Syftet med denna uppsats är att undersöka hur socialtjänsten i Umeå kommun arbetar med hemmasittande ungdomar i åldern 16-21 år och deras familjer. Hur socialtjänsten kommer i kontakt med en hemmasittare, som inte har skolplikt samt hur de arbetar med den enskilde individen och dennes familj och vilka aktörer de samverkar med. För att få kunskap inom området har vi tagit del av forskning, rapporter och böcker. Detta har kompletterats med fem intervjuer på verksamheter som arbetar och möter gruppen hemmasittare. Aktuell och tillgänglig forskning beskriver hemmasittare som en komplex och svårdefinierad grupp. Fenomenet hemmasittare finns över hela världen men definitionen av gruppen skiljer sig åt. Gemensamt är att det handlar om ungdomar som spenderar större delen av sin tid hemmavid. Det som också framkommer är att hemmasittare är en grupp som kräver tålamod, flexibilitet och nytänkande från de professionella aktörerna som möter dem. Det krävs täta uppföljningar i arbetet och det är viktigt att man som professionell hittar förhållningssätt i sitt arbete för att skapa hållbarhet både gentemot sig själv som gentemot familjen. Arbete med hemmasittande ungdomar bör ses i ett långsiktigt perspektiv. Det kräver mycket tid, vilket det inte alltid finns utrymme till, varför det också ställer krav på samverkan.

Studiens syfte var att öka kunskapen om hur verksamma lärare i grundskolan arbetar inkluderande i klassrummet med fokus på elever med koncentrationssvårigheter. Studien syftade även till att ta reda på om, och i så fall hur, diagnoser påverkar lärarens arbete i klassrummet och vilka olika arbetssätt som har visat sig fungera bättre och sämre i arbetet med elever med koncentrationssvårigheter. Metoden som användes var kvalitativ och det empiriska materialet inhämtades genom semistrukturerade intervjuer. I studien deltog fem lärare och en speciallärare från tre olika skolor. Resultatet visade att lärare strävar mot att inkludera alla elever, men att det inte alltid är praktiskt genomförbart, att ingen metod är bättre än den andra och att diag- noser inte har någon större betydelse för lärare väljer arbetssätt i klassrummet.

Syftet med denna studie är att undersöka förskollärares arbetssätt vid stora barngrupper samt hur de arbetar mot riktlinjer och mål i förskolan. Förutom det undersöks även vilken roll ramfaktorer har vidhantering av stora barngrupper. En större barngrupp menas i denna studie de barngrupper i förskolan som har fler barn än Skolverkets rekommendationer. Studien baseras på kvalitativa intervjuer. Litteraturgenomgång belyser det ramfaktorteoretiska tänkandet, påverkan av storlek på barngruppen, arbetssätt samt ramar för verksamheten. I studien framkom att förskollärare känner sig otillräckliga men att de även har arbetssätt som reducerar antalet barn till mindre grupper för att kunna sträva mot styrdokumentens intentioner. Denna studie visar att det finns en påverkan på barngruppen om det är fler antal barn än rekommenderade, förskollärare hinner inte alltid se vad som sker men även blir ljudnivån hög samt att det bidrar till en stressig miljö, för så väl barn som personal. Å andra sidan är antalet barn inte alltid det som avgör om en barngruppen upplevs som stor eller inte. Positiv påverkan på barngrupper i förskolan med större antal barn är en bredare kamratkultur och att de får lättare att finna vänner. Arbetssätt som förskollärare använder sig av är exempelvis valtavlor, uppdelningar av olika slag, välplanerade aktiviteter. Dessa arbetssätt styrs av ramfaktorer.

No description available.

No description available.

Syftet med vår studie är att undersöka pedagogers uppfattningar kring flerspråkighet. De frågeställningar som vi utgått från är följande: Hur uppfattar pedagoger att de förhåller sig till flerspråkighet och hur uppfattar pedagoger att de stödjer flerspråkiga barns språkutveckling?   Vi genomförde en kvalitativ undersökning i form av intervjuer där totalt fyra pedagoger intervjuades. I undersökningen har vi en fenomenografisk ansats, vilket innebär att vi inte letat beskrivningar av hur någonting är, utan hur det uppfattas. Resultatet visar att pedagoger har svårigheter med att definiera begreppet flerspråkighet och ser det som ett samlingsnamn till flera olika begrepp. Flerspråkighet ses ofta som synonym till mångkultur. Pedagogerna prioriterar svenska språket men ser samtidigt flerspråkighet som en tillgång och rikedom. Viljan till att utveckla barnens modersmål finns men pedagoger uppfattar att det finns hinder i verksamheterna som bromsar arbetssätten för att lyckas stimulera alla barnens språk.

