Abstrakt Denna studie utfördes i en kontext där det saknades tidigare forskning i Sverige som fokuserade på stödpersonalens utbildningsbakgrund inom anpassad skola. Syftet med denna studie var att bidra med kunskap om utbildningsinnehållet inom de nationella yrkespaketen för barn och fritids-, samt vård och omsorgsprogrammet, och att undersöka i vilken utsträckning utbildningens innehåll matchar kompetenskraven som ställs på stödpersonal i deras praktiska utövning inom anpassad skola. Denna undersökning genomfördes med hjälp av dokumentstudie och summativ kvalitativ innehållsanalys. Tidigare forskning om stödpersonalens yrkesroll har avslöjat en mångfald av arbetsuppgifter, vilket har bidragit till en fördjupad förståelse av kompetenskrav som är nödvändiga inom detta område. Genom kategorisering och kodning av det insamlade materialet framkom att det fanns skillnader i utbildningarna, vilka inte fullt ut överstämde med de identifierade kompetensbehoven enligt tidigare utredningar. Studiens utfall har visat på att utbildningen för elevassistenter har en tydlig inriktning på pedagogik och lärande. Samtidigt har den avslöjat brister i vissa områden, inklusive bristande kunskap om specifika funktionsnedsättningar och förmåga att möta omvårdnadsbehoven hos elever med betydande funktionsnedsättningar. Resultaten av studien har indikerat att utbildningen för undersköterskor primärt inriktar sig på individuell omsorg, omvårdnad och medicin, och detta uttrycker en framträdande betoning på ett kategoriskt perspektiv. Samtidigt har det framkommit att det kategoriska perspektivet fortsätter att vara dominerande även inom den svenska anpassade utbildningen. Parallellt med detta har vård- och omsorgssektorn genomgått betydande förändringar med en ökad betoning på kompetensförsörjning och en högre status för undersköterskor. I kontrast till dessa framsteg har utbildningssektorn, specifikt när det gäller stödpersonal, inte genomgått motsvarande förändringar. Dessa ojämnheter kan resultera i en obalans där undersköterskor överrepresenteras vid rekrytering till stödpersonaltjänster inom anpassad skola. En möjlig konsekvens av denna obalans är att det relationella perspektivet, med dess inriktning på interaktion och inkludering, riskerar att hamna i skuggan. Detta kan innebära att fokuset inom anpassad skola fortsätter att ligga främst på omsorg och omvårdnad snarare än att främja elevernas akademiska prestationer, en utveckling som har varit föremål för kritik under de senaste åren.

På den anpassade skolan går elever med någon form av intellektuell funktionsnedsättning, somkan visa sig genom bristande adaptiv eller kognitiv förmåga. Det finns digitala hjälpmedel somkan underlätta lärandet och känslan av delaktighet, men då krävs det att hjälpmedlen fungerarför den målgrupp som det skapas för. Att involvera användarna i utveckling är allmänt sett enframgångsfaktor för att skapa användbara system, samtidigt som det finns faktorer sombegränsar och försvårar användarinvolveringen.Syftet med denna uppsats är att kartlägga på vilka sätt användare involveras i utvecklingen avdigitala hjälpmedel som används i den anpassade skolan. Uppsatsen undersöker och kartläggerockså vad det finns för problem och svårigheter kring involveringen av målgruppen. För attuppnå studiens syfte skedde insamlingen av data genom att sju separata semi-struktureradeintervjuer hölls med utvecklare av digitala hjälpmedel för den anpassade skolan. Studiensresultat visar att användarinvolveringen kan ske på olika sätt, som bland annat vid testning ochdesign, men att det sker i olika omfattning och på olika sätt. Slutsatserna visade på atturvalsprocessen för användarinvolveringen är problematisk. Detta då det oftast inte finnsmöjligheter till att ha en den urvalsprocess som önskas utan att den i stället blir begränsad ochdå ger en orättvis bild av målgruppen. Det som försvårar användarinvolveringen mest ärkommunikationsproblem, som då kräver mer flexibilitet och resurser. I många fall sätteranvändarnas funktionsnedsättningar gränser för hur kommunikationen kan ske och då krävsmer tid. Det framkom också hur digitalt arbete kan underlätta i vissa fall, men att de försvårarpå annat sätt i stället, då internet och hjälpmedel för att kunna använda teknik inte alltid ärtillgängligt i hemmiljön.

