Studien syftar till att förtydliga och konkretisera den skriftliga kommunikativa, grammatiska kompetens man kan förvänta sig och kräva av deltagare, som gått studieväg 2, för att bli godkända. Den här studien, ett explorativt arbete, synar skriftlig förmåga på studieväg 2 kurs C, eftersom det är en nivå för språklig basfärdighet, som inte alltid är så lätt att uppnå. Jag är intresserad av vad eleverna åstadkommer i texter, som är bedömda och betygssatta, som E eller D, av andra inom Sfi- verksamheter i Stockholmsregionen. Genom att studera godkända elevtexter från Nationella Provet kurs C, får jag syn på exempel av den språkliga förmåga som kan förväntas av eleverna på den kursen. Texterna bör kunna ge ledtrådar till att konkretisera den språknivå eleverna befinner sig på och förtydliga kunskapskravens formulering. Vilka språkliga kännetecken finns i elevtexterna? Hur kan skriftlig kommunikativ kompetens synliggöras?     Trettio texter med en uppgift att berätta om en personlig händelse, ingår i studien. Resultatet visar att sex språkliga kännetecken, där av en mängd fraser, förekommer i de flesta av texterna och kompletterar, de skriftliga kunskapskrav Skolverket formulerat för kurs C. Fler och olika analyser av den språkanvändning eleverna har i godkända texter, från Nationella provet Sfi C, ger ett mer konkretiserat underlag för lärare och inlärare att sträva mot. Ett underlag som behövs för att kortutbildade andraspråksinlärare ska förstå de kunskapskrav de måste nå upp till för att klara av Sfi kurs C.

Studiens syfte är att jämföra relationen mellan fyra vuxna svenska som andraspråksinlärares grammatiska kompetens i tal och skrift, och hur den kompetensen förhåller sig till kursmålen för B1-kursen på vilken de deltar. De grammatiska strukturer som undersöks är fundamentering och negationsplacering. En central teoretisk utgångspunkt är att förutsättningarna för målspråksenlig produktion är gynnsammare i skrift än i tal, men att hur och i vilken utsträckning det yttrar sig för svenska som andraspråksinlärare inte är helt kartlagt. Materialet består av skriven och muntlig text producerad av de fyra andraspråksinlärarna. Analysmodellen utgörs av perfomansanalyser baserade på processbarhetsteorin, med grundsatsen att språkinlärningen sker stegvis enligt förutsägbara mönster.        Resultatet visar att informanterna överlag producerar en högre andel målspråksenliga fundamenteringar i skrift än i tal. Kursmålet för fundamentering kan för samma informant uppnås i skrift, utan att det uppnås i tal. Gällande negationsplacering i huvudsats behärskas kursmålet av samtliga informanter i både tal och skrift, utan några påtagliga gradskillnader mellan tal- och skrivdelen. För negationsplacering i bisats är tendensen att ingen av informanterna uppfyller kursmålet i vare sig tal eller i skrift, och den låga målspråksenligheten är ungefär densamma i tal- och skriftproduktionen.

Syftet med undersökningen är att få ökad kunskap om nio andraspråkselevers grammatiska kompetens i användningen av adjektivkongruens i attributiv och predikativ ställning samt spetsställning.  Eleverna läser på nivåerna B, C och D inom svensk undervisning för invandrare på vuxenutbildningen (SFI), och dessa elever har gemensamma lektioner ibland. Syftet är också att jämföra dessa gruppers grammatiska kompetens utifrån processbarhetsteorin, som är en vedertagen teori över andraspråksinlärning. Processbarhetsteorin säger i stora drag att svenska lärs in i fem bestämda grammatiska steg vilka kommer i en bestämd ordning, och att dessa steg inte kan hoppas över. Det undersökta materialet har skrivits av informanterna utifrån en bildserie på åtta bilder, som har analyserats i en slags performansanalys som baseras på processbarhetsteorin.      Resultatet visar att det finns stora skillnader mellan grupperna inom de undersökta strukturerna, och resultatet pekar också mot att det finns stora skillnader inom grupperna. Den grupp som läser på C-nivå är den grupp som har kommit längst i användningen av alla de grammatiska strukturerna.  Den grupp som läser på B- nivå är den grupp som har lägst resultat.

