Syftet med studien var att undersöka professionellas erfarenheter gällande det fenomen som i vardagligt tal kallas "hemmasittare", det vill säga, elever som är långvarigt frånvarande från skolan. Studien utgick ifrån tre frågeställningar som avsåg att besvara professionellas erfarenheter gällande de inverkansfaktorer som kan ligga till grund för problematisk frånvaro och vidare hur de professionella arbetar med att återintegrera elever tillbaka till skolan och hur de slutligen upplever att de kan arbeta för att motverka frånvaron. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med sex professionella som var verksamma inom individ och familjeomsorgen, skolans verksamhet och centrala barn och elevhälsan. I resultaten av den tematiska analysen framträdde tre teman: (1) Frånvarons komplexitet (2) Att få eleven tillbaka till skolnärvaro (3) Att främja skolnärvaro. Resultaten som blev synliga var i linje med tidigare forskning som menar att orsakerna till problematisk och långvarig skolfrånvaro är svårdefinierat då orsakerna skiljer sig från varje enskilt fall. Utifrån den utvecklingsekologiska teorin kunde vi därmed finna att professionella behöver rikta arbetet till hela elevens omgivande system. Där varje del är viktig för helheten. Informanterna ger också förslag på individanpassade lösningar som de upplevt verkat som framgångsfaktorer för att få tillbaka eleven till skolan. Resultatet visar slutligen på att skolans miljö behöver ses över för att skapa tillgänglighet och trygghet, då både relationer och socialt stöd - lika väl som pedagogiskt stöd och anpassningar är viktiga delar för att främja närvaro.

Enligt Wieselgren & Andersson (2013) indikerar skolfrånvaro på att skolan inte har lyckats erbjuda det stöd och den hjälp individen behövt. Syftet med denna studien var att undersöka vilkas orsaker som kan ligga bakom problematisk frånvaro i skolan och studera hur två högstadieskolor arbetar med problematiken på organisationsnivå, gruppnivå och individnivå. Teoretisk ram för studien utgörs av den relationella specialpedagogiken och dess brännpunkt, vilket handlar om betydelsen av ett fungerande samspel mellan individen och dess omgivning. Studien är kvalitativ och insamlingen av data gjordes genom semitrukturerade intervjuer främst med personal inom elevhälsoteam på högstadieskolor. Undersökningens slutsatser lyfter fram betydelsen av välfungerande relationer mellan skolpersonal och elev och att få känna en delaktighet till både kamrater och undervisning. Det är viktigt att skolpersonal reagerar tidigt på frånvaro och att man sätter in tidiga insatser. För att hjälpa elever med problematisk frånvaro på bästa sätt krävs en välfungerande samverkan både mellan hem och skola men även mellan skolan och andra externa aktörer så som BUP, socialtjänst och barn- och ungdomshälsan. Det främjande och förebyggande arbetet med skolans lärmiljöer bör syfta mot att göra skolan tillgänglig för alla elever oavsett behov och förutsättningar. Skolorna i studien arbetar på olika sätt med att skapa en lugn och trygg miljö med syftet att främja skolnärvaro. Konklusionen i studien belyser även vikten av en meningsfull och motiverande undervisning.

Elevers psykiska ohälsa och skolfrånvaro är i dag ett aktuellt problem och studier har visat att skolan har stor betydelse för elevers (väl)mående. Elevers psykiska ohälsa och deras problem kan yttra sig på många olika sätt, där skolfrånvaro är en. Syftet med studien är att undersöka hur elevhälsan arbetar pedagogiskt för att främja skolnärvaron hos elever som har problematisk skolfrånvaro eller är hemmasittare. Studien är en kvalitativ metod med semistrukturerande intervjuer av fem respondenter. Urvalet av intervjurespondenter har gjorts strategiskt i den mening att de utvalda respondenterna ingår i speciella yrkeskategorier som har en hög relevans för studien, skolkurator och specialpedagog inom elevhälsan. Resultatet har analyserats från ett hermeneutiskt fenomenologiskt tillvägagångssätt. Resultatet visar att det finns komplexa faktorer bakom elevers skolfrånvaro som kräver mångsidiga lösningar. Elevhälsan har ett brett och varierande pedagoiskt arbete med eleven i fokus som främjar skonärvaro samt att respondenterna ofta upplever arbetet som svårt och komplext.

