Syftet med vår intervjustudie är att analysera specialpedagogens konstruktioner beträffande det praktiska arbetet och yrkesrollen inom elevhälsan relaterat till elever med problematisk frånvaro. En av studiens teoretiska utgångspunkter är socialkonstruktivism där individen betraktas som en social varelse som genom interaktion, samarbete och kommunikation konstruerar och rekonstruerar social verklighet. Studien genomfördes med utgångspunkt i kvalitativ metod genom insamling och analys av sju semistrukturerade intervjuer. Specialpedagogernas konstruktion av det praktiska arbetet skiljer sig åt beroende på om pedagogen arbetar nära eleven eller mer övergripande och har mindre kontakt med eleven. Specialpedagogernas konstruktion av yrkesrollen skiljer sig åt beroende av på vilken nivå i organisation de arbetar - övergripande riktad mot flera skolenheter eller riktat bara mot en skolenhet. Studiens aktörer betonar vikten av goda relationer med elev och vårdnadshavare för ett framgångsrikt arbete. Yrkesrollen som återkommande konstrueras och rekonstrueras i beskrivningar är rollen som samverkans­koordinator ”spindeln i nätet” såväl inom elevhälsa, inom skolan, med externa kontakter och med elever och vårdnadshavare. Brister i samverkan mellan dels olika yrkeskategorier och mellan skola och hem, dels beträffande elevens delaktighet kring sin egen situation återges som en dimension som påverkar elevens förutsättningar för att komma tillbaka till skolan.

Studiens första del undersöker det långvariga hemmasittandes orsaker. Den andra delen handlar om vilka insatser de beviljats för hemmasittandet och vilka insatser de önskat ta del av. Metodval för studien har varit kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer och bearbetningsmetod blev en blandning av riktad och konventionell innehållsanalys. De teorier som fokuserats på är stigmatisering och vändpunktsteorin. Till studien värvades tre respondenter som ingår i målgruppen hemmasittare. I empirin uppmärksammades mönster till hemmasittandets orsaker som kan härledas från barndomen och skoltiden. Respondenterna har kommit från fattiga familjeförhållande med föräldrar inom arbetarklass med låg utbildningsnivå. Ett återkommande tema är skolans tillkortakommande, där skolan i många fall har misslyckats med att ge respondenterna det stöd de var i behov av för att kunna fullfölja studierna. Hemmasittandet har eskalerat efter att de lämnat skolan, men har även förekommit under skoltiden. Insatser respondenterna erhållit för sitt hemmasittande har främst varit arbetsinriktade medan de i större utsträckning efterfrågat stödinsatser i form av samtalsstöd eller andra kurativ insatser. Alla tre saknade att bli sedda som individer med individanpassade insatser istället för de generella insatser som i många fall inte passade dem.

Detta examensarbete som omfattar 15hp och är en systematisk litteraturstudie. Syftet med denna litteraturstudie var att sammanställa modern, interantionell och nationell forskning kring fenomenet ”hemmasittare”, för att synliggöra faktorer som påverkar individers tendens att avvika från skolan, och försöka utröna verktyg att bemöta denna elevgrupp som är på olika stadier i sin frånvaro genom att besvara frågeställningarna ”Hur kan skolan arbeta förebyggande mot hög skolfrånvaro hos eleverna?” och ”Hur kan elever med hammasittarproblematik hjälpas tillbaka till skolan?”. Resultatet visar betydelsen av att försöka motverka skolfrånvaro, att känna igen tecknen hos en person som har tendenser att bli hemmasittare. Det visar även på betydelsen av skolmiljö och positiva relationser betydelse för elevens trivsel och mående, som även det är har betydelse för om eleven kommer fungera psykiskt i skolan trots ev. brister i anknytning, svårigheter i hemmet, ångestproblematik eller andra faktorer. Resultatet visar även på vikten av ett relationellt perspektiv i bemötandet av återvändare. Utan relation och struktur minskar chansen att individen kommer tillbaka till skolan. Övergripande kommer studien visa att det relationella perspektivet genomsyrar alla systematiska litteraturstudier, därmed bygger analysen på vikten av ett professionellt och flexibelt förhållningssätt. I slutet för jag en diskussion utifrån min kommande kompetens, specialpedagog, för att framhäva vikten av en handledare som blir som en bro mellan skolan som organisation, elevhälsan och till läralaget för att stärka upp banden emellan dessa och därmed möjliggöra en bredare kompetens kring till exempel individer, klasser eller frågeställningar som lärarlaget har kring sin fysiska och psykosociala klassrumsmiljö.

