AbstractGhannad, Charlotte (2016). Hemmasittare i grundsärskolan, inriktning träningsskola.[Complete School Absenteeism in Training School for Severly Intellactually Challenged Children]. Speciallärarprogrammet utvecklingsstörning, Specialpedagogik, Lärande och samhälle, Malmö Högskola.Skolan har ett ansvar att möta alla elever där de är oavsett om eleven i fråga har en funktionsnedsättning eller inte. Detta innebär att verksamheten ska anpassa miljön och förhållningssättet efter eleven och dennes behov. Samtidigt ansvarar vårdnadshavarna för att deras barn uppfyller skolplikten och deltar i undervisningen. Trots detta finns det elever som inte förmår sig att komma till skolan, trots att de egentligen vill vara på plats. Syftet med detta arbete är att undersöka varför elever med utvecklingsstörning inte kommer till skolan. Frågeställningarna tar upp vilka faktorer vårdnadshavare och speciallärare/specialpedagog anser bidrar till att en elev med utvecklingsstörning blir hemmasittare samt vilka insatser som sätts in från skolans sida. Förhoppningen är att detta arbete kommer att bidra med en ökad kunskap kring denna grupps situation för att hem och skola ska kunna arbeta förebyggande för att förhindra att eleven med utvecklingsstörning blir hemmasittare, men även hur arbetet kan läggas upp om eleven faktiskt slutar att komma till skolan. Studien tar sin utgångspunkt i system- och relationsteorier. Metoden är kvalitativ i form av intervjuer med vårdnadshavare och speciallärare/specialpedagog Studien tar upp två olika fall av elever med utvecklingsstörning som är hemmasittare. Resultatet visar att det är en komplex situation kring en elev som är hemmasittare och att båda fallen har visat tecken på stress/oro inför skolsituationen innan de blev hemmasittare. Vikten av trygga relationer där omgivningen kan läsa av eleven och dennes behov samt att nätverket kring eleven samarbetar är slutsatser som kan dras utifrån resultatet i denna undersökning. Nyckelord: Hemmasittare, Relationer, Träningsskola, Utvecklingsstörning.

Hemmasittare is a new term for children and youths with a history of long term truancy. As the term indicates these youths spend most of their time in their homes. This often results in them being socially alienated and the loss of their earlier social network. The consequences of hemmasittande and social alienation are many and include not only a deficient social network but also psychological and physical problems. Research has shown that many of these problems follow on through into adult life. Earlier research in this area is limited and there is need for more research into preventative measures as well as the psychosocial causes. To carry out the project the qualitative approach has been to conduct five semi structured interviews, three interviews with professionals who work with youths who find themselves in this behavioral situation and two with youths who have been treated for this condition. KASAM and systems theory, including Bronfenbrenner's Ecological systems theory, comprise this thesis' theoretical base. The results show that, both in the youths and professionals interviews, that there is a combination of causes that lead to youths being rooted in their homes rather than attending school. This is corroborated by earlier research. The results also show that the youths experienced their schools efforts at alleviating the problem as being unproductive while being placed in a home for treatment gave results. The professionals experiences show that it is of importance to create a connection between the youth and parents in order to get all parties working in the same direction. Furthermore the professionals consider that in-depth research into each individual case is requisite for deciding upon the correct approach to treating the problem, with a major consideration being that each step in the treatment must be feasible otherwise there is a prominent risk that the treatment will be counterproductive. / Hemmasittare är ett nytt ord för de barn och ungdomar som av någon anledning har en långvarig ogiltig frånvaro från skolan. Precis som ordet syftar är dessa ungdomar en stor del av sin tid i hemmet. Det medför att ungdomen ofta blir socialt isolerad och tappar det kontaktnät som fanns tidigare. Konsekvenserna av hemmasittande och social isolering är många och inkluderar, förutom brister i kontaktnätet, såväl psykiska som fysiska följder. Forskning visar att flera av konsekvenserna även visar sig senare i vuxenlivet. Tidigare forskning på området är begränsad och ett behov av ytterligare forskning på såväl preventiva åtgärder som psykosociala orsaksfaktorer hos ungdomarna finns. Studiens syfte är att studera hemmasittande och social isolering hos ungdomar. För att genomföra syftet har en kvalitativ ansats tagits med fem stycken semi-strukturerade intervjuer. Av dessa fem intervjuer är tre med yrkesverksamma personer som arbetar med denna typ av ungdomar och två med ungdomar som tidigare haft hemmasittandeproblematik och erhållit insatser för detta. KASAM och systemteori, inklusive Bronfenbrenners ekologiska modell, utgör uppsatsens teoretiska utgångspunkter. Uppsatsens resultat visar, både ungdomarnas berättelser och de yrkesverksammas erfarenheter, att det är en kombination av orsaker som gör att ungdomar blir sittande hemma istället för att gå till skolan. Detta bekräftar också tidigare forskning inom området. Resultaten visar också att ungdomarna upplevde deras skolors försök att lösa situationen som verkningslösa men att situationen förbättrats efter att de blivit placerade på behandlingshem. De yrkesverksammas erfarenheter är att det i behandlingsarbetet är viktigt att skapa allians med ungdom och föräldrar och försöka få alla inblandade att dra åt samma håll. Vidare anser de att en noggrann kartläggning av varje enskilt fall är nödvändig för att veta hur man bäst kan arbeta med det specifika fallet. De yrkesverksamma påtalar också vikten av att lägga en behandling på rätt nivå, uppgifterna ska vara utmanande men görbara annars riskerar behandlingen att vara kontraproduktiv.

