Syftet med denna studie är att låta deltagare i LARO-programmet (Läkemedelsassisterad Rehabilitering vid Opiatberoende) berätta om samt ge uttryck för sin syn på den begandlingsform som programmet erbjuder. Bakgrunden till att vi valt att fokusera på LARO-programmet är att användandet av substitutionsbehandling har ökat i Sverige och en statlig utredning föreslår att mer resurser skall satsas denna typ av behandling. Själva ansatsen är deduktiv och innebär att vi utgår ifrån en tidigare etablerad teori, nämlingen Prochaska och DiClementes teori om förändringsprocessen, den så kallade "Stages of Change". Som metod för att samla in den empiriska materialet har vi lämnat ut färdiga frågeformulär som programdeltagarna fått besvara på egen hand och därefter returnerat till oss. Vi har i sin tur valt ut de svar och som vi anser vara av betydelse eftersom vi vill lyfta fram deltagarnas livsberättelser. Uppsatsen kommer fram till att felra av deltagarna i LARO-programmet har en positiv bild av programmet och upplever att det hjälper dem i deras strävan att förändra sitt beteende. Uppsatsen visar också på att flera av LARO-deltagarna befinner si i, eller har befunnit sig i, de förändringsfaser som skildras av Prochaska och DiClemente.

Inom gruppen opiatmissbrukare är dödligheten hög och många av dessa vårdas med stöd av LVM på något av landets LVM-hem. Opiatmissbruk behandlas ofta med substitutionsbehandling. Denna behandlingsform kallas ofta LARO, Läkemedelsassisterad rehabilitering vid opiatmissbruk. LARO inom ramen för LVM har funnits tillgängligt i lite drygt två år och finns nu på sammanlagt tre LVM-hem. Detta specifika ämne har tidigare inte forskats på, dock pågår för närvarande ett forskningsprojekt på ett av dessa LVM-hem. Denna studies syfte är att visa på en inbyggd etisk konflikt i användandet av LARO inom tvångsvård och hur personal förhåller sig till denna konflikt. Den ämnar även fylla en kunskapslucka. Vi kopplar resultatet till de teorier som vi valt att använda oss av för att bättre tolka resultatet. Vi väljer att använda oss av etiska teorier, såsom pliktetik och nyttoetik. Då dessa inte bedöms vara tillräckliga för att tolka vårt resultat använder vi oss även av stämplingsteori och stigma. Vi genomför kvalitativa intervjuer för att besvara våra frågeställningar. Vi tolkar resultatet genom kodning av transkriberingar och presenterar resultatet av detta tematiskt. Resultatet av analysen och tolkning med hjälp av tidigare forskning samt teori lyfter fram olika aspekter. Dels lyfter personalen fram de fördelar som de kan se med LARO i form av dess livräddande egenskaper och förbättrad livskvalitet. De lyfter även fram hur sjukvårdens roll påverkar såväl klienter som personal och efterfrågar tydligare ramar för hanteringen av LARO. De talar även om vikten av att arbeta med den sociala problematiken, LARO är endast en medicin. Vidare talar de vi har intervjuat ytterst sparsamt om deras etiska ställningstaganden kring denna behandling. Vårt resultat påtalar vikten av ytterligare forskning i ämnet, samt en diskussion om bristen på etisk diskurs inom yrkeskåren. / Within the group opioid users, mortality rates are high. Many within this group are cared for in one of Sweden’s LVM-homes. Opioid dependence is often treated by using opioid maintenance therapy, in Sweden often referred to as LARO. Within LVM, LARO has been active for a little over two years and is available in three LVM-homes. This specific topic has never been researched, however a research project is currently active in one of these three LVM-homes. The aim of this study is to point out an ethical conflict in the use of LARO within compulsory care and how the employees relate to this conflict. It also aims to close a knowledge gap. We connect the results to the theories we have chosen to better interpret the results. We use theories on ethics, such as obligation ethics and utilitarianism. As these are not sufficient to interpret our results we also use labelling theory and stigma. We have carried out qualitative interviews to answer our questions. We interpret the results of these by coding transcriptions and present the results thematically. The results of the analysis, and interpretation with the help of previous research and theory, brings out different aspects. The employees emphasize the advantages they can see with LARO, such as its life saving probabilities and improvement in quality of life. They also highlight what impact the health cares role has on clients and employees and request a more distinct regulatory system surrounding LARO. They also talk about the importance of working with the social complex of problems, LARO is merely a medicine. Furthermore, the interviewed employees speak very sparsely about their ethical position on this treatment. Our results point out the importance of further research on the subject, and a discussion about the absence of ethical discourse within the professional society.

