Introduktion Granulomatös polyangit (Wegener) (GPA (WG)) är en allvarlig sjukdom som orsakar inflammation på insidan av kroppens små blodkärl. Behandling utgörs av höga doser kortison samt cyklofosfamid. När sjukdomen är under kontroll ersätts cyklofosfamid av andra, mildare läkemedel. Benägenhet för återfall och med det ökad risk för allvarliga biverkningar av cyklofosfamid gör att behovet av säkrare behandlingsalternativ är stort. Syfte Syftet med denna studie var att utvärdera det biologiska läkemedlet rituximab med avseende på indikation för behandling, effekt och säkerhet vid underhållsbehandling av patienter med återkommande GPA (WG).   Material och metoder Retrospektiv insamling av journaldata. Patienter diagnosticerade med GPA (WG) enligt vedertagna kriterier, vårdade på reumatologiska kliniken vid Akademiska sjukhuset, som fått minst en infusion rituximab inkluderades och följdes till och med 2011-11-30. Resultat Elva patienter inkluderades varav sex var kvinnor. För tio av patienterna var behandlingsindikationen terapivikt med tidigare behandling. Medianåldern vid diagnos var 46 år och uppföljningstiden i genomsnitt 28 månader. Patienterna hade haft i genomsnitt tre återfall innan rituximab och antal olika läkemedel i genomsnitt drygt fem. Nio patienter har fått minst tre kurer rituximab och alla har svarat på behandlingen varav sju inte har några symptom från sin GPA (WG). Ur säkerhetssynpunkt var rituximab vältolererat med drygt fyra oönskade händelser per patient och år. Konklusion Resultaten av denna studie indikerar att rituximab kan fungera som underhållsbehandling vid GPA (WG) med benägenhet för återfall. Resultaten begränsas av att rituximabs effekt i förhållande till konventionell underhållsbehandling inte har studerats. Inte heller har potentiella risker vid långtidsexponering kunnat utvärderas.

<p>Det tunga missbruket har ökat kraftigt de senaste årtiondena och i takt med det har även andelen opiatmissbrukare vuxit. Denna grupp är svår att behandla och det finns ingen enhetlig uppfattning om vilken metod som är den mest effektiva.</p><p>Syftet med den här uppsatsen har varit att undersöka om underhållsbehandling med temgesic leder till förändring i opiatmissbrukares livssituation. Frågeställningarna berörde missbruksmönster, socialt liv, självbild, psykiskt/fysiskt mående samt framtidstro.</p><p>Vi använde oss av en kvalitativ metod med tolkande ansats. Det empiriska materialet samlades in genom intervjuer med klienter och behandlingspersonal som var inskriva eller arbetade i en specifik verksamhet vars behandling inte följde några strikta ramar, utan var anpassad efter klienternas förutsättningar. Datamaterialet från intervjuerna tolkades sedan och delades in i kategorier. För att uppnå en djupare förståelse för det tolkade materialet tog vi hjälp av symbolisk interaktionism och stämplingsteorin. Studien visade att denna typ av underhållsbehandling leder till minskat missbruk, ett mer positivt nätverk, ljusare framtidstro och förändringar i psykiskt/fysiskt mående.</p>

Det tunga missbruket har ökat kraftigt de senaste årtiondena och i takt med det har även andelen opiatmissbrukare vuxit. Denna grupp är svår att behandla och det finns ingen enhetlig uppfattning om vilken metod som är den mest effektiva. Syftet med den här uppsatsen har varit att undersöka om underhållsbehandling med temgesic leder till förändring i opiatmissbrukares livssituation. Frågeställningarna berörde missbruksmönster, socialt liv, självbild, psykiskt/fysiskt mående samt framtidstro. Vi använde oss av en kvalitativ metod med tolkande ansats. Det empiriska materialet samlades in genom intervjuer med klienter och behandlingspersonal som var inskriva eller arbetade i en specifik verksamhet vars behandling inte följde några strikta ramar, utan var anpassad efter klienternas förutsättningar. Datamaterialet från intervjuerna tolkades sedan och delades in i kategorier. För att uppnå en djupare förståelse för det tolkade materialet tog vi hjälp av symbolisk interaktionism och stämplingsteorin. Studien visade att denna typ av underhållsbehandling leder till minskat missbruk, ett mer positivt nätverk, ljusare framtidstro och förändringar i psykiskt/fysiskt mående.

