Detta projekt innefattar en förskola med en tvist. Tanken är att byggnaden ska ge mervärde till staden & dess invånare, inte bara som en privat verksamhet som står för sig. Genom att korsa en privat med en offentlig användning d.v.s. en förskola med + aktiviteter, så som café, ateljé & bibliotek, har denna byggnad tagit form.   Till & börja med tar en förskola plats utanför hemmet & innefattar både barnomsorg & utbildning. En sådan verksamhet ska hushållas i en trygg & kreativ miljö där lek & behov får ta sin plats; många dagis är som öar, avskurna från allmänheten av en grind & gård, med en tegel- eller träkåk i mitten: i & med de stora barnkullarna på senare tid hushålls verksamheten i temporära baracker eller bottenvåningar i innerstan.   Intentionen i detta projekt har varit att undersöka vad en trygg & spännande miljö kan vara för barn att vistas i. Denna process har varit en dialog mellan form & plats. / This project is about creating a preschool with a twist. The building itself is suppose to give a surplus value to the city & its inhabitants, not only as a private activity which stands on its own. By combining a private with a public usage; a preschool with + activities, such as a café, workshop & library, this building began to take shape.   To begin with a preschool is set outside the home & it combines both childcare & education. Such occupation should take place within a safe & creative environment where play & needs are met; many preschools are like islands, isolated from the public with a gate & playground, with a brick or wooden building in the middle: with the large child groups nowadays many preschools are set within temporary barracks or ground floors within the city.   The intention of this project has been to investigate what a safe & exciting environment for children might be. This process has been a dialog between form & place.

Idén om den här förskolan startade i en undersökning av platsen och en inventering av dess historia och samtid. Här har förr i tiden funnits ett stort gods, en så kallad malmgård, och tomtens närmsta granne är den bevarade byggnaden från Ekermanska malmgården. Denna ägs idag av en hembygdsförening som har begränsade medel att tillgå. Den ligger dold på en liten återvändsgränd och är alldeles för otillgänglig. Här bakom går tågspåren, men det finns även rum för en lummig trädgård med gamla ekar, och intill finns en gammaldags dansbana som byggdes under 70-talet. En del av uppgiften var att peka ut ytterligare användningar för förskolan. Med den historiska aspekten av sommarnöje, och i beaktande av omgivningens behov så uppkom idén om dansen som en lustfylld social aktivitet. Det betyder inte att det finns danssalar eller liknande, skolan är inte en dansskola utan hela tomten har tagits i anspråk av dansen, komplett med scen och allt kan förskolan ersätta den tidigare lilla dansbanans funktion och skapa ett större utrymme. Tanken är att gården och scenen ska användas under eftermiddag- och kvällstid för sällskapsdans och andra små arrangemang. Till exempel midsommarfirande, allsångskvällar och annan musikunderhållning. Här kan förskolan även ha aktiviteter på dagarna, uppvisningar för föräldrar och avslutningar. Känslan av det hela ska vara den av folkpark – att platsen ska initiera umgänge, glädje och dans för alla åldrar! / The idea for this preschool started with an investigation of the location, with an inventory of its history and present. In the 16’Th century a summer estate called “Ekermanska malmgården” was established here, and the remaining attendants buildings are the next-door neighbor to the location for this project. This historical building is hidden on a remote blind alley, and is taken care of by a local history society on a low budget. Malmgården has a lush garden with old oak trees and behind this area we find the railway. In between the garden and the area set for the preschool we also find a small, old fashioned wooden dance floor, built in the seventies. One part of the assignment was to designate a complimentary use for the preschool-building. With the historical findings and consideration to the surrounding needs, the idea of dancing for joy, as a social activity, came into focus. This is not a dancing school, no classroom adapted for dance is needed because the whole outdoors is made into a dance floor, complete with a small stage, which also replaces the previous dance floor structure. The plan is to open up this space for various uses during evenings and holidays, social dancing, children’s plays, small concerts or other gatherings. It also provides an excellent playground for the children in the preschool, and gives opportunities for small shows and holiday celebrations. The desired feeling and atmosphere is for this complex to be like a public recreation space – to initiate connections, amusement and social dancing for all ages!