I vår studie framkommer att skolelever med problematisk skolfrånvaro är ett växande problempå många skolor både i Sverige och internationellt. Detta i sin tur leder till stora konsekvensersett både ur individ- och samhällsperspektiv. Syftet med studien är att sett utifrån enspecialpedagogisk roll belysa komplexiteten kring problematisk skolfrånvaro gällandeförebyggande, främjande och åtgärdande insatser.För att få en bakgrund och förståelse för problemet ges en redogörelse för vad lagstiftningensäger, vad som räknas som problematisk skolfrånvaro, orsaker till skolfrånvaro samt hur manskapar goda förutsättningar genom att främja och förebygga skolnärvaro. Utifrån tidigareforskning fokuseras på flera perspektiv kring problematisk skolfrånvaro samt åtgärder kringelever med problematisk skolfrånvaro.Studiens teoretiska ramverk är den sociokulturella teorin, från vilken begreppen scaffoldingoch proximal utvecklingszon lyfts fram. I den kvalitativa undersökningen intervjuasspecialpedagoger om deras erfarenheter av problematisk skolfrånvaro utifrån frågor sombygger på de centrala begreppen förebyggande, främjande och åtgärdande insatser.I resultatdiskussionen framkommer att specialpedagogerna arbetar förebyggande, främjandeoch åtgärdande genom att samverka med elevhälsans övriga professioner för att främjaskolnärvaro. De beskriver att detta arbete sker på både individ och gruppnivå.Framgångsfaktorer som specialpedagogerna beskriver kring det åtgärdande arbetet motproblematisk skolfrånvaro är samverkan med hemmet samt övriga samhällsaktörer. En centraldel som bidrar till framgång är vikten av goda relationer mellan elev och skolpersonal samtmellan elever. Det framträder en tydlig bild av vikten av elevhälsans roll både sett ur ettelevperspektiv och samverkansperspektiv både med hem och andra samhällsaktörer. Det stårklart att det behövs mer forskning kring problematisk skolfrånvaro. Det finns ett stort behovav mer kunskap hos skolpersonal, elevhälsa och skolledning för att vända trenden så att denproblematiska skolfrånvaro minskar.

Syftet med föreliggande studie är att fördjupa förståelsen hur det olika skolformerna arbetar med det stöd som grundskoleelever med hemmasittarproblematik får i undervisningen och om det finns skillnader i hur skolformerna tillgodoser grundskoleelevers möjligheter till en likvärdig utbildning. Det relationella och punktuella perspektivet med undervisningsideologier utgör grunden för studien, vilket har en kvalitativ metodansats med semistrukturerade intervjuer. Den tematiska analysen landade i resultatet att båda skolformerna hade kompensatoriska resurser, friskolans struktur skiljer sig från den kommunala skolan genom att pedagoger åker hem till elever och undervisar. Vidare är tidsbrist en begränsade faktor i arbetet med att möjliggöra relationsskapande och möjligheten att jobba tillbaka eleven till skolan. Studiens slutsats är att skolformernas struktur påverkar möjligheten att erbjuda en likvärdig utbildning för elever med hemmasittarproblematik.

Problematisk skolfrånvaro har associerats med en rad olika negativakonsekvenser för individen såväl som för familjen, skolan och ävensamhället i stort. Strategierna för att hantera problemet och minska antaletfrånvarande elever är många och varierande. Syftet med dennalitteraturöversikt är att sammanställa och kategorisera de orsaker ochlösningar som anges i nordisk forskning. Studien är baserad på 12vetenskapliga, referentgranskade artiklar som berör varierande områden avämnet problematisk skolfrånvaro. Resultatet visar att problematiskskolfrånvaro är ett mångfacetterat problem som innefattar psykologiska,somatiska, sociala och strukturella faktorer. Studien bidrar med insikt i hurnutida forskning resonerar kring orsaker och lösningar till problematiskskolfrånvaro. Sammanvägningen av samtliga artiklar visade att störst fokushamnade på individ och interaktionsnivå.

