Syftet med denna uppsats är att utifrån en systemteoretisk ansats öka kunskaperna om hur specialpedagogen kan arbeta preventivt och intervenerande med problematisk skolfrånvaro  och om vilka insatser som är mest effektiva för att komma tillrätta med problematisk skolfrånvaro. Studiens empiriska material är hämtat från 26 forskningspublikationer och metoden är en systematisk litteraturstudie. Resultatet visar på komplexa orsakssamband bakom problematisk skolfrånvaro, orsaker på individ-, skol- och organisationsnivå, och som en följd av detta att insatser på samma tre nivåer krävs för att arbetet för att komma till rätta med problematisk skolfrånvaro ska bli effektivt. Det systemteoretiska perspektivet bidrar till att ge en fördjupad förståelse för komplexiteten i problemet samt vikten av komplexa förklaringar och även nya infallsvinklar och alternativa åtgärder i arbetet med den problematiska skolfrånvaron i relation till varje elevs behov.

Problematisk skolfrånvaro är ett begrepp som innefattar barn som inte går till skolan. Det ären komplex problematik och arbetet med problematisk skolfrånvaro kräver anpassning eftervarje unik individ och situation. Denna studie syftar till att undersöka vad professionella somarbetar med problematisk skolfrånvaro i en svensk glesbygdskommun har för idéer ochtankar om problematisk skolfrånvaro, hur de vill arbeta med den och hur det praktiska arbetetgenomförs. För att ta reda på detta så har det genomförts kvalitativa intervjuer medgrundskolerektorer, socialtjänstens öppenvård samt chef för elevhälsan. Intervjuernatranskriberades, kodades, tematiserades och analyserades. Studien har en abduktiv ansatsvilket innebär att teoretiseringen skedde parallellt med datainsamlingen. När mönster kundeidentifieras så växte den teoretiska referensramen fram. Ett genomgående tema somidentifierats är betydelsen av gemensamma faktorer, det vill säga faktorer som är oberoendeav vilken metod eller arbetssätt man använder (the Dodo-bird verdict). En gemensam faktor iden här studien visade sig vara relationen mellan skola/behandlare och elev. Trots attinformanterna anser att relationen är central så finns det en antydan till osäkerhet kring hurman förväntas arbeta med elever med problematisk skolfrånvaro. Det verkar finnas enuppfattning om att man borde följa tydliga metoder. Denna uppfattning kan möjligenhärstamma ifrån influenser i samhället som påverkat hur vi ser på legitimering avverksamheter. Att den ska ske genom evidensbaserad praktik och standardiserade metoder.Dessa influenser bidrar till svårigheter för det relationella arbetet att ta plats och utvecklas.

No description available.

Bakgrund: Specialpedagogens arbetsuppgifter enligt examensförordningen är att arbeta förebyggande samt att undanröja hinder i lärmiljön och utifrån detta skapa förutsättningar för elever att kunna delta i skolan. Risken för att inte klara skolans krav ökar för de elever som inte närvarar och deltar. Att tidigt upptäcka och agera när det gäller problematisk skolfrånvaro behövs för att kunna säkerställa barn och ungdomars rätt till utbildning och framtidsmöjligheter. Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur specialpedagoger beskriver sitt arbete med att uppmärksamma elevers problematiska skolfrånvaro och agera i grundskolans senare del. Metod: För att undersöka detta har semistrukturerade intervjuer genomförts med sju examinerade specialpedagoger i Stockholm stad om deras funktion i arbetet med elevers problematiska skolfrånvaro. Intervjuerna ljudinspelades och transkriberades ordagrant. En induktiv kvalitativ innehållsanalys utfördes för att bearbeta transkriptionsmaterialet. Resultat: Resultatet i innehållsanalysen gav studien sju teman fördelade på de tre domäner. Specialpedagogerna beskriver sin funktion på skolorna som en samordnare, en spindel i nätet. De arbetsinsatser som specialpedagogerna genomförde på skolorna bestod bland annat i att kompetensutveckla skolpersonal. Vidare betonades arbetet kring relationer som utgör en central del i de samarbetsinriktade arbetsinsatser som specialpedagogerna utför. De medverkade även i elevhälsoteamets arbete med kartläggning och uppföljning gällande skolfrånvaro. Ett annat resultat som framkom i studien var att det behövs förtroendefulla relationer och samarbete även med föräldrar för att motverka problematisk skolfrånvaro. Avslutningsvis beskrev specialpedagogerna vikten av att utforma elevstödet utifrån elevens behov då de ansåg att detta är av särskilt vikt gällande elever med problematisk skolfrånvaro. Andra nyckelbegrepp som bemötande, elevmedverkan och förutsägbarhet var viktiga för att förebygga problematisk skolfrånvaro enligt de intervjuade specialpedagogerna. Slutsats: Enligt intervjusvaren gällande det förebyggande arbetet mot problematisk skolfrånvaro utför specialpedagogerna arbetsinsatser på skolans olika styrnivåer samt fungerar som en kommunicerande länk mellan dessa. De menade även att de arbetsinsatser som de som specialpedagoger utför och utformar kan medföra effekter på hur framgångsrikt stödet blir som lärare och elevhälsa utför.

