Självmord är ett fenomen som funnits under lång tid. I dagens läge är det ungefär 1,500 personer som begår självmord varje år i Sverige, av det totala antalet begås ca 350 av dessa inom Stockholms län. Denna studie syftar till att undersöka om det finns något statistiskt samband mellan strukturella faktorer och självmordstalen i Stockholms län och i så fall vilka faktorer som blir signifikanta. För att besvara dessa har Durkheims teori om självmord använts för att hitta relevant data. Resultatet presenteras med hjälp av en OLS-regression som visade att medelålders män är överrepresenterade i självmordsstatistiken, att arbetslöshet och högre psykiatribudget har samband med fler självmord, samt att högre ekonomisk tillväxt och antidepressiva läkemedel minskar antalet självmord. Men hjälp av teori och tidigare forskning analyseras resultaten, som visar att strukturella faktorer kan ha en påverkan på självmordstalen.

No description available.

Uppmaning till självmord, via tekniska medel, har uppkommit på grund av den tekniska utvecklingen. Människor som begår brott behöver inte längre fysiskt närvara när de utför sina gärningar. Arbetet har belyst ett amerikanskt fall vid namnet Commonwealth v. Michelle Carter där uppmaning till självmord via tekniska medel begicks och vad utgången blev. Frågeställningarna som ställdes i arbetet var: Vilken straffbestämmelse kan omfatta ett förbud mot handlingen uppmaning till självmord, via tekniska medel eller om det finns en bestämmelse som gör det? Samt om det bör finnas en bestämmelse som förbjuder någon att begå en handling som uppmanar någon att begå självmord via tekniska hjälpmedel.   För att besvara frågeställningarna så har en rättsdogmatisk och en komparativ metod använts. Teorin som har tillämpats kommer från naturrättsfilosofen John Finnis. Rättsdogmatiska metoden har ändvänts för att besvara på frågan om det finns en bestämmelse som omfattar handlingen att uppmana någon att begå självmord genom tekniska hjälpmedel. Den komparativa delen har använts för att både påvisa om det finns en bestämmelse som omfattar uppmaning till självmord samt om det bör finnas. Den naturrättsliga teorin används i arbetet för att besvara om det bör finnas en paragraf som omfattar en sådan handling.   Arbetet började med att gå igenom det amerikanska fallet, för att sedan gå igenom vad lagstiftningen säger. Med lagstiftning avses de paragrafer som kan tänka sig omfatta uppmaning till självmord och dess är bland annat; vållande till annans död, mord och dråp bestämmelserna och olaga tvång. Det måste föreligga gärningsmannaskap vid mord/dråp för att gärningsmannen ska kunna fällas för det, annars kan gärningsmannen omfattas för medhjälp till självmord utan gärningsmannaskap. Detta medför att gärningsmannen får gå fri, även om handlingen orsakade att en person begick självmord. Svenska rättsfall som omfattar självmord på grund av olika omständigheter har återberättats i arbetet för att sedan skapa en komparation till det amerikanska fallet och få en djupare förståelse kring hur bestämmelserna används.

<p>När någon begått självmord uppstår en speciell situation. De sörjande går igenom en kris när allt förändras och de måste kämpa sig tillbaka till livet. Syftet med denna litteraturstudie var att belysa anhörigas upplvelser och behov i samband med att någon som står dem nära begår självmord. Studien baserades på sju vetenskapliga artiklar, vilka analyserades med manifest innehållsanalys. detta resulterade i fyra kategorier: Första tiden efter självmordet, Sorgearbetet, Kommunikations- och samhörighetsbehov och Nytt liv. Resultatet visade att många anhöriga upplevde stöd inledningsvis men ändå kände sig övergivna, utanför och stigmatiserade. De upplevde ett behov av att vården sökte kontakt med dem för att ge information och guida dem till rätt hjälp. Anhöriga upplevde ett stort stöd av de ideella organisationer som finns. Där kunde de möta andra i samma situation, där kände de sig trygga och förstådda. När de anhöriga kommit så långt i sin sorgeprocess att de funnit mening i det inträffade och omvärderat sitt liv utifrån det inträffade så kunde många se tillbaka på de fina minnen de hade och gå vidare i livet med nya värderingar.</p>

