I Sverige ses en ökning av självmord i gruppen ungdomar och unga vuxna i åldern 15 till 24 år. Detta trots att frågor som rör självmord och självmordsprevention är något som uppmärksammats allt mer. Då skolan kan betraktas som en viktig arena för förebyggande arbete har vi valt att inrikta vår studie på hur skolkuratorer arbetar med frågor som rör självmord och självmordsprevention. Studiens syfte är att belysa hur skolkuratorer inom gymnasieskolan arbetar med självmordsprevention och hur de ser på sin kunskap inom detta område. Studien syftar även till att åskådliggöra skolkuratorers känslomässiga upplevelser i arbetet med självmordsprevention och frågor som rör självmord samt att ge en bild av hur skolkuratorer upplever sin roll i samverkan med andra aktörer kring elever som uppvisar ett suicidalt beteende. För att besvara studiens syfte användes semistrukturerade intervjuer där åtta skolkuratorer från tre olika kommuner intervjuades. Det material som samlades in under intervjuerna analyserades sedan med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Detta resulterade i fyra olika teman: ”att arbeta för liv”, ”att mötas i samtal”, ”självmord – ett ämne som väcker känslor” samt ”komplex roll”. För att få en djupare förståelse för det som framkommit inom ramen för dessa teman har resultatet analyserats med utgångspunkt i Hochschilds emotionssociologiska teori och begreppet emotionellt arbete, det socialkonstruktivistiska begreppet roll samt tidigare forskning. I resultatet framkommer att det finns en stor variation kring hur skolkuratorer arbetar med självmordsprevention samt hur de upplever sin kunskap kring detta. Det framkommer också att självmordsprevention är ett område som är eftersatt på vissa skolor trots att skolkuratorerna uttrycker en önskan om att arbeta mer med det. Skolkuratorerna ger en bild av att frågor som rör självmord främst lyfts i individuella samtal med elever och att dessa samtal kan väcka starka känslor och att det då blir viktigt med adekvat stöd från exempelvis övriga elevhälsoteam, något som skolkuratorerna i viss mån upplever saknas. En faktor som skolkuratorerna lyfter fram som väsentlig i det preventiva arbetet är samverkan med andra aktörer såsom barn- och ungdomspsykiatrin eller socialtjänst. Denna samverkan är dock något som skolkuratorerna beskriver kan vara problematiskt. Våra slutsatser är att det behövs ett ökat fokus på preventivt arbete rörande självmord och möjlighet till kunskapsutveckling för skolkuratorer, att skolkuratorer behöver få möjlighet till mer stöd gällande dessa frågor i arbetet med enskilda elever samt att samverkan mellan skola och andra aktörer behöver utvecklas för att utveckla en fungerande struktur för omhändertagande av elever som uppvisar ett suicidalt beteende.

No description available.