Sammanfattning Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur föräldrar till hemmasittare – enligt egen utsago – upplever att de påverkas av sitt barns hemmasittarproblematik utifrån förväntningar från omgivningen och dem själva. Vidare syftar studien till att undersöka hur föräldrarna utifrån barnets hemmasittarproblematik handskas med problematiken, vardagslivet och sina egna känslor samt hur deras livskvalitet påverkas av barnets hemmasittarproblematik gällande arbete, relationer, välmående och nöjdhet med livet. För att uppnå studiens syfte har kvalitativ metod använts i form av halvstrukturerade livsvärldsintervjuer. Empirin har analyserats med inspiration av analysmetoderna meningskoncentrering och meningstolkning. Slutsatserna av studiens resultat är att alla föräldrar påverkas negativt när det gäller förväntningar från omgivningen och att föräldrarnas egna förväntningar bidrar till att de känner skuld och skam över situationen kring barnets hemmasittarproblematik, samt att de hanterar sitt barns hemmasittarproblematik, vardagen och sina egna känslor genom att tillämpa socialt stöd och olika copingstrategier. Utöver detta har livskvaliteten försämrats hos samtliga föräldrar. Då vi med denna studie lyfter fram föräldrarnas upplevelser, vilket inte tidigare gjorts särskilt ingående, är detta ett viktigt bidrag till forskning på området. Kunskapen kan leda till ökad förståelse för föräldrar till hemmasittare, vilket förhoppningsvis kan hjälpa socialarbetare att utforma adekvata insatser till familjen.

Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur elever med problematisk skolfrånvaro, till vardags så kallade hemmasittare, beskriver den skolgång vilken resulterat till att de valt bort skolan. För att uppnå studiens syfte har kvalitativ metod med halvstrukturerade intervjuer i form av livsberättelser genomförts. Empirin har tolkats med narrativ metod. Slutsatsen av studiens resultat visar att vägen till hemmasittande ser olika ut för varje individ och att det behövs ökad kunskap kring neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, ångesthantering och ett ökat samarbete mellan skola och myndigheter där man sätter den unga i centrum och samverkar kring stödåtgärder. Studien borde ha relevans för skolpersonal, elevhälsa och andra professioner som arbetar med målgruppen och förhoppningen är att undersökningen också kommer att vara viktig för informanterna själva då de själva kommer att få sätta ord på sina tankar, känslor och upplevelser.

Sammanfattning   Problematisk skolfrånvaro framställs i medier som ett växande problem på skolorna, även särskolan uppges ha elever med ogiltig sammanhängande frånvaro. Vid eftersökning av dessa elever framkom att problematiken är ovanlig inom särskolan, vilket väckte ett intresse och en vilja att undersöka och förklara detta. Syftet med denna studie var att undersöka särskolepersonals syn på problematisk skolfrånvaro samt förklaringar till den höga närvaron inom särskolan. Studien baserades på en kvalitativ ansats där kombinerade datainsamlingsmetoder användes, sex semistrukturerade intervjuer samt en fokusgruppintervju med fyra deltagare. Analysen av empirin kategoriserades utifrån frågeställningar och tidigare forskning kring problematisk skolfrånvaro och kopplades sedan till systemteori, i form av Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell, samt ett salutogent synsätt baserat på Antonovskys Kasam, en känsla av sammanhang. Resultatet pekade mot att elever inom särskolan hade en hög känsla av delaktighet och sammanhang, på så vis utgjorde skolan en skyddsfaktor både mot psykisk ohälsa och problematisk skolfrånvaro. En helhetsbild kring individen, via Bronfenbrenners modell, visade att särskolans organisatoriska förutsättningar, personalens förhållningssätt samt skolans individuella anpassningar, skyddade elever från de riskfaktorer de utsattes för som kan orsaka skolfrånvaro.

Detta examensarbete som omfattar 15hp och är en systematisk litteraturstudie. Syftet med denna litteraturstudie var att sammanställa modern, interantionell och nationell forskning kring fenomenet ”hemmasittare”, för att synliggöra faktorer som påverkar individers tendens att avvika från skolan, och försöka utröna verktyg att bemöta denna elevgrupp som är på olika stadier i sin frånvaro genom att besvara frågeställningarna ”Hur kan skolan arbeta förebyggande mot hög skolfrånvaro hos eleverna?” och ”Hur kan elever med hammasittarproblematik hjälpas tillbaka till skolan?”. Resultatet visar betydelsen av att försöka motverka skolfrånvaro, att känna igen tecknen hos en person som har tendenser att bli hemmasittare. Det visar även på betydelsen av skolmiljö och positiva relationser betydelse för elevens trivsel och mående, som även det är har betydelse för om eleven kommer fungera psykiskt i skolan trots ev. brister i anknytning, svårigheter i hemmet, ångestproblematik eller andra faktorer. Resultatet visar även på vikten av ett relationellt perspektiv i bemötandet av återvändare. Utan relation och struktur minskar chansen att individen kommer tillbaka till skolan. Övergripande kommer studien visa att det relationella perspektivet genomsyrar alla systematiska litteraturstudier, därmed bygger analysen på vikten av ett professionellt och flexibelt förhållningssätt. I slutet för jag en diskussion utifrån min kommande kompetens, specialpedagog, för att framhäva vikten av en handledare som blir som en bro mellan skolan som organisation, elevhälsan och till läralaget för att stärka upp banden emellan dessa och därmed möjliggöra en bredare kompetens kring till exempel individer, klasser eller frågeställningar som lärarlaget har kring sin fysiska och psykosociala klassrumsmiljö.

