Syfte: Syftet är att undersöka validiteten gällande hur väl accelerometern klassificerar mätningar vid 5 sekunders epok.  Metod: Ett total av 13 barn i åldrarna 3-5 år inkluderades i studien som genomfördes med accelerometer GT1M och observation med hjälp av observationsprotokollet CARS. Varje barn hade på sig accelerometern i totalt 55 minuter och observerades samtidigt. Detta för att sen jämföra om accelerometern klassificerar samma beteende som observatörerna observerar. Beteendena var indelade i 4 klassificeringar: stillasittande, låg fysisk aktivitet, moderat fysisk aktivitet och kraftig fysisk aktivitet. Den fysiska aktiviteten/inaktiviteten var uppskattad efter 5 olika forskares skärningspunkter: Freedson (FR), Puyau (PU), Treuth (TR), Mattocks (MT) och Evenson (EV). Sensitivitet (SE) och specificitet (SP) beräknades på de olika skärningspunkterna.  Resultat: FR och EV var de som stämde bäst överrens med CARS vid alla 4 intensitetsnivåerna men inte tillräckligt för att säga att accelerometern mäter det den avser att mäta vid de här skärningspunkterna. De andra FR, PU och TR klassificerade stillasittande som stillasittande men precis som de två skärningspunkterna ovan var de sämre på att klassificera de andra 3 intensitetsnivåerna.   Konklusion: Accelerometern är bra på att klassificera intensitetsnivån stillasittande men vad gällande de andra intensitetsnivåerna; stående med rörelse, moderat fysisk aktivitet och kraftig fysisk aktivitet var accelerometern sämre på att klassificera det som rätt beteende vid 5 sekunders epok i förhållande till CARS-protokollet. Accelerometern och CARS är inte två metoder som fungerar att använda tillsammans utifrån valda skärningspunkter.

Typ 1 diabetes (T1D) är en autoimmunsjukdom som ökar för varje år och är den vanligaste typen avdiabetes bland barn och unga (98 %). Vid T1D bildar kroppen autoantikroppar mot beta celler som finns i bukspottskörteln. Betacellerna förstörs i en immunologisk process och då kan inte cellerna producera hormonet insulin. Följderna blir att individen inte kan tillgodogöra glukos i blodet. De autoantikroppar som har identifierats är mot de Langerhanska ö-cellerna är följande: ö-cellantikroppar (Islet Cell Antibodies, ICA), insulinantikroppar (Insulin Auto Antibody, IAA), glutaminsyradekarboxylas-antikroppar (glutamic acid decarboxylase antibodies, GADA), tyrosinfosfatas-liknande proteinet IA-2 antikroppar (tyrosine phosphatase-related islet antigen 2 antibodies, IA-2A) samt zinktransportör 8 antikroppar (zinc transporter 8 autoantibody, ZnT8A). I den här studien jämfördes två kommersiella ELISA kit för detektion av autoantikroppar i serum. RSR-2screen islet cell autoantibody (ELISA-kit, RSR, Cardiff, UK) identifierar IA-2 och GAD antikroppar och RSR-3screen islet cell autoantibody identifierar (ELISA-kit, RSR,) IA-2, GAD och ZnT8 antikroppar. I studien deltog en kontrollgrupp (n=100) och en grupp av nyligen diagnostiserade T1D-patienter (n=50). Resultaten för studien behandlades statistiskt för att bestämma ett positivt tröskelvärde för båda kiten (RSR-2screen: 2,7 Units/mL och RSR-3screen:15 Units/mL). Vid specificiteten 97,5% gav RSR-2screen sensitivitet 92 % och RSR-3screen sensitiviteten 94 %. Eftersom RSR-3screen gav högre sensitivitet drogs slutsatsen att den rekommenderas i första hand för screening i en frisk population samt bland individer som löper ökad risk att utveckla T1D.

