Syftet med denna uppsats är att undersöka hur socialtjänsten i Umeå kommun arbetar med hemmasittande ungdomar i åldern 16-21 år och deras familjer. Hur socialtjänsten kommer i kontakt med en hemmasittare, som inte har skolplikt samt hur de arbetar med den enskilde individen och dennes familj och vilka aktörer de samverkar med. För att få kunskap inom området har vi tagit del av forskning, rapporter och böcker. Detta har kompletterats med fem intervjuer på verksamheter som arbetar och möter gruppen hemmasittare. Aktuell och tillgänglig forskning beskriver hemmasittare som en komplex och svårdefinierad grupp. Fenomenet hemmasittare finns över hela världen men definitionen av gruppen skiljer sig åt. Gemensamt är att det handlar om ungdomar som spenderar större delen av sin tid hemmavid. Det som också framkommer är att hemmasittare är en grupp som kräver tålamod, flexibilitet och nytänkande från de professionella aktörerna som möter dem. Det krävs täta uppföljningar i arbetet och det är viktigt att man som professionell hittar förhållningssätt i sitt arbete för att skapa hållbarhet både gentemot sig själv som gentemot familjen. Arbete med hemmasittande ungdomar bör ses i ett långsiktigt perspektiv. Det kräver mycket tid, vilket det inte alltid finns utrymme till, varför det också ställer krav på samverkan.

Syfte med studien är att utifrån skolkuratorers erfarenheter undersöka vad de anser som de vanligaste orsakerna till att elever blir hemmasittare, samt hur man arbetar på deras arbetsplatser med att förebygga och åtgärda problemet med hemmasittande elever. Genom att intervjua sex skolkuratorer på högstadieskolor i Uppsalaområdet har deras syn på hemmasittarna synliggjorts. Samtalen har sedan sammanställts, analyserats och jämförts med varandra. Studien visade att orsakerna till varför elever blir hemmasittare kan skilja sig mycket åt. En skolkurator påstår att det finns lika många anledningar till varför elever blir hemmasittare som det finns hemmasittande elever. Det är dessutom sällan bara en orsak som gör att en elev slutar att komma till skolan, utan oftast en kombination av flera faktorer. Arbetet med att förebygga och åtgärda problemet med hemmasittande elever ser liknande ut på informanternas arbetsplatser. Ofta prövas många olika åtgärder innan något till slut fungerar och eleven kommer tillbaka till undervisningen. Skolkuratorerna i undersökningen anser därför att hemmasittarna är en resurskrävande grupp.

Ett problem som är aktuellt idag är hemmasittare, det vill säga ungdomar som varit frånvarande från skolan under flera veckor utan uppenbar orsak och därför inte kan tillgodogöra sig den utbildning de har rätt till. Det kan leda till framtida sociala problem och stora kostnader för samhället. Syftet med studien är att undersöka vilka metoder och insatser som finns i arbetet med hemmasittare i Skellefteå kommun, samt att undersöka hur ansvarsfördelningen för problematiken ser ut. Kvalitativa intervjuer gjordes med professionella i kommunen som i sitt dagliga arbete kommer i kontakt med hemmasittande elever. I resultatet framkommer att det i Skellefteå kommun arbetas med hemmasittande elever, men att det varierar vilka metoder och insatser som används. Viktigaste slutsatserna är att även om det är viktigt att individanpassa metoder och insatser som används, så behövs fastställda rutiner kring kartläggningen av hemmasittare. Det är även viktigt att ha ett fungerande samarbete mellan de olika aktörerna men att det i många fall är svårt att uppnå då många är inblandade. Undersökningen visar också att problematiken är resurskrävande och att det i många fall är svårt att hitta tid och pengar för arbetet med hemmasittare. Vi kan också se att kunskapsläget är begränsat och att det finns ett behov av ytterligare forskning.

