being able to reuse rockets is efficient both in terms of profitability and popularity, these developments are still in their early stages. Vertical landing has challenges that, if neglected, can cause disastrous consequences. The existing studies on the matter usually don’t account for aerodynamics forces and corresponding controls, which results in higher fuel consumption thus lessening the economical benefits of vertical landing. Similar problems have been tackled in studies not regarding booster landings but regarding planetary landings. And while multiple solutions have been proposed for these problems regarding planetary landings, the fact that the reinforcement learning concepts work well and provide robustness made them a valid candidate for applying to booster landings. In this study, we focus on developing a vertical booster descent guidance and control law that’s robust by applying reinforcement learning concept. Since reinforcement learning method that is chosen requires solving Optimal Control Problems (OCP), we also designed and developed an OCP solver software. The robustness of resulting hybrid guidance and control policy will be examined against various different uncertainties including but not limited to wind, delay and aerodynamic uncertainty. / Rymdindustrin och den tekniska utvecklingen av rymdutforskningen har inte varit så populär sedan den första månlandningen. Privatiseringen av utforskningen av rymden och de vertikala landningsraketerna medförde att raketvetenskapen återkom som en viktig huvudfråga igen. Även om det är effektivt att återanvända raketer i form av lönsamhet och popularitet, är denna utveckling fortfarande i sina tidiga stadier. Vertikal landning har utmaningar som, om de försummas, kan orsaka katastrofala konsekvenser. De befintliga studierna i frågan redovisar vanligtvis inte aerodynamikkrafter och motsvarande regulatorer, vilket resulterar i högre bränsleförbrukning som minskar de ekonomiska fördelarna med vertikal landning. Liknande problem har hanterats i studier som inte avsåg boosterlandningar utan om planetariska landningar. Även om flera lösningar har föreslagits för dessa problem beträffande planetariska landningar, det faktum att förstärkningsinlärningskonceptet fungerar bra och ger robusthet gjorde dem till en giltig kandidat för att ansöka om boosterlandningar. I den här studien fokuserar vi på att utveckla en lagstiftning för styrning av vertikala booster-nedstigningar som är robust genom att tillämpa koncepten inom förstärkningsinlärning. Ef- tersom förstärkt inlärningsmetod som väljs kräver lösning av optimala kontrollproblem (OCP), designade och utvecklade vi också en OCP-lösningsmjukvara. Robustheten för resulterande hybridstyrning och kontrollpolicy kommer att undersökas mot olika osäkerheter inklusive, men inte begränsat till vind, fördröjning och aerodynamisk osäkerhet.

The core question in this master thesis is: What happens to the essence of an object when it becomes out of date and is no longer in use? I am addressing the sense of dignity in once meticulously designed technical/mechanical items that now has become obsolete. The intention has been to investigate how to give new meaning to obsolete items and find new eligibility for their existence.  The investigation was conducted through the development of a method: collection, analysis, deconstruction, investigation and resurrection of a number of O.T.M.I. (Obsolete Technical Mechanical Items).   The resurrection process consisted of the (re-)writing of the objects’ narratives. These stories along with the objects’ parts, spaces and sounds created a frame for a scenography, a soundtrack and characters to act in a film to tell the story. As interior designers we have the opportunity to transform space and fill it with stories. Imagination is an important tool: We benefit from having the ability to imagine, for instance, how different surfaces will reflect sound and light. Our imagination is highly visual. So I have transformed my imaginary world of Obsolete Technical Mechanical Items to visual and audial elements that support the content and values of a story through researching the objects, finding how to clarify and support the story. The Re-Story.

Examensarbetets mål var att utforma två förslag på ett musik- och konsthus för placering i Växjösjön. Konstruktionen ämnas vara flytande och mobil.Gemensamt undersökte författarna byggnadens förutsättningar och möjligheter, i syfte att underlätta utformningsprocessen. Författarna utformade var sitt förslag. Det resulterade i två förslag med skilda arkitektoniska särdrag, skapade utifrån gemensamt stipulerade avgränsningar.Det ena förslaget är utformat med hjälp av geometriska former med raka sidor. Det kontrasterar mot det andra förslaget som har organiska och mjuka former. / The purpose of this thesis was to produce two alternative architectural designs, of a building, that will house various exhibitions and activities. Mainly those will be culture related; music and arts. The building is to be located in a Swedish lake, called Växjösjön, and the structure is intended to be placed on a floating hull.Initially the authors investigated, and discussed, what possibilities and limitations that were associated with the building. The authors then, separate from one another, created one alternative design each.The first of the two designs found its inspiration in different geometrical shapes, whereas the other was more of an organic design with a smooth and flowing architecture. / De digitala ritningarna finns att tillgå från författarna på begäran.

