No description available.

No description available.

Sorg är ett omfattande område och denna studie fokuserar på hur lärare i förskolan och i skolan hanterar och arbetar med barn och elever som förlorat någon nära anhörig eller andra personer i barnets närhet. Ett syfte med studien är att få en uppfattning om hur lärare i förskola och skola upplever sig rustade inför bemötande av barn och elever som har drabbats av sorg genom dödsfall samt hur det tar sig i uttryck i praktiken. Ett annat syfte är också att undersöka om skillnader finns i sorghantering i förskola och skola. För att få svar på vår frågeställning har en enkätundersökning på sex olika skolor och förskolor i en kommun genomförts. Trettiotre verksamma lärare i skolan i årskurserna F-6 och i förskolan har deltagit i undersökningen. Vi har även tagit del av aktuell forskning och litteratur inom ämnesområdet. Studien har visat att det råder skillnader mellan förskola och skola i hur man hanterar mötet med barn i sorg. Detta beror främst på ålder och mognad hos barnet. Studien visar också att det råder bristfälliga kunskaper om innehållet i de krisplaner som finns, vilket borde påverka hur rustade pedagogerna är.

<p>Syftet med denna uppsats var att undersöka om det förelåg skillnader, vid kris och sorgearbete utifrån kristeorins faser, samt utsagorna från sörjande vuxna personer vid ett väntat respektive oväntat dödsfall. Utifrån syftet ställdes följande frågeställningar: Finns det skillnader i reaktioner hos de sörjande vid ett väntat respektive oväntat dödsfall? Kan dessa eventuella skillnader förstås med hjälp av kristeorins faser?</p><p>För att besvara frågeställningarna användes en kvalitativ metod med intervjuer av totalt fyra personer, två som upplevt ett väntat dödsfall och två som upplevt ett oväntat dödsfall. Intervjuerna låg sedan till grund för uppsatsens resultat. Tolkning av resultatet skedde utifrån referensramen psykodynamiska kristeoris fasindelningar: chock, reaktion, bearbetning och nyorientering. I studien redogörs för skillnader i reaktioner vid ett väntat respektive oväntat dödsfall. Resultatet visar att det föreligger skillnader vid reaktionsfaserna. De personer som upplevt ett väntat dödsfall genomgick faserna under kortare tid till skillnad från anhöriga som upplevt ett oväntat dödsfall. Slutsatsen är därmed att det föreligger skillnader vid reaktion mellan ett väntat respektive ett oväntat dödsfall. Resultatet visade även att kristeoris fasindelningar inte är applicerbart utifrån ett väntat dödsfall, eftersom det inte ger ett rättvisande resultat, då personer som upplevt ett väntat dödsfall redan påbörjat sitt sorgearbete under den anhörigas sjukdomstid och därigenom redan genomgått faserna.</p>

Syftet med denna uppsats var att undersöka om det förelåg skillnader, vid kris och sorgearbete utifrån kristeorins faser, samt utsagorna från sörjande vuxna personer vid ett väntat respektive oväntat dödsfall. Utifrån syftet ställdes följande frågeställningar: Finns det skillnader i reaktioner hos de sörjande vid ett väntat respektive oväntat dödsfall? Kan dessa eventuella skillnader förstås med hjälp av kristeorins faser? För att besvara frågeställningarna användes en kvalitativ metod med intervjuer av totalt fyra personer, två som upplevt ett väntat dödsfall och två som upplevt ett oväntat dödsfall. Intervjuerna låg sedan till grund för uppsatsens resultat. Tolkning av resultatet skedde utifrån referensramen psykodynamiska kristeoris fasindelningar: chock, reaktion, bearbetning och nyorientering. I studien redogörs för skillnader i reaktioner vid ett väntat respektive oväntat dödsfall. Resultatet visar att det föreligger skillnader vid reaktionsfaserna. De personer som upplevt ett väntat dödsfall genomgick faserna under kortare tid till skillnad från anhöriga som upplevt ett oväntat dödsfall. Slutsatsen är därmed att det föreligger skillnader vid reaktion mellan ett väntat respektive ett oväntat dödsfall. Resultatet visade även att kristeoris fasindelningar inte är applicerbart utifrån ett väntat dödsfall, eftersom det inte ger ett rättvisande resultat, då personer som upplevt ett väntat dödsfall redan påbörjat sitt sorgearbete under den anhörigas sjukdomstid och därigenom redan genomgått faserna.

Mitt examensarbete handlar om barn i sorg och pedagogers syn kring barn sorgarbete. Jag har intervjuat fyra verksamma pedagoger från förskolan till grundskolas tidigare år. Forskning har visat att det finns för lite kunskap kring barn i sorg i förskolan och skolan. Därmed såg fanns intresse att undersöka huruvida detta stämde överens med forskningen. Jag har även undersök hur länge pedagoger anser att sorg är ett argument för minskad skollust. Pedagogerna jag intervjuat har berättat för mig att de känner sig osäkra kring arbetet med barn i sorg och att de sedan tidigare har få kunskaper i ämnet.

