No description available.

No description available.

Inledning: Kommunikation är central del i vårt samhälle och behövligt för att fungera. Alla kan inte prata men alla kan kommunicera. När inte det verbala språket finns eller inte är tillräckligt behövs det alternativa metoder för att göra sig förstådd på. En aktuell metod som används i förskolans verksamhet är TAKK. Denna studie handlar om hur pedagoger i förskolans verksamhet arbetar praktiskt med “tecken som alternativ och kompletterande kommunikation”(TAKK) för att stödja barns kommunikation och språkutveckling. Syfte: Syftet med studien är genom TAKK undersöka hur tecken som alternativt kompletterande kommunikation används praktiskt under samlingen och den fria leken för att gynna barns språkutveckling. Frågeställningar som vi hade i studien. Vilket sätt kan man se kommunikations samspel mellan pedagog och barn med hjälp av TAKK i samlingssituationer? Hur använder barn TAKK i sin kommunikation under den fria leken? På vilket sätt är pedagogerna på de olika avdelningarna närvarande under barnens fria lek? Hur använder pedagogerna sig av TAKK? Metod: Studien utgår från en kvalitativ metod där öppna observationer använts för att samla in data. En yngre barns avdelning och äldre barns avdelning medverkade. Det insamlade materialet analyserades och sammanställdes för att ge ett tillförlitligt resultat som besvarade syftet med studien. Resultat: Resultat av studien visar att både pedagoger och barn använder sig av tecken i samspel under samlingen, belyser utvalda ord och förstärkningar. Pedagogerna på för de äldre barnen var inte närvarande under den fria leken. Pedagoger för de yngre barnen var närvarande använder tecken i interaktion med barnen och förstärker ord i sammanhanget. Barnen använde sig av TAKK i samspel med varandra. Resultatet visade även att pedagogerna på de olika avdelningarna använde i vissa fall sig av TAKK i form av uppmaning till barnen.

English as a Foreign Language (EFL) teaching should not only aim at providing learners with the linguistic resources to communicate in English, but also develop learners’ pragmatic competence in order for them to be able to use language efficiently and appropriately for different purposes. The present study examines what pragmatic input learners receive from two Swedish EFL textbook series regarding the speech act of request. The analysis was conducted by identifying all instances of requests and all metapragmatic information about the specific speech act. In addition, the present study also focused on finding exercises that provide learners with the opportunity to practice making requests. The findings show that the two examined EFL textbook series differ in terms of which directness levels are most frequently used, and both series lack explicit information about requests that may increase students' understanding of this speech act. Moreover, request exercises are few and practicing requests is rarely the main learning objective. Consequently, teachers will need to use supplemental material and exercises in order for learners to develop their pragmatic competence in the case of requests. / Engelskundervisning bör inte bara syfta till att ge elever de språkliga resurser som krävs för att kommunicera på engelska, utan även utveckla elevernas pragmatiska kompetens så att de lär sig att använda språket effektivt och lämpligt för olika ändamål. Det som undersöks i den här studien är i vilken utsträckning språkhandlingen uppmaning förekommer och lärs ut i två olika läromedel i engelska för högstadiet. Analysen utfördes genom att identifiera alla exempel av uppmaningar och all metapragmatisk information om den specifika språkhandlingen. Utöver detta fokuserade den här studien även på att hitta övningsuppgifter som ger eleverna möjlighet att öva på språkhandlingen uppmaning. Resultaten visar att de två läromedlen skiljer sig åt vad gäller fördelningen av direkta och indirekta uppmaningar. Dessutom saknar båda läromedlen explicit information som kan öka elevers förståelse för denna språkhandling. Övningsuppgifterna är få och fokuserar inte på att utveckla elevers förmåga att formulera uppmaningar i första hand. Följaktligen behöver lärare använda kompletterande material och övningsuppgifter för att elever ska kunna utveckla sin pragmatiska kompetens vid uppmaningar.