I Sverige ses en ökning av självmord i gruppen ungdomar och unga vuxna i åldern 15 till 24 år.Detta trots att frågor som rör självmord och självmordsprevention är något somuppmärksammats allt mer. Då skolan kan betraktas som en viktig arena för förebyggande arbetehar vi valt att inrikta vår studie på hur skolkuratorer arbetar med frågor som rör självmord ochsjälvmordsprevention. Studiens syfte är att belysa hur skolkuratorer inom gymnasieskolanarbetar med självmordsprevention och hur de ser på sin kunskap inom detta område. Studiensyftar även till att åskådliggöra skolkuratorers känslomässiga upplevelser i arbetet medsjälvmordsprevention och frågor som rör självmord samt att ge en bild av hur skolkuratorerupplever sin roll i samverkan med andra aktörer kring elever som uppvisar ett suicidalt beteende.För att besvara studiens syfte användes semistrukturerade intervjuer där åtta skolkuratorer fråntre olika kommuner intervjuades. Det material som samlades in under intervjuerna analyseradessedan med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Detta resulterade i fyra olika teman: ”att arbeta förliv”, ”att mötas i samtal”, ”självmord – ett ämne som väcker känslor” samt ”komplex roll”. Föratt få en djupare förståelse för det som framkommit inom ramen för dessa teman har resultatetanalyserats med utgångspunkt i Hochschilds emotionssociologiska teori och begreppetemotionellt arbete, det socialkonstruktivistiska begreppet roll samt tidigare forskning.I resultatet framkommer att det finns en stor variation kring hur skolkuratorer arbetar medsjälvmordsprevention samt hur de upplever sin kunskap kring detta. Det framkommer också attsjälvmordsprevention är ett område som är eftersatt på vissa skolor trots att skolkuratorernauttrycker en önskan om att arbeta mer med det. Skolkuratorerna ger en bild av att frågor som rörsjälvmord främst lyfts i individuella samtal med elever och att dessa samtal kan väcka starkakänslor och att det då blir viktigt med adekvat stöd från exempelvis övriga elevhälsoteam, någotsom skolkuratorerna i viss mån upplever saknas. En faktor som skolkuratorerna lyfter fram somväsentlig i det preventiva arbetet är samverkan med andra aktörer såsom barn- ochungdomspsykiatrin eller socialtjänst. Denna samverkan är dock något som skolkuratorernabeskriver kan vara problematiskt.Våra slutsatser är att det behövs ett ökat fokus på preventivt arbete rörande självmord ochmöjlighet till kunskapsutveckling för skolkuratorer, att skolkuratorer behöver få möjlighet tillmer stöd gällande dessa frågor i arbetet med enskilda elever samt att samverkan mellan skola ochandra aktörer behöver utvecklas för att utveckla en fungerande struktur för omhändertagande avelever som uppvisar ett suicidalt beteende.

The authors of this study is Matilda Svensson and Jonna Svensson, currently studying at Linnaeus University in Växjö. The name of the study is “When unemployment kills”. The aim of this study is to analyze Swedish counties and their suicide rates in relation to unemployment rates, depression and  usage of antidepressant medication. The theoretical datum is based in Durkheim's perspective of suicide as a social phenomenon. The study’s thesis is processed into three framing of questions. Is there a correlation between the occurrence of suicide and unemployment on a regional level, is there a correlation between the occurrence of suicide and depression on a regional level, Is there a correlation between the occurrence of suicide and antidepressant medication on a regional level? The data material is of aggregated secondary form, collected from Swedish databases. We did a descriptive overview of all the data, and then performed correlational analyzing and linear regression in SPSS to analyze the data. Our starting point is that there is a correlation between counties suicide rates and unemployment, depression and antidepressant medication. The descriptive overview indicates that there are regional differences between the counties among all the variables. However, the suicide rates are relatively consistent over time. There are also differences between men and women in terms of suicide ideation, depression and antidepressant medication. It’s possible to assume that women tend to be diagnosed with depression to a higher extent than men, and that men tend to commit suicide to a greater extent than women. However, the result does not indicate any significant correlation between the variables, although some counties did indicate that there was a significant correlation among men’s suicide rates and the independent variables. It's not possible to draw any conclusions based on the study's data material, other than the specific counties which did show a significant result.

Uppsatsen handlar om det suicidpreventiva arbetet som bedrivs i Skellefteå, på kommunal och regional nivå, samt vad utbildningen Psyk-E Bas Suicid kan medföra i yrkesutövandet. Studien bygger på en kvalitativ metod där semistrukturerade intervjuer har utförts och sedan analyserats utifrån en riktad innehållsanalys med hjälp av teman och subteman. Studiens (4) intervjupersoner har under studiens gång deltagit i utbildningsprogrammet Psyk-E Bas Suicid. Intervjupersonerna arbetar inom psykiatri, socialpsykiatri och skola med utbildningen om suicidprevention som gemensam nämnare. En väsentlig slutsats i studien är vikten av att utbilda sig inomsuicidprevention, både som yrkesverksam och privatperson. Med hjälp av intervjupersonerna har det framkommit att utbildningen kan leda till breddade kunskaper, samt att den yrkesverksamma personens egna ansvar uppmärksammas när det kommer till att utveckla det egna arbetet inom suicidprevention. Utbildningar som är riktade till yrkesverksamma har visat sig leda till en ökad handlingsberedskap och ett ökat självförtroende inom det suicidpreventiva arbetet. Det är dock viktigt att det suicidpreventiva arbetet ständigt utvecklas och förbättras. Deltagarna i studien har visat en stor respekt för liv och död vilket är något som vi alla bör eftersträva.

