Denna studie undersöker vilka arbetssätt skolor använder för att vända frånvaro till närvaro för att skapa förutsättningar för elevens lärande.  Det övergripande syftet med studien är att kartlägga skolors arbete och processer med att få elever med långvarig frånvaro att bryta mönstret och åter bli delaktiga i skolans undervisning. Teoretisk ram för studien utgörs av den relationella specialpedagogikens brännpunkt som har flera beröringspunkter med ett systemvetenskapligt synsätt. Informationen samlades in via analys av elevdokumentation, rutiner och handlingsplaner vid frånvaro samt genom halvstrukturerade intervjuer med företrädare för  elevhälsoteamen vid fyra skolor i två kommuner. Undersökningens slutsatser handlar i stort om betydelsen av fungerande relationer på flera nivåer, anpassning av kraven till elevens förmåga, ett långsiktigt arbete och frånvarorutiner. Konklusionen i rapporten belyser vikten av att eleven görs delaktig och samarbetets betydelse som framgångsfaktorer.

Denna studie undersöker vilka faktorer som varit avgörande för att bryta före detta elevers problematiska skolfrånvaro. Det övergripande syftet med studien är att undersöka hur eleverna beskriver den skolbakgrund som föranlett problematisk skolfrånvaro, vilka insatser de upplever har gjorts för att bryta den problematiska skolfrånvaron samt vilka vändpunkter de kan identifiera och beskriva. Teoretisk ram för studien utgörs av Vygotskijs sociokulturella perspektiv kring hur elevers skolsvårigheter förstås ur ett relationellt perspektiv, den relationella specialpedagogikens brännpunkt, vilken har flera beröringspunkter med ett systemvetenskapligt synsätt. Studiens data samlades in genom strukturerade och halvstrukturerade intervjuer med elever som per definition varit så kallade hemmasittare. Konklusionen i rapporten belyser vikten av att eleverna har individer i sin närhet som är inlyssnande och förstående och som kan synliggöra, stödja och strukturera elevernas tillvaro i syfte att bryta sin problematiska frånvaro. Resultaten visade vidare att förutom externa insatser var stöttande föräldrar och inre motivation viktiga delar i processen att bryta sin frånvaro och återgå till studier.

Att komma tillrätta med de beteendeproblem som förekommer i den svenska skolan ses av både många lärare, föräldrar och elever som en stor utmaning. Grundat i detta problem var studiens övergripande syfte att få en djupare förståelse för stödinsatser då en beteendeproblematik uppkommit. Studiens kvalitativa ansats tog sin utgångspunkt i en strävan att uppnå en djupare förståelse, dels för stödinsatserna i sig, men främst för elevers upplevelse av det stöd de fått i skolan. Datainsamlingen gjordes främst genom kvalitativa intervjuer med sammanlagt åtta elever i årskurs 6-9, men också genom en dokumentstudie i syfte att sammanställa de åtgärder som fanns i skoldokument. Hälften av informanterna undervisades i resursskolor och hälften gick i sina ordinarie skolor. Resultatet visade att alla informanter saknade dokumentation kring extra anpassning. Däremot hade samtliga informanter åtgärdsprogram. Övervägande del av åtgärderna i skoldokumenten berörde organisatoriska aspekter i form av åtgärder angående var eleven skulle undervisas och om anpassad studiegång. Utöver organisatoriskt inriktade åtgärder förekom även åtgärder som berörde anpassningar i den specifika lärandemiljön. De stödåtgärder som informanterna framhöll som mest betydelsefulla utgjordes i fallande ordning av: undervisning i särskild undervisningsgrupp, individuellt stöd av lärare, anpassad studiegång, stressreducerande/motivationshöjande åtgärder, undervisning i eget arbetsrum samt praktisk lektion i ordinarie klass. Det som angavs som orsak till att en stödåtgärd upplevdes särskilt betydelsefull var: att en lugn studiemiljö erhölls, att känslan av tillhörighet ökade och utanförskap minskade, lärarens förmåga att hjälpa eleven att förstå, lärarens förmåga att skapa en bra relation och visa omsorg, att individuella behov bejakades och lärandemiljön anpassades därefter samt att lärandet upplevdes meningsfullt. I empirin framträdde genom elevernas berättelser, läraren som det viktigaste redskapet för att deras studier skulle fungera väl. Då resultatet analyserades utifrån KASAM (Antonovsky, 2005) framträdde en god lärar-elevrelation som ett betydelsefullt bidrag till elevens upplevelse av meningsfullhet med studierna. Lärarens kompetens genom förmågan att förklara bidrog för de allra flesta informanter till att både skapa begriplighet i skolvardagen och till att skolans krav upplevdes hanterbara. Studiens resultat indikerar ett behov av att lärare anstränger sig för att se och bekräfta eleven bakom ett beteende och att i skolverksamhet säkerställa att ett medvetet arbete på gruppnivå genomförs. Detta med syfte att även de elever som står i centrum för beteendeproblematiken ska få så goda chanser som möjligt att utveckla goda mellanmänskliga relationer både till andra elever och till lärare.

