Problematisk skolfrånvaro är idag ett växande problem som påverkar både eleven och samhället i stort. I vår sökning efter forskning inom området upptäckte vi att forskning kring återgången till skolan efter problematisk skolfrånvaro är eftersatt. Vi såg det därför som intressant att undersöka detta. Syftet med studien var att undersöka några elevers, vårdnadshavares och skolpersonals syn på orsaker till problematisk skolfrånvaro, samt möjligheter och hinder i arbetet med att främja skolnärvaro. Studien har en kvalitativ ansats där både semistrukturerade intervjuer och enkäter med öppna frågor användes som datainsamlingsmetod. Studiens empiri analyserades utifrån systemteori, genom Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell och ställdes sedan i relation till tidigare forskning. Resultatet visar att det ofta finns flera bakomliggande faktorer till att elever hamnar i problematisk skolfrånvaro och att dessa faktorer behöver beaktas vid återgången till skolan. I det närvarofrämjande arbetet framkommer det både möjligheter och hinder och att dessa faktorer går att härleda till både eleven, familjen, skolan och samhället. Slutsatsen är att problematisk skolfrånvaro är mångfacetterat. I det närvarofrämjande arbetet behöver elevens situation ses ur ett helhetsperspektiv och hänsyn behöver tas till både eleven, familjen, skolan och samhället.

Förväntat kunskapsbidragDetta arbete belyser betydelsen av gymnasieskolans kunskapsuppdrag för de gymnasieelever som av olika anledningar befinner sig i en problematisk skolfrånvaro. Tidigare forskning kring skolfrånvaron och arbetet kring detta visar att skolans kunskapsuppdrag inte har varit i fokus. Arbetet belyser avsaknaden av arbetet kring elever som inte kommer till skolan. Syfte och frågeställningarSyftet med detta examensarbete är att visa på vilka sätt gymnasieskolans kunskapsuppdrag hanteras för gymnasieelever med problematisk skolfrånvaro genom följande frågeställningar:* På vilka sätt upplever fem elever med problematisk skolfrånvaro att skolan har varit behjälplig i deras fortsatta kunskapsutveckling mot kunskapskraven?* Hur ser de två rektorerna på skolan på skolans möjlighet att hjälpa elever med problematisk skolfrånvaro i deras fortsatta kunskapsutveckling mot målen?* På vilka sätt arbetar fyra lärare på skolorna med att fortsätta stötta elever med problematisk skolfrånvaro i deras kunskapsutveckling?TeoriI studien används systemteorin tillsammans med Bronfenbrenners ekologiska utvecklingsmodell för att synliggöra och förklara komplexiteten i situationer med problematisk skolfrånvaro i en gymnasieskola. I arbetet synliggörs även specialpedagogiska perspektiv i form av det kompensatoriska samt det relationella perspektivet.MetodDå syftet var att undersöka elevers och olika professioners tankar angående vilka sätt man hanterar gymnasieskolans kunskapsuppdrag för elever med problematisk skolfrånvaro, valdes en kvalitativ fenomenografisk intervjustudie på en gymnasieskola. Studien bygger på svar från 2 biträdande rektorer, 4 lärare och 6 elever. ResultatResultaten visar att frågan kring gymnasieskolans elevers problematiska frånvaro är komplex. Orsaker och konsekvenser går hand i hand. De vanligaste anledningarna till den problematiska skolfrånvaron är brist på stöd, brist på motivation och brist på relation. Sätten att arbeta med skolans kunskapsuppdrag för elever med problematisk skolfrånvaro skiljer sig inom samma skola. Det sammanlagda resultatet visar att gymnasieskolan brister i sitt kunskapsuppdrag mot elever med problematisk skolfrånvaro. Elever får mycket lite individuell hjälp eller ingen alls. Anledningen till detta är att det saknas riktlinjer kring arbetet med elever som inte kommer till skolan. Elevhälsans team av olika professioner utnyttjas inte till fullo i arbetet kring den problematiska skolfrånvaron. Specialpedagogiska implikationerAnalysen i denna fallstudie visar att den specialpedagogiska kompetensen är viktig i samarbetet med lärare och med skolans organisation. För att främja närvaro och arbeta kring arbetet med skolans kunskapsuppdrag för elever med problematisk skolfrånvaro krävs det didaktiska diskussioner såväl på gruppnivå som på organisationsnivå. Elevhälsans arbete kring svårigheten med skolnärvaron behöver ses över för att eleverna ska få ta del av undervisningen trots att de har en problematisk skolfrånvaro.