Slänten är en byggnad som innehåller två olika lager, ett privatare mer skyddat i form av förskolan och ett offentligt lager i form av danslokaler,restaurang och ett parkdäck på taket. Platsen är vald eftersom även den innehåller två tydliga lager i olika höjdnivåer. Ett trafikseparerat cykeloch gångstråk där man nästan utan att passera en enda gata kan nå ändå fram till medborgarplatsen, det andra lagret är ca 5 meter ovanförstråket i form av den hårt trafikerade ringvägen. Konceptet utgår ifrån att synkronisera platsens förutsättningar med programmet och skapa en intressant dynamik mellan två egentligen oberoende programdelar. Byggnaden är också tänkt att aktivera och stärka entren till Tanto både vid Zinkens väg och vid ringvägen. / The slope is a building containing two different layers, one is more private and protected in the form of a pre-school, and the other is more public in the form of dance halls, restaurant and a park deck on the roof. The location is chosen because it also contains two distinct layers in different height levels. The lower level is a traffic separated bike and pedestrian path where you without crossing a single street can reach all the way to medborgarplatsen, the second level is about 5 meters above the lower one, in the form of the busy Ringvägen. The concept then is based on synchronizing the site conditions with the programand create an interesting dynamic between the two really independent program components. The building is also designed to enable and enhance the entrance to Tanto, both via Zinkens väg and Ringvägen.

En förskolan med plats för varje enskilt barn och alla barnen. En förskola med gemenskap och plats för alla, samtidigt som varje enskilt, fantastiskt och unikt barn kan finna sin egna vrå.  Fokus på den förskolan jag ritat ligger i att ge plats för alla dessa unika barn, tillsammans och enskilt. Därför var mina ledord genom arbetet motsatspar så som Helhet - Del, Stort - Litet, Inne - Ute, Gemensam - Enskild, Ljud - Tystnad, Ljust - Mörkt. Jag har själv formulerat uppgiften och tagit kontakt med de aktörer som är berörda, för att ta fram all den information som behövdes kontinuerligt under arbetets gång. Det var viktigt att arbetet fick så stor verklighetsförankring som möjligt. Under arbetets gång har dialog med aktörer från kommunen varit drivande; Anders Wedin, (skolchef på bildningsförvaltningen), Henrik Hedqvist (utbildningschef på bildningsförvaltningen), David Lanthén (plan- och exploateringschef), Torkel Lindgren (handläggande planarkitekten). Nära dialog, studiebesök och enkätundersökningar med tre olika förskolor lade också grunden för mitt arbete; Sonja Derkert (förskolelärare Gökboets förskola), Personalen på Gökboets förskola, Ing-Britt Andersson (förskolechef Norrbodas förskola), Emil Spanos (kock Norrbodas förskola), Personalen på Norrbodas förskola, Susanne Johansson (verksamhetsansvarig Storstugans förskola), Emelie W Bernemyr (Stockholms universitet, Förskolelärare Storstugans förskola), Personalen på Storstugans förskola. Mitt förslag på förskola vid Ringvägen i Kungsängen kommer att vara med under utställningen inför antagandet av detaljplanen för Ringvägen. Detta tillsammans med att bildningsförvaltningen visat intresse för fortsatt dialog har gjort att mitt mål om verklighetsförankring känns uppnått. Arkitektoniskt har jag skapat en förskola av beständiga material, där möjlighet till flexibilitet över tid finns. En robust och genomarbetad grund gör att de unika karaktärsdragen bibehålls över tid även om de lösare inre delarna förändras. / A preschool with space for each child and all the children. A preschool with the community, and space for all, while each individual, amazing and unique child can find their own corner. Focus on the preschool I have designed is to make room for all these unique children, together and individually. Therefore my motto’s through the work has been opposites as Holistic - Part, Large - Small, Inside - Outside, Common - Single, Noise - Silence, Light - Dark. I have formulated the task and made contact with the actors concerned, in order to provide all the information needed continuously during the work. It was important that the work was as realistic as possible. During the work the dialogue with the actors from the municipality has been driving; Anders Wedin, (skolchef at bildningsförvaltningen), Henrik