Problematisk skolfrånvaro och dess konsekvenser är ett högaktuellt ämne i skolvärlden. Syftet med föreliggande studie är att öka kunskapen om gymnasielärares beskrivningar av problematisk skolfrånvaro, detta för att möjliggöra för specialpedagoger att fungera som ett viktigt stöd till lärarna i arbetet med elevers frånvaro. Fokus ligger på lärarnas uppfattningar av orsaker till frånvaro och beskrivningar av skolans respektive lärarens eget arbete med problematisk skolfrånvaro. Genom halvstrukturerade intervjuer med totalt åtta gymnasielärare har data samlats in för att sedan bearbetas med hjälp av en tematisk innehållsanalys med induktiv ansats. Tidigare forskning visar att skolan tenderar att härleda frånvarons orsaker till individ- och hem-/familjerelaterade faktorer snarare än skolrelaterade sådana. Forskning visar vidare att en tydlig och strukturerad lärmiljö, goda relationer i skolan, tidiga insatser, samt samarbete mellan skolans olika professioner såväl som mellan skolan och hemmet är viktiga delar i arbetet med frånvaro.  Resultatet i denna studie visar att lärarnas beskrivningar till viss del skiljer sig från tidigare forskning genom att en del av lärarna i studien inte enbart kopplar orsaker till problematisk skolfrånvaro till individ- och hem-/familjerelaterade faktorer, utan även till skolrelaterade faktorer. Resultatet visar också att lärarna lyfter goda relationer som en viktig komponent i arbetet med frånvaro, men att större fokus läggs på skapandet av goda relationer mellan lärare och elever än elever emellan, samt att lärares uppfattning är att rutiner emellanåt brister och/eller inte följs av alla på skolan. I specialpedagogens uppdrag ingår att handleda lärarna i att utveckla undervisningen och lärmiljön i skolan för att främja närvaro. Resultatet i vår studie visar dock att lärarna sällan vänder sig till specialpedagogen i arbetet med problematisk skolfrånvaro, utan snarare till andra professioner i EHT. Här syns ett möjligt, och viktigt, utvecklingsområde.

I vår studie framkommer att skolelever med problematisk skolfrånvaro är ett växande problempå många skolor både i Sverige och internationellt. Detta i sin tur leder till stora konsekvensersett både ur individ- och samhällsperspektiv. Syftet med studien är att sett utifrån enspecialpedagogisk roll belysa komplexiteten kring problematisk skolfrånvaro gällandeförebyggande, främjande och åtgärdande insatser.För att få en bakgrund och förståelse för problemet ges en redogörelse för vad lagstiftningensäger, vad som räknas som problematisk skolfrånvaro, orsaker till skolfrånvaro samt hur manskapar goda förutsättningar genom att främja och förebygga skolnärvaro. Utifrån tidigareforskning fokuseras på flera perspektiv kring problematisk skolfrånvaro samt åtgärder kringelever med problematisk skolfrånvaro.Studiens teoretiska ramverk är den sociokulturella teorin, från vilken begreppen scaffoldingoch proximal utvecklingszon lyfts fram. I den kvalitativa undersökningen intervjuasspecialpedagoger om deras erfarenheter av problematisk skolfrånvaro utifrån frågor sombygger på de centrala begreppen förebyggande, främjande och åtgärdande insatser.I resultatdiskussionen framkommer att specialpedagogerna arbetar förebyggande, främjandeoch åtgärdande genom att samverka med elevhälsans övriga professioner för att främjaskolnärvaro. De beskriver att detta arbete sker på både individ och gruppnivå.Framgångsfaktorer som specialpedagogerna beskriver kring det åtgärdande arbetet motproblematisk skolfrånvaro är samverkan med hemmet samt övriga samhällsaktörer. En centraldel som bidrar till framgång är vikten av goda relationer mellan elev och skolpersonal samtmellan elever. Det framträder en tydlig bild av vikten av elevhälsans roll både sett ur ettelevperspektiv och samverkansperspektiv både med hem och andra samhällsaktörer. Det stårklart att det behövs mer forskning kring problematisk skolfrånvaro. Det finns ett stort behovav mer kunskap hos skolpersonal, elevhälsa och skolledning för att vända trenden så att denproblematiska skolfrånvaro minskar.