Uppmaning till självmord, via tekniska medel, har uppkommit på grund av den tekniska utvecklingen. Människor som begår brott behöver inte längre fysiskt närvara när de utför sina gärningar. Arbetet har belyst ett amerikanskt fall vid namnet Commonwealth v. Michelle Carter där uppmaning till självmord via tekniska medel begicks och vad utgången blev. Frågeställningarna som ställdes i arbetet var: Vilken straffbestämmelse kan omfatta ett förbud mot handlingen uppmaning till självmord, via tekniska medel eller om det finns en bestämmelse som gör det? Samt om det bör finnas en bestämmelse som förbjuder någon att begå en handling som uppmanar någon att begå självmord via tekniska hjälpmedel.   För att besvara frågeställningarna så har en rättsdogmatisk och en komparativ metod använts. Teorin som har tillämpats kommer från naturrättsfilosofen John Finnis. Rättsdogmatiska metoden har ändvänts för att besvara på frågan om det finns en bestämmelse som omfattar handlingen att uppmana någon att begå självmord genom tekniska hjälpmedel. Den komparativa delen har använts för att både påvisa om det finns en bestämmelse som omfattar uppmaning till självmord samt om det bör finnas. Den naturrättsliga teorin används i arbetet för att besvara om det bör finnas en paragraf som omfattar en sådan handling.   Arbetet började med att gå igenom det amerikanska fallet, för att sedan gå igenom vad lagstiftningen säger. Med lagstiftning avses de paragrafer som kan tänka sig omfatta uppmaning till självmord och dess är bland annat; vållande till annans död, mord och dråp bestämmelserna och olaga tvång. Det måste föreligga gärningsmannaskap vid mord/dråp för att gärningsmannen ska kunna fällas för det, annars kan gärningsmannen omfattas för medhjälp till självmord utan gärningsmannaskap. Detta medför att gärningsmannen får gå fri, även om handlingen orsakade att en person begick självmord. Svenska rättsfall som omfattar självmord på grund av olika omständigheter har återberättats i arbetet för att sedan skapa en komparation till det amerikanska fallet och få en djupare förståelse kring hur bestämmelserna används.

<p>Syftet med denna studie var att undersöka och problematisera några pedagogers syn på hur de anser att den uppmärksamhet de dagligen ger barn ser ut, och om den leder till någon givande kommunikation mellan pedagog och barn. Ytterligare ett syfte var att undersöka på vilket sätt pedagogerna talar till eller med barn, hur de lyssnar på vad barn har att säga samt hur de bäst anser att de ger barn goda förutsättningar för att kunna uttrycka sina åsikter och känslor.</p><p>Kvalitativa ostrukturerade intervjuer genomfördes med 12 pedagoger bosatta i en medelstor stad, ett mindre samhälle och på landsbygden.</p><p>Pedagogerna beskrev att tidsbrist och stressiga situationer ofta bidrog till att de kände sig tjatiga gentemot barnen trots att de var medvetna om att detta beteende inte gynnade barnen och deras förståelse.</p><p>Studien visar även att pedagogernas uppfattning var att det var av största vikt att föra en dialog med barn istället för att tala över huvudet på dem med hjälp av exempelvis uppmaningar och tjat. Att stärka varje barns självkänsla genom samtal och beröring och att arbeta med språklig medvetenhet var fakoter som lyftes fram som positiva att använda sig av för att ge barn de bästa förutsättningarna till att kunna bli väl kommunicerande individer.</p>

Syftet med denna studie var att undersöka och problematisera några pedagogers syn på hur de anser att den uppmärksamhet de dagligen ger barn ser ut, och om den leder till någon givande kommunikation mellan pedagog och barn. Ytterligare ett syfte var att undersöka på vilket sätt pedagogerna talar till eller med barn, hur de lyssnar på vad barn har att säga samt hur de bäst anser att de ger barn goda förutsättningar för att kunna uttrycka sina åsikter och känslor. Kvalitativa ostrukturerade intervjuer genomfördes med 12 pedagoger bosatta i en medelstor stad, ett mindre samhälle och på landsbygden. Pedagogerna beskrev att tidsbrist och stressiga situationer ofta bidrog till att de kände sig tjatiga gentemot barnen trots att de var medvetna om att detta beteende inte gynnade barnen och deras förståelse. Studien visar även att pedagogernas uppfattning var att det var av största vikt att föra en dialog med barn istället för att tala över huvudet på dem med hjälp av exempelvis uppmaningar och tjat. Att stärka varje barns självkänsla genom samtal och beröring och att arbeta med språklig medvetenhet var fakoter som lyftes fram som positiva att använda sig av för att ge barn de bästa förutsättningarna till att kunna bli väl kommunicerande individer.

I arbetet utreder författaren det straffbara området för både uppsåtlig och oaktsam uppmaning till självmord. Brotten kriminaliserades den 1 maj 2021, genom BrB 4 kap. 7 a §. Författaren avser därtill att utreda brottens avgränsning gentemot medhjälp till självmord samt att identifiera eventuell problematik som kriminaliseringen föranleder vid tillämpningen.