Studien syftar till att undersöka elever och föräldrars upplevelse av insatsen från ”Närvaroteamet”, en samverkansform mellan olika myndigheter för elever med skolfrånvaro i Östersunds kommun. Den har ett systemiskt perspektiv och belyser även familjens påverkan av skolfrånvaron samt skillnaden för familjen utifrån kontakten med ”Närvaroteamet”. Metoden är en enkätstudie med VAS-skala och öppna frågor till föräldrar och barn som deltagit mellan oktober 2011 och mars 2015. Föräldrarna är i huvudsak positiva till insatsen och samverkan mellan myndigheter medan eleverna har en mer blandad upplevelse. Måendet i familjerna har förädrats i positiv riktning utifrån insatsen. Resultatet visar även på att skolklimatet har en stor betydelse för elevers upplevelse av och återgång till skolan. Skolfrånvaro i form av hemmasittare infattar en komplex problematik där BUP:s kunskap är viktig och familjeterpins domän kan ha en central betydelse för familjer och elever.

Syftet med studien är att ur ett elevperspektiv undersöka orsaker till att elever får en problematisk frånvaro och avser att fokusera på att belysa vilka faktorer i skolan som beskrivs orsaka denna. Studiens frågeställningar är: Vad beskriver elever med problematisk skolfrånvaro som orsaken till att de har hög frånvaro? samt Vilka skolrelaterade faktorer kan kopplas till elevernas beskrivningar? Den teoretiska ansats som används i studien är fenomenologi. Studien är kvalitativ och sju halvstrukturerade intervjuer har genomförts och induktiv kvalitetinnehålls analys har använts som metod för analysen av materialet. Resultaten visar sex teman med faktorer som enligt eleverna leder till problematisk skolfrånvaro: Relationer, Psykisk ohälsa, Trötthet, Stress, Svårigheter i undervisningssituationen och Sjukdom. Resultatet visar att dåliga relationer till lärare eller elever leder till ökad frånvaro, medan goda relationer med elever kan leda antingen till ökad eller minskad frånvaro. Den psykiska ohälsan som beskrivs leda till frånvaro är depression, ångest och panikångest. Flera elever anger att de är mycket trötta och att de därför inte orkar med skolarbetet eller vänner. Tröttheten kan bland annat göra att eleven inte kommer upp på morgonen eller att den får svårt att hantera till exempel irritation och ilska. Den stress som kan hindra eleverna i studien från att vara närvarande kan bero på att de har många uppgifter, men framförallt att de hamnar efter när de är frånvarande. Många människor, hög ljudnivå och blickar från andra elever är också något som kan skapa stort stresspåslag. Även vissa undervisningssituationer beskrivs påverka elevens närvaro såsom brist på struktur, att eleven inte förstår undervisningen, elever som stör samt ombytessituation och prestationskulturen på idrottslektionerna. Slutligen kan vi se att sjukdom eller skada kan leda till att elever blir frånvarande under längre perioder. / The purpose of this study is to investigate, from a pupil's perspective, reasons why students have a problematic absence and intends to focus on highlighting what factors in the school are described causing this. The questions of the study is: What do students with problematic schoolabsenteeism describe as the reason why they have a high absence? and Which school-related factors can be linked to the students' descriptions? A phenomenologic perspective has been used as a theoretical framework. This is a qualitative study and seven semi-structured interviews are conducted and as a method of analysis a qualitative content analysis with an inductive approach was used. The empirical data was categorized into six themes with factors that, according to the students, are the reasons why they have a high absence: Relationships, Mental illness, Fatigue, Stress, Difficulty in the teaching situation and Illness. The result shows that bad relationships with teachers or students leads to increased absence, while good relationships with other students can lead to either increased or decreased absence. The mental illness described as leading to absence is depression, anxiety and panicdisorder. Several students state that they are very tired and that they therefore cannot cope with schoolwork or friends. The fatigue can, among other things, contribute to the student not coming up in the morning or that it gets difficult to handle for example irritation and anger. The stress that can impede the students in the study from being present may be that they have many tasks, but above all that they fall behind when they are absent. Lots of people, high noiselevels and gazings from other students are also something that can create a big stressboost. Some teachingsituations are also described affecting the students attendance such as a lack of structure, that the student doesn´t understand the teaching, students who are disturbing and the exchangesituation together with the performanceculture of the PE. Finally, we can see that illness or injury can cause students to be absent for longer periods.

