<p>Syftet med denna uppföljning var att ta reda på vilka upplevelser som några tidigare deltagare har av ROS-projektet i Malung (ROS är en förkortning av FAROS), ett samarbetsprojekt mellan Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Vi ville se om den hjälp deltagarna fått har påverkat hur deras liv ser ut idag, en tid efter projektet. Det finns många arbetslösa som är sjukskrivna och kan behöva extra hjälp för att komma vidare. För att förhindra att individerna ”faller mellan stolarna” finns idag många olika samverkansprojekt, med olika samhällsaktörer inblandade. I de allra flesta fall står Arbetsförmedling och Försäkringskassa som huvudaktörer.</p><p>En kvalitativ metod har använts i form av en intervjustudie med sju individer som varit deltagare i ROS. Resultatet som vi fått fram pekar på att ett samverkansprojekt som detta är av stor betydelse för individerna. Det har gjort att deltagarna fått ett bättre självförtroende och lett till att de vågat pröva nya vägar för att komma ut i arbete igen.</p>

Syftet med denna uppföljning var att ta reda på vilka upplevelser som några tidigare deltagare har av ROS-projektet i Malung (ROS är en förkortning av FAROS), ett samarbetsprojekt mellan Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Vi ville se om den hjälp deltagarna fått har påverkat hur deras liv ser ut idag, en tid efter projektet. Det finns många arbetslösa som är sjukskrivna och kan behöva extra hjälp för att komma vidare. För att förhindra att individerna ”faller mellan stolarna” finns idag många olika samverkansprojekt, med olika samhällsaktörer inblandade. I de allra flesta fall står Arbetsförmedling och Försäkringskassa som huvudaktörer. En kvalitativ metod har använts i form av en intervjustudie med sju individer som varit deltagare i ROS. Resultatet som vi fått fram pekar på att ett samverkansprojekt som detta är av stor betydelse för individerna. Det har gjort att deltagarna fått ett bättre självförtroende och lett till att de vågat pröva nya vägar för att komma ut i arbete igen.

Syftet med den här studien var att studera och skapa kunskap kring hur man kan arbeta för att hjälpa unga vuxna som hamnat mellan stolarna. Vad gör man med unga människor som hamnat utanför vårt välfärdssystem? De som kallas hemmasittare och saknar kontakt med myndighetsvärlden? Vilka är dom som kommer i kontakt med dem och på vilket sätt jobbar dom för att få dessa människor att åter komma i kontakt med världen utanför hemmet? Vår hypotes var att ökad valkompetens kan bidra till att hjälpa ungdomarna att komma närmare en sysselsättning. Vi har i vår fallstudie genomfört kvalitativa semistrukturerade intervjuer och tagit del av verksamheternas dokument. Intervjuerna har skett med anställda vid verksamheter som i sin vardag kommer i kontakt med hemmasittande ungdomar och aktivt arbetar för att föra dem närmare en sysselsättning. Vi har även intervjuat ungdomar för att få en uppfattning om deras erfarenheter av dessa verksamheter. Resultatet av vår studie visar att verksamheterna arbetar med att öka ungdomarnas valkompetens, men på en mer grundläggande nivå än vad vi inledningsvis trott. Vi konstaterar även att ökad valkompetens är komplext och svårt att mäta.