Syftet med den här studien var att studera och skapa kunskap kring hur man kan arbeta för att hjälpa unga vuxna som hamnat mellan stolarna. Vad gör man med unga människor som hamnat utanför vårt välfärdssystem? De som kallas hemmasittare och saknar kontakt med myndighetsvärlden? Vilka är dom som kommer i kontakt med dem och på vilket sätt jobbar dom för att få dessa människor att åter komma i kontakt med världen utanför hemmet? Vår hypotes var att ökad valkompetens kan bidra till att hjälpa ungdomarna att komma närmare en sysselsättning. Vi har i vår fallstudie genomfört kvalitativa semistrukturerade intervjuer och tagit del av verksamheternas dokument. Intervjuerna har skett med anställda vid verksamheter som i sin vardag kommer i kontakt med hemmasittande ungdomar och aktivt arbetar för att föra dem närmare en sysselsättning. Vi har även intervjuat ungdomar för att få en uppfattning om deras erfarenheter av dessa verksamheter. Resultatet av vår studie visar att verksamheterna arbetar med att öka ungdomarnas valkompetens, men på en mer grundläggande nivå än vad vi inledningsvis trott. Vi konstaterar även att ökad valkompetens är komplext och svårt att mäta.

I Sverige beräknas 20 000 barn ha omfattande ogiltig frånvaro, varav 1700 har en sammanhängande frånvaro om en månad eller längre. Föreliggande studie presenterar en enkätundersökning till föräldrar vars barn har eller har haft hög frånvaro. Resultatet visade att de tre största grupperna av inre faktorer bland barnen var psykisk ohälsa, neuropsykiatrisk funktionsvariation följt av särskild begåvning. Ett större antal riskfaktorer som påverkade barnet korrelerade inte med en högre frånvaro. De barn som hade ökat sin skolnärvaro hade fått stödåtgärder, anpassningar och utbildning mer utifrån sin nivå, samt hade ett stöd av någon personal på skolan. / In Sweden, 20 000 children are affected by extensive unauthorized absenteeism, where 1700 have a consecutive month or more of absence. General factors concerning the immediate relationship between the child and school is studied with a questionnaire among parents with children whom have excessive non-attendance. Results show that the frequencies of children with mental illness, neuropsychiatric disorders and giftedness among absentees was high. A higher number of risk factors influencing a child did not correlate with the rate of absenteeism. Children who had increased their attendance had received interventions, individualized education and support from school personnel.

