Studiens syfte är att jämföra relationen mellan fyra vuxna svenska som andraspråksinlärares grammatiska kompetens i tal och skrift, och hur den kompetensen förhåller sig till kursmålen för B1-kursen på vilken de deltar. De grammatiska strukturer som undersöks är fundamentering och negationsplacering. En central teoretisk utgångspunkt är att förutsättningarna för målspråksenlig produktion är gynnsammare i skrift än i tal, men att hur och i vilken utsträckning det yttrar sig för svenska som andraspråksinlärare inte är helt kartlagt. Materialet består av skriven och muntlig text producerad av de fyra andraspråksinlärarna. Analysmodellen utgörs av perfomansanalyser baserade på processbarhetsteorin, med grundsatsen att språkinlärningen sker stegvis enligt förutsägbara mönster.        Resultatet visar att informanterna överlag producerar en högre andel målspråksenliga fundamenteringar i skrift än i tal. Kursmålet för fundamentering kan för samma informant uppnås i skrift, utan att det uppnås i tal. Gällande negationsplacering i huvudsats behärskas kursmålet av samtliga informanter i både tal och skrift, utan några påtagliga gradskillnader mellan tal- och skrivdelen. För negationsplacering i bisats är tendensen att ingen av informanterna uppfyller kursmålet i vare sig tal eller i skrift, och den låga målspråksenligheten är ungefär densamma i tal- och skriftproduktionen.