Det är idag många barn i Sverige som inte går i skolan. Trots skolplikt och skolans ansvar över att eleven ska fullgöra sin skolgång, blir fler och fler barn så kallade “hemmasittare”. Föreliggande studie vill undersöka hur föräldrar talar om sina erfarenheter av skolans arbete med deras hemmasittande barn. För detta har kvalitativa intervjuer med tio föräldrar som alla har barn med problematisk skolfrånvaro genomförts. Vi har arbetat utifrån en diskursanalytisk metod och teori. Vi har inte analyserat vem det är som säger något, utan hur föräldrarna positionerar sig i tal och handling i en relation till något annat, skolan. I studien framkom att föräldrarna tar ett stort ansvar för barnens skolgång. Resultaten visar att de intervjuade föräldrarna är, eller tidigare har varit, besvikna på deras barns skolor. De upplever att skolan inte tagit dem på allvar, eller gjort tillräckliga anpassningar för att deras barn ska ges möjlighet att fullgöra sin skolgång. Föräldrarna menar att skolan saknar kunskap och att faktorer till frånvaron inte upptäckts i tid. / In Sweden, there are many children today who do not attend school. Despite the duty of school attendance and the school's responsibility for the student to complete its schooling, more and more children are called "hemmasittare". The present study wants to investigate how parents talk about their experiences of the school's work with their home-based children. For this, qualitative interviews with ten parents with children with problematic school absence have been conducted. We have worked with a discourse analysis method and theory. We have not analyzed who is saying something, but how the parents position themselves in speech and action in a relationship with something else, the school. The study found that parents take great responsibility for the children's schooling. The results of the study show we that the interviewed parents are, or have previously been, disappointed in their children's schools. They feel that their school has not taken them seriously, or made adequate adjustments to allow their children to complete their schooling. The parents mean that the school lacks knowledge and that factors to problematic school absenteeism are not detected in time.

No description available.

Då unga individer varken arbetar, studerar eller erhåller annan likvärdig sysselsättning skapas problem på olika nivåer eftersom såväl samhälle, familj och individ påverkas. Vidare saknas anhörigas perspektiv vilket kan problematiseras utifrån att kunskap kring unga individers återgång till sysselsättning är av betydelse och deras anhöriga kan tänkas besitta kännedom om ämnet. Studien syftar sammanfattningsvis till att genom kvalitativa intervjuer med anhöriga och en professionell person fördjupa kunskapsläget samt öka förståelse för deras uppfattning, med fokus på vad som hindrar respektive bidrar till unga individers återgång till studier, arbete eller praktik. Studien berör unga individer av olika kön i åldrarna 14 till och med 26 år vilka är eller tidigare varit utanför studier, arbete eller praktik. Ekologisk systemteori utgör studiens teoretiska utgångspunkt och används i en tematisk analys av resultatet. Studien resulterar i ett flertal bidragande respektive hindrande faktorer för unga individers återgång. Individens motivation, utveckling och relationer kan bidra till men också hindra återgång. Detsamma gäller stöd och anpassningar, organisatoriska aspekter samt anhöriga. Även normer och regleringar kan verka bidragande samt hindrande för unga individers återgång till studier, arbete eller praktik. Därutöver visar resultatet att unga individers återgång hindras av psykisk ohälsa, händelser, ekonomiska aspekter samt av den tid som individen varit utanför studier, arbete eller praktik. Studien görs som en del av Vi-projektet.

Ambitionen med studien har varit att ta fram kunskap om Stockholms stads stöd till hemmasittare i gymnasieåldern genom att undersöka hur yrkesverksamma arbetar med målgruppen och hur stödet underbyggs på kunskaper om hemmasittarproblematik. Resultatet visar att det i stort sett inte finns något stöd till unga hemmasittare i gymnasieåldern som kan uppfattas fungera utifrån målgruppens behov och att det finns behov av kunskapsutveckling och samsyn om fenomenet samt mer resurser. Stödet som finns tillgängligt inom KAA är frivilligt och har bra idéer om vad som erbjuds men kan samtidigt inte förstås vara tillgängligt för studiens målgrupp, hemmasittare som isolerar sig i hemmet. Resultatet visar att hemmasittarproblematik är ett komplext fenomen, men en heterogen grupp unga där orsakerna kan finnas på både strukturell och individuell nivå. Studiens empiri utgörs av åtta semistrukturerade intervjuer med yrkesverksamma som kan träffa på unga hemmasittare. / The aim of the study has been to develop knowledge about the City of Stockholm's support for home-sitting in upper secondary school age by examining how professionals work with the target group and how the support is supported on knowledge of home-sitting problems. The results show that there is virtually no support for young secondary school age home-sitting who can be perceived to work according to the needs of the target group and that there is a need for knowledge development and consensus on the phenomenon and more resources. The support available within KAA is voluntary and has good ideas about what is on offer but at the same time cannot be understood to be available to the study's target group, home-sitting who isolate themselves in the home. The results show that home-sitting problems are a complex phenomenon, but a heterogeneous group of young people where the causes can be found on both structural and individual levels. The study's empiricism consists of eight semi-structured interviews with professionals who can meet young home-sitters.