Bakgrund Akut appendicit är en av de vanligaste akuta buksjukdomarna i västvärlden och cirka 10 000 människor i Sverige drabbas varje år. Diagnosen ställs i första hand med klinisk undersökning men om den kliniska undersökningen är osäker kan radiologiska metoder som ultraljud, datortomografi (CT, computed tomography) och magnetisk resonanstomografi (MR) vara till hjälp.   Syfte Att jämföra sensitivitet och specificitet samt att beskriva fördelar och nackdelar med undersökningsmetoderna ultraljud och CT vid frågeställningen akut appendicit.   Metod En litteraturstudie gjord på tretton vetenskapliga artiklar sökta i Pubmed med sökord som bl.a. appenditicits/ultrasonography, computed tomography och acute appendicits.   Resultat Sensitiviteten och specificiteten för CT varierade mellan 76- 100 % respektive 69-100 % och för ultraljud mellan 59- 92,7 % och 78-100 %. Fördelar med CT är bl.a. att appendix bättre kan lokaliseras, bättre träffsäkerhet samt att den kan ställa alternativa diagnoser och reducera antalet negativa appendektomier. Nackdelen med CT är bl.a. dess strålning. Fördelar med ultraljud är bl.a. att den är bättre på att påvisa vätska runt appendix samt att den kan ställa alternativa diagnoser. En väsentlig nackdel med ultraljud är att den är påtagligt undersökarberoende samt att metoden är mer svårbedömd på överviktiga personer.   Konklusion Ultraljud och CT har liknande specificitet, men CT har högre sensitivitet än ultraljud. Fördelarna med undersökningsmetoderna är att de kan ställa alternativa diagnoser samt hjälpa till att minska negativa appendektomier. Den främsta fördelen med CT är att den i fler fall än ultraljud kan lokalisera appendix.

Introduktion Lumbago-ischias definieras som ländryggssmärta med utstrålande smärta från skinkan ut i ett ben och kan till 85 % förklaras av nervrotspåverkan såsom diskbråck och diskbuktningar. Urvalet för kirurgi vid symptomgivande nervrotspåverkan omfattar en sammanvägning av en noggrann anamnes, en radiologisk undersökning och en klinisk undersökning. Den kliniska undersökningen består vanligen av ett testbatteri som anses vara betydelsefullt vid värdering av symtom. Enskilda tester har visat dålig förmåga att diagnostisera symptomgivande nervrotspåverkan, men kombinationer av tester har ökat diskriminativa förmågan. Det saknas tidigare studier som undersöker urvalet till kirurgi vid symptomgivande nervrotspåverkan. Syfte Analysera urvalsprocessen till ryggkirurgi vid unilateral symptomgivande nervrotspåverkan även ur ett könsperspektiv. Metod Detta är en pragmatisk pilotstudie med könsperspektiv. Trettio forskningspersoner, nitton kvinnor och elva män mellan 19 och 77 år, med MRT-verifierad symptomgivande lumbal nervrotspåverkan ingick i studien. En klinisk undersökning med tolv allmänt vedertagna tester genomfördes och nedtecknades i ett protokoll. Sensitivitet, specificitet och area under the curve (AUC) beräknades på enskilda samt grupperingar av test utifrån vilka som operationsanmäldes, även könsskillnader analyserades. Resultat SLR och Foraminatest visade hög sensitivitet för urval till kirurgi, men medelvärden på AUC. Endast en kombination av SLR, Slumptest, Foraminatest och nedsatt kraft, med minst 3 av 4 test positiva, gav hög AUC. Subgruppsanalyser gick inte att genomföra p.g.a. för få deltagare. Slutsats En kombination av test, SLR, Slumptest, Foraminatest och nedsatt kraft visade sig ha bäst diskriminativ förmåga i urvalet till ryggkirurgi. / Introduction Sciatica is defined as lumbal back pain with radiating pain from the gluteus and leg and can be explained by 85% of a nerve root affection caused by for example herniated disc or a bulging disc. The selection for surgery is an aggregate of medical history, a radiologic investigation and a clinical investigation. The clinical examination often consists of a group of tests that is considered important in valuation of symptoms. There is a lack of previous studies that examines the selection for surgery in symptomatic nerve root affection. Aims Analyze the selection process for backsurgery in unilateral nerve root affection also by gender. Methods This is a pragmatic pilotstudie with a gender perspective. Thirty research persons with MRI-verified symptomatic nerve root affection participated in the study. A clinical examination with twelve generally accepted tests was performed and recorded in a protocol. Sensitivity, specificity and area under the curve (AUC) was calculated on single as well as in groups of tests of those selected for surgery, gender differences were also analyzed. Results SLR and foraminatest showed high sensitivity, but average AUC. Only a combination of SLR, Slumptest, Kempstest and impairment in strength showed high AUC. Subgroup analysis was not possible due to few participants. Conclusions A combination of tests, SLR, Slumptest, Kempstest and impairment in strength, showed best accuracy in the selection for backsurgery.