Under de senaste fem åren har tilltagande intresse i svenska kommuner riktats mot arbete med sociala investeringar. För att utveckla förebyggande lösningar på sociala problem samarbetar olika aktörer i samverkansprojekt där expertkunnande nyttjas över organisatoriska gränser. På så vis utgör projekten värdefulla forum för såväl kunskapsöverföring mellan projektmedlemmar som utveckling av ny kunskap. Tidigare forskning visar emellertid att samverkansprojektens temporära natur innebär att kortsiktiga resultat sätts i fokus snarare än lärande utvärdering och kunskapsöverföring. Därtill har forskning påvisat att projektformen försvårar hantering och överföring av vunna erfarenheter och kunskaper vid upplösning av projekt, varför adekvata mekanismer för att hantera problemet betonats. Kunskapsöverföring i samband med projektorganisering har dock tidigare främst studerats i privata företag samtidigt som forskning om sociala investeringar och projektorganisering i offentlig sektor är begränsad. Föreliggande studie riktar därför intresse mot sociala investeringsfonders samverkansprojekt som kunskapsgenererande system i syfte att bidra med förståelse för hur organisatorisk kunskap kan hanteras för att stödja kunskapsöverföring inom och mellan samverkansprojekt. Med hänsyn till syftet anläggs en kvalitativ ansats och data har genererats via fallstudier av Norrköpings sociala investeringsfond samt två samverkansprojekt som bedrivs inom ramen för fonden. Dokumentstudier och intervjuer har i samspel med tidigare forskning beträffande organisatoriskt lärande, projektorganisering samt institutionell teori bidragit till studiens resultat. För att hantera och överföra kunskap inom och mellan samverkansprojekt i kommuner bidrar studien med förståelse för vikten av kontextanpassning av mekanismer för kunskapsöverföring efter kunskapsanspråk, institutionella arrangemang och avsatta resurser. I studien konstateras att olika grader av explicita mekanismer utgör ett system där mekanismer kompletterar varandra för att kunskap ska kunna överföras från individnivå till interorganisatorisk nivå. Resultaten visar även att ett starkt beroendeförhållande föreligger mellan enskilda projekt och aktiva ägare. Här framhåller vi vikten av projektöverskridande ägare etablerade på permanent basis som har möjlighet att hantera och överföra kunskap mellan enskilda projekt över tid och rum. Studien visar att ägarnas uppgift att tillgodose att projekt redan innan de initieras besitter tillräckliga kunskaper och förutsättningar för att kunna samverka är avgörande för att säkerställa ett kvalitetssäkrat arbete. På så sätt minskas risken med att fel återupprepas och fokus kan istället sättas på projektens huvudsakliga syfte, det vill säga social innovation.

”Det är svårt, men forskning är ju svårt” är en kvalitativ intervjustudie som handlar om samverkansforskning på studie- och yrkesvägledningens område. Studiens syfte är att undersöka förutsättningarna för en god samverkan i olika samverkansprojekt inom studie- och yrkesvägledning. Med god samverkan menas ett utbyte som resulterar i forskningsresultat av både teoretisk och praktisk nytta. Intervjuerna analyseras med hjälp av ”teorin om två kulturer” som identifierar olika grader av kommunikation och hur akademi och praktik har skilda målsättningar. Resultaten visar på att samverkansforskningen resulterar i forskning som både vetenskapssamhälle och skolpersonal får användning för. Dock kvarstår en arbetsdelning som minskar andelen dialoger (i form av gemensamt handlande) och deltagarna använder sig istället mer av samtal och diskussioner under forskningsprocessen. Forskningsresultaten publiceras på skilda sätt genom att det författas både akademisk text och populärvetenskaplig text. Det visar på att uppdelningen av akademi och praktik på vissa sätt förstärks.

Landstingsservice, fastighetsförvaltare inom Landstinget i Uppsala län, genomför i samverkan med flera intressenter och experter ett projekt där målet är att ta fram ett gestaltningsprogram för Akademiska sjukhuset. Sjukhuset står inför mångåriga ombyggnationer och för att stärka områdets kvaliteter ur flera aspekter anser man att ett övergripande gestaltningsprogram är ett måste. Vårt syfte har varit att studera detta samverkansprojekt och analysera hur planer och processer kan översättas till praxis. Studien har genomförts genom intervjuer med personer inom, eller i relation till, projektet. Dessa intervjuer har varit explorativa och kartläggande, där vi arbetat utifrån tre teman: det första handlar om projektets förutsättningar och bakgrund, det andra handlar omframtagandet av gestaltningsprogrammet och hur det färdiga programmet ser ut, medan det sista temat redogör för hur programmet är tänkt att omsättas och översättas in i verksamheten. Med stöd av teorier om organisationsutveckling, reformering och översättning försöker vi sedan se hur detta samverkansprojekt och gestaltningsprogram har förändrat och kan komma att förändra hur Landstingsservice arbetar. Resultatet visar vilka åtgärder man genomför för att gestaltningsprogrammet ska bli verklighet, bland annat i form av utbildningar för interna och externa projektledare, upphandlandet av en gestaltningsansvarig för hela landstinget och att programmet görs till ett styrande dokument - till vilket det hänvisas i alla andra styrande dokument och i landstingets projekthandbok. Vidare visar resultatet att själva processen med att samverka kring ett gestaltningsprogram varit lika viktig som programmet i sig. Här har det skett utbyte av erfarenheter och kunskaper, och här har förankring skett på högre nivå inom flera av de samverkande organisationerna. Det har också borgat för en fortsatt samverkan, inte minst mellan Landstinget i Uppsala län och Uppsala kommun. Sammantaget tyder detta på att organisationen genom samverkansprojektet och gestaltningsprogrammet påbörjat en reformering, vilken redan nu resulterat i att gestaltning blivit en viktigare del i arbetet.