Studien syftade till att belysa gymnasieelevers upplevda bakomliggande orsaker till sin problematiska skolfrånvaro samt att med avstamp i upplevelserna undersöka hur gymnasieskolor kan arbeta främjande och förebyggande mot problematisk skolfrånvaro. I studien användes metoden livshistorieintervjuer, där tre respondenter skildrade sin skolfrånvaro och hur de upplevde skolans agerande i samband med denna. Berättelserna genomsyrades av upplevelser av att skolan höll dem innanför ramar som de inte förmådde befinna sig inom. Av resultatet framgick hur skolrelaterade faktorer såsom brister i lärmiljön, bristande trygghet i skolan och bristande bemötande från skolans personal ansågs vara avgörande för den problematiska frånvaron. Med utgångspunkt i respondenternas upplevelser blev en av studiens viktigaste slutsatser att varje enskilt fall måste betraktas såväl utifrån elevens unika behov som med hänsyn till specifik, omgivande kontext. Vidare underströks vikten av skolans beaktande av det kompensatoriska uppdraget inom likvärdighetsbegreppet, så att den frånvarande eleven kan ges tillräckligt med stöd för att kunna fullfölja närvarokravet och utifrån sina egna förutsättningar utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål.

Aim:Examine primary school teachers experience and experience of how a hig school (grades 7-9) works to promote attendance at the school. Methods: The survey used a qualitative inductive approach, meaningful selection, semi-structured interwiews and a qualitative content analysis. Results: The results presents with three main categories Attention Attendance, Municipal level intiatives and early interventions is important. The results shows that in the work to promote attendance at school, relationships between students and a reliable adult are an important component. Municipal-level intiatives may look different, but are based on creating the conditions for students with low attendance at school to be able to return to functioning schooling. Early intervention for students with hig absenteeism is important. Conclusion: The attention-grabbing problem of problematic absence affects both the individual and the community unless measures are promptly initiated. For students who do not complete the education, it can lead to lower conditions in the labor market and poorer health. This study highlights the importance of erly efforts to promote attendance.

Hikikomori är ett fenomen och uttryck med sitt ursprung i Japan, som syftar till individer som isolerar sig i hemmet under en längre tid. Det startade då pressen blev för stor för unga män i Japan, som är ett land där män förväntas gå långt i karriären och prestera framgångsrikt. I Sverige så hänvisas de unga som drar sig undan på grund av olika anledningar, till hemmasittare eller hemmasittande ungdomar.Syftet med den här studien var att undersöka hur behandlare får kontakt med hemmasittande ungdomar och hur dem går tillväga för att få dem integrerade i samhället igen. För att göra det så intervjuades totalt fyra stycken som var verksamma i varsin verksamhet som kommer i kontakt med hemmasittande unga vuxna, de var verksamma ifrån två olika kommuner i norra Sverige och valdes ut genom ett bekvämlighetsurval. Två städer valdes för den här studien, inte för att göra en jämförande studie utan för att få utspridd empiri kring fenomenet.Det som kom fram i resultatet var att skolan var en stor del i hur de hemmasittande ungdomarna mådde och även ibland en orsak till anledningarna att de hade dragit sig undan. Det har gjorts studier på avhopp som visar att otillräckligt stöd var en bidragande faktor, trots att ge stöd till elever som är i behov av det är något som är lagstadgat i svensk skollag. Det framkom även i studien att alla intervjupersoner var eniga om att det här var ett individuellt problem, att ingen klient som de arbetade med var den andra lik och därför fick behandlarna lägga ner mycket fokus på en individ för att ta reda på hur de skulle hjälpa just den individen.Det kom fram i studien att en av de viktigaste faktorerna för att berörda hemmasittande ungdomar skulle lyckas ta sig tillbaka, var att det sattes in en insats i tid och att den insatsen var rätt för den individen.