Syftet med undersökningen är att få ökad kunskap om nio andraspråkselevers grammatiska kompetens i användningen av adjektivkongruens i attributiv och predikativ ställning samt spetsställning.  Eleverna läser på nivåerna B, C och D inom svensk undervisning för invandrare på vuxenutbildningen (SFI), och dessa elever har gemensamma lektioner ibland. Syftet är också att jämföra dessa gruppers grammatiska kompetens utifrån processbarhetsteorin, som är en vedertagen teori över andraspråksinlärning. Processbarhetsteorin säger i stora drag att svenska lärs in i fem bestämda grammatiska steg vilka kommer i en bestämd ordning, och att dessa steg inte kan hoppas över. Det undersökta materialet har skrivits av informanterna utifrån en bildserie på åtta bilder, som har analyserats i en slags performansanalys som baseras på processbarhetsteorin.      Resultatet visar att det finns stora skillnader mellan grupperna inom de undersökta strukturerna, och resultatet pekar också mot att det finns stora skillnader inom grupperna. Den grupp som läser på C-nivå är den grupp som har kommit längst i användningen av alla de grammatiska strukturerna.  Den grupp som läser på B- nivå är den grupp som har lägst resultat.

I denna uppsats analyseras bruket av nakna indefinita singulara individuativa substantiv med adjektivattribut i modern svenska, hädanefter endast nakna nominalfraser. I svenska kan indefinita nominalfraser ibland stå utan utsatt obestämd artikel en/ett. Detta härleds av tidigare forskning till semantiska faktorer: om ett nominalt predikativ ger en klassificerande betydelse till predikationsbasen kan obestämd artikel utelämnas. Klassificerande predikativ anger en stabil kategoritillhörighet som bestäms på objektiva grunder. Vid en karakteriserande betydelse krävs emellertid utsatt artikel. Med detta avses tillfälliga egenskapsangivelser ofta gjorda efter talarens bedömning av predikationsbasen. Värderande adjektivattribut har setts skapa en karakterisering av sådant som annars är klassificerande vilket medför behov av obestämd artikel. Gränsen mellan betydelserna är dock ofta vag. Via en korpusundersökning samlas predikativ av strukturen Ø + ADJ + SUB in för att undersöka svenska språkets möjlighet att använda denna. Dessa testas gentemot kriterier tidigare forskning har ställt för de två betydelserna. I resultatet blir det tydligt att nakna nominalfraser kan beteckna andra betydelser än renodlat klassificerande. Även värderande nakna nominalfraser återfinns i materialet, där värderingen kan återfinnas i antingen huvudordet, dess attribut eller de två tillsammans. Det råder stor variation i hur nakna nominalfraser fungerar och används generellt. I analysdelen undersöks de semantiska faktorer som möjliggör och begränsar bruket av nakna nominalfraser vidare. Analysen visar att artikellöshet är en språklig strategi med vilken talare kan skapa nya samt reproducera typer, och dessa kan nyttjas för såväl objektiva klassindelningar som värderingar. Adjektivattribut kan både vara oumbärliga delar av redan etablerade typer men också nyttjas för att skapa nya. Begreppet värderande typer introduceras för att beskriva typer som används vid bedömningar utan krav på predikationsbasen för tillhörighet vilket objektiva klasser har. Dessa förstås emellertid inte som varandras motsatser – typerna har många gemensamma drag och det finns mellanting mellan dem. Sammanfattningsvis nås slutsatsen att begreppen klassificerande och karakteriserande kan täcka in två ytterligheter inom nominala predikativ men inte ger hela bilden av nakna nominalfraser.