Aproximatly 1-4 % of the world population suffers from bipolar disorder that is classified as one of the main causes of disability, but despite this no pathophysiological cause is known. A bipolar disorder is characterized by periods of depressive and manic episodes with classification as type-1 and type-2 depending on the main symptoms. Depressive episodes display as unipolar depression whilst manic episodes appear as reduced need of sleep, excessive selfesteem and rushed speech that in some cases is followed by psychosis. Unfortunately, bipolar disorder can be seen as connected to a higher rate of suicide at a 10-30 times higher risk in comparison to the general population and the treatment is failing to fulfill requirements. Lithium is frequently used as maintenance treatment but is linked to complicated side effects such as hypothyreosis and weight gain. The treatment can also result in positive secondary effects such as the alleged anti-suicidal effect. The aim of this study was to describe the anti-suicidal effects of lithium treatment in patients suffering from bipolar disorder and illustrate how different study methods affect the results. This study was based on clinical trials, register-based studies and one review-article where the Pubmed database was used to search for articles. The result was that three out of six studies could demonstrate anti-suicidal effects of lithium when compared to other treatments and placebo. These three studies were made on a bigger population and went on for many years.  The conclusion is that the ability to show the anti-suicidal effects of lithium varied and so did the methods used in the studies. There was a trending aspect that showed great success of lithium regarding the anti-suicidal effects amongst studies that went on for many years and was based on a bigger population but in lack of power, this study can not attest to lithiums anti-suicidal effects.

Bakgrund: I Sverige begår varje år ungefär 1400-1500 människor suicid och ungefär 8-10 gånger så många försöker göra det. Enligt Världshälsoorganisationen dör varje år ungefär en miljon människor världen över till följd av suicid, vilket innebär ett dödsfall var fyrtionde sekund och 96 % av dem har en psykisk sjukdom. Sjuksköterskan kommer i sitt vardagliga arbete ofta i kontakt med suicidala patienter, vilket betyder att sjuksköterskan har en väsentlig roll i vård av dessa patienter. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att utifrån sjuksköterskans perspektiv belysa de faktorer som var viktiga i omvårdnaden av suicidala patienter. En fråga formulerades utifrån syftet: Vilka faktorer hade betydelse för sjuksköterskans omvårdnadsarbete med suicidala patienter? Metod: Metoden var en systematisk litteraturstudie genomförd efter Goodmans sju steg. Studien var baserad på en granskande innehållsanalys av 13 vetenskapliga artiklar som innefattade både kvalitativa och kvantitativa studier, framtagna via sökning i databaserna PubMed, CINAHL och PsycINFO. Resultat: I resultatet framkom att sjuksköterskans bemötande och kommunikation utgjorde en viktig del i omvårdnad av suicidala patienter. Att stärka relationen till patienten, genom att stödja patienten och säkerställa sin inre trygghet och patientens säkerhet var en viktig del i sjuksköterskans omvårdnadsarbete. Likaså att skapa trygghet och förtroende hos patienten. Sjuksköterskans kunskap, utbildning och erfarenhet av suicid hade också en effekt i omvårdnad av suicidala patienter. / Background: In Sweden about 1400-1500 people commit suicide each year and about 8-10 times as many try to do it. According to the World Health Organization, every year about one million people worldwide die as a result of suicide, which means one death every fortieth second, and 96% of them have a mental illness. The nurse in his everyday work often comes into contact with suicidal patients, which means that the nurse has an essential role in the treatment of these patients. Purpose: The purpose of this study was to take the nurse's perspective, highlighting the factors that are important in the care of suicidal patients. A question had been formulated according to the purpose: which factors were relevant to nursing care of suicidal patients? Method: The method was a systematic literature review conducted by Goodman's seven stages. The study was based on an investigative content analysis of 13 scientific articles that included both qualitative and quantitative studies, developed by searching the databases PubMed, CINAHL and PsycINFO. Results: The results revealed that the nurse's attitude and communication were an important part in the care of suicidal patients. To strengthen the relationship with the patient, by supporting the patient and ensure its internal security and patient safety was an important part of nursing care, as well as to generate trust and confidence of the patient. The nurse’s knowledge, training and experience of suicide also had an effect in the care of suicidal patients.

