Det här arbetet syftar till att djupare förstå speciallärares yrkesroll i förhållande till elevers språk-, skriv- och läsutveckling. Vidare syftar arbetet till att kommunicera kvalitativa aspekter viktiga för yrket. I bakgrunden beskrivs relationellt perspektiv samt språkliga dimensioner. De centrala begreppen lärande, kommunikation och delaktighet genomsyrar hur speciallärare förhåller sig till elevers språk-, skriv och läsutveckling samt kvalitativa aspekter viktiga för yrket. Som metod har semistrukturerade intervjuer med enskilda speciallärare kunnat användas som grund för mer reflexiva frågeställningar. Dessa har besvarats vid ett gemensamt tillfälle med alla informanter närvarande. Med hermeneutik och semiotik som teoretiskt ramverk tolkas och förmedlas resultatet i relation till syfte och problemformuleringar. Resultatet visar att speciallärare förhåller sig till elevers språk-, skriv- och läsutveckling i relation till lärandefokus, organisering av stöd, elevers ålder, eleven i fokus, samverkan i fokus, reflexiv anpassning, kommunikativ anpassning, anpassningar för elevers självkänsla och självförtroende, yrkesrollens diskrepans samt yrkesrollens främjande betydelse. I studien framkommer pedagogisk medvetenhet, inflytande, tid och pedagogiska möten som viktiga aspekter för specialläraryrket. I resultatet som helhet synliggörs ett utrymme, vilket i relation till specialläraryrket bör förvaltas omsorgsfullt och skapas kommunikativt i förhållande till vilka krafter som påverkar pedagogiskt verk och/eller pedagogisk värk.