I denna uppsatsen undersöktes sambandet mellan passivkonsruktioner och predikativ kongruens i inlärningen av svenska som andraspråk. Predikativ kongruens kan processas på nivå 4 enligt Processbarhetsteorin (Pienemann, 1998), och forskning om andra språk har föreslagit att passiver skulle processas på samma nivå. Då detta är något som aldrig tidigare har undersökts på svenska som andraspråk togs det i denna uppsatsen anspråk att undersöka om det även gäller svenskan som andraspråk. Med hjälp av eliciteringstester undersöktes om 11 inlärare kunde producera strukturer av predikativ kongruens och passiver. Undersökningen bekräftar de internationella studierna och visar att inläraren ska uppnå minst nivå 4 för att kunna producera strukturer av passiver i svenska som andraspråk.

No description available.

Undersökningens syfte är att studera dialektutjämning och regionalisering i övre Norrland genom att undersöka fyra markerade dialektala drag – norrländsk förmjukning, oböjd predikativ i pluralis, norrländskt som och he/hä ’det’ – utifrån de utomspråkliga variablerna geografi, ålder och kön. Undersökningen har genomförts genom att lyssna på intervjuer av fyra informanter per ort från följande fem orter: Piteå i Norrbotten, Burträsk i Västerbotten, Sorsele i Lappland, Aspås i Jämtland och Anundsjö i Ångermanland. Materialet är inspelat för projektet SweDia 2000. Studien visar att norrländsk förmjukning finns på alla orter men används i huvudsak av äldre. I inlandet (Aspås och Sorsele) har man kategoriskt dialektvarianten medan man vid kusten växlar i sitt bruk. Oböjd predikativ i pluralis är vanligt på alla orter och står starkt emot eventuell utjämning. Norrländskt som används på alla orter och i högre grad av yngre än äldre, de yngre har även mer frekvent bruk. He/hä ’det’ finns hos nästan alla informanter på de nordligare orterna, däremot inte alls i Aspås och Anundsjö. Draget är starkt men används mer frekvent av de äldre. Dialektutjämning och regionalisering av dialekter sker i övre Norrland och olika drag klarar sig olika bra; norrländsk förmjukning ligger i riskzonen för att försvinna medan de övriga dragen står starka.

This study examines how Swedish and English adjectives relating to the semantic domain of SADNESS are used and what some of their semantic and syntactic characteristics are. The primary objectives of this study are to determine whether the adjectives in question are used more often attributively or predicatively, whether they are used more frequently along with the semantic role of stimulus or experiencer and whether there are any syntactic, semantic or lexical disparities in how Swedish and English encode the domain of SADNESS. To investigate this, parallel corpus data retrieved from movie and TV subtitles were analyzed in combination with dictionary data. The results showed that predicative usage was more dominant than attributive. While the semantic role of stimulus was more prevalent in the dataset of this study, experiencer-oriented adjectives showed higher prevalence when considering the individual frequencies of each word in the corpus. Notably, the Swedish word tråkig combines the meanings of `sad’ and ‘boring’, illustrating differences in emotion-related concept encoding between the two languages. / Denna studie undersöker hur svenska och engelska adjektiv som relaterar till den semantiska domänen LEDSENHET används och vad några av deras semantiska och syntaktiska egenskaper är. De primära målen med denna studie är att avgöra om adjektiven i fråga används mer ofta attributivt eller predikativt, om de används oftare i samband med den semantiska rollen stimulus eller upplevare och om det finns några syntaktiska, semantiska eller lexikala skillnader i hur svenska och engelska kodar domänen LEDSENHET. För att undersöka detta analyserades parallella korpusdata hämtade från film- och TV-undertexter i kombination med ordboksdata. Resultaten visade att predikativ användning var mer dominerande än attributiv. Medan den semantiska rollen stimulus var mer utbredd i datamaterialet för denna studie visade upplevare-orienterade adjektiv högre prevalens när de individuella frekvenserna för varje ord i korpusen beaktades. Det svenska ordet tråkig kombinerar betydelserna av ‘ledsen’ och ‘(lång)tråkig’ vilket illustrerar skillnader i emotionsrelaterad begreppskodning mellan de två språken.

