Under de senaste fem åren har tilltagande intresse i svenska kommuner riktats mot arbete med sociala investeringar. För att utveckla förebyggande lösningar på sociala problem samarbetar olika aktörer i samverkansprojekt där expertkunnande nyttjas över organisatoriska gränser. På så vis utgör projekten värdefulla forum för såväl kunskapsöverföring mellan projektmedlemmar som utveckling av ny kunskap. Tidigare forskning visar emellertid att samverkansprojektens temporära natur innebär att kortsiktiga resultat sätts i fokus snarare än lärande utvärdering och kunskapsöverföring. Därtill har forskning påvisat att projektformen försvårar hantering och överföring av vunna erfarenheter och kunskaper vid upplösning av projekt, varför adekvata mekanismer för att hantera problemet betonats. Kunskapsöverföring i samband med projektorganisering har dock tidigare främst studerats i privata företag samtidigt som forskning om sociala investeringar och projektorganisering i offentlig sektor är begränsad. Föreliggande studie riktar därför intresse mot sociala investeringsfonders samverkansprojekt som kunskapsgenererande system i syfte att bidra med förståelse för hur organisatorisk kunskap kan hanteras för att stödja kunskapsöverföring inom och mellan samverkansprojekt. Med hänsyn till syftet anläggs en kvalitativ ansats och data har genererats via fallstudier av Norrköpings sociala investeringsfond samt två samverkansprojekt som bedrivs inom ramen för fonden. Dokumentstudier och intervjuer har i samspel med tidigare forskning beträffande organisatoriskt lärande, projektorganisering samt institutionell teori bidragit till studiens resultat. För att hantera och överföra kunskap inom och mellan samverkansprojekt i kommuner bidrar studien med förståelse för vikten av kontextanpassning av mekanismer för kunskapsöverföring efter kunskapsanspråk, institutionella arrangemang och avsatta resurser. I studien konstateras att olika grader av explicita mekanismer utgör ett system där mekanismer kompletterar varandra för att kunskap ska kunna överföras från individnivå till interorganisatorisk nivå. Resultaten visar även att ett starkt beroendeförhållande föreligger mellan enskilda projekt och aktiva ägare. Här framhåller vi vikten av projektöverskridande ägare etablerade på permanent basis som har möjlighet att hantera och överföra kunskap mellan enskilda projekt över tid och rum. Studien visar att ägarnas uppgift att tillgodose att projekt redan innan de initieras besitter tillräckliga kunskaper och förutsättningar för att kunna samverka är avgörande för att säkerställa ett kvalitetssäkrat arbete. På så sätt minskas risken med att fel återupprepas och fokus kan istället sättas på projektens huvudsakliga syfte, det vill säga social innovation.

No description available.