Hedqvist (utbildningschef at bildningsförvaltningen), David Lanthén (plan- och exploateringschef), Torkel Lindgren (handläggande planarkitekten). Close dialogue, field visits and questionnaires with three different preschools also laid the foundation for my work; Sonja Derkert (preschool teachers Gökboets preschool), staff at Gökboets preschool, Ing-Britt Andersson (preschool head Norrbodas preshool), Emil Spanos (chef Norrbodas preschool), staff at Norrbodas preschool, Susanne Johansson (preshool head Storstugans preschool), Emelie W Bernemyr (Stockholm University, Preschool Teacher Storstugans preschool), staff at Storstugans preschool. My suggested preschool at Ringvägen in Kungsängen will be featured during the exhibition for the acceptance of the new zoning of Ringvägen. This, together with that the bildningsförvaltningen expressed interest in continuing the dialogue has made my goal of reality reached. Architecturally, I have created a nursery with resistant materials with the possibility of flexibility over time. A robust and thorough basis makes that the unique characteristics are maintained over time, even if the more loose internal parts change.

Arkitektur är en scen för liv. Den skapar möjligheter, formar förutsättningar. Denna byggnad är ritad utifrån barn, för att undersöka vad det kan ge arkitektur att utgå från ett specifikt subjekt, samt hur arkitekturen kan agera för det subjektet och understödja dess behov. Utformningen har även, på en större skala, utgått från en frågeställning om hur en byggnad kan agera i stadsrummet, hur intentioner kan översättas, hur tydlighet kan vara generös. Projektet tar ställningen att generella rum som ska vara “bra för allt” även blir lika dåligt för allt. Även “generella” rum sätter gränser. Kan man ge mer genom att programera specifikt och vara tydlig med hur rummet ska agera och för vem? Det finns vissa generella “sanningar” om en förskoleverksamhet . Samtidigt är det enorm skillnad på en 2-åring och en 3-åring. Utöver detta varierar behov under en dag. – Utmaningar som denna byggnad tar sig an. För att kunna jobba med specificitet var en viktigt del av processen att intervjua personal på förskolor och översätta information - både om åldersgrupper, dess intressen och behov, och hur verksamheten fungerade - till aktiviteter; och utifrån dem till rumsliga idéer. Byggnaden är baserad på ett griddsystem som skapar ramar att arbeta med denna specifika programering inom, och som också organiserar byggnaden på ett mycket strukturerat sätt (se diagram). Förskoleverksamheten är uppdelad i åtta avdelningar med fyra åldersgrupper (1-6 år). Alla avdelningar är baserade på samma idé om procession och scenarion utöver de grundläggande kraven som kom ur intervjuerna (så som översikt och möjlighet att stänga av) men sen är denna grund (det “generella”) specialanpassat efter åldrar, främst mha skala på rum och rumselement och baserat på aktiviteter och behov. Denna uppdelning ger också varje barn en trygghet och möjlighet att röra sig fritt inom “sitt hem” i byggnaden fritt.  Rummen har utformats dels med tanke på på olika åldersgruppers behov men även med tanke på bygganden som en “tredje pedagog” som kan stödja förskolepedagoerna - till stor del genom att vara anpassade för barnen - men även genom att underlätta kontakt och samverkan. Inom ramarna som skapas används material till funktionella ändamål men framförallt för att förstärka upplevelsen av rumsskillnader, då avdelningarna är baserade på behovet att både kunna ha översikt, stänga av,och för barn att kunna röra sig fritt. Systemet utnyttjas också för att skapa variation i höjdled som bidrar till upplevelsen. Denna vertikala rörelse, eller knäckningarna av taket, har integrerats med behov av ljusinsläpp. Detaljer ska stödja intentioner. Höjden på dörren till toalettbåset möjliggör att man kan vara avskild utan att känna sig instängd. En tydlig ingång var också att skapa läsbara rum för att stärka barnens känsla av självständighet (tillsamans med tillgängliggörandet) och en trygghet - som ger större möjlighet att utnyttja rummen och testa dess gränser. Även om rum- men är specifikt programerade undviker de att säga hur man ska agera - vad man ska bygga, hur man är på en lutning, vilken position som är skön att sitta i - och försöker snarare locka till utforskning och utveckling hos barn av hur man