Syftet med studien var att undersöka vad skolfrånvaro kan bero på samt vilka faktorer som hade främjat skolnärvaro hos respondenterna som deltagit i föreliggande studie. Studien använde sig av livsberättelse som metod, där fem tidigare hemmasittare i åldern 17-29 år  berättade om sina erfarenheter och upplevelser kring skolfrånvaro samt vad de ansåg hade kunnat hjälpa dem att fullfölja sin utbildning. Resultatet analyserades med stöd av allmän systemteori samt Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell. Resultatet av studien visade att det finns flera orsaker till respondenternas skolfrånvaro. Oftast förvärrades situationen av bristen på samverkan mellan olika aktörer som till exempel: skola, hem och BUP. Samtliga av respondenterna angav ångest och psykisk ohälsa som en bidragande orsak till sin skolfrånvaro. Studien visade också  att det är viktigt med tidiga insatser, samverkan och anpassningar för  att motverka en hög skolfrånvaro. Enligt respondenterna var familjens stöd viktigt för att de skulle närvara och fullfölja utbildningen. Respondenterna lyfte även relationerna mellan lärare och elev som en framgångsfaktor för att främja skolnärvaro.

Syftet med min studie är att genom att studera frånvarostatistik, betygstatistik, nationella prov åk 5 och intervju med elever och skolpersonal försöka hitta ett mönster i orsakerna till skolk samt metoder för att motverka skolk.

Syftet med detta examensarbete är att undersöka svensklärares arbete med hemmasittare. Detta görs genom att söka svara på följande frågeställningar:  Vad fokuserar svensklärare på och vilka avvägningar gör de i arbetet med hemmasittare?  Vilka framgångsfaktorer finns det när man jobbar med hemmasittares kunskaper i svenska? Undersökningens relevans motiveras med den betydelse både svenskämnet och fungerande skolgång har för elevers framtida utveckling. Det är därför intressant att se hur lärare  arbetar med att tillgodose kunskaper hos elever som är hemma större delen av sin skoltid. Metoden är en empirisk kvalitativ undersökning i form av djupintervjuer med fem svensklärare verksamma på mellan- och högstadiet. Intervjuerna analyseras utifrån ett antal teoretiska perspektiv, däribland Bernsteins teori om klassifikation och inramning. Även distansundervisning, bedömning och samtal diskuteras ur ett teoretiskt perspektiv.  Resultatet  av intervjuerna visar att de avvägningarna som svensklärarna gör, när de utformar uppgifter för hemmasittare, är att de väljer bort uppgifter som handlar om samtal och muntliga redovisningar, ofta på bekostnad av en formativ bedömning. Fokus ligger istället på att eleverna ska få grundläggande kunskaper i svenska. De framgångsfaktorer som lärarna uppger är struktur, tydlighet, resurser och flexibilitet. Två av  lärarna i undersökningen har kunnat ge sina elever godkänt betyg i svenska. Det rör sig om tre elever som samtliga går på högstadiet. I två av dessa fall har det  funnits stöttning av assistent eller specialpedagog.