Arkitektur är en scen för liv. Den skapar möjligheter, formar förutsättningar. Denna byggnad är ritad utifrån barn, för att undersöka vad det kan ge arkitektur att utgå från ett specifikt subjekt, samt hur arkitekturen kan agera för det subjektet och understödja dess behov. Utformningen har även, på en större skala, utgått från en frågeställning om hur en byggnad kan agera i stadsrummet, hur intentioner kan översättas, hur tydlighet kan vara generös. Projektet tar ställningen att generella rum som ska vara “bra för allt” även blir lika dåligt för allt. Även “generella” rum sätter gränser. Kan man ge mer genom att programera specifikt och vara tydlig med hur rummet ska agera och för vem? Det finns vissa generella “sanningar” om en förskoleverksamhet . Samtidigt är det enorm skillnad på en 2-åring och en 3-åring. Utöver detta varierar behov under en dag. – Utmaningar som denna byggnad tar sig an. För att kunna jobba med specificitet var en viktigt del av processen att intervjua personal på förskolor och översätta information - både om åldersgrupper, dess intressen och behov, och hur verksamheten fungerade - till aktiviteter; och utifrån dem till rumsliga idéer. Byggnaden är baserad på ett griddsystem som skapar ramar att arbeta med denna specifika programering inom, och som också organiserar byggnaden på ett mycket strukturerat sätt (se diagram). Förskoleverksamheten är uppdelad i åtta avdelningar med fyra åldersgrupper (1-6 år). Alla avdelningar är baserade på samma idé om procession och scenarion utöver de grundläggande kraven som kom ur intervjuerna (så som översikt och möjlighet att stänga av) men sen är denna grund (det “generella”) specialanpassat efter åldrar, främst mha skala på rum och rumselement och baserat på aktiviteter och behov. Denna uppdelning ger också varje barn en trygghet och möjlighet att röra sig fritt inom “sitt hem” i byggnaden fritt.  Rummen har utformats dels med tanke på på olika åldersgruppers behov men även med tanke på bygganden som en “tredje pedagog” som kan stödja förskolepedagoerna - till stor del genom att vara anpassade för barnen - men även genom att underlätta kontakt och samverkan. Inom ramarna som skapas används material till funktionella ändamål men framförallt för att förstärka upplevelsen av rumsskillnader, då avdelningarna är baserade på behovet att både kunna ha översikt, stänga av,och för barn att kunna röra sig fritt. Systemet utnyttjas också för att skapa variation i höjdled som bidrar till upplevelsen. Denna vertikala rörelse, eller knäckningarna av taket, har integrerats med behov av ljusinsläpp. Detaljer ska stödja intentioner. Höjden på dörren till toalettbåset möjliggör att man kan vara avskild utan att känna sig instängd. En tydlig ingång var också att skapa läsbara rum för att stärka barnens känsla av självständighet (tillsamans med tillgängliggörandet) och en trygghet - som ger större möjlighet att utnyttja rummen och testa dess gränser. Även om rum- men är specifikt programerade undviker de att säga hur man ska agera - vad man ska bygga, hur man är på en lutning, vilken position som är skön att sitta i - och försöker snarare locka till utforskning och utveckling hos barn av hur man kan förhålla sig till olika typer av rumsligheter, och i förlängning utveckla relationen till sin omvärld. Även utåt är byggnaden tydlig; höjdskillnader bildar rumsavskiljande element mellan det publika och de mer privata förskolegårdarna. Byggnaden öppnar sig mot gatan, erbjuder en riktning över taket med en tydlig slinga som kopplar stadsrummet med parken genom taklandskapet. Det erbjuds en plats för olika “grupper” att mötas - vid specifika punkter och valda tillfällen. / Architecture is a stage for life. It creates prerequisites, shapes possibilities. It has a potential to empower whomever it is intended to support. This project focuses on children and their needs in order to examine how having a specific intended subject can contribute to the development of architecture and challenge preconceived notions. The aim has also been to explore, on a larger scale, how a building can act to influence its surroundings in an urban context - how intentions can be translated, and how the architecture’s intended legibility can be seen as a form of generosity.  The project takes a clear stand in stating that undefined space or buildings that aim to be ‘good for everyone’ also end up being ‘unsuitable for everyone’. So-called ‘flexible buildings’ also entail certain limits. Architecture that is more specifically programmed (and more precise about the intended subject and how space is expected to be used) can provide more value - not to everyone, perhaps, but to the intended subject. There exist a few “general truths” about what is needed in a building for pre-school activities. At the same time, the needs and abilities of a two-year-old and a four-year-old differ greatly. On top of this, the activities the building is expected to support vary during the day. Throughout the process the intention has been to consider and integrate all these challenges.  