Från den 1 juli 2018 ingår matematisk problemlösning med programmering i ämnet matematik på gymnasieskolans teknik- och naturvetenskapsprogram. Den här studien utgår från den nya kursplanen för Matematik 1c (Ma1c), försöker göra en rimlig tolkning av Skolverkets skrivningar, presenterar ett specialanpassat utbildningsmaterial avsett för kursens programmeringsdel och beskriver hur materialet har utarbetats. Materialet består av en projektorpresentation och ett elevhäfte med övningsuppgifter, fokuserar på sannolikhetsproblemen i Ma1c, är provat i tre mindre och osystematiska pilotförsök, är inte helt utprovat och behöver förbättras ytterligare. Givet studiens tolkning, och 9 timmar undervisning i programmering, finns det goda skäl att misstänka att eleverna inte kommer att hinna lära sig matematisk problemlösning med programmering i Ma1c. / From July 1st 2018 solving mathematical problems with computer programming is included in mathematics in Swedish upper secondary school. This study tries to make a reasonable interpretation of the unclear wording in the new curriculum and develops a customized educational material for the programming part of the course based on the interpretation. The material consists of a projector presentation and a booklet with excercises, focuses on probability problems, has been tried in three minor and unsystematic trials, is not fully tested and needs to be further improved. Given the study´s interpretatio, and 9 hours of teaching in programming, there are good reasons to suspect that the pupils will not learn how to solve mathematical problems with computer programming due to shortage of time.

Denna rapport omfattar skapandet av en träningsmiljö tänkt att placeras utomhus i Karlstad och är anpassad för rullstolsburna individer. Arbetet har utförts på uppdrag av Karlstad kommun och motsvarar som ett examensarbete för högskoleingenjörsexamen inom Innovationsteknik och Design, vid fakulteten för Hälsa, Natur och Teknikvetenskap. Arbetet har utförts vid Karlstad Universitet under våren 2014. Karlstad kommun har sett ett behov av träningsutrustning i utomhusmiljö tillgängligt för rullstolsburna. På många träningsplatser i dagsläget stängs rullstolsburna ute från träning då det finns få möjligheter att justera den utrustning som erbjuds. Ur ett användarperspektiv anses träningsmöjligheterna vara otillräckliga vilket har legat till grund för detta arbete. Utfrån uppdragsgivarens synpunkt och krav samt genom informationsinsamling, intervjuer och obervationer formulerades en produktspecifikation. Produktspecifikationen omfattar huvudbehovet och andra nödvändiga behov för att platsen skall fungera som mötesplats med inriktningen ”träning för rullstolsburna”. Det ställs bland annat krav på användarvänlighet, hållbarhet och säkerhet. Konceptutvecklingen har följt den designprocess som används inom ramarna för innovationsteknik och Design. Vid utvecklingsprocessen användes skisser och CAD som hjälpmedel för att enkelt kunna simulera konstruktioner och lösningar på problem. Genereringsprocessen gav ett resultat på nitton olika lösningar som därefter utvärderas med hjälp av eliminerings- och utvärderingsmatriser. Det slutgiltliga konceptet motsvarar en träningsplats med fem maskiner speciellt anpassade för rullstolsburna där allsidig träning erbjuds. Träningsutrustningen är tänkt att kunna användas av alla individer oavsett tidigare erfarenhet och kunskap om träning. Maskinerna tillåter att hela övre delen av kroppen kan tränas, att manövrering på platsen är enkel och att skaderisken är låg. / The report deals with the subject of an outdoor gym located in Karlstad adapted and accessible for wheelchair using individuals. The work is performed within the course degree project for degree of Bachelor of Science in Innovation and design engineering, MSGC12 at the faculty of health, nature and engineering science at Karlstad University. The work has taken place at Karlstad University in the spring in 2014. Karlstad municipality has seen a need for exercise equipment in an outdoor environment that is accessible to wheelchair users. In today’s outdoor gyms wheelchair are users shut out. This is due to the face that the equipment is not adjusted accordingly. From a user perspective this is considered to be inadequate training opportunities and has been the basis for the creation of the outdoor gym, adjusted for wheelchair users. Based on the requirements from the client's point of view, data collection, interviews and observations a product specification was developed. The specification covers the main requirements and other necessary requirements for the site to function as a meeting place with focus on training for wheelchair users. The specification includes demands such as ease of use, durability and safety. Concept development has followed the design process used in the context of innovation, technology and design. During the development process sketches and CAD was used as means to easily simulate designs and solutions to problems. The concept generation process yielded a score of nineteen different solutions which is subsequently evaluated using elimination and evaluation matrix. Diagrams for how well each concept met the required conditions were used to evaluate in its entirety. The final concept is an outdoor gym which provides the opportunity for wheelchair users to work-out and preform rehabilitation exercises. The facility is equipped with five machines adjusted for wheelchair users which offer comprehensive training. Exercise equipment is intended to be used by all individuals regardless of previous experience and knowledge of training. The machines allow the entire upper part of the body to be trained. The operation of the site is simple and the risk of injury is low.

