No description available.

The purpose of this study was to examine how professionals describe the interaction between psychiatry and addiction care when it comes to clients/patients  who suffer from comorbidity of substance abuse and diagnosed mental illness. In this study we posed the following questions: How do the care personnel within psychiatric treatment and substance abuse care describe the current state of the collaboration between them? Which pros and cons do the personnel within the two sectors describe regarding collaboration? Based on six interviews; three among professionals in psychiatry and three in addiction care, the overall result shows that the informants believe that the existing cooperation works well but can be developed. The study also shows that concerted individual plans (SIP) as a tool can generate positive results for clients/patients within both organizations. SIP is also an opportunity for the professionals to go beyond the current confidentiality that exists between the client/patient and organization and thus better able to collaborate around a client/patient. The conclusion is that cooperation can be favored or discriminated against by the staff's attitudes towards individuals who suffer from comorbidity, political decisions, maneuver and professional, personal experience and knowledge of each other's professions. / Syftet med denna studie var att undersöka hur yrkesverksamma inom psykiatrin och beroendevården beskriver samverkan mellan organisationerna angående personer som lider av samsjuklighet av missbruk och diagnostiserad psykisk ohälsa. Frågeställningarna var: Hur beskriver vårdpersonalen inom psykiatrin och beroendevården att samverkan fungerar? Vilka fördelar respektive nackdelar beskriver personalen inom de olika verksamheterna att det finns med samverkan? Utifrån sex intervjuer, tre bland anställda inom psykiatrin respektive tre i beroendevården, visar det övergripande resultatet att informanterna anser att den befintliga samverkan fungerar bra men kan utvecklas. Studien visar även att samordnade individuella planer (SIP) som verktyg kan generera positiva resultat för klienterna/patienterna inom de båda organisationerna. SIP är också en möjlighet för de professionella att få möjlighet att häva rådande tystnadsplikt som finns mellan klienten/patienten och organisationen och därigenom bättre kunna samverka kring en klient/patient. Slutsatsen är att samverkan kan gynnas eller missgynnas av personalens attityder gentemot individer som lider av samsjuklighet, politiska beslut, handlingsutrymmet samt yrke, personlig erfarenhet och kunskap om varandras professioner.

Bakgrund: Läkemedelsassisterad rehabilitering vid opioidberoende (LARO), är en speciellt krävande behandlingsmetod för såväl patienter som för vårdpersonal, då den utgår från ett strikt regelverk och kontrollerande miljö. Trots den kontrollerade miljön är sjuksköterskans roll att skapa en god vårdrelation och ett gynnsamt behandlingsklimat för patienterna. Tidigare forskning visar på just den komplexitet som vårdrelationen med patienter i LARO kan innebära. Syfte: Att undersöka sjuksköterskans upplevelse av vårdrelationen till patienter i LARO. Metod: En kvalitativ studie där nio yrkesverksamma sjuksköterskor som arbetar med LARO intervjuades med semistrukturerade intervjuer. Dataanalysen bestod av en latent innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Studien visar att vårdrelationen upplevs som sjuksköterskornas viktigaste redskap i LARO och att det präglas av tillit, trovärdighet, trygghet, ärlighet, engagemang, tydlighet och kunskap. Slutsats: Vårdrelationen är grundpelaren, och det viktigaste verktyget i LARO-behandling. Vårdrelationen är kärnan i omvårdnaden, och det är ur den alla behandlingsinsatser i LARO utgår ifrån.

No description available.