Den här uppsatsen behandlar relationell pedagogik i den anpassade skolan. Som yrkesverksamma lärare möter vi dagligen situationer av relationell karaktär. Detta gjorde oss nyfikna på hur andra lärare uppfattar relationell pedagogik. Syftet med den här uppsatsen är att beskriva lärare och speciallärares uppfattningar om relationell pedagogik.  Den metod vi fann bäst lämpad för att undersöka detta var den fenomenografiska metoden. Vi genomförde kvalitativa intervjuer vars data vi analyserade och kategoriserade enligt metoden. Genomgående har vi följt Vetenskapsrådets etiska riktlinjer. Trovärdighet och pålitlighet har säkerställts genom att alla faser i arbetsprocessen noga redogjorts för. I vår studie fann vi att informanterna beskrev sin uppfattning om relationell pedagogik i huvudsakligen fyra väsentligt skilda kategorier. Den första beskrivningskategorin handlar om hur relationer bygger trygghet för eleverna i skolan. Den andra beskriver att elevens lärande stärks av att läraren intresserar sig för elevens intressen. Den tredje beskrivningskategorin förvånade oss då den är den relationella pedagogikens motsats. Den handlar om vad som alienerar elever från skola, lärande och relationer. Den fjärde och sista kategorin är den som visade sig ligga närmast det teoretiska begreppet relationell pedagogik. Här beskrevs relationell pedagogik som en relation mellan människa och människa. I slutet av vår uppsats diskuterar vi metod och resultat. Den fenomenografiska metoden innebär risk för att uppsatsskrivarna tolkar empirin utifrån egen förförståelse vilket vi resonerar kring. Vi diskuterar också våra resultat ur verksamhetens perspektiv att förstå relationell pedagogik i den anpassade skolans sammanhang. Lärarna i vår studie uppfattade relationell pedagogik som att se eleven. Vad att se eleven innebar skiljde sig åt och vi fann fyra huvudsakliga beskrivningskategorier: att se elevens behov av trygghet, att se elevens lärande, att se eleven som människa samt en som beskrev vad relationell pedagogik inte är.

Särskolans namnbyte till anpassad skola i juli 2023 väckte funderingar kring vilka konsekvenser detta namnbyte skulle kunna leda till. Initiala diskussioner med andra blivande speciallärare och specialpedagoger kring ämnet gav idén om att undersöka just dessa lärares reflektioner kring frågan. Genom en kvalitativ enkätstudie, där respondenterna fått svara på ett antal öppna frågor har dessa lärares perspektiv undersökts. De reflektioner som blivande speciallärare och specialpedagoger lyft kring särskolans namnbyte har i studiens första huvudfråga använts för att definiera möjliga positiva respektive negativa konsekvenser av särskolans namnbyte. Då den anpassade skolans roll i vårt svenska skolsystem kan ifrågasättas med tanke på arbetet mot en skola för alla har studien även undersökt hur dessa lärare framställer den anpassade skolans roll i skolsystemet i relation till arbetet mot en skola för alla. Den inkludering som eftersträvas i enlighet med skolans styrdokument utgör en kontrast mot Sveriges dualistiska skolsystem, som i sin utformning med flera olika läroplaner exkluderar vissa elever, vilket kan ses som ett dilemma. Dilemmaperspektivet framhåller att problem behöver ses ur flera perspektiv för att vi sedan, utifrån diskussionen som uppstår, ska kunna anta ett demokratiskt välgrundat beslut. Studiens resultat har därför analyserats främst utifrån det specialpedagogiska dilemmaperspektivet, där den ena sidan av dilemmat belysts utifrån ett kategoriskt perspektiv kombinerat med ramfaktorperspektiv, medan den andra sidan belysts utifrån ett relationellt perspektiv kombinerat med teorin om symbolisk interaktionism. Bland resultaten finner vi att lärarnas reflektioner kring särskolans namnbyte överlag är positiva, samtidigt som många av dem ser den anpassade skolans roll i det svenska skolsystemet som problematisk med tanke på arbetet mot en skola för alla. Såväl positiva som negativa konsekvenser av namnbytet lyfts och lärarna visar upp en idérikedom kring olika sätt att bemöta alla elever. Elever som ingår i den anpassade skolans upptagningsområde får efter namnbytet förhoppningsvis en mindre segregerad plats i skolsystemet, men det är inget som kommer automatiskt i och med enbart ett byte av namn på verksamheten, utan något vi måste arbeta för. Genom att uppmärksamma eventuella hinder och svårigheter som kan dyka upp för att därefter reflektera, diskutera och bearbeta dessa kan negativa konsekvenser undvikas. Intentionen att skapa en grund för reflektion och diskussion kring den anpassade skolan har uppfyllts genom denna studie, vilken förhoppningsvis får dig som läsare att reflektera över vilka ord vi använder, varför vi använder dem, vilka värden vi lägger in i orden och vilka konsekvenser det kan ge, samtidigt som studien kan inspirera till fortsatt arbete för ökad inkludering i såväl skola som samhälle.

