<p>Varje år begår mellan 40-50 ungdomar i ålder 10-19 år självmord. Sedan 1979 har det skett en minskning av antalet självmord med över 30 procent. Denna minskning har skett i alla åldersgrupper förutom i ungdomskategorin. Regeringen har gett Socialstyrelsen och Statens folkhälsoinstitut (FHI) i uppdrag att ta fram en Nationell plan för självmordprevention. Anledningen till detta är att antalet självmordsförsök och självmord börjat öka igen. Självmordsförsök och självmord beräknas kosta samhället 5,5 miljarder varje år.</p><p>Över 60% av de 820 högstadie- och gymnasieskolor som tillfrågats i studien ”Självmordsprevention i skolor i Sverige - hur ser det ut idag?” saknar en plan vid självmord och självmordsförsök.</p><p>Syftet med studien var att genom litteraturstudier och intervjuer bygga en plattform för hur arbetet med vår valda målgrupp kan bedrivas i praktiskt arbete. Denna plattform kommer bestå av en modell, som vi ska försöka göra väl förankrad i socialpedagogisk praxis.</p><p>Med frågeställningar som ”Vilken beredskap har skolan att hantera den kris som blir följden vid ett självmord eller självmordsförsök?” och ”Hur fungerar preventionsarbetet för självmordsnära ungdomar?” kom vi genom vår studie fram till tre tydliga teman i vårt material. Dessa tre teman var samtalet, hjälparen och berättelsen. Med utgångspunkt i dessa tre teman har vi skapat en vägvisande samtalsmodell.</p>

Varje år begår mellan 40-50 ungdomar i ålder 10-19 år självmord. Sedan 1979 har det skett en minskning av antalet självmord med över 30 procent. Denna minskning har skett i alla åldersgrupper förutom i ungdomskategorin. Regeringen har gett Socialstyrelsen och Statens folkhälsoinstitut (FHI) i uppdrag att ta fram en Nationell plan för självmordprevention. Anledningen till detta är att antalet självmordsförsök och självmord börjat öka igen. Självmordsförsök och självmord beräknas kosta samhället 5,5 miljarder varje år. Över 60% av de 820 högstadie- och gymnasieskolor som tillfrågats i studien ”Självmordsprevention i skolor i Sverige - hur ser det ut idag?” saknar en plan vid självmord och självmordsförsök. Syftet med studien var att genom litteraturstudier och intervjuer bygga en plattform för hur arbetet med vår valda målgrupp kan bedrivas i praktiskt arbete. Denna plattform kommer bestå av en modell, som vi ska försöka göra väl förankrad i socialpedagogisk praxis. Med frågeställningar som ”Vilken beredskap har skolan att hantera den kris som blir följden vid ett självmord eller självmordsförsök?” och ”Hur fungerar preventionsarbetet för självmordsnära ungdomar?” kom vi genom vår studie fram till tre tydliga teman i vårt material. Dessa tre teman var samtalet, hjälparen och berättelsen. Med utgångspunkt i dessa tre teman har vi skapat en vägvisande samtalsmodell.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Varje dag tar i genomsnitt fyra personer sitt liv i Sverige, det blir nästan 1 500 personer per år. Självmord är ett stort globalt problem som omfattar en miljon självmord per år. Alla dessa dödsfall lämnar ett stort antal sörjande anhöriga efter sig. Självmordet som begås kan ha olika utlösande faktorer, som till exempel vänners dödsfall, dålig självbild, psykisk störning, missbruk eller depression. Syfte: Att få kunskap om anhörigas upplevelser av att förlora en närstående i självmord. Metod: En litteraturstudie med kvalitativ ansats baserad på sex stycken självbiografier. Resultat: De anhöriga känner stor sorg och lidande. De söker svar på varför den närstående tagit sitt liv. Resultatet visar att stöd från omgivning och vänner är viktigt för de anhöriga, men även stödgrupper är viktiga. Detta stöd kunde ibland utebli och resultera i svårigheter att gå vidare. De anhöriga fann välbefinnande i att hjälpa andra i samma eller liknande situation, genom att prata och föreläsa om det de varit med om. Slutsatser: Kunskapen om anhörigas upplevelser att förlora en närstående i självmord har ökat hos författarna. Anhöriga till en närstående som tagit sitt liv har gått igenom en stor förändring i sin livsvärld. Självmordet är ofattbart och genererar smärta, tomhet, sorg och lidande. Det skapar även många frågor som den anhöriga söker svar på. Ett sökande som kommer att ta stor plats i den anhörigas tankar.