Hemmasittare är ett relativt nytt fenomen som innefattar barn och ungdomar som isolerar sig i hemmet och av olika anledningar inte förmår att gå i skolan. Att vara frånvarande i grundskolan under en längre period kan orsaka konsekvenser för individen. Syftet med studien är att få en förståelse för den tvärprofessionella samverkan mellan skola, barn- och ungdomspsykiatrin och socialtjänsten i arbetet med hemmasittare. Detta genom att beskriva och analysera de yrkesprofessionellas erfarenheter av handlingsutrymme inom ramen för samverkan. Detta är en kvalitativ studie där det empiriska materialet bygger på sju semistrukturerade intervjuer med yrkesprofessionella som kommer i kontakt med hemmasittare. Resultaten visar att de yrkesprofessionellas handlingsutrymme utmanar den tvärprofessionella samverkan. Faktorer som begränsar samverkan är handlingsutrymmets flexibilitet, tidsram, sekretess och otydlig ansvarsfördelning. Resultaten visar även att hemmasittare är ett nytt fenomen som leder till att det ännu inte finns en evidensbaserad metod på hur problematiken ska hanteras vilket är en begränsning. I följd med detta krävs en god kommunikation mellan aktörerna vilket även den visar sig vara bristfällig. Detta leder slutligen till långa väntetider och begränsade anpassade insatser som drabbar dagens hemmasittare. / Homesitters is a relatively new phenomenon that includes children and young people who isolate themselves at home and for various reasons are unable to go to school. The aim of the study is to gain an understanding of the cross-professional cooperation between school, children’s psychiatry, and social services in the work with homesitters. This by describing and analyzing the professionals' experiences of room for action within the framework of cooperation. This is a qualitative study where the empirical material is based on seven semi-structured interviews. The results show that the professionals' room for action challenges the collaboration between the operations. Factors that limit cooperation are the flexibility of the room for action, time frame, confidentiality, and unclear division of responsibilities. The result shows limitations with the fact that homesitters are a new phenomenon which leads to that there is not, yet any worked out template for homesitters to handle. Communication between the actors is required, which the results show today is deficient. Finally, it leads to today's homesitters suffering from long waiting times and limited customized interventions.

Denna studie syftar till att undersöka och analysera hur vårdnadshavare till barn medhemmasittarproblematik upplever samverkan mellan skola, socialtjänst och andra verksammaaktörer som berör ärendet, samt hur vårdnadshavarna upplever verksamheternas ansvar förderas barns problematik. Studiens mål är att förse en ökad förståelse för hur en sådansamverkan kan se ut och upplevs från vårdnadshavarnas perspektiv. För att utföra dennastudie hade vi en kvalitativ ansats och utförde sju semistrukturerade intervjuer medvårdnadshavare till barn med hemmasittarproblematik. Alla var utvalda efter ett målinriktaturval. Den teoretiska ansatsen för uppsatsen är systemteori. Resultatet visar att skola ochsocialtjänsten saknade kunskap och resurser för att hjälpa barn och unga medneuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Studien har visat hur viktig kommunikation mellanbarn, vårdnadshavare och verksamheter är, samt att det finns en brist på samverkan mellanaktörer för att hjälpa hemmasittande barn. Dessutom upplevdes de sakna ansvar för barn medhemmasittarproblematik och vårdnadshavarna önskar fler insatser och mer samverkan. / The purpose of this study was to explore and analyze how guardians of children withproblematic school refusal behavior experienced the collaboration with schools, socialservices and other agencies in matters that concerned their children, as well as the guardian'sexperiences of the organization's responsibility in the matter. The study aims to be able toprovide an increased understanding of what such collaboration looked like and how it wasexperienced from the guardian’s perspective. To accomplish this study we had a qualitativeapproach and conducted seven semi structured interviews with guardians of children withproblematic school refusal behavior, all of which were chosen out of a goal-orientedselection. The chosen implemented theory for this thesis was system theory. The results ofthis study showed that schools and social services were lacking in knowledge and resourcesto help children and youth with neurodevelopmental disorders. Furthermore, they were alsolacking in responsibility for the children with problematic school refusal behavior and theguardians wished for further services with more cooperation. The thesis highlighted theimportance of communication between the child, guardians and organizations, as well as thelack of cooperation between agencies to help children with problematic school refusalbehavior.