Syfte Syftet med denna studie var att undersöka sensitiviteten och specificiteten hos BMI vid klassificering av övervikt, samt att jämföra gränsvärdena för övervikt mätt med BMI med gränsvärdena för övervikt mätt i fettprocent med BodPod. Metod Urvalet i studien bestod av 359 deltagare mellan 30-50 år (medelvärde – 39,7 år). Av dessa 359 var 192 kvinnor och 167 män. Deltagarna var indelade i fyra aktivitetsnivåer – stillasittande, lågaktiva, aktiva och mycket aktiva. Dessa delades in i två grupper där stillasittande och lågaktiva slogs ihop och aktiva och mycket aktiva slogs ihop. Därefter har gränsvärden för övervikt jämförts, mätt med två olika mätinstrument – BMI (body mass index) och ADP (air displacement plethysmography) samt givit nya förslag på gräns för övervikt med BMI som mätinstrument. Sensitiviteten och specificiteten för BMI för män och kvinnor och olika aktivitetsnivåer har uppmäts. Resultat Resultatet visade att gränsvärdena för övervikt hos kvinnor bör fortfarande ligga runt 25, oavsett aktivitetsnivå, men för män bör gränsvärdena ligga mellan 26-27, beroende på aktivitetsgrad. Sensitiviteten för kvinnor ligger mellan 69-76% beroende på aktivitetsgrad och specificiteten är 83-91%. För män ligger sensitiviteten mellan 76-88% beroende på aktivitetsgrad och specificiteten är 56-68%. Med föreslagna nya BMI-gränser minskar sensitiviteten för män, men specificiteten ökar. Ingen större förändring hos kvinnor. Slutsats Då sensitiviteten och specificiteten är relativt låg för BMI kan det vara bra för en lärare i idrott och hälsa att känna till BMI:s begränsningar. Idrottslärare ska utveckla elevens färdigheter och kunskap inom hälsa och bör lyfta BMI:s styrkor och svagheter i undervisningen eftersom det är ett mått de flesta känner till. BMI är inte ett perfekt mått utan bör kompletteras med andra enkla mätmetoder. Om olika BMI gränsvärden för olika aktivitetsnivåer ska användas bör denna mätning vara mer ingående och inkludera träning på fritiden, vilket inte gjorts i denna studie. / Aim The aim of this study was to examine the sensitivity and specificity of BMI for classification of overweight, as well compared the cutoffs for overweight measured with BMI with the cutoffs for overweight measured in %FM with BodPod. Method The selection of the study consisted of 359 participants between 30-50 years of age (mean age – 39,7 years). Of these 359, 192 were women and 167 were men. The participants were divided into four activity levels – sedentary, low active, active, very active. These were divided into two groups – sedentary and low active into one group and active and very active into another. Then cutoffs for overweight were measured, with two different methods – BMI (body mass index) and ADP (air displacement plethysmography), as well given new suggestions for cutoff levels for overweight measured with BMI. The sensitivity and specificity, for BMI, for men and women and different levels of activity were calculated. Result The result showed that the cutoffs for overweight in women still should be around 25, no matter the level of activity, but for men cutoffs should be between 26-27, considering level of activity. Sensitivity for women is between 69-76% depending on level of activity and specificity 83-91%. For men the sensitivity is between 76-88% depending on level of activity and the specificity 56-68%. With suggested new BMI cutoffs the sensitivity for men decreases, but the specificity increases. No larger change for women. Conclusion As the sensitivity and specificity is relatively low for BMI it could be good for teachers in physical education to know of BMI limitations. PE teachers are supposed to develop the pupils’ skills and knowledge in health and should inform about BMI strengths and weaknesses in education since it is a measure known by most. BMI is not a perfect measurement but should be accompanied by other simple measurements. If BMI cutoffs should take activity into account, this measurement should be more detailed and include physical activity in their leisure time, which was not done in this study.