Organizational culture is a phenomenon that characterizes many organizations. The culture reflects the norms, values, and language that organizations use. This information is compiled by the members and passed on in the case of new employment. Projects are the modern way of working in organizations in contemporary society. It is an effective and competence-developing method. By gathering professions from different organizations during an appointed period of time, leads to different professional organizations collaborating with each other. Cultural differences can then emerge, the question is whether a common culture is formed among the participating organizations and if so, how does the cultural aspect affect the collaborative work between authorities? The study is based on six qualitative semi-structured interviews and an evaluation made by The Iceland Project. The collected material has been analysed using a qualitative content analysis. The result is twofold. In some perspectives, the authorities have created a common culture, however aspects have also been discovered that indicate that they cannot adopt a common culture. The impact of the organizational culture on the collaborative work in the project has been considerably small. There have been situations where the organizations have had different cultures that created various cultural clashes, but it has never been an obstacle. Good communication has solved substantial parts of issues that have emerged during the process. The project has created a willingness in the involved authorities to continue to collaborate with each other, as collaboration is of great importance to society.

Vi studerar ett samverkansprojekt som kännetecknas av hög personalomsättning. Vi undersöker hur medarbetare som valt att lämna samverkansprojektet upplevde sin psykosociala arbetsmiljö i samverkansprojektet. Dessutom undersöker vi utifrån medarbetares upplevelser av den psykosociala arbetsmiljön, vad som fick dem att lämna samverkansprojektet. Med psykosocial arbetsmiljö i denna studie avses administration, projektledare och roller. Vi gjorde en kvalitativ studie där semistrukturerarde intervjuer användes som forskningsmetod samt tillämpades induktiv ansats. Teoretiska utgångspunkter som tillämpades var: psykosocial arbetsmiljö, ledarstilar, roller,arbetstillfredsställelse, motivation och förväntan. Studien visar att administrationen tog tid av intervjupersonernas arbete och för två intervjupersoner ledde administrationen till stress. Fyra intervjupersoner valde att lämna samverkansprojektet på grund av missnöjdhet med projektledaren, medan en av dessa gjorde det även för att hen hade en förväntad nytta av framtida arbete. Tre intervjupersoner lämnade samverkansprojektet eftersom de var missnöjda med rollen, och en av dessa gjorde det även för att hen var missnöjd med administrationen. Två av dessa tre intervjupersoner slutade även för att de hade ingen förväntad nytta av sitt nuvarande arbete. Enintervjuperson lämnade samverkansprojektet för att hen var trött på sin roll samt att det fanns en förväntad nytta av framtida arbete. / We study a collaborative project that is characterised with high employee turnover. We are examining how employees that had chosen to leave the collaborative project are experiencing their psychosocial work environment. Furthermore, we explore on the basis of the employees experiences of their psychosocial work environment, what made them leave the collaborative project. With psychosocial work environment in this study it is referred to as administration, projectleader and roles. We conducted a qualitative study where semistructured interviews was used as research method and inductive approach was applied. Theoretical starting points that were used was: psychosocial work environment, leadership styles, roles, job satisfaction, motivation and expectancy. The study shows that administration took time from the interviewpersons work and fortwo interviewpersons the administration led to stress. Four interviewpersons had chosen to leave the collaborative project because of their dissatisfaction with their projectleader, and one of them also because of an expected benefit from a future job. Three interviewpersons had chosen to leave the collaborative project because they were dissatisfied with their role, and one of them did it also because the interviewperson was dissatisfied with the administration. Two out of these three interviewpersons also quit because they had no expected benefit from their current jobs. One interviewperson left the collaborative project because this person was tired of the role and had an expected benefit from a future job.