Underhållsbehandling. En redogörelse för de olika faktorer som haften avgörande rollför behandlingsformen. / Drug-substitution treatment. A report of the various factors which have had asignificant role for this form of treatment.

Det har i studier, av bland annat kriminologen Trevor Bennett (2005), visats att kriminalitet interagerar med droger, vilket även har en ömsesidig effekt. Man har dessutom sett att underhållsbehandling gett positiva resultat vid behandling av heroin- och opiatberoende. Syftet med denna studie är att undersöka vilken effekt underhållsbehandling vid opiatmissbruk har på kriminaliteten. Med hjälp av Willman och Stoltz (2002) sju-stegs-metod har data samlats in genom en systematisk litteraturstudie för randomiserade kontrollerade studier. Tio vetenskapliga artiklar erhölls från databasen PubMed. Resultatet av artiklarna visade att underhållsbehandling vid opiatmissbruk leder till en minskning av kriminaliteten. Det visade sig även att buprenorfin är ett preparat som, oftare än metadon, leder till fortsatt behandling efter frisläppning ur fängelse. Med dessa slutsatser ställer vi bland annat frågan; varför används inte andra preparat än metadon i större utsträckning? / It is well known through research that crime correlates with drug abuse, a relationship that is reciprocal. Such information has been found in studies made by criminologists like Trevor Bennett (2005). Vital conclusions by researchers have made maintenance treatment for opioid-addiction well renowned for its effectiveness. This is the background for this thesis; to explore the effectiveness of maintenance treatment in crime reduction. With the methodological guidance of Willman and Stoltz (2002) research-data has been obtained, mainly through their seven-step-model. This systematic review contains ten articles that are all randomized controlled trials that were derived from the database PubMed. Results from these studies showed a decrease in crime during and after maintenance treatment. It is also presented, that using buprenorphine in the treatment increased the retention grade of patients in comparison to methadone. With this in mind we ask the question, why do not other substances than methadone have a more frequent usage in the aspects of maintenance treatment?

Det har i studier, av bland annat kriminologen Trevor Bennett (2005), visats att kriminalitet interagerar med droger, vilket även har en ömsesidig effekt. Man har dessutom sett att underhållsbehandling gett positiva resultat vid behandling av heroin- och opiatberoende. Syftet med denna studie är att undersöka vilken effekt underhållsbehandling vid opiatmissbruk har på kriminaliteten. Med hjälp av Willman och Stoltz (2002) sju-stegs-metod har data samlats in genom en systematisk litteraturstudie för randomiserade kontrollerade studier. Tio vetenskapliga artiklar erhölls från databasen PubMed. Resultatet av artiklarna visade att underhållsbehandling vid opiatmissbruk leder till en minskning av kriminaliteten. Det visade sig även att buprenorfin är ett preparat som, oftare än metadon, leder till fortsatt behandling efter frisläppning ur fängelse. Med dessa slutsatser ställer vi bland annat frågan; varför används inte andra preparat än metadon i större utsträckning? / It is well known through research that crime correlates with drug abuse, a relationship that is reciprocal. Such information has been found in studies made by criminologists like Trevor Bennett (2005). Vital conclusions by researchers have made maintenance treatment for opioid-addiction well renowned for its effectiveness. This is the background for this thesis; to explore the effectiveness of maintenance treatment in crime reduction. With the methodological guidance of Willman and Stoltz (2002) research-data has been obtained, mainly through their seven-step-model. This systematic review contains ten articles that are all randomized controlled trials that were derived from the database PubMed. Results from these studies showed a decrease in crime during and after maintenance treatment. It is also presented, that using buprenorphine in the treatment increased the retention grade of patients in comparison to methadone. With this in mind we ask the question, why do not other substances than methadone have a more frequent usage in the aspects of maintenance treatment?