Den svenska narkotikapolitiken utgörs av två inriktningar där den ena är nollvision och den andra är harm reduction. Den sistnämnda är en inriktning som syftar till skadereducering vilket också är grundtanken bakom den omdiskuterade behandlingsformen läkemedelsassisterad rehabilitering vid opioidberoende, även kallad LARO. Syftet med denna uppsats är att beskriva variationer i uppfattningar av fenomenet LARO. De frågeställningar som undersökts i studien har kretsat kring vilka uppfattningar socionomer har av behandlingsformen samt vad som främjar och försvårar en framgångsrik behandling. För att få en djupare förståelse för de yrkesverksammas uppfattningar av LARO har en fenomenografisk ansats använts. Vidare har åtta kvalitativa semistrukturerade intervjuer genomförts med socionomer som arbetar med beroende- och missbruksproblematik. Studiens empiri har analyserats utifrån en fenomenografisk ansats, tidigare forskning samt teorin kring harm reduction vilket har ansetts vara relevant för att besvara studiens syfte och frågeställningar. Vidare har studiens resultat presenterats under fem olika beskrivningskategorier som skildrar variationer i uppfattningar. De är vägen till drogfrihet, livslångbehandling för ett liv utan missbruk, sidomissbruk försvårar framgångsrik behandling, framgångsfaktorer för samverkan samt hindrande faktorer för samverkan. Studien leder oss att dra slutsatsen att vi med hjälp av ett fenomenografiskt tillvägagångssätt kunde bidra till diskursen kring harm reduction genom att bevisa insikt i uppfattningar av de som faktiskt arbetar inom området. / The Swedish drug policy consists of two directions, zero tolerance and harm reduction. The latter aims to reduce the consequences of drug addiction through treatment and one such treatment method is known as 'Medicine Assisted treatment for Opioid Dependence' (LARO). The purpose of this study is to describe variations in perceptions of the phenomenon LARO. The questions examined in this study were regarding social worker’s perceptions of LARO and what promotes and complicates a successful treatment outcome. In order to gain a deeper understanding of the professionals' perceptions of LARO, a phenomenographic approach has been used. Eight qualitative semi-structured interviews were conducted with social workers who work with substance abuse. The study's empirical data has been analyzed with a phenomenographic approach, previous research and harm reduction as a theory. The study's results have been presented under five different description categories that highlight variations in perceptions. They are prerequisites for a life without drugs, lifelong treatment for a life without addiction, side use complicates successful treatment, success factors for cooperation and impeding factors for cooperation. The study leads us to conclude that by using a phenomenographic approach we were able to contribute to the discourse surrounding harm reduction by proving insight to the perceptions of those actually working in the area.

Bakgrund: I Sverige är det sedan år 1988 olagligt att bruka narkotika, vilket kan leda till att personer med substansbrukssyndrom har svårare att söka vård och hjälp vid behov. Samtidigt ska den svenska beroendevården anpassas efter individen som är i behov och vården ska bygga på respekt för den sökande. Motiv: tidigare forskning har visat att personer med substansbrukssyndrom ofta har dåliga erfarenheter av vården. De dåliga erfarenheter kan bero på känslor av maktlöshet och/eller att de inte kunnat påverka sin egna vård. För att kunna göra en maktförskjutning inom beroendevården är ett brukarperspektiv av värde, detta kan även främja brukarens känsla av samhörighet och självkänsla. Syfte: syftet med studien var att beskriva brukares erfarenheter av beroendevård. Metod: individuella semistrukturerade intervjuer med totalt nio brukare. Intervjuerna analyserades sedan genom kvalitativ innehållsanalys.Resultat: resultatet presenteras i tre teman; att vara i en god vårdrelation, att vara delaktig och att vara maktlös. Konklusion: studien tyder på att det finns vissa aspekter inom beroendevården där beroendevården presterar bättre än somatisk vård; såsom att upprätta en god vårdrelation och att bemöta patienter. Samtidigt tyder studien på att det finns vissa aspekter inom beroendevården där förbättringar behöver göras - såsom att låta patienterna få påverka sin vård. / Background: In Sweden, it has been illegal to consume controlled substances since 1988, which may lead to people with substance use syndrome having a harder time seeking care and help when needed. Simultaneously, healthcare regarding substance use needs to be customized so that the individual in need receives care that is based on respect. Motive: Previous research has shown that people with substance use syndrome often have bad experiences seeking care. The poor experiences may be due to feelings of powerlessness and/or that they don't have an active or participatory role in influencing decisions about their own care. In order to make a power shift in addiction care, user perspective is of value. This can also promote the user's sense of belonging and self-esteem. Aim: the purpose of the study was to describe users' experiences of addiction treatment. Methods: individual semi-structured interviews with a total of nine users. The interviews were then analyzed through qualitative content analysis.Result: the result is presented in three themes; to be in a good care relationship, to be involved and to be powerless. Conclusion: the study suggests that there are certain aspects of addiction care where addiction care performs better than somatic care; such as establishing a good care relationship and treating patients. At the same time, the study suggests that there are certain aspects of addiction care where improvements need to be made – such as allowing patients to influence their care.