Till följd av införandet av vårdval LARO väcktes behovet av en utvärdering av dess effekter. Denna uppsats kan ses som en mindre delstudie inom ramarna för denna utvärdering. Uppsatsen är specifikt inriktad på hur Region Skånes sprutbytesprogram, i egenskap av samverkanspartner till LARO-mottagningarna, upplevt förändringarna. Studiens fokus är hur sprutbytespersonalen upplevt vårdvalets effekter på samverkan med LARO-mottagningarna, patientsammansättningen samt på deras motivationsarbete. Totalt har åtta personer anställda inom sprutbytesverksamheterna i Helsingborg, Malmö och Lund intervjuats. Samverkan mellan sprutbytesprogrammen och LARO-mottagningarna sker på frivillig basis och större förändringar har inte uppmärksammats inom detta område. Det står dock klart att sprutbytets heroinberoende patientgrupp har gynnats av vårdvalets införande då kötider till inledande behandling idag helt försvunnit. Resultatet ger även en indikation om att sprutbytesprogrammens patientsammansättning har förändrats, då det finns en upplevelse av att heroinberoende patienter blivit färre. Anledningen till detta kan vara att fler har gått in i behandling och därmed försvunnit från sprutbytesverksamheterna. Personalens motivationsarbete påverkas av det behandlingsutbud som finns inom missbruks- och beroendevården. Vårdval LARO har medfört att antalet vårdgivare fördubblats och tillgängligheten till behandlingen har ökat, vilket haft en viss inverkan på sprutbytesprogrammens roll som konkret och praktisk länk till beroendevården. / With the introduction of healthcare choice OST came the need to evaluate its effects. This essay can be considered as a substudy within the frames of this evaluation. The essay is specifically oriented towards how Region Skånes needle exchange programs, as an interaction partner to the OST-receptions, have experienced the changes. The study emphasizes how the needle exchange personnel have experienced the effects of the healthcare choice related to the cooperation with the OST-receptions, patient composition and their motivational work. Eight of the needle exchange employees in Helsingborg, Malmö and Lund have been interviewed. The cooperation between the needle exchange programs and the OST-receptions is done on a voluntary basis and any bigger changes have not been noted within this area. It is however clear that the heroin-addicted patient group within the needle exchange programs have benefited from the healthcare choice, this due to that the former waiting time for treatment no longer exist. The result also gives an indication of changes in the needle exchange programs patient composition, as there is a feeling among the employees that the heroin-addicted patients have become fewer. The reason for this can be connected to the fact that these patients might have enrolled in treatment and therefore disappeared from the needle exchange. The personnel’s motivational work is affected by the amount of treatment alternatives with in the addiction care. Healthcare choice OST has resulted in twice as many healthcare providers and the treatment availability has increased. This has had some impact on the needle exchange programs roll as concrete and practical link to the addiction care.