kan förhålla sig till olika typer av rumsligheter, och i förlängning utveckla relationen till sin omvärld. Även utåt är byggnaden tydlig; höjdskillnader bildar rumsavskiljande element mellan det publika och de mer privata förskolegårdarna. Byggnaden öppnar sig mot gatan, erbjuder en riktning över taket med en tydlig slinga som kopplar stadsrummet med parken genom taklandskapet. Det erbjuds en plats för olika “grupper” att mötas - vid specifika punkter och valda tillfällen. / Architecture is a stage for life. It creates prerequisites, shapes possibilities. It has a potential to empower whomever it is intended to support. This project focuses on children and their needs in order to examine how having a specific intended subject can contribute to the development of architecture and challenge preconceived notions. The aim has also been to explore, on a larger scale, how a building can act to influence its surroundings in an urban context - how intentions can be translated, and how the architecture’s intended legibility can be seen as a form of generosity.  The project takes a clear stand in stating that undefined space or buildings that aim to be ‘good for everyone’ also end up being ‘unsuitable for everyone’. So-called ‘flexible buildings’ also entail certain limits. Architecture that is more specifically programmed (and more precise about the intended subject and how space is expected to be used) can provide more value - not to everyone, perhaps, but to the intended subject. There exist a few “general truths” about what is needed in a building for pre-school activities. At the same time, the needs and abilities of a two-year-old and a four-year-old differ greatly. On top of this, the activities the building is expected to support vary during the day. Throughout the process the intention has been to consider and integrate all these challenges.  To be able to work with the concept of ‘specificity’ it was a vital part of the process to interview pre-school staff and subsequently translate the acquired information about interests, needs, and common activities of the different age-groups into concrete spaces.  Another aspect that made it possible to work with this theme was the construction concept, which is based on a grid, that creates the framework - a strict structure, as a base from which to then work with the more specific parts of the project within.  The result, this pre-school, is divided into four age-groups and eight departments, or units. All the units are based on the same idea about procession and routine, with fundamental requirements included (such as being able to have a good overview of the entire unit and, at the same time, be able to divide spaces and close off certain parts).  Each unit is fine-tuned according to the age of the children. These adjustments are done mainly by exploring the benefits of changing the scale of rooms and objects within rooms - also taking into consideration relevant activities and needs - as well as the children's current abilities, since the building has a potential to assist the teachers not only by supporting communication and cooperation  but also by enabling the children to do as much as possible for themselves - which also benefits their sense of independence. Another positive outcome of dividing the building into smaller units, besides being able to perform this ‘fine-tuning’, is that it gives each child a possibility to freely explore within its own ‘home’. To make sure the experience of each room is distinct from the next (which was considered important partly because the project recognises the benefit of children associating rooms with certain activities) different materials are used within the building’s frames not only for their functional purposes but also to strengthen this impression of dissemblance. Further, the construction allows for a play with differences in ceiling height (and sometimes a slight sloping of the floor) - a variation within the system that also integrates the need for daylight. It was important that the details consistently support general intentions. Lastly, much attention has been paid so that these details and the legibility don’t cross the line of becoming controlling and actually contribute to offering opportunities for the children to test boundaries, explore, and develop their way of relating to their surroundings.