Betalaktamaser med utvidgat spektrum så kallade Extended Spectrum Beta-Lactamase (ESBL) är enzymer som produceras av bakterier och som har en avgörande roll ur kliniskt perspektiv då de blir resistenta mot de flesta antibiotika vilket leder till begränsade behandlingsalternativ. För att selektera fram dessa bakterier användes kromogena agarplattor vid odling, vilka selekterade bort jästsvampar och grampositiva bakterier och underlättar detektionen av ESBL-positiva stammar. Syftet med studien var att jämföra tre olika selektiva agarplattor CHROMagar ESBL, ChromID ESBL och CHROMagar C3GR genom att utvärdera deras specificitet och sensitivitet. Totalt användes 130 olika patientprover från feces, blod, sår och urin, vilka valdes ut slumpmässigt ur den rutinmässiga diagnostiken. Proverna odlades på de tre agarplattor. De bakteriestammar som växte fram artidentifierades med IVD Maldi Biotyper och resistensbestämdes med VITEK. Den totala sensitiviteten för ESBL, med ett 95 % konfidensintervall, efter 16 timmars aerob inkubering i 37° C var 96,7 % (KI 95% 81,0 – 99,9 %) för de tre agarplattorna. Specificiteten var 94,0 % (KI 95%  86,9 – 97,5%) för CHROMagar ESBL, 93,1 % (KI 95%  85,6– 96,9%) för ChromID ESBL och 73,0 % (KI 95% 63, 0- 81,2 %) för CHROMagar C3GR. De tre agarplattor uppvisade jämförbar sensitivitet men skillnaden i specificitet där ansåg CHROMagar ESBL och ChromID ESBL erhöll likvärdiga resultat. / Bacteria that produce enzymes with extended spectrum, Extended Spectrum Beta-Lactamase (ESBLs), have a major role in a clinical perspective since they became resistant to most antibiotics, leading to limited treatment options. In order to detect the bacteria, chromogenic agar plates were used for culture in order to inhibit growth of yeast and gram positive bacteria and enables the detection of ESBL-positive strains. The aim of this study was to compare three chromogenic agar plates CHROMagar ESBL, ChromID ESBL and CHROMagar C3GR regarding their specificity and sensitivity. A total of 130 different samples from faeces, blood, wounds and urine were randomly selected for the routine diagnosis. The samples were grown on the three chromogenic agar plates and were species identified by IVD Maldi biotypes and resistance determined with VITEK. The overall sensitivity for ESBLs with 95% confidence interval, after 16 hours of aerobic incubation at 37° C was 96.7 % (CI 81.0-99.9 %) for the three agar plates. The specificity showed 94.0 % (CI 86.9-97.5 %) for CHROMagar ESBL, 93.1 % (CI 85,6- 96.9 %) for ChromID ESBL and 73.0 % (CI 63, 0- 81 , 2 %) for CHROMagar C3GR. All three chromogenic agar plates were equally sensitive but the specificity differed. CHROMagar ESBL and ESBL ChromID were considered equivalent.