I bibelhebreiska texter av olika genrer används det aktiva participet i både nominala och verbala funktioner. I flera språk används det aktiva participet ofta i en progressiv handling i imperfektiv aspekt som till exempel ’springande’. Den temporala innebörden kan vara både nutid, framtid och dåtid. Syftet med denna undersökning var att beskriva det aktiva participet och dess funktion samt frekvens i textanalys av två bibelhebreiska prosatexter. Finns det en diakronisk ut- veckling mellan en tidig och en senare bibelhebreisk narrativ text.? Frågeställningarna var om frekvensen ökar i den senare bibelhebreiska texten samt om användningen av aktivt particip i predikativ funktion ökar jämfört med övriga funktioner. Vilka TAM-värden såsom tempus och aspekt används i texterna? Vilka verblexem är mest förekommande? Undersökningens metod var en deskriptiv analys av en tidig text i Josua kapitel 1–5 samt en senare bibelhebreisk text i 2 Krönikeboken kapitel 17–20. Resultatet visade en ökad förekomst av aktiva particip i predikativ funktion jämfört med aktiva particip i nomen eller attributiv/relativ funktion i den senare texten i 2 Krönikebo- ken jämfört med Josua. Detta har bibelhebreiska forskare tidigare uppmärksammat. Tem- pus är framför allt framtid eller nutid i Josua 1–5 medan dåtid står för drygt hälften av ak- tiva particip i 2 Krön. 17–20. De vanligaste verblexemen i predikativ funktion i de valda texterna är ’ge’, ’stå’ och ’gå över’, ’komma’, ’sitta’ samt ’profetera’ beroende på textens innehåll. Analysen visade även förekomst av intressanta tempusmarkörer och grammatiska konstruktioner såsom hinnēh ’se här!’och historiskt presens. Aspekten för de aktiva partici- pen är framför allt imperfektiv pågående och progressiv, vilket är det aktiva participets hu- vuddrag. Men även perfektiv aspekt förekommer. Slutsatsen är att aktiva particip i predikativ funktion ökar i texten i 2 Krönikeboken jäm- fört med Josua. Är det en diakronisk utveckling av aktiva particip i det bibelhebreiska språket över tid eller beror ökningen på skillnader i olika språkstilar? / In texts of Biblical Hebrew from diverse genres the active participle is used in both nomi- nal and verbal functions. In several languages the active participle is often used in a pro- gressive event in the aspect of imperfective as ‘running’. The temporal meaning can be both present, future and past. The aim of this thesis was to describe the active participle and its function and fre- quency in textual analysis of two texts of prose in Biblical Hebrew. Is there a diachronic development between an early and a later Hebrew narrative text? The questions were whether the frequency increases in the later biblical Hebrew text and whether the use of ac- tive participle in predicative function increases compared to other functions. What TAM values such as tense and aspect are used in the texts? Which verblexems are most com- mon? The method of the research was a descriptive analysis of an early text in the book of Joshua, chapters 1-5 as well as a later biblical Hebrew text in 2 Chronicles chapters 17-20. The result showed an increased occurrence of active participles in predicative function compared to active participles in noun or attributive/relative function in the later text of 2 Chronicles compared to Joshua. Biblical Hebrew scholars have earlier noticed this. Tense is primarily future or present in Joshua 1–5, while past tense accounts for just over half of active participles in 2 Chronicles. 17–20. The most common verb lexemes in predicative function in the selected texts are ‘give’, ‘stand’ and ‘go over’ as well as ‘prophesy’. These are depending on the content of the text. The analysis also showed the presence of interesting tense markers and grammatical con- structions such as hinnēh 'see here!' and historical present. The aspect of the active partici- ple is above all imperfective continuous and progressive, which is the main feature of the active participle. But also, perfective aspect occurs. The conclusion is that active participles in predicative function increase in the text of 2 Chronicles compared to Joshua. Is it a diachronic development of active participles in the biblical Hebrew language over time or is the increase due to differences in different language styles?