Självmord sker oftast under inflytande av psykiska störningar eller stressreaktioner. Studien undersöker suicidalitet enligt metoden grundad teori, men med en inlärningspsykologisk förförståelse. I resultatet framkommer att suicidnära personer ofta känner otillräcklighet inför livets krav, men kan uppleva ökad kontroll i samband med planen på självmord. En drivkraft är en önskan att avsluta lidandet. Självmordsnära har ofta en stark men ambivalent kärlek till sina närstående. Försök att förklara övergår vanligtvis till en utredning av skuld där självanklagelser växlas med anklagelser, ofta mot de närstående. En grundad teori presenteras som visar hur ältande, i form av skuldutredning och praktiska förberedelser, kan utvecklas och eventuellt leda till självmord. Teorin motsägs inte av övrig forskning på området.

Syftet med den här studien är att studera självmordet komparativt mellan Kyrkefalla i Västra Götaland och staden Linköping mellan åren 1800-1921. Den här tidsperioden var en mist sagt händelserik period i svensk historia. Man gick mot en allt högre sekularisering, demokratisering samt en folkökning. Självmordet kom dessutom att avkriminaliseras 1864 vilket kan vara en av annledningarna till att allt fler självmord uppmärksammas i kyrkböckerna. Vidae visar den här studien att självmordens frekvens tenderar att öka under tidens gång, både i Kyrkefalla och i Linköping. Det är under den här tidsperioden mestadels män som självaväljer att avsluta sina liv. För Kyrkefallas del 94% medan det för Linköping handlar om 86,5%. Majoriteten av de som väljer den här vägen för sig själva tillhörde den så kallade arbetarklassen och de vanligaste metoderna för detta ändamål var at antingen hänga sig eller dränka sig. Män valde oftast det första alternativet medan kvinnor föredrog det andra.

Självmord är idag en utav de vanligaste dödsorsakerna bland barn och unga i Sverige. Trots att det finns ett utarbetat nationellt program för suicidprevention vars syfte är att minska antalet självmord och självmordsförsök så förblir siffran över fullbordade självmord bland de yngre i Sverige hög. Genom intervjuer och tidigare forskning på området har jag fått ta del av kunskap om hur skolelever kan signalera självmordstankar. Mina intervjupersoner som alla arbetar med ungdomar har delat med sig av deras livserfarenheter om hur det är att arbeta med suicidprevention och hur man bemöter ett självmordsbenäget barn.

Bakgrund: Andelen fullbordade självmord ökar med stigande ålder. Många av de äldre som begår självmord har varit i kontakt med sjukvården kort innan dödsfallet. Äldre pratar mindre om sina självmordstankar än yngre och har en tendens att använda sig av mer dödliga metoder än yngre personer. Kunskapen inom området är låg. Syftet med denna studie var att belysa orsaker till att äldre begår självmord. Metod: Ämnet utforskades genom en litteraturöversikt, sju kvalitativa och tre kvantitativa artiklar analyserades. Resultat: Orsaker till självmord bland äldre är psykisk ohälsa såsom depression och fysisk sjukdom som orsakar smärta och funktionsnedsättningar. Även psykosociala orsaker som bland annat ensamhet och alkoholrelaterade problem är bidragande orsaker. Slutsats: Det finns en risk att äldres lidande kan uppfattas som en naturlig process och därmed inte tas på fullt allvar, vilket kan leda till att den äldre inte får evidensbaserad vård och behandling. När en äldre person upplevs som nedstämd eller tappat lusten till det som tidigare i livet varit lustfyllt och meningsfullt är det en indikation som bör uppmärksammas. Kunskap inom området behövs och genom ökad insikt i ämnet kan sjuksköterskor få redskap att rädda liv och lindra lidande.

