Grief following a parent’s suicide has been called ‘the silent grief’: due to a prevailing stigma connected to suicide as a mode of death, the parent cannot be talked about. This silenced or distorted communication complicates grieving youths’ meaning reconstruction centred on the question of why the parent committed suicide – a question inevitably linked to queries of who the deceased parent was, and that ultimately triggers thoughts about who oneself has become in the light of this experience. Previous research has emphasized how vulnerable parentally suicidebereaved youths are by categorizing them as ‘at risk group’ of social and psychological problems and even suicide. However, there is scant knowledge about how these young mourners perceive and manage their own grief and need for social support – knowledge that is essential from a professional perspective. The aim of this thesis is to use a narrative research approach to investigate what and how young mourners tell of their experiences in a variety of social contexts: research interviews, a theatre play and two chat contexts on the Internet. Since they actively seek to achieve something through their communication with others, mourning youths are seen as storytellers and social actors, rather than passive victims of circumstance. This thesis shows how these young mourners search for a context outside of their immediate daily networks where they can normalize and liberate themselves and their deceased parent from stigmatizing discourses. The possibility of narrating experiences in a destigmatizing context supports a renegotiation of how to make sense of the suicide – from a voluntary and selfish act, to an involuntary and desperate act caused by adverse life situations or ‘unbearable pain’ and depression. This knowledge is applicable to encounters with parentally suicide-bereaved youths in a professional context, such as social work practice. / Sorgen efter en förälders självmord har kallats ”den tysta sorgen”: eftersom självmord alltjämt är en stigmatiserande dödsorsak är det svårt att prata om den döde föräldern. Sådan tystad eller förvrängd kommunikation försvårar unga sörjandes meningsskapande utifrån frågan varför föräldern tog sitt liv – en fråga ofrånkomligen sammankopplad med funderingar om vem den döde föräldern var, vilket ytterst också väcker tankar om vem man själv har blivit i ljuset av denna erfarenhet. Tidigare forskning har betonat självmordsdrabbade barns sårbarhet genom att kategorisera dem som en ”riskgrupp” för sociala och psykologiska problem och till och med självmord. Emellertid är kunskapen knapp om hur dessa sörjande unga själva uppfattar och hanterar sin sorg och sina stödbehov – en angelägen kunskap ur ett professionellt perspektiv. Syftet med denna avhandling är att genom en narrativ forskningsansats undersöka vad och hur unga sörjande berättar om sina erfarenheter i några olika sociala kontexter: i forskningsintervjuer, en teaterföreställning och två olika chattsammanhang på Internet. Eftersom dessa sörjande unga aktivt försöker åstadkomma något genom sin kommunikation med andra förstås de som berättare och sociala aktörer, snarare än passiva offer för omständigheter. Avhandlingen visar hur unga självmordssörjande söker en plats utanför sina vardagliga relationer, där de kan normalisera och frigöra sig själva och den döde föräldern i relation till stigmatiserande diskurser. Möjligheten att berätta om sina erfarenheter i en icke stigmatiserande kontext kan stödja en omförhandling av självmordet – från en frivillig och självisk handling till en ofrivillig och desperat handling orsakad av en svår livssituation och ”outhärdlig smärta” eller depression. Denna kunskap är tillämpbar i mötet med unga självmordssörjande i en professionell kontext, så som det sociala arbetets praktik. / <p>In the printed version note 1 on page 15 was incomplete with most of the text missing. In the electronic version note 1 is complete.</p>

