No description available.

No description available.

Denna observationsstudie har haft som syfte att undersöka beröm respektive tillsägelser i klassrumsinteraktion, vilka situationer dessa handlingar förekommer i, samt hur läraren fördelar dem mellan pojkarna och flickorna i klassrummet ur ett socialkonstruktionistiskt genusperspektiv. Metoden som använts för att uppnå detta syfte är både ostrukturerade och strukturerade observationer. De strukturerade observationerna har utförts med hjälp av ett observationsschema bestående av fyra förutbestämda kategorier. Observationerna har ägt rum på två olika skolor. Tre av observationerna ägde rum på en högstadieskola i södra Stockholm och två av observationerna ägde rum på en högstadieskola i centrala Uppsala. Att just dessa två skolor ingick i studien var på grund av personliga kontakter som möjliggjorde tillträde till skolorna. Analysen av resultatet är uppdelad i en kvalitativ analys som har en narrativ prägel över sig och en kvantitativ analys av resultat där fokus ligger på skillnaderna i förekomster av de olika kategorierna.   Studien visar att beteendet som föranledde i synnerhet tillsägelser varierade mellan pojkarna och flickorna. Denna variation bestod i att flickor fick tillsägelser redan vid mindre övertramp av normer och regler medan pojkarna fick tillsägelser först vid grövre övertramp av normer och regler. Vidare kan det utifrån det insamlade materialet konstateras att pojkar fick tillsägelser betydligt oftare än vad flickorna fick, däremot fanns det inte en lika tydlig skillnad i hur berömmet fördelades mellan pojkarna och flickorna.

<p>Godkännandedatum: 2016-01-10</p>

Studien syftar till att undersöka hur ett antal lärare arbetar med att berömma och korrigera elever samt lärarnas tankar och resonemang kring ämnet. Detta sker genom observationer och en kvalitativ intervjustudie med sju olika lärare verksamma i grundskolans tidigare år. Studien tar sin utgångspunkt i följande två forskningsfrågor: Hur resonerar lärare kring beröm och korrigeringar? Hur gör lärare när de berömmer och korrigerar oönskade beteenden i klassrummet? Det empiriska materialet i studien diskuteras utifrån Jonas Aspelins teori om relationskompetens. Teorin kan förklara den goda förmågan att utveckla stabila sociala band samt användas som ett analyseringsverktyg för att urskilja viktiga pedagogiska drag. I forskningsöversikten behandlas ett flertal studier om hur beröm och korrigeringar kan ske i praktiken samt vilken effekt det medför. Resultatet från observationer och intervjuer visar att lärare korrigerar och berömmer elever olika mycket och att det är en stor variation i hur frekvent beröm och korrigeringar används. Majoriteten av lärarna använder dock verbal kommunikation i större utsträckning än icke verbal vid både beröm och korrigering av elever. Av intervjuerna framkommer att lärarna vet hur de bör agera men är också medvetna om att det inte alltid är hur de själva gör.

<p>Syftet med vår studie är att öka kunskapen om hur lärare använder sig av positiv och negativ kritik i sitt pedagogiska arbete. Vår uppsats behandlar hur lärare förhåller sig till att ge positiv och negativ kritik i sitt pedagogiska arbete, vilken grundsyn lärare handlar utifrån när det gäller positiv och negativ kritik, och huruvida det finns en diskussion om dessa frågor på den skola där de arbetar. För att kunna besvara våra frågor har vi använt oss av halvstrukturerade intervjuer med sex lärare som arbetar i grundskolans tidigare år. Resultatet visar att lärarna i vår studie kan sätta ord på vilken grundsyn de handlar utifrån när det gäller att ge positiv och negativ kritik till barn, men har svårt att koppla den till någon specifik teori. När det gäller negativ kritik verkar de flesta av lärarna ha en ganska klar bild av hur de tror att barn påverkas av att få den, och vill i de flesta fall vara sparsamma med den. Få av dem har några större betänkligheter kring att ge positiv kritik, utan ser den som en källa till utveckling. Samtliga lärare anser också att det är viktigt att det finns en diskussion kring frågor som rör positiv och negativ kritik riktad mot barn, men de har skilda uppfattningar kring huruvida det finns en sådan på skolan. Vi har bland annat dragit slutsatsen att det är viktigt för oss som lärare att föra en diskussion kring vårt förhållningssätt för att få insikt i hur vårt eget handlande påverkar våra elever.</p>

