Uppsatsen är en jämförande studie av interaktiv och linjär dokumentär. Vad är det bästa med att vara lärare? Vad finns det för problematik i dagens skolpolitik? Detta är några av de frågor som tas upp i dokumentärerna. Syftet med projektet är att söka svar på hur upplevelsen av lärarnas situation skiljer sig om interaktiv dokumentär ställs mot linjär dokumentär. Verklighetsåtergivning blir ett centralt begrepp, hur kan jag som filmare återge och förmedla någons verklighet? För att förstå nya mediers möjligheter blickar uppsatsen både framåt och bakåt på den utveckling som lett fram till dagens tekniska framsteg. Projektet tar avstamp i Bill Nichols teorier om den skapande processen inom dokumentärgenren. Mark Cousins och Kevin Macdonald ger viktiga insikter i hur dokumentärfilmen har utvecklats och vilken traditon den kommer ifrån. Metoden jag använt för att skapa den interaktiva dokumentären bygger på Sandra Gaudenzis teorier om ”The hitchhiking mode”. Analysen av materialet genomförs genom kvalitativa intervjuer med 10 respondenter. Projektet visar att det finns skillnader i verklighetsåtergivningen mellan interaktiv och linjär dokumentär. I den interaktiva dokumentären får betraktaren överta vissa roller från filmmakaren och detta påverkar både uppfattning av och innehållet i dokumentären.

Jag har undersökt två verk av några av vår kanske största Svenska moderna nyrealister. Fotografen Lars Tunbjörk och målaren Peter Tillberg. Jag har valt att jämföra dem båda, dels för att utreda huruvida valet av teknik och material, dvs fotografi eller gestaltning med olja och pensel påverkar detta. Jag har tittat på hur andra aspekter kan påverka. Jag har också försökt utröna hur det subjektiva spelar in och om och hur man kan dra en gräns mellan det fiktiva och det dokumentära. Jag har undersökt deras bilder utifrån dokumentärfilmsteori, och kommit fram till att man kan utifrån de teorier jag utgått ifrån klassificera alla verken som dokumentära.

En problemanalys och djupdykning i en dokumentärmakares vardag omfattande projektet Mellan Himmel och Jord. Texten diskuterar begrepp kring dokumentära gestaltningar och hur man ställer sig till dessa beroende av sin situation som filmare.

Denna uppsats är en jämförelse mellan den fiktiva dokumentären ”This is Spinal Tap” och tre andra dokumentärer, där jag använder mig av narratologisk analys för att besvara mina frågor kring berättarstruktur. Uppsatsen har delats upp med en narratologisk teoridel samt terminologi som förklarar och redogör för hur berättarstruktur fungerar samt en förklarning kring de olika diegetiska nivåerna. Detta leder till en ingående analysdel där jag förklarar hur ”This is Spinal Tap” samt de andra tre dokumentärerna är uppbyggda med hjälp av berättarstrukturella diagram som skildrar hur de olika diegetiska nivåerna smälter samman. Detta leder till min slutdiskussion där jag sammanfattar de olika delarna som avslutas med en sammanfattning där jag avslutar med resultatet av min studie.

<p>En problemanalys och djupdykning i en dokumentärmakares vardag omfattande projektet Mellan Himmel och Jord. Texten diskuterar begrepp kring dokumentära gestaltningar och hur man ställer sig till dessa beroende av sin situation som filmare.</p>

This essay aims to analyse the form of two radio documentary shows and compare them to, what I mean are a traditional, Swedish radio documentary form. The radio shows are Radiolab distributedby National Public Radio and WNYC, Övernaturligt (supernatural) produced by TredjeStatsmakten Media AB and P3 Dokumentär (P3 Documentary) distributed by Sveriges Radio. Alarge part of the essay is dedicated to develop a method to analyse form in specific radio shows. Mymethod consists of two parts:1. A defining of sounds in a spreadsheet that map out the different sound elements over time.2. An analysis of the radio documentaries using the spreadsheet, text-analytic tools, rhetoric toolsand an holistic view of how different stories connect.My essay shows how these two radio documentary shows use so called layers and the changing ofroles between the presenter and the reporter to replicate a live show in closeness to the audience andin turn, how this may affect the presentation of their journalistic content. I also show how theseradio shows use illustrative and side stories to build up the main story of the show.