Denna studie syftar till att bidra med kunskap om musiklärares arbete på gymnasiesärskolan. Datainsamlingen gjordes genom kvalitativa intervjuer med fyra verksamma musiklärare. Intervjuerna spelades in och transkriberades till text. Därefter gjordes en bearbetning och tematisk analys av materialet utifrån ett relationellt perspektiv som mynnade ut i tre större teman med tillhörande underkategorier. Resultatet visar att musiklärarna har uttalade intrinsikala och instrumentella mål med musikundervisningen, men målen värdesätts på olika sätt. Lektionernas innehåll och utformning styrs av tre grundfaktorer; lärarnas egna visioner om mål och vad kärnan i undervisningen är, styrdokument och den unika elevgruppen. Lektionsuppläggen består av tydliga ramar och rutiner för att skapa trygghet hos eleverna och lärarna betonar vikten av att ge korta och tydliga instruktioner. Lärarna planerar inför lektionerna men de behöver vara flexibla att kunna ändra plan när de möter eleverna. Det framkommer att det är viktigt att musikläraren väljer musik utifrån elevernas ålder och inte utifrån att de har en funktionsvariation samt att en och samma lektionsuppgift ska innehålla moment med olika svårighetsgrad där alla elever kan delta efter sina förutsättningar. Studien visar också att det relationella arbetet är en förutsättning för att lära känna eleverna med avsikt att utforma uppgifter med relevanta utmaningar.

Den här uppsatsen behandlar relationell pedagogik i den anpassade skolan. Som yrkesverksamma lärare möter vi dagligen situationer av relationell karaktär. Detta gjorde oss nyfikna på hur andra lärare uppfattar relationell pedagogik. Syftet med den här uppsatsen är att beskriva lärare och speciallärares uppfattningar om relationell pedagogik.  Den metod vi fann bäst lämpad för att undersöka detta var den fenomenografiska metoden. Vi genomförde kvalitativa intervjuer vars data vi analyserade och kategoriserade enligt metoden. Genomgående har vi följt Vetenskapsrådets etiska riktlinjer. Trovärdighet och pålitlighet har säkerställts genom att alla faser i arbetsprocessen noga redogjorts för. I vår studie fann vi att informanterna beskrev sin uppfattning om relationell pedagogik i huvudsakligen fyra väsentligt skilda kategorier. Den första beskrivningskategorin handlar om hur relationer bygger trygghet för eleverna i skolan. Den andra beskriver att elevens lärande stärks av att läraren intresserar sig för elevens intressen. Den tredje beskrivningskategorin förvånade oss då den är den relationella pedagogikens motsats. Den handlar om vad som alienerar elever från skola, lärande och relationer. Den fjärde och sista kategorin är den som visade sig ligga närmast det teoretiska begreppet relationell pedagogik. Här beskrevs relationell pedagogik som en relation mellan människa och människa. I slutet av vår uppsats diskuterar vi metod och resultat. Den fenomenografiska metoden innebär risk för att uppsatsskrivarna tolkar empirin utifrån egen förförståelse vilket vi resonerar kring. Vi diskuterar också våra resultat ur verksamhetens perspektiv att förstå relationell pedagogik i den anpassade skolans sammanhang. Lärarna i vår studie uppfattade relationell pedagogik som att se eleven. Vad att se eleven innebar skiljde sig åt och vi fann fyra huvudsakliga beskrivningskategorier: att se elevens behov av trygghet, att se elevens lärande, att se eleven som människa samt en som beskrev vad relationell pedagogik inte är.