<p><p><p><strong><strong>Bakgrund:</strong> </strong>Eutanasi har varit ett omdebatterat ämne i vårt samhälle och det finns förespråkare både för och emot. Under senare år har det blivit en allt mer aktuell debatt då patienter individuellt tar ställning till hur de vill att vården ska behandla dem i livets slutskede. Det är då viktigt att det finns kunskap om denna kategori av patienter. <strong>Syfte: </strong>Syftet var att belysa palliativa patienters ställningstagande till eutanasi samt läkarassisterat självmord. <strong>Metod: </strong>Tolv vetenskapliga artiklar granskades och analyserades. <strong>Resultat: </strong>Resultatet visade att det var upp till 56 % av patienterna som kunde tänka sig att avsluta sitt liv genom eutanasi eller läkarassisterat självmord. Depression och hopplöshet var de faktorer som flest studier visade hade signifikans när det gällde detta beslut. <strong>Diskussion: </strong>Inga faktorer var helt avgörande för att patienterna önskade avsluta sitt liv i ett tidigare skede. Ett observandum ställdes till likheten mellan krisreaktion och depression, vilket skulle kunna leda till att patienter får fel diagnos. <strong>Slutsats: </strong>Mer fördjupad forskning krävs inom detta område för att få en mer nyanserad bild av varför palliativa patienter har denna önskan.</p></p></p>

<p>Syftet med denna studie är att beskriva och analysera medlemmars diskursiva konstruktioner av självskadebeteende och de konsekvenser dessa konstruktioner får för medlemmarnas identitetsskapande på ett Internetcommunity. Studien har en kvalitativ forskningsansats med grund i diskurspsykologi. Två diskurser har identifierats och döpts till ”naturlighetsdiskurs” och ”onaturlighetsdiskurs”. Inom dessa konstrueras självskadebeteende på skilda vis och medlemmarna av communityt rör sig mellan båda diskurserna. Resultatet visar att medlemmarna växlar mellan att konstruera självskadebeteendet som en naturlig teknik för ångesthantering och som något äckligt och onormalt, vilket resulterar i ett antal konflikter och stora konsekvenser för medlemmarnas identitetsskapande. Detta då diskurserna medför att medlemmarna växlar mellan att se på sig själva som unika, starka och normala, och som svaga, ensamma och onormala. Resultatet visar även på en stor komplexitet vad gäller förhållandet mellan självskadebeteende och självmord.</p>

<p>Sammanfattning</p><p>Ett frihetsberövande i form av häktning torde vara en av de mest ingripande åtgärder den svenska staten kan företa gentemot en enskild individ. Olyckligtvis händer det ibland att den frihetsberövade av olika anledningar väljer att ta sitt liv. Rättsläget rörande det allmännas ansvar vid liknande skadesituationer och de närstående och anhörigas möjligheter till ersättning är mycket osäkert. I ett fall som i skrivande stund är på väg upp i Högsta domstolen hade en man begått självmord med hjälp av en livrem som han enligt rådande bestämmelser inte borde ha fått inneha. Tingsrätten tilldömde den avlidnes söner skadestånd något som senare ändrades av hovrätten.</p><p>Kan då det allmänna göras skadeståndansvarigt vid liknande situationer och om så är fallet vilka möjligheter till ersättning har den avlidnes närstående och anhöriga?</p><p>Ända fram till 1900-talet saknades ett skadeståndsansvar för det allmänna. När skadeståndslagen kom 1972 förändrades dock rättsläget. Det allmännas ansvar vid myndighetsutövning regleras nu i SkL 3:2 och innebär att stat och kommun skall ersätta personskada, sakskada eller ren förmögenhetsskada, som vållats genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet för vars fullgörande staten eller kommunen svarar.</p><p>För att det allmänna skall kunna göras skadeståndsansvarigt krävs att både de objektiva och de subjektiva förutsättningarna är uppfyllda. De objektiva förutsättningarna innefattar att en skada måste ha uppkommit till följd av en aktiv handling eller skadeståndsgrundande passivitet, samt att det i förhållande till den skadegörande handlingen och den inträffade skadan föreligger kausalitet och adekvans. De subjektiva förutsättningarna innebär vid personskada att skadan skall ha orsakats genom oaktsamhet.</p><p>Den för skadeståndsbedömningen största problematiken vid liknande skadesituationer handlar om kravet på kausalitet och adekvans som återfinns i svensk rätt. Ett självmord kan sägas vara en sådan aktiv handling från den skadelidande själv som kan anses bryta orsakssambandet mellan den oaktsamma handlingen och den uppkomna skadan.</p><p>För det fall staten kan göras ansvarigt torde de närstående och anhöriga kunna tilldömas skadestånd för sveda och värk med anledning av dödsfallet till ett belopp av 50000 kronor.</p>

