Denna uppsats undersöker huruvida det finns ett samband mellan dialekt och stavning. I studien ingår en skola i Småland, Stockholm respektive Ångermanland. Eleverna som medverkar går i åk 1-2 och har deltagit i ett stavningstest på enskilda ord samt fritt skrivit om ett självvalt ämne. Resultatet har jämförts med de dialektala särdrag som sägs vara karaktäristiska för dialekten och visar att de elever som tillämpar fonetisk stavning i viss mån påverkas av sin dialekt.

<p>Denna uppsats handlar om bruket av och attityden till dialekten gotländska. De 58 informanterna är elever som går i första ring på Richard Steffengymnasiet i Visby och de har deltagit i undersökningen genom att de har svarat på en enkät. Uppsatsen utgår främst från FUMS-rapporten ”Vi har inte lust att prata nån jäkla rikssvenska!” från 1981. I jämförelse med den visar resultatet att dagens gotländska ungdomar på det hela taget inte har samma kunskap om och är lika stolta över sin dialekt.</p>

The aim of this study is to look at the way four teachers in, and five workbooks for, the course Svenska 1/A+B in upper-secondary schools include language varieties in their content. The research is based on qualitative and quantitative analyzes of the workbooks, where words and content are examined, and also interviews with the teachers who presents how they work with language varieties in their education. The results show that language varieties are accepted in school-education at the same time as they are, and have been, alienated in a way. The results also show that language varieties are less prioritized than other areas of education in the same subject.

This paper examines dialect as a rhetorical means of persuasion. A survey containing inquires about four different Swedish dialects have been handed out mainly in Södertörn University and Stockholm University, in order to research the values and connotations of theese dialects. The four chosen dialects are as following: Göteborgska, Stockholmska, Norrländska and Skånska. The results of the survey are processed and compiled to see which attitudes these values and connotations may indicate to each dialect. These attitudes and values are then discussed in correlation with five rhetorical theories: Attitude as a means of persuation, Ethos, Persona, Rhetorical Agency and Pierre Bourdieu’s theory of Field and Habitus. From this discussion, conclusions are drawn about whether dialect may be used as a means of persuasion. However, the values and attitudes presented from the survey represents only the survey participants, and cannot be regarded as a general opinion. Altough it is a small-scale survey, certain conclusions can be made. The author of this essay concludes that dialect may be used as a means of persuasion, based on the survey results and rhetorical theories presented above. Finally, a critical component for this rhetorical agent is the adjustment of the audience. Without knowing the audiences values and attitudes to the dialect, the outcome of the effect may be hard to predict.

No description available.

<p>Denna uppsats handlar om gotländska ungdomars bruk och attityd till dialekt. För att undersöka detta har sexton informanter medverkat i en studie där de har intervjuats och fått samtala två och två. Informanterna har delats upp beroende på kön, gymnasieprogram och skolort för att se hur deras språk korrelerar med dessa faktorer. Andra faktorer som är med i undersökningen är framtidsplaner, informanternas uppväxtort, deras föräldrars uppväxtort och situation (samtal vs intervju).</p><p>De drag som undersöks är uttalet av den gamla ai-diftongen (säger man <em>mair</em>, <em>meir </em>eller <em>mer</em>?), uttalet av infinitiver och imperativer som i standardsvenskan slutar på -<em>a </em>(säger man <em>sluta</em>, <em>slute </em>eller <em>slut</em>?) och uttalet av objektspronomenen <em>mig</em>, <em>dig </em>och <em>sig </em>(säger man <em>mej </em>–<em>dej</em>–<em>sej</em>, <em>mi</em>–<em>di</em>–<em>si </em>eller <em>me</em>–<em>de</em>–<em>se</em>?). Resultatet visar att de gotländska ungdomarna talar dialekt i både intervjun och samtalet. Informanterna använder i hög utsträckning dialektala varianter när det gäller verbformerna och objektspronomenen. Däremot har det ursprungliga uttalet av ai-diftongen helt försvunnit. Oftast har det ersatts av den standardsvenska monoftongen, men en del informanter uppvisar här ett ei-uttal i vissa ord, i stället för traditionellt ai.</p><p>De bakgrundsfaktorer som tycks korrelera starkast med uttalet är uppväxtorten och skolorten. Informanter som är uppväxta i Visby har generellt färre dialektala former än de som vuxit upp på landsbygden. De informanter som går i skola i Visby har färre dialektala former när det gäller verben och objektspronomenen, medan de informanter som går i skola i Klintehamn däremot har färre dialektala varianter av ai-diftongen.</p>

No description available.

<p>This essay investigates the knowledge about the dialect in Jönköping among youths in the same city. My aim is primarily to focus on their knowledge around words and expressions in the dialect of Jönköping. My method is both qualitative and quantitative and the survey was performed through questionnaires that were sent out to 50 students. In the questionnaires the students were asked to translate words from the dialect in Jönköping but also to freely speculate around the features in the dialect.</p><p> </p><p>My findings indicate that the knowledge around the students own dialect is very poor. Knowledge about the words and expressions that were used in my questionnaire were also poor but among those words that the students actually recognized many originated from the Romany language. Among the answers from the questionnaire there were 17 suggestions for other dialect words, different from the ones that were used in the questionnaire. Consequently the contemporaneity in certain literature that were used is questioned.</p> / <p>Den här uppsatsen undersöker jönköpingungdomars kunskap om den egna dialekten. Syftet är att framförallt fokusera på ungdomarnas kunskaper kring ord och uttryck i Jönköping. Metoden är både av kvalitativ och kvantitativ art och enkätundersökning har använts som undersökningsmetod. 50 enkäter delades ut där eleverna tillfrågades att översätta dialektord samt spekulera fritt kring vad som kännetecknar dialekten i Jönköping.</p><p> </p><p>Resultatet visar att kunskapen om dialektala ord och uttryck är mycket låg bland gymnasieungdomar i Jönköping. De ord som kändes igen av ungdomarna var till stor del romaniglosor. I enkätsvaren fanns 17 förslag på andra dialektord än de som föreslagits i enkäten. Därmed ifrågasätts aktualiteten i viss litteratur som behandlar språket i Jönköping</p>