De flesta som arbetar på en förskola kommer någon gång att möta ett barn i sorg. Syftet med studien är att få fördjupad kunskap om hur pedagoger i förskolan kan möta barn i sorg, samt att få insyn i hur beredskapen kan se ut på förskolor inför en eventuellt kommande kris. Studiens val av fokus ligger på barns sorg efter dödsfall av närstående. Frågeställningarna i studien berör barns och pedagogers perspektiv på sorg samt förskolans krisberedskap. I de olika områdena nämns bland annat hur barn kan reagera vid sorg, hur pedagoger kan möta dessa reaktioner samt hur förskolans arbete med krisberedskap kan se ut. För att samla in data till studien nyttjas kvalitativ forskningsmetod och utifrån detta används semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna genomfördes med sex förskollärare samt två förskolechefer. Utifrån resultatet kan det urskiljas att arbetet inför och under en kris kan skilja sig åt på olika förskolor. Det kan även skönjas att litteraturen och det empiriska resultatet går isär på en del punkter, till exempel lyfter litteraturen vikten av att förbereda pedagoger inför eventuella kriser vilket respondenterna nämner som sällan förekommande. Dock visar både litteratur och intervjuresultat vilken betydande roll pedagoger har i barns hantering av sorg.

<p>I vårt examensarbete har det övergripande syftet varit att öka kunskaperna kring hur man som lärare kan bemöta elever i sorg. Vi vill med examensarbetet få en förståelse för hur några vuxna tänker kring hur barn, i förskola och skola, reagerar i och hanterar sorg samt hur man som lärare kan bemöta dessa elever i klassrummet. Genom att ha studerat litteraturen inom detta område samt intervjuat två BRIS-ombud och hållit ett fokusgruppsamtal med tre lärare har vi samlat in vårt material. I arbetet har vi ett sociokulturellt perspektiv på lärande samt ett psykologiskt perspektiv, anknytningsteori, på reaktioner och hanterande av sorg. I resultatet fick vi fram lärarnas syn på hur de tänker om sin kompetens kring bemötandet av barn i sorg samt BRIS-ombudens tankar kring bemötandet av barn i sorg. Det som framkom var att lärarna kände en osäkerhet inför att möta barn i sorg. BRIS-ombuden framhöll att det viktigaste inte är att göra utan att vara. I slutdiskussionen tar vi upp hur man bör bemöta barn, vad man bör tänka på när man står inför en klass där ett barn drabbats av en förlust av en nära anhörig. Vi framhåller hur vi som lärare medierar, genom kommunikation, hur man bör sörja. Därför bör vi som förebilder ha en öppen dialog i klassrummet där vi visar att alla känslor är tillåtna.</p>

<p>När någon begått självmord uppstår en speciell situation. De sörjande går igenom en kris när allt förändras och de måste kämpa sig tillbaka till livet. Syftet med denna litteraturstudie var att belysa anhörigas upplvelser och behov i samband med att någon som står dem nära begår självmord. Studien baserades på sju vetenskapliga artiklar, vilka analyserades med manifest innehållsanalys. detta resulterade i fyra kategorier: Första tiden efter självmordet, Sorgearbetet, Kommunikations- och samhörighetsbehov och Nytt liv. Resultatet visade att många anhöriga upplevde stöd inledningsvis men ändå kände sig övergivna, utanför och stigmatiserade. De upplevde ett behov av att vården sökte kontakt med dem för att ge information och guida dem till rätt hjälp. Anhöriga upplevde ett stort stöd av de ideella organisationer som finns. Där kunde de möta andra i samma situation, där kände de sig trygga och förstådda. När de anhöriga kommit så långt i sin sorgeprocess att de funnit mening i det inträffade och omvärderat sitt liv utifrån det inträffade så kunde många se tillbaka på de fina minnen de hade och gå vidare i livet med nya värderingar.</p>

<p>Detta examensarbete handlar om sorgearbete och sorgereaktioner. Arbetet fokuserar på hur det kan vara att mista en lärare och hur man har arbetat kring dennes sjukdom och död. Det handlar också om hur en elev har upplevt mötet med skolan under sin sorgetid efter det att hon mist en förälder. Jag har velat få kunskap om hur barn upplever sorg och hur man bemöter elever i en sorgereaktion. Jag har förutom litteratur använt mig av intervjuer för att få kunskap. Jag har sammanlagt gjort fem intervjuer. Fyra av dem gjorde jag på en skola där man nyligen hade mist en lärare. Jag intervjuade enhetschefen, två lärare och en elev och det gjorde jag för att få olika vinklar på händelsen och för att få en helhet i arbetet kring sjukdomsförloppet och dödsfallet. Jag har sedan sammanställt mina intervjuer till en berättelse för att få den helet jag har strävat att uppnå. För att kunna berätta hur en elev har upplevt mötet med skolan under sin sorgeperiod har jag intervjuat en kvinna som miste sin pappa när hon gick i grundskolan. I min diskussion har jag försökt väva samman mitt resultat med litteraturen. Jag har tittat på om skolan har arbetat utifrån de sätt jag har tagit upp i litteraturen och om jag har kunnat förankra några av de reaktioner som kan uppkomma vid en sorg.</p>