Självmord är en av de vanligaste dödsorsakerna i Sverige. Personer som begått självmord lämnar efter sig närstående med en stor sorg. Syftet med studien var att undersöka huruvida närstående till personer som begått självmord får det stöd som de önskar. Studien är baserad på en kvantitativ metod genom ett webb-baserat frågeformulär med 66 deltagare. Urvalet utgår ifrån en kontakt med en ansvarig för anhörigorganisationen SPES (Riksförbundet för SuicidPrevention och Efterlevandes Stöd). Resultatet analyserades sedan med en kvantitativ deskriptiv statistik och kvalitativ innehållsanalys. Studiens resultat visade att 30% av deltagarna var det mer än sex år sedan självmordet skett. Nästan alla av deltagarna söktes upp eller blev erbjudna, på ett eller annat sätt, minst ett slags stöd. Majoriteten av deltagarna sökte i första hand stöd hos sin familj, släkt, vänner eller arbetskamrater. Av de närstående svarade 33% att de var nöjda med det stödet. Hälften av de närstående som fått något slags professionellt stöd upplevde att stödet var bra. Behov av att få stöd i vardagen påtalades av 29%. Studien visade sammanfattningsvis att många av deltagarna är missnöjda med det professionella stöd de erhållit. Deltagarna har ett stort behov av att uttrycka sina tankar och känslor trots att det gått lång tid sedan självmordet skett.

<p>Denna uppsats undersöker självmordets utveckling i Karlstad, Eda, Mjölby och Linköping under perioden 1801 till 1920, utifrån Norbert Elias civiliseringsteori och Arne Jarricks självmordsteori. Därutöver undersöks även lite närmare vilka självmördarna var samt hur och när de dog. Uppsatsen är vidare av kvantitativ art där uppgifterna ur död- och begravningsböckerna från respektive kyrkoarkiv har sammanställts statistiskt i tabeller och figurer.</p><p>Genom studien ser man att antalet självmord, både i absoluta och relativa tal, generellt sett ökar över undersökningsperioden. Linköping skiljer sig dock i detta hänseende något från de övriga samhällena eftersom de högsta självmordstalen, uträknat per 100 000 invånare, där redovisas redan 1821/1840.</p><p>Vidare framgår det att de manliga självmördarna totalt i de fyra samhällena både var fler till antalet och dessutom generellt sett något äldre än de kvinnliga. Merparten av männen tog nämligen livet av sig då de var mellan 45 och 54 år gamla, medan en relativ majoritet av kvinnorna gjorde detsamma innan de hade fyllt 25. Vad gäller männen var de i regel gifta och tillhörde arbetarklassen, medan de flesta av kvinnorna var ogifta och stod utanför arbetsmarknaden.</p><p>Studien har dessutom visat att merparten av de manliga självmördarna i de ovan nämnda orterna hängde sig, medan den mest frekvent förekommande metoden för kvinnorna var dränkning.</p><p>Det har ävenledes framkommit att merparten av individerna i studien begick självmord under våren och sommaren. Även här skymtar dock vissa lokala skillnader. Bland annat har det visat sig att de flesta de kvinnliga självmördarna i Linköping under de 120 år som undersöks tog livet av sig mellan oktober och december.</p> / <p>During the years 1801 to 1920 the Swedish society underwent major political and social changes that in different ways paved the way to a more democratic and civilized manner. According to Norbert Elias’ theory of civilization these changes ought to have led to that the suicide ratio increased. The main purpose of this essay is therefor to study whether or not this was the case in the cities of Karlstad, Eda, Mjölby and Linköping.</p><p>This examination has shown that both the absolute and relative suicide numbers are higher during the second half of the study. Although the situation in Linköping differed somewhat from the other three societies because the highest suicide number (the numbers of suicide registred per 100 000 citizens) there reached it’s highest level already during the years 1821/1840.</p><p>Furthermore this study has shown that men were not only more likely to commit suicide, they were also generally older than the women. Seven out of ten suicides were committed by men and they were usually between 45 and 54 years old by the time of their deaths. A relative majority of the women in this study died before the age of 25. Most of the men were married and belonged to the working class, whilst most of the women were unmarried and didn’t have a paying occupation.</p><p>It has also become evident that the men generally preferred to hang themselves, but the method most commonly used by women was drowning. I’ve also found some local differences when it comes to the time of death. A majority of both the men and the women in the four cities during the examined period committed suicide during the spring or the summer. However a vast majority of the women in Linköping took their lives between October and December.</p>