<p>Suicide research has a long tradition within sociology. Parallel to the Durkheimian tradition, seeking the causes of suicide in societal factors, a more cultural understanding of suicide has been emphasized. Attitudes to suicide have been stressed as important for the understanding of suicide mortality levels in different societies. For Russia, where suicide mortality levels are among the highest in the world, an understanding of this kind might be of particular importance.</p><p>Based on a survey study from Moscow 2004, attitudes to suicide were studied in relation to social, economic and demographic factors as well as to attitudes to other morally disputable behaviors. Suicide attitudes in different age and sex groups in the sample were further compared to suicide mortality levels in the corresponding groups in the population. Similarly to previous studies the young, the highly educated and the non-religious were more accepting towards suicide. Among the young and highly educated this seemed to be explained by a more accepting attitude generally towards morally disputable behaviors. However, controlling for these other attitudes a positive effect of lower education on suicide acceptability appeared. Differences in suicide attitudes between the genders seemed to be dependent on differences in other factors rather that on gender per se.</p><p>The comparison between suicide attitudes and suicide mortality levels in different groups showed no positive relations. Suicide mortality is probably more affected by social, economic and demographic factors. However, attitudes to suicide might be crucial to whether a person commits suicide in a given situation or not. An increased understanding of attitudes to suicide in Russia might therefore be of major importance.</p> / <p>Forskningen kring självmord har en lång tradition inom sociologin. Vid sidan av den durkheimska traditionen, som söker orsaksrelationer mellan samhälleliga faktorer och självmordsdödlighet, har även självmordets kulturella betydelse betonats. Attityder till självmord har lyfts fram som en viktig faktor för förståelsen av självmordsdödlighetsnivån i olika samhällen. För Ryssland, vars självmordsdödlighet är bland de högsta i världen, är en sådan förståelse av särskild vikt.</p><p>Baserat på en intervjuundersökning utförd i Moskva 2004 studerades inställningen till självmord i relation till sociala, ekonomiska och demografiska faktorer samt till andra moraliska ställningstaganden. Vidare jämfördes attityder till självmord i olika ålders- och könsgrupper i urvalet och självmordsdödligheten i motsvarande grupper i populationen. I likhet med tidigare studier var det i högre utsträckning de unga, de icke-religiösa samt de högutbildade som var mer accepterande gentemot självmord. Bland de unga och högutbildade verkade detta samband förklaras av en mer accepterande inställning i moraliska frågor. När ställningstaganden i andra moraliska frågor konstanthölls framträdde en positiv effekt av lägre utbildning. Skillnader i attityder mellan könen verkade bero på skillnader i andra egenskaper än könstillhörigheten i sig.</p><p>Jämförelsen mellan attityder till självmord och självmordsdödlighet i olika grupper gav inget positivt resultat. Självmordsdödligheten påverkas förmodligen i högre grad av sociala, ekonomiska och demografiska faktorer än attityder till självmord. Attityder till självmord kan dock vara avgörande för huruvida en individ begår självmord i en given situation. En ökad förståelse för självmordsattityder i Ryssland är därför av yttersta vikt.</p>