Syftet med examensarbetet är att undersöka hur stödjande aktörer på olika nivåer med anknytning till elever på högstadiet uppfattar problematisk skolnärvaro och samarbetet mellan dessa aktörer. Med stödjande aktörer avses personal som har till uppgift att arbeta främjande, förebyggande och åtgärdande inom skola, socialtjänst och i särskilda fall arbetsmarknadsenhet. Dessa aktörer, såsom lärare, elevhälsopersonal, familjebehandlare, socialsekreterare eller arbetsmarknadskonsulent, finns på olika nivåer i förhållande till varandra och eleven. Problematisk skolnärvaro avser den inaktiva närvaron där elever till stor del fortfarande kommer till skolan, men av olika anledningar inte tillgodogör sig sina studier utan sitter inaktiva i klassrummet, blir korridorssittare, eller riskerar att börja skolka i större omfattning och bli hemmasittare. Aktörernas roller kommer att tolkas utifrån Bronfenbrenners ekologiska utvecklingsteori för att visa hur olika nivåer hänger samman och påverkar varandra inom och mellan nivåerna. Studien bygger på kvalitativa intervjuer; elva semistrukturerade intervjuer med personal från skola (elevhälsopersonal, lärare, samt rektor), socialtjänst (socialsekreterare och familjebehandlare) och arbetsmarknadsenhet genomfördes. Tidigare forskning hävdar att elever som inte deltar i undervisningen eller inte kan dra nytta av den behöver hanteras antingen i lärmiljön, skolmiljön, hemma, individuellt för eleven eller inom den bredare skolstrukturen. Resultaten av genomförda intervjuer bekräftar tidigare forskning genom att respondenterna visar en djup förståelse för att varje elev behöver bedömas och bemötas individuellt utifrån deras behov och orsaker till problematisk skolnärvaro. Resultaten av intervjuerna belyser även nya perspektiv där det finns en gemensam utmaning kring avsaknad av samsyn och ansvarsfördelning att hantera problematisk skolnärvaro. / The purpose of this study is to examine how supportive actors at various levels, related to students in secondary school, perceive problematic school attendance and the collaboration between these actors. Supportive actors refer to personnel tasked with working proactively, preventively, and remedially within the school, social services, and in specific cases, the labour market unit. These actors, such as teachers, student health personnel, family therapists, social workers, or a labour market consultant, operate at various levels in relation to each other and the student. Problematic school attendance refers to passive attendance where students for various reasons do not engage in their studies despite being physically present in school. They may remain inactive in the classroom, become corridor-sitters, or this behaviour risks escalating into more extensive truancy and becoming homebound. The roles of the actors will be interpreted based on Bronfenbrenner's ecological systems theory to demonstrate how various levels are interconnected and influence each other within and between them. The study is based on qualitative interviews: eleven semi-structured interviews with personnel from schools (student health personnel, teachers, and the principal), social services (social workers and family therapists), and the labour market unit. Previous research argues that students who do not participate in or benefit from education need to be addressed either in the learning environment, home, individually for the student, or within the broader school structure. The interview results confirm previous research, as respondents demonstrate a deep understanding that each student needs to be assessed and addressed individually based on their needs and reasons for problematic school attendance. The interview results also highlight new perspectives, revealing a common challenge regarding the lack of consensus and responsibility allocation in managing problematic school attendance.

Syftet med studien har varit att undersöka mellanstadielärares reflektioner över elever som har en hög frånvaro från undervisningen. Frånvaro kan ske på olika sätt, antingen genom att eleverna har en sammanhängande frånvaro eller en ströfrånvaro. Vad som anses vara en hög frånvaro skiljer sig också åt mellan studier och därmed finns det ingen tydlig definition om vad en hög frånvaro är. Vi har därför valt att undersöka både den sammanhängande frånvaron och den ströfrånvaron som mellanstadielärarna beskrivit som problematisk för eleverna. Studiens undersökningsmetod har varit kvalitativa intervjuer där vi har intervjuat sju mellanstadielärare som har olika erfarenheter av elever med hög frånvaro. Den insamlade data från intervjuerna har analyserats utifrån de teoretiska begreppen ramfaktorteorin och inkludering. Resultatet i studien visar att definitionen av begreppet hög frånvaro skiljer sig åt mellan de olika mellanstadielärarna. Det skiljer sig även hur lärarna arbetar med de frånvarande eleverna och hur mycket de anser att en elev kan vara borta från undervisningen innan läraren bör se frånvaron som oroande. Flera av de intervjuade lärarna uttrycker att det är svårt att veta om en anmäld frånvaro från vårdnadshavare alltid stämmer. Lärarna menar att det kan finnas bakomliggande orsaker till den anmälda frånvaron, men att de som lärare måste lita vårdnadshavarna. Denna problematik känns igen i den tidigare forskning som föreliggande studie presenterar. De intervjuade lärarna menar att det därför är viktigt att skapa en god relation med vårdnadshavarna för att motverka sådana situationer. Alla lärare anser att de elever som är frånvarande från undervisningen missar viktiga kunskaper och att det är svårt att tillgodose de kunskaperna när eleverna sedan kommer tillbaka till skolan. Lärarna menar att en viktig förebyggande åtgärd för att främja en hög närvaro är att få eleverna att känna sig inkluderade i undervisningen. Som lärare är det då viktigt att skapa en trygg miljö där alla elever blir sedda och känner sig betydelsefulla. Föreliggande studie visar på att en tydlig definition om hög frånvaro skulle kunna underlätta för lärare, både med arbetet att uppmärksamma tidiga signaler och för att hjälpa lärare i hanteringen av elever med hög frånvaro. Vidare skulle tydligare strategier lärare sinsemellan kunna förebygga en hög frånvaro, både vid överlämningar till högstadiet samt kring arbetet med frånvarande elever. Det främjande arbetet med skolnärvaro är en kollegial angelägenhet som måste tas på allvar.