-A study about identity formation for people who has isolated themselves from the surrounding world. This is a study that focuses on identity formation for individuals who has isolated themselves from the outside world. My aim with the study is to contribute to the knowledge base about identity and identity formation for this specific group of people. The study is based around three main questions about what the individual choice looks like when it comes to isolation,  what the process of identity formation look like from pre to post isolation and finally how the respondents talk about stigmation as a result of the isolation itself and being called a Hemmasittare, witch is a term used by professionals to describe the people who has isolated themself.

The purpose of this study was to examine what approach schools and social services adopt towards students who are absent from middle- and high school under long periods, to examine the distribution of responsibilities between them and to assess the collaboration between the agencies. Semi-structured interviews were conducted with five personnel from school health teams, and one from social services. The theories that were used was systems theory, labelling theory and empowerment. We found that both schools and social services provided counselling opportunities and sought to establish communication between the student and parent(s). However, while part of the schools response was to adjust the schooling plan, social services focused on mapping the individual ’s network and presented alternatives such as temporary foster placement. The cooperation between schools and social services is perceived differently between respondents. We conclude that a working method is needed to facilitate cooperation between schools and social services to ensure efficient deployment of their assistance for students and parents. / Syftet med denna studie var att undersöka vilka insatser som görs från skolans och socialtjänstens sida när det gäller arbetet med hemmasittande elever i årskurs 7-9, samt ansvarsfördelningen dem emellan. Syftet var även att undersöka hur skola och socialtjänst samverkar. Den metod som användes var semistrukturerade intervjuer, fem med personal ur skolans elevhälsoteam och en med socialtjänsten. De teorier som användes var systemteori, stämplingsteori och empowerment. Vi har funnit att skola och socialtjänst erbjuder samtalsstöd och eftersträvar en god kommunikation mellan elev och föräldrar. Från skolans sida var det viktigt att påbörja insatserna tidigt, följa upp all skolfrånvaro och att anpassa skolgången. Socialtjänstens insatser var kartläggning av individens nätverk och orsaker till hemmasittandet, samt erbjuda insatser som exempelvis hemterapeut, kontaktperson och familjehem. Hur skola och socialtjänst samverkar upplevdes olika mellan respondenterna. Vår slutsats var att det behövs en arbetsmetod, där skola och socialtjänst kan samverka och som möjliggör snabba insatser för både elev och föräldrar.

Sammanfattning Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur föräldrar till hemmasittare – enligt egen utsago – upplever att de påverkas av sitt barns hemmasittarproblematik utifrån förväntningar från omgivningen och dem själva. Vidare syftar studien till att undersöka hur föräldrarna utifrån barnets hemmasittarproblematik handskas med problematiken, vardagslivet och sina egna känslor samt hur deras livskvalitet påverkas av barnets hemmasittarproblematik gällande arbete, relationer, välmående och nöjdhet med livet. För att uppnå studiens syfte har kvalitativ metod använts i form av halvstrukturerade livsvärldsintervjuer. Empirin har analyserats med inspiration av analysmetoderna meningskoncentrering och meningstolkning. Slutsatserna av studiens resultat är att alla föräldrar påverkas negativt när det gäller förväntningar från omgivningen och att föräldrarnas egna förväntningar bidrar till att de känner skuld och skam över situationen kring barnets hemmasittarproblematik, samt att de hanterar sitt barns hemmasittarproblematik, vardagen och sina egna känslor genom att tillämpa socialt stöd och olika copingstrategier. Utöver detta har livskvaliteten försämrats hos samtliga föräldrar. Då vi med denna studie lyfter fram föräldrarnas upplevelser, vilket inte tidigare gjorts särskilt ingående, är detta ett viktigt bidrag till forskning på området. Kunskapen kan leda till ökad förståelse för föräldrar till hemmasittare, vilket förhoppningsvis kan hjälpa socialarbetare att utforma adekvata insatser till familjen.