Vintern 2008 var hård mot svenska Sápmi. Tidigt föll snöblandat regn som när temperaturen föll frös till ett för renar ogenomträngligt lager av is över det som annars skulle varit den föda som skulle räcka fram till vårens tö. I desperation spred sig renhjordar över enorma ytor, och för Saila-Marie Persson och hennes familj gjorde det till slut att de inte längre hann med att ta sig runt flocken på en dag, och de blev tvungna att arbeta i princip dygnet runt för att överleva. Arbetet gav resultat, och när våren slutligen började smyga sig på igen var familjens renhjord, som sköttes av Saila, hennes föräldrar, hennes syskon och hennes systers pojkvän, tillbaka på fjället där de skulle kalva. Kalvningen representerar en nystart, en chans för hjorden att fylla de hål efter de djur som gått förlorade under de hårdare månaderna, och för renskötarna är det en period av andrum och återhämtning. Det var också den tidpunkt då Sailas systers pojkvän valde att ta sitt eget liv. Sailas värld skakades om, och i sviterna efter självmordet började hon själv må dåligt. Hon slets mellan gymnasiegången i Östersund och familjen som nu var tvungna att hantera både stor sorg och dessutom ökad arbetsbörda. När hon vände sig till skolkuratorn med ett rop på hjälp möttes hon av oförstående: kunde hon inte bara sluta åka efter renarna? För Saila var svaret ett enkelt nej, eftersom renarna var en del av hennes identitet och det hon ville hålla på med i framtiden. Renarna var lika mycket en del av hennes utbildning som gymnasieskolan. Till slut såg hon som enda utväg att försöka följa sin systers pojkvän, att helt enkelt inte längre leva. Vårt arbete är en dokumentär om de människor som lever och bor i Sápmi och som på olika sätt drabbats eller påverkats av psykisk ohälsa och självmord. Den här reflektionsrapporten är en studie av de metoder vi vi använt under arbetets gång. I den här reflektionsrapporten har vi valt att titta närmare på många av de etiska aspekter som rör rapportering om självmord och psykisk ohälsa, däribland den risk för inspiration till självmord som kommer med att berätta om självmord i media. Vad vi kommit fram till är att en vanlig uppfattning bland journalister är att det dels är riskfyllt att rapportera om självmord i tryckt media, men att det också kan finnas en tendens till minskad självmordsstatistik om tystandens bryts och det rapporteras om på ”rätt sätt”. Dessutom sätter vi oss in i och reder ut begreppen dokumentär och reportage, samt diskuterar journalistens, intervjupersonens och källornas roll i de olika situationerna.

Om att leta efter ett narrativt berättande i rummet. Om att hitta tillbaka till scenkonsten efter en flera års exkursion i radiomediet. Om att försöka berätta om något som egentligen ligger för nära. Om att sätta fingret på vad jag konkret har gjort under den senaste två åren, åt vilket håll jag börjat gå. En text som är ett dokumentärt berättande i sig. Om de som har haft oturen att inte födas till ett pass. Om migrationsverkets perversiet. En text som vill förändra. En text som i sin väv har tillit till sig själv. / radio in the room

<p>This degree project documents the meeting of four high-school students with working life before and during the practical training period, which is a mandatory part of the Swedish media curriculum. We looked into practical training, which we qualify as the crossroads between school and working life, from a student’s perspective. We chose to approach the problem theoretically via hermeneutics and we used the case study method for our field research. The foundation of our pre-understanding of the media curriculum’s practical training period lays on previously published research, the study of specialist literature, own experience gained during practical training and teaching experience at high-schools as well as a pre-study we carried out. We chose to present our degree project in a visual form by making a documentary. It is our conviction that a film provides dimensions beyond those of a text. Our film is a subjective version of what we saw and experienced. It is, nevertheless, a tale told from a student’s view of reality. The film is complemented by a dissertation describing the background of our research, the method we used and the research findings.</p>

<p>August Underground is one of the sickest series of movies that ever been made. We try to understand what makes them so chocking to its audience. Critics says that the August Underground movies imitates Snuff, and we ask the question; How do people know what Snuff looks like.</p>