Vi hade en skissuppgift i början av kandidatprojektet, där vi skulle fundera över vår passion till arkitekturen. Min passion kan vara minnet av en byggnad, ett rum, där jag känt ett sug i magen. Jag inspireras av film, teater, foto och konst. Jag vill sträva efter att konsthallen ska skapa samma sug och dragningskraft för människor i Uppsala. Jag har jobbat med att bygga upp konsthallen som olika scener, minnen, fragment och reflexioner. En egen värld. Jag vill att det ska finnas en vaghet samtidigt som riktning, utåt och inåt. Jag vill även att den ska smälta samman med vattnet och marken runtomkring. Min vision är att vi som besökare dras in i ett sammanhang, en rumslighet, någonting som skiljer sig från vardagen om än bara litegrann. Att komma in i en annan värld. / In the beginning of this project we had a sketch task,where we would reflect over our passion for architecture. After some introspection I came to the conclusion that passion can be the memory of a building, a room, somewhere where I felt myself being drawn into something. I am inspired by film, theater, photography and art. I want the art gallery to create a suction and attraction for people of Uppsala. I have strived to create an exhibition hall illustrating different scenes, memories, fragments and reflections. A world of its own. I want it to be a vagueness while direction, outwards and inwards. I also want it to blend in with the water and the soil around it. My vision is that we as visitors are drawn into the spatiality, to make us feel a sense of space, something different from everyday life if only just a little. Make us get access into another world.

Glimtar- En konsthall i Uppsala En konsthall vid Uppsala stationsområde. Bredvid Katalinhuset, det gamla stationsmagasinet som idag huserar ett café, en bar med musikscen, och några mindre butiker. Konsthallen ska visa och förvara den samling som för närvarande finns i Uppsala konstmuseum i Uppsala slott, samt nya verk. En blandning av äldre och modern konst, måleri, skulptur, videoverk m.m. Byggnaden tornar upp och över Katalinhuset, hänger strax över dess taknock och öppnar upp med en 100 meter lång glasfasad mot stationsområdet. Den motsatta sidan mot Storgatan är sluten. Betongfasaden öppnar upp endast med ett fönster bakom det träd som redan innan fanns på platsen samt en glipa högst upp vid fasadens slut. En pelarsal under konsthallen med en lång trappa som leder besökaren upp i byggnaden genom ett inglasat entrérum. Byggnadens fackverkskonstruktion blottas inuti och skapar ett system för indelning av rummen. Utställningsrummet är öppet, med den långa betongväggen på en sidan och en semitransparent betongglasvägg på den andra. Ljuset sirlar in från den soliga glasfasaden. En konsthall som lockar in besökaren med en växling mellan slutet och öppet, offentligt och privat. / Glimpses- An art gallery in Uppsala An art gallery at Uppsala station area. Beside Katalinhuset, the old station storage that today houses a café, a bar with a music scene, and some smaller shops. The art gallery will display and store the collection that are currently in Uppsala konstmuseum in Uppsala Castle, among coming new works. A mixture of old and modern art, painting, sculpture, videos, etc. The building rises over Katalinhuset, hanging just above the roof ridge and opens up with a 100 meter long glass façade facing the station area. The opposite facade towards Storgatan is closed. The concrete facade opens up only with a window behind the tree that already existed on the site, and a gap at the top of the facade's end. A pillared open hall under the gallery with a long staircase that leads the visitor into the building and through an entrance hall in glass. The building's truss structure is exposed inside the building and creates a system for dividing up the rooms. The exhibition space is open, with the long concrete wall on one side and a semi-transparent concrete glass wall on the other. Light seeps in from the south-west glass facade. An art gallery that attracts the visitor with a variation of a closed and open, public and private space.

I Nynäshamns tätort, vid knutpunkten mellan väg 73, färjehamnen och pendeltågets slutstation finns ett välbesökt område där skärgårdsidyll möter lastbilar, turister möter vardagspendlare, asfalt möter natur. Här har jag placerat mitt projekt Art Lab Nynäshamn. Frilansande kulturarbetare är ständigt på jakt efter platser att skapa sig ett sammanhang och få tid att förkovra sig, något jag vill knyta an till i mitt projekt.  Programmet består av tre huvuddelar; konstnärsresidens med ateljéer och bostäder, ett makerspace för aktiviteter i gränslandet mellan konst, hantverk och teknik, samt en konsthall. I mitt projekt vill jag skapa en kreativ gemenskap och ge utrymme för idéer att utvecklas, en plats att sluta okynnesscrolla och börja göra grejer. / In Nynäshamn, by the infrastructural intersection of road 73, the ferry port and commuter train, is a popular area where archipelago charm meets trucks, tourists meet daily commuters, asphalt meets nature. These are the surroundings for my project Art Lab Nynäshamn. Freelancing artists are in constant search for opportunities to have time and space for total devotion in their artistic exploration, this is something I aim to promote in my project. The program consists of three main parts: artist residencies with studios and accommodations, a makerspace for activities within art, crafts and technology, and an art gallery. In my project, I aim to give the possibilities for a creative community and provide a space for ideas to flourish—a place to stop the mindless scrolling and start making things.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