Sammanfattning Ett frihetsberövande i form av häktning torde vara en av de mest ingripande åtgärder den svenska staten kan företa gentemot en enskild individ. Olyckligtvis händer det ibland att den frihetsberövade av olika anledningar väljer att ta sitt liv. Rättsläget rörande det allmännas ansvar vid liknande skadesituationer och de närstående och anhörigas möjligheter till ersättning är mycket osäkert. I ett fall som i skrivande stund är på väg upp i Högsta domstolen hade en man begått självmord med hjälp av en livrem som han enligt rådande bestämmelser inte borde ha fått inneha. Tingsrätten tilldömde den avlidnes söner skadestånd något som senare ändrades av hovrätten. Kan då det allmänna göras skadeståndansvarigt vid liknande situationer och om så är fallet vilka möjligheter till ersättning har den avlidnes närstående och anhöriga? Ända fram till 1900-talet saknades ett skadeståndsansvar för det allmänna. När skadeståndslagen kom 1972 förändrades dock rättsläget. Det allmännas ansvar vid myndighetsutövning regleras nu i SkL 3:2 och innebär att stat och kommun skall ersätta personskada, sakskada eller ren förmögenhetsskada, som vållats genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet för vars fullgörande staten eller kommunen svarar. För att det allmänna skall kunna göras skadeståndsansvarigt krävs att både de objektiva och de subjektiva förutsättningarna är uppfyllda. De objektiva förutsättningarna innefattar att en skada måste ha uppkommit till följd av en aktiv handling eller skadeståndsgrundande passivitet, samt att det i förhållande till den skadegörande handlingen och den inträffade skadan föreligger kausalitet och adekvans. De subjektiva förutsättningarna innebär vid personskada att skadan skall ha orsakats genom oaktsamhet. Den för skadeståndsbedömningen största problematiken vid liknande skadesituationer handlar om kravet på kausalitet och adekvans som återfinns i svensk rätt. Ett självmord kan sägas vara en sådan aktiv handling från den skadelidande själv som kan anses bryta orsakssambandet mellan den oaktsamma handlingen och den uppkomna skadan. För det fall staten kan göras ansvarigt torde de närstående och anhöriga kunna tilldömas skadestånd för sveda och värk med anledning av dödsfallet till ett belopp av 50000 kronor.

Suicide research has a long tradition within sociology. Parallel to the Durkheimian tradition, seeking the causes of suicide in societal factors, a more cultural understanding of suicide has been emphasized. Attitudes to suicide have been stressed as important for the understanding of suicide mortality levels in different societies. For Russia, where suicide mortality levels are among the highest in the world, an understanding of this kind might be of particular importance. Based on a survey study from Moscow 2004, attitudes to suicide were studied in relation to social, economic and demographic factors as well as to attitudes to other morally disputable behaviors. Suicide attitudes in different age and sex groups in the sample were further compared to suicide mortality levels in the corresponding groups in the population. Similarly to previous studies the young, the highly educated and the non-religious were more accepting towards suicide. Among the young and highly educated this seemed to be explained by a more accepting attitude generally towards morally disputable behaviors. However, controlling for these other attitudes a positive effect of lower education on suicide acceptability appeared. Differences in suicide attitudes between the genders seemed to be dependent on differences in other factors rather that on gender per se. The comparison between suicide attitudes and suicide mortality levels in different groups showed no positive relations. Suicide mortality is probably more affected by social, economic and demographic factors. However, attitudes to suicide might be crucial to whether a person commits suicide in a given situation or not. An increased understanding of attitudes to suicide in Russia might therefore be of major importance. / Forskningen kring självmord har en lång tradition inom sociologin. Vid sidan av den durkheimska traditionen, som söker orsaksrelationer mellan samhälleliga faktorer och självmordsdödlighet, har även självmordets kulturella betydelse betonats. Attityder till självmord har lyfts fram som en viktig faktor för förståelsen av självmordsdödlighetsnivån i olika samhällen. För Ryssland, vars självmordsdödlighet är bland de högsta i världen, är en sådan förståelse av särskild vikt. Baserat på en intervjuundersökning utförd i Moskva 2004 studerades inställningen till självmord i relation till sociala, ekonomiska och demografiska faktorer samt till andra moraliska ställningstaganden. Vidare jämfördes attityder till självmord i olika ålders- och könsgrupper i urvalet och självmordsdödligheten i motsvarande grupper i populationen. I likhet med tidigare studier var det i högre utsträckning de unga, de icke-religiösa samt de högutbildade som var mer accepterande gentemot självmord. Bland de unga och högutbildade verkade detta samband förklaras av en mer accepterande inställning i moraliska frågor. När ställningstaganden i andra moraliska frågor konstanthölls framträdde en positiv effekt av lägre utbildning. Skillnader i attityder mellan könen verkade bero på skillnader i andra egenskaper än könstillhörigheten i sig. Jämförelsen mellan attityder till självmord och självmordsdödlighet i olika grupper gav inget positivt resultat. Självmordsdödligheten påverkas förmodligen i högre grad av sociala, ekonomiska och demografiska faktorer än attityder till självmord. Attityder till självmord kan dock vara avgörande för huruvida en individ begår självmord i en given situation. En ökad förståelse för självmordsattityder i Ryssland är därför av yttersta vikt.