I Varbergs kommun startade ett samverkansprojekt inom vägledning i mitten på 90-talet. Projektet fick namnet VY, Varbergs Yrkesvägledare och var ett samarbete mellan Arbetsförmedlingen i Varberg och kommunens studie- och yrkesvägledare. Meningen med min studie är att undersöka framväxten av Varbergs Yrkesvägledare (VY). Vad var orsaken till att VY skapades är frågeställningen som jag kommer att arbeta efter. Jag kommer att undersöka om det fanns några fördelar med projektet och vad som hände på vägen.Under 1990-talet etablerades vägledningscenter på olika platser runt om i landet. Detta skedde också i Varberg där man redan 1994 hade tankar om att förändra kommunens vägledningsinsatser. På flera håll upplevdes att det fanns behov av en förändring inom vägledningen. Behov fanns i de olika organisationerna att utveckla verksamheten och kunnandet. Detta gjorde att man sökte sig till varandra för att kunna byta erfarenheter. I kommunen arbetade studie- och yrkesvägledarna var och en för sig och hade mycket lite fortbildning och kontakt med arbetsliv. På Arbetsförmedlingen klarade man inte riktigt kravet att hålla igång studieinformationen. Vägledningen skulle gå från att bara omfatta vissa grupper till att omfatta alla människor i olika skeden i livet.Genom att intervjua nyckelpersoner som varit med från projektets start ville jag få en bild av hur projektet växt fram och vilka faktorer som påverkat. En frågeguide med öppna frågor användes vid intervjuerna. Det fanns utrymme för de intervjuade att tala fritt och komma in på andra spår.Resultatet visar att tanken om ett samarbete har uppstått på flera olika håll under 1990-talet. Både vägledarna inom kommunen och Arbetsförmedlingen kände ett behov av att samordna vägledningsinsatserna. Det fanns också en önskan att lära av varandra. Den önskan som kom från båda håll underlättade nätverkandet. Min slutsats är att det är fruktbart med nätverk men att man måste veta vad man vill ha ut av det. Om nätverket ska vara till för kunskapsutbyte eller för informationsutbyte har stor betydelse för hur det ska utformas.

<p> </p><p>Detta är en kvalitativ studie med en utvärderande ansats av samverkansprojektet läkemedelsassisterad underhållsbehandling i Hudiksvalls kommun (LMAB). Ett samverkansprojekt mellan socialtjänsten och psykiatrin som har som mål att hjälpa människor med långvarigt missbruk av opiumrelaterade<strong> </strong>droger. Studien är inte en traditionell utredning där effekter och resultat mäts, utan tanken är att försöka förstå samverkan i kontexten av en interorganisatorisk process. Genom att få bättre kunskap och förståelse för fenomenet samverkan som sådant kan förhoppningsvis mera generella lärdomar dras av projektet.</p><p>Syftet med studien är att undersöka hur den faktiska samverkan mellan deltagarna i LMAB-projektet fungerar. Deltagarna eller aktörerna är en projektledare och en socialsekreterare på socialtjänsten, överläkaren och personal på psykiatrin samt klienter som är med i programmet. Jag kommer även att innefatta omvärlden i studien. En omvärld som bland annat inkluderar några politiker i kommunen och en röst från en ideell organisation i samhället. Utifrån syftet kommer frågeställningarna i studien att, genom tematiserade semistrukturerade intervjuer och en fokusgruppsintervju, undersöka hur deltagarna upplever samverkan när det handlar om lagar och regelverk, synsätt, kunskapstraditioner samt hur omvärlden upplever och påverkar samverkansprojektet. Det teoretiska angreppssättet i studien är den nyinstitutionella organisationsteorin som ger begreppet samverkan en teoretisk grundram genom att beskriva, ange orsaker och förklaringar till hur vi kan analysera och förstå de olika mekanismer som kan generera problem i samverkansprojekt där ett antal olika aktörer från skilda människovårdande organisationer och omvärlden är inblandade.</p><p>Ett av de övergripande målen för LMAB-projektet är att genom samverkan mellan psykiatrin och socialtjänsten implementera <em>läkemedelsassisterad underhållsbehandling vid långvarigt opiumrelaterat narkotikamissbruk</em> (LAB) i kommunens reguljära verksamhet. (LMAB är projektnamnet för LAB i Hudiksvall). Sett till detta mål har projektet nått målet genom att LAB samordnats och blivit en del av beroendecenters verksamhet i lokalerna på Käppuddsgatan 4b i Hudiksvall samt att den konkreta läkemedelsbehandlingen sker på psykiatriska avdelningen tio på sjukhuset. Det finns en klar och tydlig projektledning genom en engagerad projektledare och mycket intresserade övriga deltagare. Att det mellan deltagarna finns en rak och öppen kommunikation är också en gynnande förutsättning för fortsatt framgång för projektet.</p><p>Analysen och resultatet visar att det som generellt gäller för de flesta samverkansprojekt även gäller för LMAB-projektet. Även om samverkan fungerar bra finns det problem under ytan och plats för förbättringar. Några hämmande faktorer för samverkan visade sig vara skillnader bland deltagarna i synsätt, olika regelverk, skillnad i ansvar och beslutsmandat jämte olika kunskapstraditioner. Andra hämmande faktorer var att klienterna ansåg att de psykosociala åtgärderna inte fungerar fullt ut och att omvärldens negativa syn på projektet kan påverka samverkan negativt och i förlängningen klienters fortsatta överlevnad.</p>