Publicly funded art institutions in Sweden are tasked with the mission of making contemporary art available and accessible to the citizens. This thesis investigates three cases of publicly funded art institutions in Sweden, namely Göteborgs Konsthall, Malmö Konsthall and Liljevalchs Konsthall. The study examines the exhibitions presented by the institutions during the fall of 2023 and how they are curated to be inclusive or exclusive towards visitor groups. By using a model of curatorial values in conjunction with a constructed model of the exhibition as social space, inspired by Henri Lefebvre’s concept “social space”, this research will reveal different strategies used by the institutions for mediating curatorial intentions through the exhibitions.    Empirically the thesis is based on observations of three exhibitions and their visitors and interviews with exhibition hosts. The material is used to examine how the institutions work towards different audiences and how curatorial decisions influence visitor behaviour within the selected institutions.    The results show that the three cases differ in curatorial decisions and values. Further, the social space model used indicates that institutions differ in how they award agency to visitors. The analysis shows that visitors, by acting in unpredictable ways, contribute to the social space of exhibitions in ways not intended by the curator.     In conclusion, this study shows that the mission of the municipality-driven art institution is multifaceted and holds challenges when attempting to engage a broad audience while displaying exhibitions of high artistic integrity. The curatorial choices reflect in the audience and these choices therefore determine who will partake in the exhibition. The curator therefore plays a crucial role in how the exhibitions work with inclusivity.

Abstrakt I´m too ashamed to show you är ett undersökande projekt som består dels av filmen Satisfaction (2011) och dels av uppsatsen Lucifer – Ljusbringaren i rummet, om olika filmvisningskontexter. Projektet är en observation och analys av visningssammanhangets betydelse för filmmediet och hur man som besökare är med och konstruerar de rumsliga konventionerna för den rörliga bilden. Titeln Lucifer anspelar dels på ordets latinska innebörd (lucem ferre) som betyder ljusbringaren och dels på att Lucifer inom den kristna mytologin har identifierats med Satan. Bildskärmar eller projiceringar bringar ljus till rummet och Tv:n har också ofta liknats vid en lägereld. Samtidigt har bildskärmar i olika tider setts som ett hot mot samhället, med videovåld, våldspornografi, videospelsvåld, och beskyllts för att vara både fördummande och att man blir fyrkantig i ögonen om man tittar för länge på den. Projektet är framförallt en jämförande studie av porrfilmens -, spelfilmens - och konstfilmens visningsinrättningar och dess betydelse för upplevelsen. I filmen Satisfaction som är en undersökande lek med de skilda filmgenrernas konventioner, har jag utgått från en porrfilm som jag omarbetat och senare visat i en utställningskontext. Detta för att försöka se vad som händer med ursprungsfilmen och hur man som betraktare också förhåller sig till den nya filmen i utställningsrummet. Blir det porrfilm, videokonst eller kortfilm? Undersökningen bygger framförallt på intervjuer och deltagande observationer på respektive inrättning. Och utifrån min förförståelse och i mötena med de olika institutionerna har jag fått en ökad förståelse för deras olika synsätt och förhållningsätt till filmmediet. Filmmediets presentationsformer utvecklas hela tiden och i takt med ny teknologi sker det också förflyttningar mellan hur vi väljer att använda filmmediet i hemmet och hur vi konsumerar det i mer offentliga sammanhang. De olika visningsinrättningarna måste förhålla sig till filmmediet på olika sätt, faktorer som ekonomi, visningstraditioner och ändamål spelar in. Men det är svårt att veta om det är det filmen som skapar rummet eller rummet som skapar filmen.

The Stig Claesson Centre at Nytorget is an art museum, a foundation and a meeting place with focus on Stig Claesson’s life’s work and artistic achievements. The Stig Claesson Centre manages the public legacy of Stig Claesson at Nytorget, Södermalm. The Stig Claesson Centre offers a relevant and challenging experience to both Claesson enthusiasts, locals, tourists, architecture fans and other curious visitors. The site, adjacent to Nytorget, is a natural junction between the new, gentrified Södermalm and the old working-class Södermalm that Claesson represents. The building facing the entrance to the Stig Claesson Centre called Malongen is where Claesson had his studio and where he worked for the mostpart of his life. / Stig Claessoncenter vid Nytorget är ett konstmuseum, en stiftelse och en mötesplats med fokus på Stig Claessons livsverk och konstnärliga landvinningar. Stig Claessoncenter eller Slashus, som jag också har valt att kalla det, hanterar det offentliga arvet från Stig Claesson vid Nytorget på Södermalm. Slashus erbjuder en relevant och utmanande upplevelse för både Claessonentusiaster, lokalbefolkning, turister, arkitekturintresserade och andra nyfikna besökare. Platsen, som gränsar till Nytorget, är en naturlig skärningspunkt mellan den nya gentrifierade Södermalm och den gamla arbetarklasssödermalm som Claesson representerar. Byggnaden som vetter mot ingången till Slashus kallas Malongen är där Claesson hade sin ateljé och där han arbetade stora delar av sitt liv.