Det sociala arbetet med hemmasittande ungdomar är något som blivit mer aktuellt på agendan i samhället under de senaste åren. Det har satts upp mål i både på lokal och nationell nivå i Sverige, samt på EU-nivå. De verksamheter som finns i Umeå kommun har visat på goda resultat gällande stöd för unga att ta sig tillbaka till samhället och ett mer självständigt liv. Syftet med studien är att undersöka arbetet kring hemmasittande ungdomar i Umeå kommun med fokus på framgångsfaktorer. Under arbetet med kunskapsbakgrunden framkom det att hemmasittare är en grupp som det inte finns alltför utbredd kunskap om. Sveriges kommuner och de enskilda skolorna sköter själv arbetet med gruppen utifrån nationella riktlinjer som de upplever bristfälliga. Det finns även en skev bild av vilka bakomliggande orsaker fenomenet har. För att få reda på de framgångsfaktorer som finns i arbetet med målgruppen så har intervjuer med professionella gjorts. De intervjupersonerna är anställda på ”Våga Växa” och ”Hikikomori”, vilka är två dagliga verksamheter för hemmasittande ungdomar, samt ”Social lots” vilket är en resurs som finns till stöd för målgruppen på deras väg mot utveckling. Resultatet visar att, för att en insats ska få ett positivt utfall hos ungdomen så krävs det ett bra engagemang från den professionella. Det är viktigt att ha ett tålamod och att inte ge upp på ungdomen i första taget. Om ungdomen slutar komma till verksamheten så bör man som professionell ta kontakt och vara tillmötesgående inför ungdomens behov.

Syftet med studien är att beskriva och analysera fenomenet hemmasittare och de diskurser som omfattar fenomenet. En diskursanalys är gjord på ett empiriskt underlag bestående av artiklar från dagstidning och facktidskrift samt kvalitativa intervjuer med ungdomar. I analysen har uttalanden tematiserats och innebörden har granskats mot ett teoretiskt ramverk inspirerat av socialkonstruktionism och teorier om normalitet och avvikelse. Resultatet visar att det finns skillnader i hur fenomenet hemmasittare beskrivs i dagstidningen respektive facktidskriften. I det första fallet konstrueras hemmasittaren som offer i det andra som avvikande. Ur intervjuerna med ungdomarna kommer däremot konstruktionen av hemmasittaren som medveten och ansvarstagande. Ur studien kan man dra slutsatsen att hemmasittaren konstureras utifrån vilket perspektiv omgivningen har inte utifrån vad hemmasittaren gör eller är men också slutsatsen att kategorin hemmasittare är en vuxenkonstruktion där vuxna och ungdomar inte möts i samsyn.