Denna studie undersöker vilka faktorer som varit avgörande för att bryta före detta elevers problematiska skolfrånvaro. Det övergripande syftet med studien är att undersöka hur eleverna beskriver den skolbakgrund som föranlett problematisk skolfrånvaro, vilka insatser de upplever har gjorts för att bryta den problematiska skolfrånvaron samt vilka vändpunkter de kan identifiera och beskriva. Teoretisk ram för studien utgörs av Vygotskijs sociokulturella perspektiv kring hur elevers skolsvårigheter förstås ur ett relationellt perspektiv, den relationella specialpedagogikens brännpunkt, vilken har flera beröringspunkter med ett systemvetenskapligt synsätt. Studiens data samlades in genom strukturerade och halvstrukturerade intervjuer med elever som per definition varit så kallade hemmasittare. Konklusionen i rapporten belyser vikten av att eleverna har individer i sin närhet som är inlyssnande och förstående och som kan synliggöra, stödja och strukturera elevernas tillvaro i syfte att bryta sin problematiska frånvaro. Resultaten visade vidare att förutom externa insatser var stöttande föräldrar och inre motivation viktiga delar i processen att bryta sin frånvaro och återgå till studier.

The aim of the study was to gain an understanding from an insider perspective why dropouts are absent from school. Four qualitative interviews were conducted with former dropouts and two qualitative interviews with school representatives. The interviews were analyzed using theory triangulation based on interactionism, structurally and social constructionism perspective. The results showed that school absenteeism was applied to individual properties. The affecting individual properties differed among the informants. Emotional alienation and personal shortcomings was depicted in the former dropouts. Different medical diagnosis was the main reason for the different individual properties, according to school representatives. Insider perspective highlighted that the former dropouts school absences could be understood as an exclusionary process with feelings of inferiority to anomie. School representatives envisioned that the exclusion process continued because of parental education (in) ability and imagined the home as a comfort zone with "curling parents". Former dropouts waited to be intercepted in the school as a danger zone and understood increased resources necessary for the promotion of school attendance. School representatives realized that aid resources were necessary when absence from school was usual. / Syftet med studien var att få förståelse utifrån ett inifrånperspektiv om varför hemmasittare är frånvarande från skolan. Fyra kvalitativa intervjuer genomfördes med f.d. hemmasittare och två kvalitativa intervjuer med skolrepresentanter. Intervjuerna analyserades med teoritriangulering utifrån interaktionistiskt, strukturellt och socialkonstruktionistiskt perspektiv. Resultatet visade att skolfrånvaro kopplades till individegenskaper. Vad dessa individegenskaper berodde på skiljde sig hos informanterna. Känslor som utanförskap och personliga tillkortakommanden skildrades hos f.d. hemmasittarna. Skolrepresentanterna föreställde att individegenskaperna huvudsakligen berodde på medicinska diagnoser.Inifrånperspektivet belyste att f.d. hemmasittarnas skolfrånvaro kunde förstås som en uteslutningsprocess med känslor från underlägsenhet till anomi. Skolrepresentanterna föreställde sig att uteslutningsprocessen fortgick p.g.a. föräldrars uppfostrings (o)förmåga och föreställde sig hemmet som trygghetszon med ”curling föräldrar”. Före detta hemmasittarna väntade på att bli uppfångade i riskzonen, d.v.s. skolan och förstod utökade resurser som nödvändiga för främjandet av skolnärvaro. Skolrepresentanterna ansåg att stödresurser var nödvändiga när frånvaron blivit ett faktum.