Bakgrund: Suicid är ett globalt folkhälsoproblem och år 2014 var suicid dödsorsaken för 790 000 personer över hela världen. I Sverige, år 2014, var det över 1500 personer som begick suicid. Över 9 000 patienter i Sverige vårdas på sjukhus till följd av självskador, där suicidförsök räknas in. Sjuksköterskans attityd påverkar vårdandet av patienter.    Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att utforska sjuksköterskans attityd i förhållande till suicidnära patienter inom somatisk vård. Metod: Litteraturöversikten utformades enligt Fribergs modell för allmän litteraturöversikt. Tio vetenskapliga artiklar inkluderades och analyserades för att bilda resultatet i litteraturöversikten. Resultat: Sjuksköterskans attityd i förhållande till suicidnära patienter var generellt mer negativ än positiv. Flera förklaringar fanns som orsak till den negativa attityden; sjuksköterskans egna värderingssystem, sjuksköterskans ålder, sjuksköterskans erfarenhet av att vårda suicidnära patienter och sjuksköterskans utbildningsbakgrund. Ju längre utbildning sjuksköterskan hade desto mer positiv attityd hade hen i förhållande till suicidnära patienter. Om sjuksköterskan var yngre än 45 år hade hen en mer positiv attityd. Diskussion: Resultatet har diskuterats utifrån Paterson och Zderads humanistiska omvårdnadsteori där ”jag-du-relationen” är en del av deras teori. Teorin bygger på det mänskliga mötet mellan två individer och belyser hur viktigt det är att inte se nedvärderande på patienten. Att det behöver finnas en öppen dialog där patienten får utrymme att berätta om sin livsvärld, och uttrycka sina känslor, önskningar och vilja. / Background: Suicide is a global public health problem and in year 2014 it was 790 000 individuals that committed suicide. Suicide is one of the twenty most common reasons that citizens in the world die of. In Sweden, 2014, fifteen hundred individuals committed suicide. Over nine thousand patients in Sweden is hospitalized every year for deliberated self-harm, in which attempted suicide are included. Patients has experienced that nurses’ attitudes have an impact on their care when hospitalized after an attempted suicide.  Aim: The aim was to explore nurses’ attitudes towards suicidal patients within somatic care. Method: This literature review was conducted in accordance to Friberg. Ten scientific articles were included and has been analyzed to constitute the result. Results: Nurses’ attitudes towards suicidal patients was in general mostly negative. Several explanations were found for nurses’ attitudes; nurses’ valuation system, nurses’ age, experience of caring for suicidal patients and nurses’ educational background. The longer education nurses’ had the more positive were they in their attitude towards suicidal patients. Absence of experience contributed to a more negative attitude. Attitudes of nurses were more negative if they were older than 45 years. Discussion: The result of this literature review has been discussed from Paterson and Zderads’ humanistic nursing theory which includes the "Me-you relationship." Based on the human encounter between two individuals and that highlights how important it is not to see the inquisition of the patient.  The nurse-patient relationship requires an open dialogue in which the patient is given space to talk about their life-world and express their feelings, desires and will.

Den moderna sjukvårdens avancerade resurser räddar många liv, men kan också leda till ett utdraget och plågsamt döende. I ett fåtal länder i världen är eutanasi och läkarassisterat självmord ett val för den som drabbats av en obotlig sjukdom som leder till döden. Syftet med denna studie är att beskriva obotligt sjuka patienters uppfattningar om dödshjälp. En litteraturstudie genomfördes och relevanta sökord som motsvarade syftet användes vid artikelsökning. Vid bearbetning av data framkom tre olika kategorier med subkategorier som motsvarade de olika uppfattningarna. Resultatet visar att positiva uppfattningar till dödshjälp kan bero på patientens egna syn på värdighet, självbestämmande och hopp, medan negativa uppfattningar till dödshjälp kan bero på rädsla eller religion. Även kommunikation med vårdpersonal kan påverka patienters uppfattningar om dödshjälp. För att möta obotlig sjuka patienters behov den sista tiden i livet behövs det kunskap om alla sorters tankar patienten kan ha, detta gäller även tankar om dödshjälp. Vidare forskning inom området dödshjälp behövs för att möta alla utmaningar som det innebär när patienter önskar hjälp med att dö.

This essay explores the life of Peter Andersson Holmstedt, a farm-labourer from Öland, Sweden, in the early 19th century and why he conclusively chose to end his life. This essay utilises material from archives to fully represent his life as to portray his various choices and deeds, as well as provide an insight into his mentality. In order to realise this, the essay continuously utilises theoretical groundwork such as microhistory, history of mentality, hermeneutics and structure-agent relationships. Through the insight into Holmstedt’s life, there are links to the religious, familial and judicial systems that intertwine and affect his life to a broad extent; thus revealing whether he is autonomous or not; whether he acts out of necessity or by iniquity. This essay portrays the mind of Holmstedt, and of others in similar situations to a certain extent while giving insight into teaching microhistory with source-material from archives. However, and more importantly, this essay highlights the marginalised individual and gives insight into the ordinary, yet cruel life of the working man of the 19th century.