Läkemedelsassisterad rehabilitering vid opioidberoende, förkortat till LARO, innebär att personer som är beroende av opioider blir behandlade med läkemedel för att minska suget efter andra opioider. Socialtjänsten, LARO-programmet samt polisen har alla en roll i denna typ av behandling. Socialtjänsten hjälper patienten att ansöka. Socialtjänstrepresentanter, personalgruppen från LARO-programmet samt enhetschefer träffas i en så kallad beslutskonferens, där de beslutar om den ansökande patienten ska få börja på programmet eller inte. I början av behandlingen kontrolleras patienten hårdare, kontrollen blir mindre ju längre patienten har varit i behandlingen och om patienten har följt behandlingens regler. Polisen hjälper till att kontrollera samt meddela LARO-personalen om patienter påträffas med andra droger. Patienter väljer programmet främst för att de anser att de är klara med droger, att de har förlorat vårdnaden om sina barn eller att de har träffat en ny partner. Några fördelar med programmet ansågs vara att patienterna får en chans till ett liv utan kriminalitet. De får en chans att få jobb, få en fast bostad och laga trasiga relationer. Några nackdelar ansågs vara bland annat svårigheten att prata om eventuella återfall med personalen på grund av rädslan för att bli utskriven. Även stigmatiseringen och den eviga missbrukarrollen ansågs vara en nackdel.

Bakgrund: Läkemedelsassisterad rehabilitering vid opioidberoende (LARO), är en speciellt krävande behandlingsmetod för såväl patienter som för vårdpersonal, då den utgår från ett strikt regelverk och kontrollerande miljö. Trots den kontrollerade miljön är sjuksköterskans roll att skapa en god vårdrelation och ett gynnsamt behandlingsklimat för patienterna. Tidigare forskning visar på just den komplexitet som vårdrelationen med patienter i LARO kan innebära. Syfte: Att undersöka sjuksköterskans upplevelse av vårdrelationen till patienter i LARO. Metod: En kvalitativ studie där nio yrkesverksamma sjuksköterskor som arbetar med LARO intervjuades med semistrukturerade intervjuer. Dataanalysen bestod av en latent innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Studien visar att vårdrelationen upplevs som sjuksköterskornas viktigaste redskap i LARO och att det präglas av tillit, trovärdighet, trygghet, ärlighet, engagemang, tydlighet och kunskap. Slutsats: Vårdrelationen är grundpelaren, och det viktigaste verktyget i LARO-behandling. Vårdrelationen är kärnan i omvårdnaden, och det är ur den alla behandlingsinsatser i LARO utgår ifrån.

Syftet med studien var att undersöka hur olika professionella yrkesverksamma inom missbruksvården upplever LARO behandling. Vi valde att rikta in oss på förändringsproccesen som kan tillkomma för klienter när man genomför en LARO behandling samt vad som hindrar eller möjliggör förändring för klienter som har/haft LARO behandling. Därav riktade vi in oss på vilket sätt de olika professionella yrkesverksama inom missbruksvården tycker att LARO är en del i en förändringsprocess. Studien grundar sig i en hermenutistiskt utgångspunkt där semistrukterade intervjuer genomfördes med sex olika professionella yrkersverksamma som arbetar inom missbruksvården i södra Sverige. Den teorietiska utgångspunkten som denna studien innehar är James Prochaska och Carlo Di Clementes, Stages of change. Studiens resultat visar att de professionella yrkerverksamma i missbruksvården upplever att LARO är en behandlingsmetod som funkar när den är kontrollerat och när andra inkopplande insatser samarbetar tillsammans runt omkring klienten. Det som sedan vårt resultat påvisade var det faktum att möjligheterna till förändring uppstår genom motivation, vilja och resurser. Denna behandlingsmetod skapar möjligheter till att förbättra klienters livskvalite samt att förändringen utav det befintliga beteendet bidrar till att man utvecklar egenskaper som hjälpen en i sin förändringsprocess.