Syftet med detta arbete är att reflektera över hur lärarna tänker kring grammatik i undervisningen i moderna språk på gymnasiet. Olika begrepp och teorier inom grammatikundervisning och språkinlärning utgör grunden för denna undersökning som utförs genom kvalitativa samtalsintervjuer av fyra lärare i moderna språk. Att språkundervisningens ändamål är att utveckla den kommunikativa kompetensen är alla lärarna eniga om och de anser också att den grammatiska kompetensen är nödvändig eftersom den utgör en del av den kommunikativa kompetensen. De är därmed i överensstämmelse med kursplanens riktlinjer och forskningen. Deras tolkning av hur grammatik bör integreras i en kommunikativ undervisning avviker dock från forskningen. För att utveckla dessa kompetenser använder de intervjuade lärarna sig av olika strategier beroende på deras egen inställning till grammatisk kunskap och grammatikundervisningens effektivitet: antingen en explicit eller en implicit metod. Majoriteten av lärarna ser på den grammatiska kunskapen som nödvändig för att öka den grammatiska kompetensen och använder sig av traditionella metoder (explicit och deduktiv) Dock växlar ibland två av lärarna med en induktiv metod. Grammatikundervisning utgör då oftast en paus i kommunikationen men leder till kommunikativa aktiviteter. Effektiviteten av explicit grammatikundervisning ifrågasätts av en lärare som väljer en implicit metod med grammatik inbäddad i kommunikativa uppgifter eller använder den induktiva metoden, men framför allt undviker explicit grammatikundervisning. Oenigheten bland lärarna reflekterar den i den aktuella forskningen kring effektiviteten av att fokusera på grammatik: debatten handlar om huruvida den deklarativa grammatikkunskapen är nödvändig för att nå den grammatiska kompetensen. Eftersom det inte finns ett tydligt och enigt svar om dess effektivitet lutar forskarna åt en kontinuerlig blandning av metoderna (implicit och explicit, induktiv och deduktiv) - dock med en tendens idag mot en betoning på den induktiva metoden - en blandning som hjälper att nå de flesta elever som har olika inlärningsstilar.

Forskning inom andraspråksinlärning har visat att inlärares grammatiska kompetens kan beskrivas utifrån CAF, ett ramverk som innefattar tre dimensioner av performans: komplexitet (eng. complexity), korrekthet (eng. accuracy) och flyt (eng. fluency). Dessa tre dimensioner undersöks utifrån mått som mäter olika språkliga strukturer och fenomen. Sådana studier har genomförts internationellt men det saknas liknande forskning i en svensk kontext. Syftet med föreliggande undersökning är att analysera den skriftliga performansen hos vuxna inlärare av svenska som andraspråk för att kunna avgöra det bästa tillvägagångssättet för en undersökning av skriftlig språkutveckling hos avancerade inlärare. Närmare bestämt utreds hur de olika måtten förhåller sig till varandra, hur de skiljer sig åt beroende på inlärarens språkfärdighetsnivå och hur de utvecklas under ca en termins språkstudier. De 44 undersökta texterna är skrivna av 22 inlärare indelade i två språkfärdighetsnivåer (motsvarande B2 respektive C1 på GERS-skalan) inom ramen för deras deltagande i intensiv språkundervisning av akademisk svenska. I undersökningen analyserades texterna utifrån mått på produktivitet, korrekthet och komplexitet. Resultaten, som delvis stämmer överens med tidigare forskning, visar att komplexitet, både lexikal och syntaktisk, utvecklas signifikant över tid samt att produktivitet och syntaktisk komplexitet visar på signifikanta skillnader mellan de två språkfärdighetsnivåerna. Inga signifikanta korrelationer fanns mellan produktivitet, korrekthet och komplexitet men signifikanta korrelationer sågs mellan olika komplexitetsmått och mellan olika korrekthetsmått. Utifrån diskussionen om undersökningens resultat presenteras en rad överväganden som bör göras vid framtida studier, vilket lägger grunden för framtida forskning utifrån CAF-ramverket inom svenska som andraspråk.

I denna kvalitativa studie intervjuades sju verksamma ämneslärare i svenska som andraspråk på gymnasiet, för att undersöka deras attityder till grammatik och hur de utformar grammatikundervisningen. Tidigare forskning visar att grammatikundervisningen och dess utformning variera beroende på lärarnas attityder till ämnet, vilket även stämmer överens med resultaten i vår studie. Ytterligare en aspekt som undersöktes var huruvida tolkningen av de grammatiska inslagen i styrdokumenten påverkar grammatikundervisningens utformning. Syftet med studien var att undersöka om lärarnas attityder påverkar deras arbete med grammatiska andraspråksdrag och om tolkningen av styrdokumenten ligger till grund för detta. Resultaten visade att majoriteten av de intervjuade lärarna eftersträvar en kommunikativ kompetens, men för att nå denna tillämpar de olika didaktiska metoder. Samtliga lärare uppger typiska och vanligt förekommande grammatiska andraspråksdrag i deras klassrum, och arbetar med dem både explicit och implicit i undervisningen. Majoriteten av lärarna arbetar explicit med grammatik i svenska som andraspråksundervisningen, för att eleverna ska nå en implicit grammatikkunskap. Explicita grammatikkunskaper möjliggjorde, enligt några lärare, arbete med feedback. Detta arbetssätt är dock inte en självklarhet, och således varierar undervisningens innehåll och utformning beroende på elevgrupp, men även hur enskilda lärare tolkar styrdokumentet. Vidare visar resultaten även att de lärare som arbetar med nyanlända tolkar de grammatiska inslagen i styrdokumenten annorlunda, och i kontrast till de resterande deltagarna, behöver de anpassa undervisningen till en språkmässigt heterogen grupp, vilken kursplanen inte alltid är anpassad efter. Avslutningsvis visar studiens resultat att lärarna grundar sina positiva attityder till grammatiken utifrån egna erfarenheter och värderingar, men vilket utrymme grammatiken får i undervisningen avgörs av styrdokumentets utformning för ämnet svenska som andraspråk och hur grammatikämnet tolkas i kursplanen.