The work with sustainability has mostly focused on the environmental and economic aspects, while the social dimension has been neglected. There is no definitive definition of what social sustainability work entails and there is a lack of financial measurement tools to assess social investments. The purpose of the essay is to report on the measurement challenge when investing in social sustainability. To achieve this, real estate actors have been interviewed, the people have shared the organization's social sustainability work and its view on measurement challenges. In total, seven operators have been interviewed who have a very varied property portfolio and ownership structure. A recurring measurement tool that the majority of the interviewed real estate operators use is survey measuring tool. These measurement tools can only measure the customer's individual experience and cannot directly demonstrate financial profitability of the investment. The essay has found a variation in terms of existing measurement tools but has also managed to identify challenges in these, such as the lack of comparability, subjective assessments, and misleading values. Financial profitability can arise in many ways from an investment in social sustainability. A common way is through cost savings or an increased willingness to pay in the form of increased market value and attractiveness. The essay has shown that a well-thought-out management can in many ways create large cost savings but also function as preventive measures that contribute to social sustainability, which in turn can generate indirect financial profitability. / Hållbarhet har under de senaste decennierna fått en allt större inverkan på fastighetsbranschen. Arbetet med hållbarhet har till största del fokuserat på de miljömässiga och ekonomiska aspekterna medan den sociala dimensionen har försummats. Det finns ingen entydig definition av vad det sociala hållbarhetsarbetet innebär och det råder brist på ekonomiska mätverktyg för att bedöma sociala investeringar. Uppsatsens syfte är att redogöra för mätningsutmaning vid investering i social hållbarhet.För att uppnå detta har fastighetsaktörer intervjuats, personerna har delat med sig av organisationens sociala hållbarhetsarbete och dess syn på mätningsutmaningar. Sammanlagt har sju stycken aktörer intervjuats som har en väldigt varierande fastighetsportfölj och ägarstruktur. Ett återkommande mätverktyg som majoriteten av de intervjuade fastighetaktörerna nyttjar är enkätbaserat mätverktyg. Dessa mätverktyg kan endast mäta kundens individuella upplevelse och kan inte direkt påvisa ekonomisk lönsamhet i investeringen. Uppsatsen har funnit en variation vad gäller befintliga mätverktyg men har även lyckats identifiera utmaningar i dessa, såsom bristen på jämförelsebarhet, subjektiva bedömningar och missvisande värden. Ekonomisk lönsamhet kan uppkomma på många sätt ur en investering i social hållbarhet. Ett vanligt sätt är genom kostnadsbesparingar eller en ökad betalningsvilja i form av ökat marknadsvärde och attraktivitet. Uppsatsen har påvisat att en genomtänkt förvaltning kan i många led skapa stora kostnadsbesparingar men även fungera som förebyggande insatser som bidrar till den sociala hållbarheten, som i sin tur kan generera indirekt ekonomisk lönsamhet.

Uppsatsen handlar om hur välfärdsstaten förändrats sedan slutet av nittiotalet. Arbetet fokuserar på frågor om arbetsmarknad, arbetslöshet och arbets- marknadspolitik men även på hur sociala investeringar kan förstås som ett nytt sätt att se på sociala insatser. Det teoretiska ramverket utgörs av Jürgen Habermas arbeten om det senkapitalistiska samhällets framväxt, välfärdsstatens förutsättningar och begreppen legitimitet och legitimitetskriser. Uppsatsens syfte är att visa hur man med hjälp av Habermas teorier om det senkapitalistiska samhällets utveckling, legitimitet och legitimitetskriser kan förstå en välfärdsstat under press och framväxten av en aktiveringspolitik. Som en del av detta undersöks i arbetet sociala investeringar som ett socialt fenomen. Arbetet är en litteraturstudie med en teoretisk inriktning och inspiration har tagits från ett kritiskt, undersökande arbetssätt. Den viktigaste slutsatsen är att sociala investeringar kan förstås som en legitimerande insats och som en reaktion för att hantera minskad tilltro till välfärdsstaten.

Social Investments (SI) have become a significant policy tool during the 2010s for developing and implementing social policy. This study explores how the SI framework, based on social innovation, evidence-based policy and practice, and impact evaluation, affects professionals when it is implemented and evaluated.  The empirical material of the study was based on semi-structured interviews with professionals operating in the City of Stockholm. The author applied practical philosophy, relational sociology, and evaluation theory to answer four phronetic social science research questions focusing on phronesis (practical wisdom). SI comes with constitutive effects that affect the praxis of professionals. It is accompanied by different logics that can both enable or restrict common understanding between economists or social advocates, these differ between professional groups. It creates new content to strive for to create measurable outcomes, which can often lead to conflicts of power. Whether it is delivering outcomes within a certain set of time, or following evidence-based policy and practice, different chains of accountability put a lot of pressure to not do wrong, rather than do right.   The design and implementation of the SI fund in the City of Stockholm have had problems that need addressing. Thus, this study concludes with a warning that any attempts to fix these problems must refrain to create an evaluation machine that risks alienating professionals’ relationship with their work.