Skolfrånvaron ökar och elever går ut med ofullständiga betyg vilket ökar risken att hamna i utanförskap. Syftet med denna småskaliga studie är att belysa hur 18 specialpedagoger och 4 speciallärare – verksamma inom förskola till högstadium på olika orter i Mellansverige – ser på problematisk skolfrånvaro och dess bakomliggande orsaker, om det är möjlighet att tidigt identifiera tecken som kan leda till senare skolfrånvaro samt lyfta likheter, skillnader och upplevda samband mellan läs- och skrivsvårigheter och problematisk skolfrånvaro. Frågorna besvaras genom en kvalitativ forskningsansats där inspiration hämtats från en fenomenologisk metodansats. Som datainsamlingsmetod valdes semistrukturerade intervjuer och resultatet analyserades utifrån systemteori. I analysen framkommer vikten av tidig upptäckt och insats, föräldrars påverkan, livssituationens påverkan, upplevda samband mellan läs- och skrivsvårigheter och problematisk skolfrånvaro samt vikten av stöd och känsla av meningsfullhet. Resultatet visar att det troligen är möjligt att tidigt identifiera tecken hos barn som riskerar att bli hemmasittare, att föräldrar kan ha påverkan på skolfrånvaro och att det kan finnas ett samband mellan läs- och skrivsvårigheter och skolfrånvaro. Det upplevs betydelsefullt att elever får gott stöd, har goda relationer samt känner en meningsfullhet. En implikation är att tidiga upptäcker och insatser förefaller minska risken för problematisk skolfrånvaro.

I Sverige har vi skolplikt, trots detta är det 2000 barn och ungdomar som har sammanhängande ogiltig frånvaro. Dessa elever kallas för hemmasittare. Syftet med vår studie är att undersöka om och hur samverkan i skola, socialtjänst och BUP ser ut kring arbetet med hemmasittare samt hur de yrkesverksamma beskriver problemet hemmasittare. Vi har använt oss av en kvalitativ intervju-studie. Informanterna i studien bestod av lärare, skolkurator, rektor, social-sekreterare, kuratorer från BUP samt ett samverkansteam. För att få en djupare förståelse för fenomenet hemmasittare samt samverkan kring dessa elever analyserades empirin med hjälp av Danermarks samverkansteori och Paynes systemteori. Studien visar att samverkan finns, dock i varierande grad och kvalité. Resultatet visar även att om samverkan ska fungera krävs det tydliga ramar för hur den ska se ut och slutligen visar studien att vem man möter i skola, socialtjänst och BUP påverkar hur samverkan ser ut. / In Sweden we have compulsory school attendance, still there are 2000 children and young adolescents who have coherent absence. The aim of our study is to research if and how the collaboration between school, social services and health care professional works and how the professionals describe the problem with school refusal behaviour. We have used qualitative semi structured interviews as our method and interviewed teachers, school counsellor, principal, counsellors within health care and an collaboration team. To analyse our material we used Danermarks collaboration theory and Paynes system theory. Our study shows that collaboration exist although in varying degrees and quality. The study also shows that for collaboration to be successful there need to be a clear framework on how the collaboration should take place and look like, finally the study shows that who you meet in school, social service and health care influence how the collaboration works.Keywords: Collaboration, school, school attendance, school refusal behaviour, social service, youth health care.

Denna studie syftade till att undersöka skolkuratorers erfarenheter av arbetet med hemmasittande högstadieungdomar, där fokus låg på deras beskrivning av målgruppen, deras nuvarande arbete med målgruppen samt hur de upplevde att arbetet fungerar. Den insamlade data analyserades mot systemteori. Datainsamlingen gjordes genom sju semi-strukturerade intervjuer med skolkuratorer och analyserades sedan i en tematisk analys. Resultatet visade att hemmasittande ungdomar är en grupp som är väldigt spridd vad gäller både definition och orsaksbild. Dagens arbete med hemmasittare genomfördes på flera nivåer och handlade främst om anpassningar. Det nuvarande arbetet visade på positiva effekter, men det fanns områden som hade utvecklingspotential. Dessa områden handlade främst om att skolans psykosociala miljö behövde förbättras, samtidigt som man behövde bemöta eleverna tidigare och mer omfattande.