<p>Ungdomars attityder till småländska dialekter står i centrum i den här uppsatsen. Studiens syfte är att undersöka småländska gymnasieelevers attityder till dialekter i landskapet. Enkätundersökning har använts som undersökningsmetod, och enkätsvar från sammanlagt 115 gymnasieelever i Älmhult, Jönköping, Växjö, Västervik och Kalmar har samlats in. Ungdomarna har svarat på frågor angående den egna dialekten och inställningen till denna. De har även värderat andra dialekter i landskapet utifrån vilka de tycker är fina respektive mindre fina. Undersökningens resultat knyts i uppsatsen samman med gymnasieskolans kursplan för ämnet svenska.</p><p>Resultatet av enkätundersökningen visar att ungdomarna i Älmhult, Jönköping och Växjö har en neutral eller negativ inställning till den egna dialekten, men i förhållande till andra småländska dialekter värderar de ändå den egna dialekten mycket högt. Ungdomarna i Västervik och Kalmar har även de en neutral eller negativ inställning till den egna dialekten men i motsats till ungdomarna i Älmhult, Jönköping och Växjö värderar de den egna dialekten mycket lågt i förhållande till andra småländska dialekter. Totalt sett värderar gymnasieungdomarna dialekter i landskapets västra del högre än dialekter i landskapets östra del. Dialekten i jönköpingsområdet värderas högst av ungdomarna, och dialekterna i Västervik, Vetlanda och Kalmar värderas lägst.</p>

Denne sosiolingvistiske mastergradsstudien av bindalsamfunnet og talemålet i dette samfunnet tar for seg et av de dialektologiske spørsmålene som enda ikke har blitt besvart: Skal Bindal defineres som et trøndersk eller nordnorsk målområde, eller går det en dialektgrense gjennom Bindal? Ulike talemålsforskere har gitt ulike svar. Denne oppgaven prøver å ta et skritt nærmere dette problemområdet, i et forsøk på å forstå de språklige prosessene som har utspilt seg, og fortsatt utspiller seg i bindalsamfunnet. Det språklige materialet viser en relativt stabil språksituasjon i Bindal. Likevel ser vi tendenser til at informantene fra sørlige Bindal i større grad holder på de spesifikt lokale dialektformene, mens informantene fra nordlige Bindal i større grad går over til mer standardnære former. Gjennom teorier om naboopposisjon og nøytralitetsstrategier, og en sammenkobling av teorier rundt lokale, regionale og standardiserte talemål og lokale, regionale og nasjonale identiteter, prøver oppgaven å vise hvordan vi kan tolke og forstå den språklige situasjonen og utviklingen i bindalsmålet. Oppgaven argumenterer for at det på bakgrunn av en langvarig bygdekonflikt i Bindal har utviklet seg en tilstand av naboopposisjon. Dette har igjen resultert en divergering av talemålene i Bindal. Sørlige Bindal har da, i kraft av å inneha kommunesenteret Terråk og nærhet til lokale symboler, tilegnet seg en mer tydelig lokal identitet. Dette har medført at sørlige Bindal har opprettholdt de tradisjonelle lokale variablene i sitt talemål. Nordlige Bindal har på bakgrunn av ønsket om språklig divergering vekk fra sørlige Bindal valgt en nøytralitetsstrategi, hvor de markerte språktrekkene blir valgt bort til fordel for mer nøytrale og umarkerte former, noe som i praksis vil si mer standardnære former. / This sociolinguistic master-thesis studies the Bindal society, and the language in this society. The study searches to answer one of the dialectological questions that still have not been answered: Should Bindal be defined as a ”trøndersk” or ”nordnorsk”  linguistic area, or is there a dialect border trough Bindal? Different language researchers have come up with different answers. This study tries to take a step closer to this issue, in an attempt to understand the linguistic processes that have played out, and still do, in the Bindal society. The linguistic material shows a relatively stabile language situation in Bindal. Still, we see tendencies of that the informants from the southern Bindal hold on to the specific local dialects, while the informants from the northern Bindal to a bigger degree change to more standardized forms. Trough theories of “naboopposisjon” (neighbor opposition, as defined by Larsen, 1917) and strategies of neutrality, and a pairing of theories around local, regional and standardized speech and local, regional and national identities, this study tries to show how we can interpret and understand the linguistic situation and development in the Bindal dialects. The thesis argues that as a consequence of a prolonged conflict between the two largest communities in Bindal – Terråk and Bindalseidet – there has developed a condition of neighbor opposition. This has again resulted in a divergence of the speech in Bindal. Southern Bindal has, as a result of containing the community center Terråk and other local symbols in close proximity, acquired a more clear local identity. This has resulted in that the southern Bindal has maintained the traditional local variables in their speech.  Northern Bindal has, due to the desire of linguistic diversion away from the southern Bindal, chosen a strategy of neutrality, where themarked local language features are deselected in favor of more neutral and unmarked forms, which in practice means more standardized forms.