Denna studie kommer att behandla den muntliga interaktionen som ett begränsat antal kvinnliga klasslärare i årskurs 2 har med sina elever. Syftet och studiens frågeställningar kommer att besvaras genom en triangulering. Vår triangulering innebar att den ena studenten utförde observationer och den andra studenten genomförde kompletterande, av Esaiasson et al (2007 s. 220) benämnda, samtalsintervjuer. Efter genomförda delstudier sammanställdes resultaten och jämfördes med varandra. Den slutliga jämförelsen är den kompletterande delen som möjliggör trianguleringen. Studien fokus på lärarens ledarskap synliggörs genom att observera lärarens muntliga tillsägelser respektive beröm till sina elever säväl som deras uppfattning om hur och när de ger tillsägelser och beröm till eleverna. Under observationen undersöktes därmed antalet tillsägelser respektive beröm läraren gav enskilda elever respektive en grupp/hela klassen under en svensklektion. Studien har även kartlagt antal tillsägelser respektive beröm som gavs till pojkar respektive flickor. Observationerna skedde alla under 20 minuters genomgång respektive 20 minuters enskilt arbete. Under observationen var det endast den muntliga responsen som observerades, och därför tog observatören ingen hänsyn till kroppsspråket eller annan typ av kommunikation. Denna specifika avgränsning har vi valt för att avsiktligt begränsa studien även om att vi är medvetna om att ledarskap kommuniceras på en mängd olika sätt. Observationerna följdes sedan upp med kompletterande samtalsintervjuer där de observerade lärarna fick delge sina tankar och sin uppfattning om sin interaktion med sina elever och därigenom även sitt ledarskap. Slutligen jämfördes resultatet på observationerna med intervjusvaren för att pröva om lärarens uppfattning stämmer överens med praktiken. Genom observationer kom vi fram till att lärarna i vår urvalsgrupp oftare gav tillsägelser än beröm till eleverna. Detta resultat uppnåddes trots att beröm gavs både när eleven uppvisade ett önskvärt beteende och en bra arbetsprestation medan tillsägelser endast gavs när eleven uppvisade ett icke önskvärt beteende. Resultatet av intervjusvaren visade däremot att lärarna själva ansåg sig ge mer beröm än tillsägelser till sina elever.

Syftet med vår studie är att öka kunskapen om hur lärare använder sig av positiv och negativ kritik i sitt pedagogiska arbete. Vår uppsats behandlar hur lärare förhåller sig till att ge positiv och negativ kritik i sitt pedagogiska arbete, vilken grundsyn lärare handlar utifrån när det gäller positiv och negativ kritik, och huruvida det finns en diskussion om dessa frågor på den skola där de arbetar. För att kunna besvara våra frågor har vi använt oss av halvstrukturerade intervjuer med sex lärare som arbetar i grundskolans tidigare år. Resultatet visar att lärarna i vår studie kan sätta ord på vilken grundsyn de handlar utifrån när det gäller att ge positiv och negativ kritik till barn, men har svårt att koppla den till någon specifik teori. När det gäller negativ kritik verkar de flesta av lärarna ha en ganska klar bild av hur de tror att barn påverkas av att få den, och vill i de flesta fall vara sparsamma med den. Få av dem har några större betänkligheter kring att ge positiv kritik, utan ser den som en källa till utveckling. Samtliga lärare anser också att det är viktigt att det finns en diskussion kring frågor som rör positiv och negativ kritik riktad mot barn, men de har skilda uppfattningar kring huruvida det finns en sådan på skolan. Vi har bland annat dragit slutsatsen att det är viktigt för oss som lärare att föra en diskussion kring vårt förhållningssätt för att få insikt i hur vårt eget handlande påverkar våra elever.

No description available.

Syftet med mitt examensarbete är att studera lärares användning av talhandlingar till flickor och pojkar, samt se om talhandlingarna kan ha någon inverkan på elevers talutrymme i klassrummet. Jag har valt att avgränsa mig till tre talhandlingar; beröm, tillsägelser och uppmaningar. Jag undersöker även om lärarnas egna upplevelser av interaktionen i klassrummet stämmer överens med hur det faktiskt ser ut. För att söka svar på mitt syfte och mina frågeställningar har jag använt mig av triangulering genom två metoder. Enskilda intervjuer har genomförts med de berörda lärarna för att få svar på deras kommentarer om interaktionen i klassrummet. Observationer har använts för att observera lärarnas interaktion med eleverna.  Min undersökning visar att lärare använder talhandlingar som beröm och uppmaningar relativt lika mellan flickor och pojkar. Den mest framträdande skillnaden mellan flickor och pojkar är när lärarna ger tillsägelser till eleverna. Då dominerar tillsägelser till pojkarna. Pojkarna tar själva friheten till att uttrycka sig fritt i klassrummet och får där med mer talutrymme. Lärarna själva ansåg inte att de gjorde någon skillnad mellan könen vid tillsägelser, vilket dock inte visade sig vara fallet i mina analyser av observationerna. Även utformningen av tillsägelser skiljer sig mellan könen. Till flickor är det vanligare med indirekta tillsägelser och till pojkar direkta. När pojkar får tillsägelser av lärarna handlar det oftast om beteenden som stör andra i klassen. När flickor får tillsägelser gäller det i allmänhet sådant som enbart stör dem själva. / The aim of my thesis is to study teachers' use of speech-acts for girls and boys, as well as see if the speech acts can influence pupils' speech space in the classroom. I have chosen to delimit my study to three speech acts, praise, reprimands, and calls. I also investigate if the teachers' own experiences of the interaction in the classroom are in line with what it looks like. To seek answers to my questions, I have used the triangulation by two methods. Individual interviews were conducted with the teachers concerned to get answers and their comments about the interaction in the classroom. I also observed the teachers' interactions with students.  My study shows that teachers uses speech acts as praise and calls relatively similar between girls and boys. The most prominent difference between girls and boys is when teachers give reprimands to the students. Then dominate reprimands the boys. The boys themselves take the liberty to express themselves freely in the classroom and get there with more speech space. Teachers themselves considered that they made no distinction between the sexes at reprimands, which not proved to be the case in my analysis of the observations. The design of the reprimands differs between sexes. For girls, it is more common with indirect reprimands and boys directly. When the boys get reprimands by the teachers, it's mostly about behavior that disturbs others in the class. When the girls get reprimands, in general such that only bothers them.