Det här arbetet syftar till att djupare förstå speciallärares yrkesroll i förhållande till elevers språk-, skriv- och läsutveckling. Vidare syftar arbetet till att kommunicera kvalitativa aspekter viktiga för yrket. I bakgrunden beskrivs relationellt perspektiv samt språkliga dimensioner. De centrala begreppen lärande, kommunikation och delaktighet genomsyrar hur speciallärare förhåller sig till elevers språk-, skriv och läsutveckling samt kvalitativa aspekter viktiga för yrket. Som metod har semistrukturerade intervjuer med enskilda speciallärare kunnat användas som grund för mer reflexiva frågeställningar. Dessa har besvarats vid ett gemensamt tillfälle med alla informanter närvarande. Med hermeneutik och semiotik som teoretiskt ramverk tolkas och förmedlas resultatet i relation till syfte och problemformuleringar. Resultatet visar att speciallärare förhåller sig till elevers språk-, skriv- och läsutveckling i relation till lärandefokus, organisering av stöd, elevers ålder, eleven i fokus, samverkan i fokus, reflexiv anpassning, kommunikativ anpassning, anpassningar för elevers självkänsla och självförtroende, yrkesrollens diskrepans samt yrkesrollens främjande betydelse. I studien framkommer pedagogisk medvetenhet, inflytande, tid och pedagogiska möten som viktiga aspekter för specialläraryrket. I resultatet som helhet synliggörs ett utrymme, vilket i relation till specialläraryrket bör förvaltas omsorgsfullt och skapas kommunikativt i förhållande till vilka krafter som påverkar pedagogiskt verk och/eller pedagogisk värk.

Denna studie undersöker orsaker till problematisk skolfrånvaro, hur språk och kommunikation kan ha betydelse för problematisk skolfrånvaro, samt hur mönstret kan brytas och frånvaro vändas till närvaro. I studien avgränsas undersökningen till problematisk skolfrånvaro kopplad till elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF). Undersökningen vill ta reda på hur några skolor i en kommun arbetar kring elever i problematisk skolfrånvaro, om det finns en särskild handlingsplan för detta och huruvida man agerar utifrån den. Teoretisk ram för studien utgörs av relationellt specialpedagogiskt perspektiv, samt relationell pedagogik. Studiens data samlades in genom tre formella, semistrukturerade och djupgående intervjuer med vårdnadshavare, samt två surveyundersökningar online i form av enkäter, en till rektorer och en till specialpedagoger och lärare som arbetar med problematisk skolfrånvaro. Konklusionen i studien synliggör betydelsen av tidiga insatser, genuina relationer, samt individanpassade åtgärder. Resultaten visade att många orsaker till problematisk frånvaro samverkar, att språk och kommunikation är en central del i denna problematik, att skolor har goda rutiner och handlingsplaner vid problematisk frånvaro, samt att vikten av personliga relationer och specialpedagogisk kompetens i mötet med dessa barn behöver utvecklas. / This study investigates the causes of problematic school absence, how language and communication can be important for problematic school absence, as well as how the pattern can be broken and turn absence to attendance. In the investigation, the study is delimited to problematic school absence linked to students with neuropsychiatric disabilities (NPF). The survey wants to find out how some schools in a municipality are working on students with problematic school absence if there is a specific action plan for this and whether they act on the basis of it. Theoretical framework for the study consists of a relational special pedagogical perspective, as well as relational pedagogy. The study data was collected through three formal, semi-structured and in-depth interviews with custodians, as well as two surveys online, one to the rectors and one to special educators and teachers who work with problematic school absence. The study concludes the importance of early efforts, genuine relationships, as well as individualized measures. The results showed that many causes of problematic absence co-operate, that language and communication are key parts of this problem, that schools have good practices and action plans in case of problematic absence, and that the importance of personal relationships and special educational skills in meeting with these children needs to be developed.