<p> </p><p>Detta är en kvalitativ studie med en utvärderande ansats av samverkansprojektet läkemedelsassisterad underhållsbehandling i Hudiksvalls kommun (LMAB). Ett samverkansprojekt mellan socialtjänsten och psykiatrin som har som mål att hjälpa människor med långvarigt missbruk av opiumrelaterade<strong> </strong>droger. Studien är inte en traditionell utredning där effekter och resultat mäts, utan tanken är att försöka förstå samverkan i kontexten av en interorganisatorisk process. Genom att få bättre kunskap och förståelse för fenomenet samverkan som sådant kan förhoppningsvis mera generella lärdomar dras av projektet.</p><p>Syftet med studien är att undersöka hur den faktiska samverkan mellan deltagarna i LMAB-projektet fungerar. Deltagarna eller aktörerna är en projektledare och en socialsekreterare på socialtjänsten, överläkaren och personal på psykiatrin samt klienter som är med i programmet. Jag kommer även att innefatta omvärlden i studien. En omvärld som bland annat inkluderar några politiker i kommunen och en röst från en ideell organisation i samhället. Utifrån syftet kommer frågeställningarna i studien att, genom tematiserade semistrukturerade intervjuer och en fokusgruppsintervju, undersöka hur deltagarna upplever samverkan när det handlar om lagar och regelverk, synsätt, kunskapstraditioner samt hur omvärlden upplever och påverkar samverkansprojektet. Det teoretiska angreppssättet i studien är den nyinstitutionella organisationsteorin som ger begreppet samverkan en teoretisk grundram genom att beskriva, ange orsaker och förklaringar till hur vi kan analysera och förstå de olika mekanismer som kan generera problem i samverkansprojekt där ett antal olika aktörer från skilda människovårdande organisationer och omvärlden är inblandade.</p><p>Ett av de övergripande målen för LMAB-projektet är att genom samverkan mellan psykiatrin och socialtjänsten implementera <em>läkemedelsassisterad underhållsbehandling vid långvarigt opiumrelaterat narkotikamissbruk</em> (LAB) i kommunens reguljära verksamhet. (LMAB är projektnamnet för LAB i Hudiksvall). Sett till detta mål har projektet nått målet genom att LAB samordnats och blivit en del av beroendecenters verksamhet i lokalerna på Käppuddsgatan 4b i Hudiksvall samt att den konkreta läkemedelsbehandlingen sker på psykiatriska avdelningen tio på sjukhuset. Det finns en klar och tydlig projektledning genom en engagerad projektledare och mycket intresserade övriga deltagare. Att det mellan deltagarna finns en rak och öppen kommunikation är också en gynnande förutsättning för fortsatt framgång för projektet.</p><p>Analysen och resultatet visar att det som generellt gäller för de flesta samverkansprojekt även gäller för LMAB-projektet. Även om samverkan fungerar bra finns det problem under ytan och plats för förbättringar. Några hämmande faktorer för samverkan visade sig vara skillnader bland deltagarna i synsätt, olika regelverk, skillnad i ansvar och beslutsmandat jämte olika kunskapstraditioner. Andra hämmande faktorer var att klienterna ansåg att de psykosociala åtgärderna inte fungerar fullt ut och att omvärldens negativa syn på projektet kan påverka samverkan negativt och i förlängningen klienters fortsatta överlevnad.</p>