Syftet med denna uppsats har varit att undersöka vad inkludering betyder ur lärarperspektiv. De perspektiv som behandlas är lärares syn på arbetssätt och undervisningsmetoder.  Intervjuer genomfördes med tre lärare i ämnet svenska i årskurserna 6-9. Resultaten visade att det finns både möjligheter och hinder med inkludering i ämnet svenska. Lärarna ansåg att inkludering bland annat beror på klassernas storlek, ämnesinnehåll och undervisningsmetoder. Slutsatser som dragits är att lärarna i sin helhet både använder ett relationellt och kategoriskt perspektiv men att två av lärarna till större del använder ett relationellt perspektiv och den tredje läraren mer använder ett kategoriskt perspektiv.

Att arbeta läs- och skrivinlärning kan se ut på många olika sätt. Syftet med detta arbete är därför att ge fördjupad kunskap kring olika läs- och skrivinlärningsmetoder och hur läs- och skrivundervisning tillämpas i praktiken. För att få svar på mina problemformuleringar, har jag utgått från litteratur för att ta reda på vilka läs- och skrivinlärningsmetoder som finns och vad de går ut på. För att kunna veta hur verksamma lärare arbetar med läs- och skrivinlärning i praktiken, har jag valt att intervjua sex verksamma lärare som alla undervisar i årskurs ett.  Jag har även intervjuat två elever från varje lärares klass. Efter att gjort denna studie har jag kommit fram till att alla skolor i undersökningen använder sig av ett varierat arbetssätt i sin läs- och skrivundervisning. Dock förekom ljudmetoden mest bland majoriteten av skolorna. Även om skolorna arbetade på skilda sätt, märktes inga skillnader på elevernas läsning.

Syftet med detta arbete är att undersöka hur fyra pedagoger utformar sin matematikundervisning för att uppfylla läroplanens krav på en individanpassad undervisning. Vi har genom intervjuer och observationer gjort en kvalitativ studie av metoder och arbetssätt som ger en djupdykning i pedagogers föreställningar kring begreppet individualisering. Resultatet visade att pedagoger har skild uppfattning om begreppet och att detta avspeglar sig i deras undervisning. Den främsta metoden pedagogerna använde sig av var hastighetsindividualisering med enskild räkning i boken. En pedagog skilde sig stort genom att hon arbetade mer varierat och genomtänkt samt att hon är väl införstådd med begreppet individualisering. Dessutom har hon ett engagemang för ämnet som smittar av sig på eleverna. Vår slutsats är att pedagogernas arbetssätt för individualisering inom matematiken skiljer sig åt beroende på tolkning av begreppet och inställning till matematiken. Dessutom verkar pedagogernas kunskaper inom matematiken vara avgörande för hur de väljer att arbeta.

Att matematik inte är det mest populära ämnet i skolan är ingen nyhet. Flera undersökningar, nationella som internationella, visar på sjunkande attityder till ämnet. Detta arbete syftar till att undersöka grundskoleelevers attityder till matematik, samt om det förekommer skillnader i attityd mellan yngre och äldre elever. För att undersöka detta har enkäter besvarats av 334 elever i årskurs 3-9, det vill säga elever i åldrarna 9-15 år. Undersökningen genomfördes i tre skolor från två olika kommuner i mellersta Sverige. Resultaten visar att det finns vissa skillnader mellan de yngre och de äldre elevernas attityder till matematik. Det finns även stora skillnader när det gäller på vilket sätt matematiken presenteras i undervisningen. De äldre elevernas matematikundervisning består i stor del av läroboksbunden undervisning medan de yngre eleverna har mer varierade arbetssätt. Flera metoder och arbetssätt inom matematiken är presenterade i arbetet exempelvis; grupparbeten, lärobok, laborativ undervisning, utomhusmatematik samt problemlösning. Studien visar dessutom att även lärarrollen och klassrumsklimatet spelar en roll i elevernas attityd till skolämnet. / The fact that mathematics is not the most popular subject in school amongst the students is no news. Several studies, both national and international, show that mathematics is not the most popular subject in school. This report aims to investigate primary pupils' attitudes towards mathematics, and if there are differences in attitudes between younger and older students. To investigate this, 334 pupils in the ages between 9 and 15 years have answered a survey. The survey was conducted in three schools from two different counties in central Sweden. The results show that there are some differences between the younger and the older students' attitudes towards mathematics. Furthermore, the results demonstrate that there, according to the students, also are large differences in the way mathematics is presented in the classroom. The older students' mathematics education consists of large part of textbook instructions, while the younger student’s teachers have a more varied approach. Several theories and methods regarding teaching methods in mathematics are presented in the work, for example, group work, textbook, laboratory instruction, outdoor math and problem solving. The result from the survey also show that the role of the teacher and classroom management matters when it comes to the pupil’s attitude towards mathematics.