I den svenska anpassade skolan finns det elever med intellektuell funktionsnedsättning (IF) som behöver stöd i att få sina röster hörda. Dels för att forskningsläget gällande matematikundervisning i anpassad skola är gjord i liten omfattning, dels för att den forskning som finns fokuserar på procedurförmåga och automatiseringsförmåga. Det är tydligt att det finns ett stort behov av att undersöka matematikundervisning i anpassad skola. Denna studies syfte är att få fördjupad kunskap om hur lärare/speciallärare i matematik i anpassad gymnasieskola planerar och genomför en undervisning och bedömning som främjar elevers lärande i ämnet matematik. Specifikt är syftet att få kunskap om hur elever i anpassad gymnasieskola erbjuds en undervisningsmiljö som främjar deras matematikutveckling. Urvalet består av fyra lärare och tolv elever från nationellt program. Studien genomfördes med en trianguleringsmodell bestående av lärarintervjuer, lektionsobservationer och fokusgruppssamtal med elever. Resultatet i studien analyserades med tematisk analys. Som teoretiska perspektiv användes Öhmans utökade didaktiska triangel och sociokulturellt perspektiv. Resultatet tyder på att det finns många matematikdidaktiska val som lärare kan göra för att underlätta för elever med IF i den anpassade gymnasieskolan. Resultatet visar även att det finns hinder som gör att matematikundervisningen inte blir som eleverna vill och kan genomföra. Både elevers och lärares undervisningspraktik, att planera och genomföra undervisning, påverkas av faktorer utanför klassrummet såsom skolans styrdokument och tillgång till individanpassat undervisningsmaterial. Studiens resultat visar att det finns ett fortsatt stort behov av att studera vidare interventioner i matematik som kan utformas tillsammans med lärare, speciallärare och elever med IF för att sedan kunna användas i matematikundervisningen.  Nyckelord: anpassad skola, intellektuell funktionsnedsättning, speciallärare, matematikundervisning / Students with intellectual disability (ID) in Swedish schools need to have their voices heard about their education. Since the research regarding intellectual disability linked to the design of mathematics education is made to a small extent and focusing on interventions that test students’ procedural skills and ability to automatise there is a need to research education of mathematics in special needs upper secondary schools. The aim of this study is to research how teacher and special needs teachers in special needs upper secondary schools plan, implement and assess in mathematics education for students with ID. It´s also to find out what the students’ perception of the education are. Four teachers and twelve students from special needs upper secondary schools participated in the study.  The study was conducted using a triangulation model consisting of interviews with teachers, observations in classrooms and focus groups with students. The data from the study was analysed using thematic analysis. Theories used where the extended didactic triangle by Öhman and the sociocultural perspective. The result shows that there are many mathematical didactic choices that teachers can make to facilitate learning for students with ID in special needs upper secondary schools. The study’s results also reveal obstacles that prevent mathematics education from aligning with students’ desires and capabilities. Both students and teachers teaching practise, to plan and implement teaching, is affected by external factors beyond the classroom as policy documents and individualised education material. The result shows that there is a further need to study interventions in mathematics that are developed with teachers, special needs teachers and students with ID that can be used in the mathematics education. Keywords: special needs school, intellectual disability, special needs teacher, mathematics education