To be able to work with the concept of ‘specificity’ it was a vital part of the process to interview pre-school staff and subsequently translate the acquired information about interests, needs, and common activities of the different age-groups into concrete spaces.  Another aspect that made it possible to work with this theme was the construction concept, which is based on a grid, that creates the framework - a strict structure, as a base from which to then work with the more specific parts of the project within.  The result, this pre-school, is divided into four age-groups and eight departments, or units. All the units are based on the same idea about procession and routine, with fundamental requirements included (such as being able to have a good overview of the entire unit and, at the same time, be able to divide spaces and close off certain parts).  Each unit is fine-tuned according to the age of the children. These adjustments are done mainly by exploring the benefits of changing the scale of rooms and objects within rooms - also taking into consideration relevant activities and needs - as well as the children's current abilities, since the building has a potential to assist the teachers not only by supporting communication and cooperation  but also by enabling the children to do as much as possible for themselves - which also benefits their sense of independence. Another positive outcome of dividing the building into smaller units, besides being able to perform this ‘fine-tuning’, is that it gives each child a possibility to freely explore within its own ‘home’. To make sure the experience of each room is distinct from the next (which was considered important partly because the project recognises the benefit of children associating rooms with certain activities) different materials are used within the building’s frames not only for their functional purposes but also to strengthen this impression of dissemblance. Further, the construction allows for a play with differences in ceiling height (and sometimes a slight sloping of the floor) - a variation within the system that also integrates the need for daylight. It was important that the details consistently support general intentions. Lastly, much attention has been paid so that these details and the legibility don’t cross the line of becoming controlling and actually contribute to offering opportunities for the children to test boundaries, explore, and develop their way of relating to their surroundings.

Head-up display (HUD) är en beprövad teknik inom flyg och bil, vilken gör det möjligt för piloter och förare att få tillgång till information utan att uppmärksamheten avleds från omvärlden. Liknande fördelar kan uppnås genom installation av HUD i tåg. Syftet med denna studie är att utveckla ett användargränssnitt för HUD baserat på European Rail Traffic Management System (ERTMS). HUD kommer att vara en extra säkerhetsfunktion för tågen för att förhindra förare från att skifta fokus mellan instrumentpanelen och omgivningen, vilket leder till minskad förareutmattning och bättre observation av spåren framåt. Scenario Based Design-metoden har använts för att genomföra projektarbetet och i rapporten diskuteras metodens  fördelar och begränsningar. Användningen av scenarier har gjort det möjligt för designteamet att på djupet förstå de situationer som förarna står inför samt  har hjälpt till att under workshops få en bättre förståelse för drivrutinerna. Dessutom har rekommendationer för hårdvara, installation och framtida arbete beskrivits för fortsatt genomförande av projektet. / Head-up display (HUD) has a proven track record in the aviation and automobile sectors, allowing pilots and drivers to access information without diverting attention from the outside world. Similar benefits may be realized by the installation of HUD in locomotive cabs. The objective of this thesis work is to develop the user interface for HUD based on the ERTMS system. The HUD will be an added safety feature to the trains to prevent drivers from refocusing between the instrument panel and the outside view thus leading to reduced driver fatigue and better observation of the tracks ahead. Scenario Based Design method has been used to implement the project work with discussions regarding its advantages and limitations. The use of scenarios has allowed the design team to understand the scenarios that the drivers face in depth and has aided during the workshops to understand the drivers’ routine better. Additionally, recommendations for the hardware, installation and future work have been provided to support further implementation of the project.