Hemmasittare är ett relativt nytt begrepp som innefattar barn som isolerar sig i hemmet och inte går till skolan. Denna studie har fokuserat på barn i grundskoleålder som omfattas av skolplikten. Syftet med studien är att studera vilka orsaker som kan tänkas ligga bakom att ett barn blir hemmasittande, hur professionella arbetar med hemmasittare i Uppsala kommun samt hur aktörer samverkar med varandra i arbetet med hemmasittare. Datainsamlingen till studien skedde via semistrukturerade intervjuer med nio stycken professionella som inom sitt yrke har kommit eller kommer i kontakt med hemmasittare. Intervjuerna transkriberades, kodades och tematiserades och därefter analyserades resultatet. Systemteori och empo-werment är de teoretiska utgångspunkter som ligger till grund för studien. Studiens resultat visade att det finns flera tänkbara orsaker som kan ligga bakom hemmasittande, men de flesta av informanterna sammankopplade hemmasittande med någon form av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning eller psykisk ohälsa. Det som tycks saknas i arbetet med hemmasittare är en klinisk insats anpassad för hemmasittaren och som fokuserar på att specifikt hjälpa denne. Resursbrist och ekonomiska åtstramningar lyftes fram som svårigheter i arbetet. En del av informanterna upplevde att samverkan mellan de professionella fungerade bra i arbetet med hemmasittare medan andra menade att det är där det brister i arbetet. Det viktiga för ett framgångsrikt arbete tycks vara att arbeta förebyggande, upptäcka frånvaro i tid samt att det finns en väl fungerande samverkan mellan skola, familj och andra aktörer.

Hemmasittare är ett relativt nytt fenomen i Sverige och syftar till barn och ungdomar som av olika skäl inte går i skolan. Detta är ofta relaterat till psykiskt dåligt mående såsom oro, ångest och depression och oftast känner föräldrar eller vårdnadshavare till skolfrånvaron. Hemmasittare isolerar sig ofta i hemmet och tappar därmed kontakten med vänner och skolkamrater. Anledningen till skolfrånvaron är inte brist på motivation utan snarare en oförmåga att ta sig till skolan av olika orsaker. Studien syfte är att uppmärksamma de hemmasittande ungdomarnas syn på sig själva och sin situation samt hur situationen upplevs av närstående och yrkesprofessionella. Det insamlade empiriska materialet består av texter från semistrukturerade ansikte-mot-ansikte intervjuer med två hemmasittande ungdomar, två närstående och sex stycken yrkesprofessionella, varav ett studiebesök. För att implementera studiens syfte, tillämpades en kvalitativ fenomenologisk metodansats. Fenomenologin fokuserar på hur världen levs, upplevs och beskrivs av människor. Vidare belyser studien den brist på kunskap om fenomenet som råder i skola och samhälle och den avsaknaden av tidigare forskning med utgångspunkt i hemmasittarens egna upplevda livsvärld. Materialet har analyserats utifrån ett symboliskt interaktionistiskt perspektiv där fokus ligger på den sociala interaktionen och individens tolkande av denna interaktion. Resultatet påvisar att hemmasittarproblematiken kan leda till en stigmatiserad självbild i skolans kontext och att det råder en konsensus bland respondenterna att hemmasittare vill gå i skolan, med andra ord är skolfrånvaron ofrivillig.

I tidigare studier har framkommit att elever med omfattande frånvaro är en heterogen grupp som det finns bristfällig kunskap om både vad gäller deras kunskaper och behov. Det saknas således mer djupgående studier om sambandet mellan godkänt betyg i matematik och omfattande frånvaro och vad som kan vara viktiga aspekter att ta hänsyn till för speciallärares/specialpedagogers arbete med att stötta en elev som befinner sig i omfattande frånvaro. Syftet med den här studien är att beskriva vad som kan leda fram till ett godkänt betyg i matematik hos elever med omfattande frånvaro. För att uppnå studiens syfte har en kvalitativ metod med halvstrukturerade intervjuer använts där en elev med omfattande frånvaro, fem vårdnadshavare med barn som har omfattande frånvaro och fem matematiklärare intervjuats. Intervjuerna är transkriberade och tematiserade. Resultatet visar att ingen enskild faktor har betydelse utan det är flera faktorer som samverkar. De olika mönster vi kunnat utröna i studien som indikerar på framgång är undervisning, relationer och lärmiljö.Dessa är betydande för att elever med omfattande frånvaro blir godkända i matematik. Studien borde ha relevans för speciallärare, matematiklärare, elevhälsa och övrig skolpersonal som jobbar med elever med omfattande frånvaro.