Patienter med suicidala tankar och handlingar är en skör patientgrupp som är sårbara på grund av sitt sjukdomstillstånd. Omvårdnaden av dessa patienter är en stor utmaning för ambulanssjuksköterskan som många gånger är patientens första kontakt med vården i det akuta skedet. Vårdandet kräver ett stort personligt engagemang och kan spela stor roll för att förhindra suicid och påverka patientens framtida liv och välbefinnande. Denna studies syfte var att belysa ambulanssjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med suicidala tankar och handlingar. Kvalitativa djupintervjuer av åtta ambulanssjuksköterskor genomfördes. Dessa analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Analysen resulterade i sexton underkategorier och fyra huvudkategorier. Huvudkategorierna var: Främjande av vårdrelation, Byggande av tryggt vårdrum, Känslomässig påfrestning samt Värdering av patientens önskan att dö. Resultatet visar två tydliga områden i vården av patienter med suicidala tankar och handlingar. Den ena upplevelsen var relaterad till bemötandet och omhändertagandet av patienten för att få fram information om patientens intention med sin handling. Den andra upplevelsen var relaterad till vårdarens egna känslomässiga påfrestning efter att ha vårdat en suicidal patient. Studien visar hur komplicerad och svår vården av suicidnära patienter är och att det ställs höga krav på ambulanssjuksköterskorna som vårdar dessa patienter. Efterfrågan på ökade utbildningsinsatser till ambulanssjuksköterskor gällande patientkategorin samt framtagande av behandlingsriktlinjer/bedömningsinstrument är något som studien påvisar. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård

Självmord erkänns som ett stort folkhälsoproblem i många länder. Enligt världshälsoorganisationen är det årligen upp emot en miljon människor som tar sitt liv världen över. Årligen begår cirka 1100 människor i Sverige självmord. Det är ungefär tre självmord om dagen. I den prehospitala vården möter ambulanssjuksköterskor ofta patienter med psykisk ohälsa. Många av dessa människor ser tillslut ingen annan utväg än att försöka ta sitt liv. Ambulanssjuksköterskor kan i mötet med dessa patienter ställas inför etiska dilemman, som till exempel att vårda patienten mot hans/hennes egen vilja. Syftet med studien är att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelser av etiskt problematiska situationer i mötet med patienter som har försökt ta sitt liv. Metoden var kvalitativ intervju med sex ambulanssjuksköterskor. Metoden innebär att koncentrera sig på informantens livsvärld och ha en öppenhet för informantens upplevelse. Resultatet visade att ambulanssjuksköterskorna upplevde att de tog över patientens bestämmanderätt och gick emot patientens vilja att avsluta sitt liv. En känsla av maktlöshet kunde infinna sig när de kunde se att det stora behovet av stöd till närstående hade brustit. I mötet med den självmordsbenägna patienten var det inte helt ovanligt att ambulanssjuksköterskan upplevde ett hot från patienten och kände en rädsla för sitt eget liv. Resultatet påvisar också en frustration hos ambulanssjuksköterskorna då de upplevde att patienter som försökt ta sitt liv får en otillräcklig vård, de upplevde också att de får ett ignorant och nedvärderande bemötande av andra inom vården. Slutsatsen är att ambulanssjuksköterskor konfronteras med etiskt problematiska situationer i mötet med självmordsnära patienter, det handlar många gånger om hot, rädsla och känslan att ta över patientens bestämmanderätt. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård

<p>Suicide is the ultimate outcome of mental illness and is a big and serious problem in society. About 1500 persons commit every year suicide in Sweden and many more engage in suicidal behaviour. This review aims at, from research studies from the 21th century, find out the knowledge of riskfactors regarding the risk for committing suicide among adolescents. The research questions are: What does research say, from a psychobiological perspective, about riskfactors among adolescents regarding the risk for suicidal behaviour? How much does genetic factors have an effect on the risk for suicidal behaviour among adolescents? and : What is the importance of environmental factors such as family connections, friends and school environment concerning suicidal thoughts among adolescents?</p><p>The method that is used in order to answer these questions is a researchreview including ten research-studies. The theory that is used for the analyse of the results is the psychobiologial perspective, which includes genetic and psychological theories. The conclusion of the review is, not surprisingly, that the genetic factors are of great importance for the development of suicidal behaviour. These factors interact with environmental factors in a complex way and is an explanation for suicidal thoughts among adolescents. The most prominent riskfactors mentioned in the result are: Psychiatric disorders and suicidal behaviour among parents, psychiatric disorders among the adolescents, neclect, psycial abuse, sexual abuse and also longtime unemployment among mothers. Furthermore are lack of friends and being victim of bullying serious riskfactors for developing suicidal behaviour.</p>

<p>Syftet med uppsatsen är att få en bild av lärarnas erfarenheter och upplevelser av självmordsproblematik på skola. För att besvara syftet finns fyra frågeställningar vilka berör lärarnas reaktioner vid ett självmord av en elev och hanteringen av dessa reaktioner, lärarens upplevelse i mötet med de kvarvarande eleverna, lärarens roll i självmordsproblematiken och lärarens samarbete med andra aktörer på skolan gällande självmordsproblematiken. I avsnittet tidigare forskning redogörs för lärarens yrkesroll, begreppet självmord och självmord ur ett historiskt perspektiv, ur ett internetionellt perspektiv och krismetod på skolan. Studiens tolkningsram består av lärarens roll i mötet med de sörjande eleverna, kristeori, begreppet empati och systemteori. Metoden som används i studien är kvalitativ och består av sex kvalitativa intervjuer med lärare som är verksamma på gymnasieskola och har erfarenhet av att en elev begått suicid. Studiens resultat visar att erfarenhet och personlighet har en betydelse för lärarnas agerande och syn på hur de bör agera då en elev begår självmord. Ett självmord hos en elev följs, beroende av hur lärarna definierar relationen till eleven, av en personlig sorg hos lärarna. Vid en elevs suicid skapas hos de kvarvarande eleverna en hysteri kring och till viss del glorifiering av den döda eleven. Eleverna reagerar även med sorgereaktioner, spekulationer, och i viss mån ryktesspridning. Lärarna påtalar vikten av att ha kollegor omkring sig vid en elevs självmord och skolkuratorns betydelse i självmordsproblematiken.</p> / <p>The purpose of this essay is to describe teachers´experiences and feelings about suicidal behaviour among their students at school. Our study is based on four questions, touching upon the teachers´reactions to comitted suicides among their students and how they dealt with these reactions, the teachers´experiences of meeting the schoolmates of deceased, the teachers´ role in suicidal problem area and the cooperation of the teachers with other professional actors at school concerning suicidal behaviour among their students. The chapter about previous research gives an overview of the following subjects: the profession of teaching, the concept of suicide, suicide viewd from a historical perspective, from an international perspective, and methods of dealing with crisis-like events in school. A method based om qualitative interviews has been used in this study. Six teachers, working at the level of upper secondary school, and with experiences of suicides comitted among their students, have been interviewed. In analyzing the interviews we have used concepts from a crisis theory, system theory, theory of empathy, and thoughts about the teachers´ role when meeting students in griefe, as our analytical tools. The result indicate that personality and experience affect the teachers´acting and teir opinions about how a teacher should act in case of suicideal events among their students. A suicide among the students leads to individual grief for the teacher. The strength of the experiences and feelings of grief held by the teachers depend on how they define the relationship between teacher and student. When a student commits suicide, his/her schoolmates have a tendancy ta act and react with some hysteria. At the same time they tend to glorify, in some way or another, the dead student and the suicide. The schoolmates also react with grief and with speculations about the suicide. The importance of colleagues and of school counsellours when a suicide has occurred among the students at school, is emphasized by the teachers.</p>