Denna uppsats undersöker självmordets utveckling i Karlstad, Eda, Mjölby och Linköping under perioden 1801 till 1920, utifrån Norbert Elias civiliseringsteori och Arne Jarricks självmordsteori. Därutöver undersöks även lite närmare vilka självmördarna var samt hur och när de dog. Uppsatsen är vidare av kvantitativ art där uppgifterna ur död- och begravningsböckerna från respektive kyrkoarkiv har sammanställts statistiskt i tabeller och figurer. Genom studien ser man att antalet självmord, både i absoluta och relativa tal, generellt sett ökar över undersökningsperioden. Linköping skiljer sig dock i detta hänseende något från de övriga samhällena eftersom de högsta självmordstalen, uträknat per 100 000 invånare, där redovisas redan 1821/1840. Vidare framgår det att de manliga självmördarna totalt i de fyra samhällena både var fler till antalet och dessutom generellt sett något äldre än de kvinnliga. Merparten av männen tog nämligen livet av sig då de var mellan 45 och 54 år gamla, medan en relativ majoritet av kvinnorna gjorde detsamma innan de hade fyllt 25. Vad gäller männen var de i regel gifta och tillhörde arbetarklassen, medan de flesta av kvinnorna var ogifta och stod utanför arbetsmarknaden. Studien har dessutom visat att merparten av de manliga självmördarna i de ovan nämnda orterna hängde sig, medan den mest frekvent förekommande metoden för kvinnorna var dränkning. Det har ävenledes framkommit att merparten av individerna i studien begick självmord under våren och sommaren. Även här skymtar dock vissa lokala skillnader. Bland annat har det visat sig att de flesta de kvinnliga självmördarna i Linköping under de 120 år som undersöks tog livet av sig mellan oktober och december. / During the years 1801 to 1920 the Swedish society underwent major political and social changes that in different ways paved the way to a more democratic and civilized manner. According to Norbert Elias’ theory of civilization these changes ought to have led to that the suicide ratio increased. The main purpose of this essay is therefor to study whether or not this was the case in the cities of Karlstad, Eda, Mjölby and Linköping. This examination has shown that both the absolute and relative suicide numbers are higher during the second half of the study. Although the situation in Linköping differed somewhat from the other three societies because the highest suicide number (the numbers of suicide registred per 100 000 citizens) there reached it’s highest level already during the years 1821/1840. Furthermore this study has shown that men were not only more likely to commit suicide, they were also generally older than the women. Seven out of ten suicides were committed by men and they were usually between 45 and 54 years old by the time of their deaths. A relative majority of the women in this study died before the age of 25. Most of the men were married and belonged to the working class, whilst most of the women were unmarried and didn’t have a paying occupation. It has also become evident that the men generally preferred to hang themselves, but the method most commonly used by women was drowning. I’ve also found some local differences when it comes to the time of death. A majority of both the men and the women in the four cities during the examined period committed suicide during the spring or the summer. However a vast majority of the women in Linköping took their lives between October and December.