Detta är en kvalitativ studie med en utvärderande ansats av samverkansprojektet läkemedelsassisterad underhållsbehandling i Hudiksvalls kommun (LMAB). Ett samverkansprojekt mellan socialtjänsten och psykiatrin som har som mål att hjälpa människor med långvarigt missbruk av opiumrelaterade droger. Studien är inte en traditionell utredning där effekter och resultat mäts, utan tanken är att försöka förstå samverkan i kontexten av en interorganisatorisk process. Genom att få bättre kunskap och förståelse för fenomenet samverkan som sådant kan förhoppningsvis mera generella lärdomar dras av projektet. Syftet med studien är att undersöka hur den faktiska samverkan mellan deltagarna i LMAB-projektet fungerar. Deltagarna eller aktörerna är en projektledare och en socialsekreterare på socialtjänsten, överläkaren och personal på psykiatrin samt klienter som är med i programmet. Jag kommer även att innefatta omvärlden i studien. En omvärld som bland annat inkluderar några politiker i kommunen och en röst från en ideell organisation i samhället. Utifrån syftet kommer frågeställningarna i studien att, genom tematiserade semistrukturerade intervjuer och en fokusgruppsintervju, undersöka hur deltagarna upplever samverkan när det handlar om lagar och regelverk, synsätt, kunskapstraditioner samt hur omvärlden upplever och påverkar samverkansprojektet. Det teoretiska angreppssättet i studien är den nyinstitutionella organisationsteorin som ger begreppet samverkan en teoretisk grundram genom att beskriva, ange orsaker och förklaringar till hur vi kan analysera och förstå de olika mekanismer som kan generera problem i samverkansprojekt där ett antal olika aktörer från skilda människovårdande organisationer och omvärlden är inblandade. Ett av de övergripande målen för LMAB-projektet är att genom samverkan mellan psykiatrin och socialtjänsten implementera läkemedelsassisterad underhållsbehandling vid långvarigt opiumrelaterat narkotikamissbruk (LAB) i kommunens reguljära verksamhet. (LMAB är projektnamnet för LAB i Hudiksvall). Sett till detta mål har projektet nått målet genom att LAB samordnats och blivit en del av beroendecenters verksamhet i lokalerna på Käppuddsgatan 4b i Hudiksvall samt att den konkreta läkemedelsbehandlingen sker på psykiatriska avdelningen tio på sjukhuset. Det finns en klar och tydlig projektledning genom en engagerad projektledare och mycket intresserade övriga deltagare. Att det mellan deltagarna finns en rak och öppen kommunikation är också en gynnande förutsättning för fortsatt framgång för projektet. Analysen och resultatet visar att det som generellt gäller för de flesta samverkansprojekt även gäller för LMAB-projektet. Även om samverkan fungerar bra finns det problem under ytan och plats för förbättringar. Några hämmande faktorer för samverkan visade sig vara skillnader bland deltagarna i synsätt, olika regelverk, skillnad i ansvar och beslutsmandat jämte olika kunskapstraditioner. Andra hämmande faktorer var att klienterna ansåg att de psykosociala åtgärderna inte fungerar fullt ut och att omvärldens negativa syn på projektet kan påverka samverkan negativt och i förlängningen klienters fortsatta överlevnad.

The purpose of this study is to describe and analyze how health care providers, working at care facilities providing maintenance treatment programs for opiate dependence, perceive and manage the legal framework governing the treatment. The study is limited to a few particular rules within this framework which over the recent decade have been the subject matter of debate regarding i.a. their alleged lack of relation to scientific research and their frequently disastrous implications for program participants. The empirical material consists of interviews with five respondents working at four different care facilities and has been analyzed by using Lipskys theory on street-level bureaucrats as policymaking agents. The results of the study show that the rules are looked upon and dealt with in a liberal fashion and that the primary loyalty of the maintenance treatment staff is clearly directed towards promoting the well-being of their patients and helping them reach their treatment goals rather than strictly following the rules.

Denna studie syftar till att beskriva patienters upplevelse av läkemedelsassisterad behandling för opiatberoende (LARO), även kallad underhållsbehandling. I studien undersöks hur upplevelsen av LARO är och hur den beskrivs utifrån två olika patientgrupper; de patienter med en mindre välfungerande behandling som dagligen går till mottagningen för att ta medicin övervakat och som lämnar urinprov två gånger i veckan, samt de patienter med en välfungerande behandling som går till mottagningen två gånger i veckan för att lämna urinprov men hämtar medicin på apoteket. I uppsatsen har sex patienter intervjuats om hur de upplever LARO. Uppsatsens resultat illustrerar bland annat upplevd brist på delaktighet och empowerment i behandlingen samt vikten av en god relation mellan patienter och personal på LARO-mottagningen. Studiens slutsats är att Patient empowerment bör vara grundstenen i all arbete med omvårdnad och behandling. / This study aims to describe patients' experiences of medication-assisted treatment for opioid dependence (LARO), also called maintenance therapy. The study examines how the patients experience LARO is and how the experience is percieved among the two patient groups: those patients with a less well functioning treatment that daily goes to the clinic to take medication supervised, and submit urine samples twice a week, as well as those patients with a functioning treatment that goes to the clinic twice a week to provide a urine sample but retrieves medicine from the pharmacy.In the paper, six patients were interviewed about how they experience LARO. Results of the thesis illustrate, among other things, the experienced lack of participation and empowerment in the treatment and the importance of a good relationship between patients and staff at LARO reception. The study concludes that patient empowerment should be the cornerstone of all the work with care and treatment.