Bakgrund: I Sverige begår varje år ungefär 1400-1500 människor suicid och ungefär 8-10 gånger så många försöker göra det. Enligt Världshälsoorganisationen dör varje år ungefär en miljon människor världen över till följd av suicid, vilket innebär ett dödsfall var fyrtionde sekund och 96 % av dem har en psykisk sjukdom. Sjuksköterskan kommer i sitt vardagliga arbete ofta i kontakt med suicidala patienter, vilket betyder att sjuksköterskan har en väsentlig roll i vård av dessa patienter. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att utifrån sjuksköterskans perspektiv belysa de faktorer som var viktiga i omvårdnaden av suicidala patienter. En fråga formulerades utifrån syftet: Vilka faktorer hade betydelse för sjuksköterskans omvårdnadsarbete med suicidala patienter? Metod: Metoden var en systematisk litteraturstudie genomförd efter Goodmans sju steg. Studien var baserad på en granskande innehållsanalys av 13 vetenskapliga artiklar som innefattade både kvalitativa och kvantitativa studier, framtagna via sökning i databaserna PubMed, CINAHL och PsycINFO. Resultat: I resultatet framkom att sjuksköterskans bemötande och kommunikation utgjorde en viktig del i omvårdnad av suicidala patienter. Att stärka relationen till patienten, genom att stödja patienten och säkerställa sin inre trygghet och patientens säkerhet var en viktig del i sjuksköterskans omvårdnadsarbete. Likaså att skapa trygghet och förtroende hos patienten. Sjuksköterskans kunskap, utbildning och erfarenhet av suicid hade också en effekt i omvårdnad av suicidala patienter. / Background: In Sweden about 1400-1500 people commit suicide each year and about 8-10 times as many try to do it. According to the World Health Organization, every year about one million people worldwide die as a result of suicide, which means one death every fortieth second, and 96% of them have a mental illness. The nurse in his everyday work often comes into contact with suicidal patients, which means that the nurse has an essential role in the treatment of these patients. Purpose: The purpose of this study was to take the nurse's perspective, highlighting the factors that are important in the care of suicidal patients. A question had been formulated according to the purpose: which factors were relevant to nursing care of suicidal patients? Method: The method was a systematic literature review conducted by Goodman's seven stages. The study was based on an investigative content analysis of 13 scientific articles that included both qualitative and quantitative studies, developed by searching the databases PubMed, CINAHL and PsycINFO. Results: The results revealed that the nurse's attitude and communication were an important part in the care of suicidal patients. To strengthen the relationship with the patient, by supporting the patient and ensure its internal security and patient safety was an important part of nursing care, as well as to generate trust and confidence of the patient. The nurse’s knowledge, training and experience of suicide also had an effect in the care of suicidal patients.