It is important that ambulances are urgently directed to patients who are in need of immediate help and of quick transportation to a hospital. Because resources are limited, emergency medical dispatch centres (EMD) cannot send ambulances with high priority to all callers. The efficiency of the system is therefore dependent on triage. Increased knowledge about the triage in the prehospital care can make it possible to optimize the use of resources. Traditionally nurses have an important role in triage on emergency departments and in telephone advisory. In Sweden there is a trend towards more triage by nurses at EMDs. It is important to survey experiences of nurses’ of prioritization at EMDs. Aim: The overall aim in this thesis was to measure effectivity in prioritisation of ambulance dispatches, and to elucidate experiences from these prioritizations and decisions. Method: In study I sensitivity and specificity in 4086 dispatches was calculated, by comparison of the priority given by the EMD and the assessment performed by the ambulance-nurse according to Medical Emergency Triage and Treatment System. In study II were 15 nurses interviewed about their experiences from prioritizations at an EMD. Result: The result showed that 84,5 % of the dispatches were correct prioritised and that the sensitivity was high (94,5 %) but the specificity was low (15,4 %). Content analysis was performed and two themes emerged: “Having a profession with opportunities and obstacles” and “Meeting serious and difficult situations”. Conclusions are that over- prioritizations are made concerning patients with low or no need of medical care. Also that nurses with experience from emergency care, who are allowed to make their own decisions independent of the medical index, can improve and nuance the prioritization of resources in prehospital care. However, there is an obvious risk that their assessments will tend to be on the safe side. Important for avoiding this is improving internal support systems at the EMDs and also striving for a blame-free culture, where the nurses are not pushed by threats of being reported.

I denna uppsats analyseras bruket av nakna indefinita singulara individuativa substantiv med adjektivattribut i modern svenska, hädanefter endast nakna nominalfraser. I svenska kan indefinita nominalfraser ibland stå utan utsatt obestämd artikel en/ett. Detta härleds av tidigare forskning till semantiska faktorer: om ett nominalt predikativ ger en klassificerande betydelse till predikationsbasen kan obestämd artikel utelämnas. Klassificerande predikativ anger en stabil kategoritillhörighet som bestäms på objektiva grunder. Vid en karakteriserande betydelse krävs emellertid utsatt artikel. Med detta avses tillfälliga egenskapsangivelser ofta gjorda efter talarens bedömning av predikationsbasen. Värderande adjektivattribut har setts skapa en karakterisering av sådant som annars är klassificerande vilket medför behov av obestämd artikel. Gränsen mellan betydelserna är dock ofta vag. Via en korpusundersökning samlas predikativ av strukturen Ø + ADJ + SUB in för att undersöka svenska språkets möjlighet att använda denna. Dessa testas gentemot kriterier tidigare forskning har ställt för de två betydelserna. I resultatet blir det tydligt att nakna nominalfraser kan beteckna andra betydelser än renodlat klassificerande. Även värderande nakna nominalfraser återfinns i materialet, där värderingen kan återfinnas i antingen huvudordet, dess attribut eller de två tillsammans. Det råder stor variation i hur nakna nominalfraser fungerar och används generellt. I analysdelen undersöks de semantiska faktorer som möjliggör och begränsar bruket av nakna nominalfraser vidare. Analysen visar att artikellöshet är en språklig strategi med vilken talare kan skapa nya samt reproducera typer, och dessa kan nyttjas för såväl objektiva klassindelningar som värderingar. Adjektivattribut kan både vara oumbärliga delar av redan etablerade typer men också nyttjas för att skapa nya. Begreppet värderande typer introduceras för att beskriva typer som används vid bedömningar utan krav på predikationsbasen för tillhörighet vilket objektiva klasser har. Dessa förstås emellertid inte som varandras motsatser – typerna har många gemensamma drag och det finns mellanting mellan dem. Sammanfattningsvis nås slutsatsen att begreppen klassificerande och karakteriserande kan täcka in två ytterligheter inom nominala predikativ men inte ger hela bilden av nakna nominalfraser.