The aim of this study was to examine how parents of children who refuse school experience the treatment they received from the school and from social services in regards to their situation, and what they believe that social services can improve in their work with these families. The study was conducted by qualitative phone interviews with six mothers of children with school refusal behavior. The main results show that the mothers were displeased with the help and treatment the school provided, but overall pleased with the help from social services although they also described room for improvements. The respondents also expressed that they had to struggle to receive help and had to make a lot of efforts themselves. Several suggestions for improvements for social services were mentioned, especially that more knowledge about school refusal and neuropsychiatric disabilities is needed in social services, and that collaboration between schools and social services should be improved. / Syftet med studien var att undersöka hur föräldrar med s.k. hemmasittande barn, det vill säga som varit frånvarande från skolan utan synbar orsak i minst tre veckor, upplever skolans och socialtjänstens agerande gentemot dem samt vad de anser att socialtjänsten eventuellt kan förbättra i arbetet med dessa familjer. Telefonintervjuer med sex mödrar till hemmasittare genomfördes. Resultaten visade på ett missnöje med skolans bemötande och hjälp medan man överlag var nöjda med socialtjänstens bemötande och hjälp även om de ansåg att det fanns utrymme för förbättringar. Ett annat starkt tema var att man ofta upplevde att deras barn inte togs på allvar utan föräldrarna fick kämpa för att få hjälp och lägga ner mycket arbete själva. Flera förbättringar för socialtjänstens arbete föreslogs, främst nämndes att mer kunskap om hemmasittare och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar behövs samt att deras samverkan med skolan behöver förbättras.

Syftet med denna studie var att undersöka relationen mellan ogiltig skolfrånvaro och grad av psykologiska, emotionella och sociala resurser. Vi undersökte både hemmasittande ungdomar (N = 13) och normalpopulation (N = 235) i två delstudier med en enkätbaserad tvärsnittsdesign. Resultatet visade att hemmasittande ungdomar upplevde mycket låg grad av psykologiska resurser. Resultaten visade även att graden av ogiltig skolfrånvaro hängde samman med graden av psykologiska resurser. Ogiltig skolfrånvaro hängde även till viss del samman med sociala och emotionella resurser. Ogiltigt skolfrånvarande ungdomar använde sig i lägre grad av adaptiv emotionsreglering och upplevde lägre socialt stöd från lärare. Vidare forskning behövs för att bekräfta resursernas betydelse. / The aim of this study was to examine the relationship between unauthorized absence from school and psychological, emotional and social resources. We examined two samples, one consisting of students with complete school absence (N = 13) and one population based reference group (N = 235), using a questionnaire based cross-sectional research design. Results showed that students with complete school absence experience a very low level of psychological resources. Results also showed that unauthorized absence from school was related to level of psychological resources. Unauthorized absence from school was also partly related to social and emotional resources. Students with unauthorized absence from school used adaptive emotional regulation strategies to a lesser extent, and experienced a lower level of social support from teachers. Further research is required to confirm the relevance of the psychological, emotional, and social resources.

Syftet med studien var att undersöka hur olika aktörer inom det människobehandlande området arbetar med hemmasittande ungdomar. Studiens teoretiska utgångspunkter är KASAM, systemteori och nyinstitutionell organisationsteori. Datainsamlingen skedde genom kvalitativa, strukturerade intervjuer med sex olika aktörer inom det människobehandlande området. Resultatet av denna studie visar att det är skolan som uppmärksammar problemet och att det inom vissa områden arbetas i större utsträckning med målgruppen än på andra, men att det inte finns något generellt övergripande arbetssätt med hemmasittande ungdomar i de aktuella kommunerna. Det framkommer även att samverkansformen SIP – samordnad individuell plan – används framgångsrikt i samtliga kommuner. Att genomföra samverkan beskrivs av de flesta aktörer fungera bra, men att önskat resultat av samverkan inte alltid uppnås. En bra relation mellan elev och lärare samt ett gott samarbete mellan hemmet och skolan är de mest främjande faktorerna för att få en elev tillbaka till skolan. / The aim of the study has been to examine how different actors within human service professionals deal with dropout-students. The theoretical perspectives used are KASAM, general systems theory and neo-institutional organizational theory. The data for this study was collected in a series of qualitative and structured interviews with six participants within various human service professionals. The outcome of this study shows that it is the school that signals if there is a problem and it shows that in some areas this pursues higher focus on target groups but there isn’t an overall way of working with dropout-students in the local authorities that this study contains. It also emerges that the form of collaboration – Coordinated Individual Plan – used successfully in all municipalities. To implement collaboration described by most actors works well, but the desired result of collaboration is not always achieved. A good relationship between student and teachers and a good collaboration between home and school are the most promoting factors to get a student back to school.