Arkitektur är en scen för liv. Den skapar möjligheter, formar förutsättningar. Denna byggnad är ritad utifrån barn, för att undersöka vad det kan ge arkitektur att utgå från ett specifikt subjekt, samt hur arkitekturen kan agera för det subjektet och understödja dess behov. Utformningen har även, på en större skala, utgått från en frågeställning om hur en byggnad kan agera i stadsrummet, hur intentioner kan översättas, hur tydlighet kan vara generös. Projektet tar ställningen att generella rum som ska vara “bra för allt” även blir lika dåligt för allt. Även “generella” rum sätter gränser. Kan man ge mer genom att programera specifikt och vara tydlig med hur rummet ska agera och för vem? Det finns vissa generella “sanningar” om en förskoleverksamhet . Samtidigt är det enorm skillnad på en 2-åring och en 3-åring. Utöver detta varierar behov under en dag. – Utmaningar som denna byggnad tar sig an. För att kunna jobba med specificitet var en viktigt del av processen att intervjua personal på förskolor och översätta information - både om åldersgrupper, dess intressen och behov, och hur verksamheten fungerade - till aktiviteter; och utifrån dem till rumsliga idéer. Byggnaden är baserad på ett griddsystem som skapar ramar att arbeta med denna specifika programering inom, och som också organiserar byggnaden på ett mycket strukturerat sätt (se diagram). Förskoleverksamheten är uppdelad i åtta avdelningar med fyra åldersgrupper (1-6 år). Alla avdelningar är baserade på samma idé om procession och scenarion utöver de grundläggande kraven som kom ur intervjuerna (så som översikt och möjlighet att stänga av) men sen är denna grund (det “generella”) specialanpassat efter åldrar, främst mha skala på rum och rumselement och baserat på aktiviteter och behov. Denna uppdelning ger också varje barn en trygghet och möjlighet att röra sig fritt inom “sitt hem” i byggnaden fritt.  Rummen har utformats dels med tanke på på olika åldersgruppers behov men även med tanke på bygganden som en “tredje pedagog” som kan stödja förskolepedagoerna - till stor del genom att vara anpassade för barnen - men även genom att underlätta kontakt och samverkan. Inom ramarna som skapas används material till funktionella ändamål men framförallt för att förstärka upplevelsen av rumsskillnader, då avdelningarna är baserade på behovet att både kunna ha översikt, stänga av,och för barn att kunna röra sig fritt. Systemet utnyttjas också för att skapa variation i höjdled som bidrar till upplevelsen. Denna vertikala rörelse, eller knäckningarna av taket, har integrerats med behov av ljusinsläpp. Detaljer ska stödja intentioner. Höjden på dörren till toalettbåset möjliggör att man kan vara avskild utan att känna sig instängd. En tydlig ingång var också att skapa läsbara rum för att stärka barnens känsla av självständighet (tillsamans med tillgängliggörandet) och en trygghet - som ger större möjlighet att utnyttja rummen och testa dess gränser. Även om rum- men är specifikt programerade undviker de att säga hur man ska agera - vad man ska bygga, hur man är på en lutning, vilken position som är skön att sitta i - och försöker snarare locka till utforskning och utveckling hos barn av hur man kan förhålla sig till olika typer av rumsligheter, och i förlängning utveckla relationen till sin omvärld. Även utåt är byggnaden tydlig; höjdskillnader bildar rumsavskiljande element mellan det publika och de mer privata förskolegårdarna. Byggnaden öppnar sig mot gatan, erbjuder en riktning över taket med en tydlig slinga som kopplar stadsrummet med parken genom taklandskapet. Det erbjuds en plats för olika “grupper” att mötas - vid specifika punkter och valda tillfällen. / Architecture is a stage for life. It creates prerequisites, shapes possibilities. It has a potential to empower whomever it is intended to support. This project focuses on children and their needs in order to examine how having a specific intended subject can contribute to the development of architecture and challenge preconceived notions. The aim has also been to explore, on a larger scale, how a building can act to influence its surroundings in an urban context - how intentions can be translated, and how the architecture’s intended legibility can be seen as a form of generosity.  The project takes a clear stand in stating that undefined space or buildings that aim to be ‘good for everyone’ also end up being ‘unsuitable for everyone’. So-called ‘flexible buildings’ also entail certain limits. Architecture that is more specifically programmed (and more precise about the intended subject and how space is expected to be used) can provide more value - not to everyone, perhaps, but to the intended subject. There exist a few “general truths” about what is needed in a building for pre-school activities. At the same time, the needs and abilities of a two-year-old and a four-year-old differ greatly. On top of this, the activities the building is expected to support vary during the day. Throughout the process the intention has been to consider and integrate all these challenges.  To be able to work with the concept of ‘specificity’ it was a vital part of the process to interview pre-school staff and subsequently translate the acquired information about interests, needs, and common activities of the different age-groups into concrete spaces.  Another aspect that made it possible to work with this theme was the construction concept, which is based on a grid, that creates the framework - a strict structure, as a base from which to then work with the more specific parts of the project within.  The result, this pre-school, is divided into four age-groups and eight departments, or units. All the units are based on the same idea about procession and routine, with fundamental requirements included (such as being able to have a good overview of the entire unit and, at the same time, be able to divide spaces and close off certain parts).  Each unit is fine-tuned according to the age of the children. These adjustments are done mainly by exploring the benefits of changing the scale of rooms and objects within rooms - also taking into consideration relevant activities and needs - as well as the children's current abilities, since the building has a potential to assist the teachers not only by supporting communication and cooperation  but also by enabling the children to do as much as possible for themselves - which also benefits their sense of independence. Another positive outcome of dividing the building into smaller units, besides being able to perform this ‘fine-tuning’, is that it gives each child a possibility to freely explore within its own ‘home’. To make sure the experience of each room is distinct from the next (which was considered important partly because the project recognises the benefit of children associating rooms with certain activities) different materials are used within the building’s frames not only for their functional purposes but also to strengthen this impression of dissemblance. Further, the construction allows for a play with differences in ceiling height (and sometimes a slight sloping of the floor) - a variation within the system that also integrates the need for daylight. It was important that the details consistently support general intentions. Lastly, much attention has been paid so that these details and the legibility don’t cross the line of becoming controlling and actually contribute to offering opportunities for the children to test boundaries, explore, and develop their way of relating to their surroundings.