Sammanfattning Läkemedelsassisterad behandling och rehabilitering, LARO, rekommenderas som behandlingsform vid opioidberoende i Sverige, detta efter att andra behandlingsformer först har uteslutits. LARO-programmet är därför ofta en sista utväg ur ett destruktivt missbruk för många av patienterna inom programmet. I en narkotikapolitisk kontext kan LARO-programmet anses vara av skadereducerande karaktär, vilket i sig strider mot den svenska nollvisionen gällande narkotika som varit aktuell sedan 1960-talet. Syftet med föreliggande studie var att undersöka patienternas upplevelse av programmet, delvis utifrån bemötandet inom programmet, men även satt i en samhällelig kontext i fråga om omgivningens tankar och åsikter och hur respondenterna upplever detta. Studien har utformats och analyserats utifrån det teoretiska ramverket bestående av begreppen makt, stämpling och stigma, och sex kvalitativa intervjuer har genomförts med patienter inskrivna vid en LARO-mottagning i en mellanstor stad i Sverige. Studiens resultat visar att ojämlika maktförhållanden förekommer inom programmet samt att detta kan resultera i en stigmatisering. Vidare framkommer att respondenterna till viss del fortfarande upplever sig själva som avvikande i samhället trots avslutat missbruk. Studien behandlar även att det narkotikapolitiska läget i Sverige rent historiskt kan vara en betydande faktor i hur individer med opioidberoende blir bemötta idag, både av behandlare och av sin övriga omgivning.

Den svenska narkotikapolitiken utgörs av två inriktningar där den ena är nollvision och den andra är harm reduction. Den sistnämnda är en inriktning som syftar till skadereducering vilket också är grundtanken bakom den omdiskuterade behandlingsformen läkemedelsassisterad rehabilitering vid opioidberoende, även kallad LARO. Syftet med denna uppsats är att beskriva variationer i uppfattningar av fenomenet LARO. De frågeställningar som undersökts i studien har kretsat kring vilka uppfattningar socionomer har av behandlingsformen samt vad som främjar och försvårar en framgångsrik behandling. För att få en djupare förståelse för de yrkesverksammas uppfattningar av LARO har en fenomenografisk ansats använts. Vidare har åtta kvalitativa semistrukturerade intervjuer genomförts med socionomer som arbetar med beroende- och missbruksproblematik. Studiens empiri har analyserats utifrån en fenomenografisk ansats, tidigare forskning samt teorin kring harm reduction vilket har ansetts vara relevant för att besvara studiens syfte och frågeställningar. Vidare har studiens resultat presenterats under fem olika beskrivningskategorier som skildrar variationer i uppfattningar. De är vägen till drogfrihet, livslångbehandling för ett liv utan missbruk, sidomissbruk försvårar framgångsrik behandling, framgångsfaktorer för samverkan samt hindrande faktorer för samverkan. Studien leder oss att dra slutsatsen att vi med hjälp av ett fenomenografiskt tillvägagångssätt kunde bidra till diskursen kring harm reduction genom att bevisa insikt i uppfattningar av de som faktiskt arbetar inom området. / The Swedish drug policy consists of two directions, zero tolerance and harm reduction. The latter aims to reduce the consequences of drug addiction through treatment and one such treatment method is known as 'Medicine Assisted treatment for Opioid Dependence' (LARO). The purpose of this study is to describe variations in perceptions of the phenomenon LARO. The questions examined in this study were regarding social worker’s perceptions of LARO and what promotes and complicates a successful treatment outcome. In order to gain a deeper understanding of the professionals' perceptions of LARO, a phenomenographic approach has been used. Eight qualitative semi-structured interviews were conducted with social workers who work with substance abuse. The study's empirical data has been analyzed with a phenomenographic approach, previous research and harm reduction as a theory. The study's results have been presented under five different description categories that highlight variations in perceptions. They are prerequisites for a life without drugs, lifelong treatment for a life without addiction, side use complicates successful treatment, success factors for cooperation and impeding factors for cooperation. The study leads us to conclude that by using a phenomenographic approach we were able to contribute to the discourse surrounding harm reduction by proving insight to the perceptions of those actually working in the area.