Målet med studien är att med kvalitativ metod undersöka efterlevandes upplevelse av en närståendes självmord. Med semi-strukturerade intervjuer har sex deltagare i Mellansverige skildrat sin upplevelse och materialet har bearbetats i enlighet med metoden Interpretative Phenomenological Analysis (IPA). Genom analysen synliggjordes tre områden nämligen 1) att uppleva en närståendes självmord, 2) att hantera en närståendes självmord och 3) att skapa mening kring en närståendes självmord. Dessa består i sin tur av ett antal teman som detaljerat beskriver varje del av den totala upplevelsen. Något som är särskilt värt att nämna är hur viktig omgivningens förståelse varit för att de efterlevande ska kunna bearbeta sitt trauma. Deltagande i stödgrupp för efterlevande har varit till hjälp samt den inre styrka som samtliga deltagare upplever sig ha anammat för att orka och utvärderat studiens begränsningar samt givit förslag på fortsatt forskning.

Grief following a parent’s suicide has been called ‘the silent grief’: due to a prevailing stigma connected to suicide as a mode of death, the parent cannot be talked about. This silenced or distorted communication complicates grieving youths’ meaning reconstruction centred on the question of why the parent committed suicide – a question inevitably linked to queries of who the deceased parent was, and that ultimately triggers thoughts about who oneself has become in the light of this experience. Previous research has emphasized how vulnerable parentally suicidebereaved youths are by categorizing them as ‘at risk group’ of social and psychological problems and even suicide. However, there is scant knowledge about how these young mourners perceive and manage their own grief and need for social support – knowledge that is essential from a professional perspective. The aim of this thesis is to use a narrative research approach to investigate what and how young mourners tell of their experiences in a variety of social contexts: research interviews, a theatre play and two chat contexts on the Internet. Since they actively seek to achieve something through their communication with others, mourning youths are seen as storytellers and social actors, rather than passive victims of circumstance. This thesis shows how these young mourners search for a context outside of their immediate daily networks where they can normalize and liberate themselves and their deceased parent from stigmatizing discourses. The possibility of narrating experiences in a destigmatizing context supports a renegotiation of how to make sense of the suicide – from a voluntary and selfish act, to an involuntary and desperate act caused by adverse life situations or ‘unbearable pain’ and depression. This knowledge is applicable to encounters with parentally suicide-bereaved youths in a professional context, such as social work practice. / Sorgen efter en förälders självmord har kallats ”den tysta sorgen”: eftersom självmord alltjämt är en stigmatiserande dödsorsak är det svårt att prata om den döde föräldern. Sådan tystad eller förvrängd kommunikation försvårar unga sörjandes meningsskapande utifrån frågan varför föräldern tog sitt liv – en fråga ofrånkomligen sammankopplad med funderingar om vem den döde föräldern var, vilket ytterst också väcker tankar om vem man själv har blivit i ljuset av denna erfarenhet. Tidigare forskning har betonat självmordsdrabbade barns sårbarhet genom att kategorisera dem som en ”riskgrupp” för sociala och psykologiska problem och till och med självmord. Emellertid är kunskapen knapp om hur dessa sörjande unga själva uppfattar och hanterar sin sorg och sina stödbehov – en angelägen kunskap ur ett professionellt perspektiv. Syftet med denna avhandling är att genom en narrativ forskningsansats undersöka vad och hur unga sörjande berättar om sina erfarenheter i några olika sociala kontexter: i forskningsintervjuer, en teaterföreställning och två olika chattsammanhang på Internet. Eftersom dessa sörjande unga aktivt försöker åstadkomma något genom sin kommunikation med andra förstås de som berättare och sociala aktörer, snarare än passiva offer för omständigheter. Avhandlingen visar hur unga självmordssörjande söker en plats utanför sina vardagliga relationer, där de kan normalisera och frigöra sig själva och den döde föräldern i relation till stigmatiserande diskurser. Möjligheten att berätta om sina erfarenheter i en icke stigmatiserande kontext kan stödja en omförhandling av självmordet – från en frivillig och självisk handling till en ofrivillig och desperat handling orsakad av en svår livssituation och ”outhärdlig smärta” eller depression. Denna kunskap är tillämpbar i mötet med unga självmordssörjande i en professionell kontext, så som det sociala arbetets praktik. / <p>In the printed version note 1 on page 15 was incomplete with most of the text missing. In the electronic version note 1 is complete.</p>