Inledning: När en höftfraktur är ockult betyder det att den inte syns på en konventionell röntgenbild. Cirka fem procent av alla cervikala höftfrakturer är ockulta. För att diagnostisera en ockult höftfraktur behöver patienten undersökas vidare med en annan modalitet. En sådan potentionell modalitet är datortomografin, som på ett detaljrikt sätt återger patientens anatomi. Fördröjning till operation ökar risken för dödlighet under tiden patienten är hospitaliserad och det är därför viktigt att patienten får sin diagnos så snabbt som möjligt. Syfte: Att skapa en översikt om kunskapsläget gällande datortomografi vid diagnostisering av ockulta höftfrakturer som inte detekterats på konventionell röntgen. Metod: Studien genomfördes som en allmän litteraturöversikt. Tio vetenskapliga artiklar av kvantitativ metod inkluderades. Resultat: Modaliteten datortomografi detekterade inte alla ockulta höftfrakturer utan patienter fick i flera fall genomgå ytterligare undersökning. Det gemensamma medelvärdet av sensitiviteten hos fyra av de vetenskapliga studierna var 83,3 % och det gemensamma medelvärdet för specificiteten var 99,15 %. Vidare visade sex studier att datortomografi tillsammans missat totalt 15 ockulta höftfrakturer hos 595 patienter. Tiden efter första undersökning med konventionell röntgen till dess att patienten fått genomgå en datortomografiundersökning skiljde sig mellan patienterna och de olika studierna. Det snabbaste medelvärdet för tiden mellan konventionell röntgen och undersökning med datortomografi var 3 timmar och 42 minuter. Slutsats: Datortomografi detekterar inte alla ockulta höftfrakturer och patienter behöver i många fall genomgå ytterligare undersökning för att rätt diagnos ska ställas. / Background: A hip fracture is occult when it is not visible on plain x-rays. About five percent of all cervical hip fractures are occult. To diagnose the occult hip fracture, the patient must undergo further examination with another modality. Computed tomography can be such a potential examination since it gives a clear picture of the patient’s anatomy. Delay to surgery increases the risk of mortality while the patient is hospitalized, and it is therefore important that the patient get the diagnosis as quickly as possible. Purpose: To create an overview of the knowledge situation regarding computed tomography in the diagnosis of occult hip fractures not detected by plain x-rays. Method: The study was conducted as a general literature review. Ten scientific articles of quantitative method were included. Results: Computed tomography did not detect all occult hip fractures and in many cases patients had to undergo further examination. The common meantime of the sensitivity based on four of the scientific articles was 83.3 % and the common specificity was 99.15 %. Of the remaining six articles computed tomography missed a total of 15 occult hip fractures in 595 patients. The meantime after the first examination with plain x-ray until the patient received a computed tomography differed between the patients and studies. The fastest meantime was 3 hours and 42 minutes. Conclusion: Computed tomography does not detect all occult hip fractures, and in many cases patients need to undergo further examination for the correct diagnosis.

De problem som denna studie behandlar är det höga antalet falska diagnoser inom radiologin samt den personalbrist som råder bland radiologer. För att behandla dessa problem är syftet med denna studie att undersöka förutsättningarna för implementeringen av Artificiell Intelligens (AI) och användningen av AI inom röntgendiagnostiken. Datainsamlingen skedde genom fyra stycken intervjuer, varav två med läkare inom radiologi från Akademiska Sjukhuset i Uppsala och en med verksamhetschefen inom radiologi på Enköpings Lasarett. Intervjuerna spelades in och transkriberades i syfte att kunna analysera den insamlade datan. Denna data ledde till 8 stycken teman. Dessa teman kommer att bli användbara för att förstå förutsättningarna för att implementera och använda AI i en organisation.