Bakgrund: Narkotikarelaterade dödsfall har de senaste åren ökat markant. Den vanligaste behandlingsformen för personer med missbruksproblematik av opioider är läkemedelsassisterad rehabilitering av opiatmissbruk, med andra ord en LARO-behandling. Eftersom behandlingen medicinerar klienter med ett substitutionspreparat anses det trots stort vetenskapligt stöd vara en kontroversiell behandling som fortsätter vara väl omdiskuterad. Syfte: Studien syftar till att undersöka de sociala effekterna av en LARO-behandling utifrån ett klientperspektiv. Metod: I studien granskas tolv artiklar med en kvalitativ ansats bestående av intervjuer som berör ämnet och delas in i teman. Resultat: De sociala effekter som identifierats som vitala för klienter som genomgår en LARO-behandling är på dennes sociala relationer samt sysselsättning. / Background: Drug related deaths has increased significantly during the past years. The most common form of treatment for opioid dependence is medication assisted treatment, MAT. Since the treatment includes substitution medication for clients it is considered a controversial method that continues to be well debated, even though it has great scientific support. Aim: The study aims to investigate the social effects of MAT from a client perspective. Method: The study reviews twelve articles with a qualitative approach consisting interviews related to the main subject which is divided into themes. Results: Social relationships and occupation has been identified as most vital social effects for clients in MAT.

Denna uppsats ingår i en utvärdering som görs av den vårdvalsreform som år 2014 infördes för personer med läkemedelsassisterad rehabilitering för opioidberoende (LARO). Syftet med uppsatsen var att undersöka hur samverkan mellan socialtjänsten och LARO-mottagningarna i Malmö skedde före införandet av vårdval LARO och hur den sker nu, efter införandet. Vi undersökte även vad införandet har inneburit för klienter och för berörd personal inom socialtjänsten. Vi har använt en kvalitativ ansats där vi genomförde semistrukturerade intervjuer med personal inom socialtjänsten.Resultaten tyder på att samverkan överlag fungerar bra mellan socialtjänsten och LARO-mottagningar, samt att denna samverkan med tiden ökat i omfattning. Om ökningen har att göra med vårdval LARO eller om det har med den mer allmänna utvecklingslinjen att göra är dock svårt att säga. Det framkommer även att införandet av vårdvalet medfört en ökad tillgänglighet och valfrihet för klienterna, vilket både har inneburit för- och nackdelar. Fördelarna anses dock överväga, ur socialtjänstens perspektiv. En annan viktig del som görs tydlig i denna uppsats resultat är att det delade huvudmannaskap som råder för missbruks- och beroendevården i Sverige kan innebära svårigheter. Detta bland annat i form av oklarheter i ansvarsfördelning, vilket i sin tur kan leda till att klienter faller mellan stolarna. Av intervjuerna framkommer en önskan om att LARO-mottagningarna bör ha helhetsansvar för personer med LARO. / This essay is part of an evaluation by the health care choice reform which introduced in 2014 for persons with opioid substitution treatment (OST). The aim of this study was to examine the collaboration between social service and opioid substitution treatment reception and how that collaboration was arranged before the introducing of the health care choice and how it is now after the introduction. We also examined what the introduction meant for clients and for the relevant staff in the social services. The study was conducted using a qualitative approach in terms of semi-structured interviews with social workers.The results indicate that the collaboration generally works well between the social services and opioid substitution treatment receptions, and that this collaboration has increased with time. If the increase must do with the health care choice or simple only the fact that there has been a general development in time is difficult to say. The results also reveals that the introduction of the health care choice resulted in increased availability and different options for clients, which both has brought advantages and disadvantages. The advantages, however, are considered greater than the disadvantages, from social service perspective. Another important aspect that is made clear in this essay results is that the shared principal responsibility prevailing for substance abuse and addiction care in Sweden can lead to difficulties. This is partly in the form of ambiguities in the division of responsibilities, which in turn may lead to that clients fall between the cracks. The interviews indicated the desire that opioid substitution treatment reception should have the overall responsibility for persons with substitutions treatment.