<p>Denna uppsats behandlar frågan om rätten till eutanasi och läkarassisterade självmord. Den svenska lagstiftningen och praxisen på området har jämförts med den holländska motsvarigheten, då Holland 2001 blev det första landet i världen som legaliserade eutanasi och läkarassisterade självmord.</p><p>Frågan om rätten till självvalt livsavslut är ingenting nytt men ändock är frågan kontroversiell och ger upphov till fler frågor än den kan ge svar på. Frågorna som skall besvaras i den här uppsatsen lyder:</p><p>Vilka likheter respektive skillnader finns mellan den svenska rättsliga hållningen avseende eutanasi och den holländska Termination of Life on Request and Assisted Suicide (Review Procedures) Act (2001)? Vilka filosofiska spörsmål och konsekvenser bör man ta ställning till innan en legalisering sker och hur skulle en svensk lagstiftning kunna utformas?</p><p>I Sverige är det inte olagligt att begå självmord eftersom det är ett angrepp mot den egna rättssfären. Således är det inte heller olagligt att hjälpa någon att ta sitt eget liv. Genom domstolsavgöranden innebär medhjälp att man ger den som vill dö tabletter eller giftdryck som personen själv måste svälja. Den som vill dö måste själv utföra den dödande handlingen, annars riskerar medhjälparen att dömas för dråp. Svensk lagstiftning förbjuder någon ur den medicinska professionen att assistera vid ett självmord, dock är detta tillåtet för anhöriga eller nära vänner.</p><p>Hollands lagstiftning grundar sig på trettio år av domstolsavgöranden. Successivt har domstolarna byggt upp olika rekvisit eller due care-kriterier som måste vara uppfyllda för att en läkare som utfört eutanasi eller assisterat självmord skall gå fri från ansvar. Den holländska lagstiftningen kräver även att det skall finnas fem regionala kommittéer som skall granska inkomna rapporter om eutanasi. De har sedan att avgöra huruvida due care-kriterierna blivit mötta eller om ärendet skall överlämnas till åklagaren. En kontroversiell aspekt med den holländska lagstiftningen är att den tillåter minderåriga att begära eutanasi eller assisterat självmord.</p><p>Europadomstolen har i ett avgörande beslutat att det inte strider mot Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna att förneka någon assistans med att ta sitt liv. Domstolen tolkade artikel 2 och 8 så att det är viktigare för en stat att skydda alla individer i samhället än att ge en enskild individ rätt till assistans vid självmord.</p><p>Slutligen har ett förslag till svensk lagstiftning utformats, liknande den holländska lagstiftningen. Förslaget innebär att individen skall ha rätt att få eutanasi eller assisterat självmord utfört av en läkare och inte vara hänvisad till att någon anhörig vill och vågar agera medhjälpare. Frågan är inte när utan om en svensk lagstiftning kan bli realitet i Sverige, då den styrande makten inte anser att en lagstiftning liknande den holländska är önskvärd i Sverige. Enligt svensk lag är det idag tillåtet att svälta ihjäl en människa genom passiv dödshjälp eller att assistera någon att begå självmord. Däremot är det inte tillåtet för beslutskompetenta individer att själva välja när de vill avsluta livet och ett outhärdligt lidande, genom att använda eutanasi eller läkarassisterat självmord. Det borde vara en rättighet att i liknande situationer kunna välja att dö i en för individen trygg miljö omgärdad av sina närmaste.</p>

Debatten om eutanasi har åter blossat upp sedan Holland och Belgien, i början av år 2002, legaliserade aktiv eutanasi. Eutanasi berör många viktiga frågor som till exempel den enskilde individens rätt att bestämma över sitt liv, läkarens roll och sjukvårdens uppgifter. Sjukvårdspersonalen måste ofta fatta beslut om att avstå från eller att avbryta en livsuppehållande behandling, trots att rättsläget på denna punkt är oklart. En gränsdragning har gjorts mellan aktiv och passiv eutanasi. Denna gränsdragning kan dock vara svår att göra i praktiken. Enligt svensk rätt är den aktiva formen av eutanasi förbjuden och bedöms enligt brottsbalkens bestämmelser om mord och dråp. Den passiva formen är tillåten, men det finns ingen reglering i lag om när passiv eutanasi får utföras. Inledningsvis redogör jag för begreppet eutanasi och klargör vilka etiska principer som skall ligga till grund för hälso- och sjukvården. Vidare diskuteras om gränsdragningen mellan aktiv och passiv eutanasi är juridiskt försvarbar. Med utgångspunkt från internationella ställningstaganden behandlar jag slutligen frågan om det finns behov av en speciallagstiftning beträffande eutanasi.