No description available.

<p>Den här studien undersökte hur fyra missbruksbehandlare som haft ett eget missbruk konstruerar sin yrkesidentitet utifrån föreställningar om kompetens, makt, normalitet och avvikelse. Studien utgick från kvalitativa intervjuer med fyra sådana behandlare kring deras yrke i relation till de egna missbruks-erfarenheterna. Intervjuerna analyserades utifrån en symboliskt interaktionistisk och socialkonstruktivistisk referensram med hjälp av några vanliga begrepp inom diskursanalys. Resultatet visade att alla fyra upplevt att de behövde gå i en sorts karantän från behandlings-världen innan de kunde fullborda sin identitetsresa från klient till behandlare. En viktig aspekt av denna karantän var att erövra en professionell legitimitet och äkthet som behandlare. De fyra behandlarna tycktes konstruera sin yrkesidentitet i ett maktspänningsfält mellan å ena sidan upplevda skillnader mot klienter och å andra sidan upplevda likheter med dem. I detta spänningsfält använde de flera olika strategier för att både befästa och göra motstånd mot den egna behandlarmakten.</p>

Den här studien undersökte hur fyra missbruksbehandlare som haft ett eget missbruk konstruerar sin yrkesidentitet utifrån föreställningar om kompetens, makt, normalitet och avvikelse. Studien utgick från kvalitativa intervjuer med fyra sådana behandlare kring deras yrke i relation till de egna missbruks-erfarenheterna. Intervjuerna analyserades utifrån en symboliskt interaktionistisk och socialkonstruktivistisk referensram med hjälp av några vanliga begrepp inom diskursanalys. Resultatet visade att alla fyra upplevt att de behövde gå i en sorts karantän från behandlings-världen innan de kunde fullborda sin identitetsresa från klient till behandlare. En viktig aspekt av denna karantän var att erövra en professionell legitimitet och äkthet som behandlare. De fyra behandlarna tycktes konstruera sin yrkesidentitet i ett maktspänningsfält mellan å ena sidan upplevda skillnader mot klienter och å andra sidan upplevda likheter med dem. I detta spänningsfält använde de flera olika strategier för att både befästa och göra motstånd mot den egna behandlarmakten.

Bakgrund: Idag är alkohol- och drogmissbruk ett av våra största samhällsproblem. Ett missbruk är en sjukdom med överväldigande konsekvenser för missbrukaren men även dess närstående. Socialt stöd från närstående kan minska risken för återfall och gynna behandlingskontinuitet hos personer med missbruk eller beroendeproblem. Syfte: Att belysa hur sjuksköterskan involverar närstående i omvårdnaden av missbrukare. Design: Fyra semistrukturerade intervjuer med sjuksköterskor verksamma inom beroendevården utfördes för att belysa deras upplevelser av hur närstående involveras i vården av missbrukare. Resultat: Tre teman kunde utläsas varav ett av dessa fick tre underteman. Dessa var Hinder för involvering (underteman: Besöksförbud, Sekretess och Brist på resurser), Relationer och närstående och Fungerande involvering. Resultatet visade att involvering av närstående fungerade till viss del men att de flesta fynden fanns under temat Hinder för involvering. Samtidigt som viljan att involvera närstående fanns så begränsades sjuksköterskorna av olika hinder. Slutsats: Samtliga sjuksköterskor ansåg att närstående kan ha en viktig del i vården av missbrukare men fann det svårt att involvera dem så ofta som de önskade. De främsta anledningarna till detta var besöksförbudet på avdelningarna, sekretess och brist på resurser. Med bättre förutsättningar och tydligare rutiner på avdelningarna borde sjuksköterskorna på ett bättre sätt kunna involvera närstående i omvårdnaden av missbrukare. / Background: Today, alcohol and drug abuse is one of our biggest social problems. An addiction is a disease with overwhelming consequences for the addict but also its significant others. Social support from people important to the addict can reduce the risk of relapse and promote continuity of treatment in people with substance abuse and dependence problems. Purpose: To illustrate how the nurse involves significant others in the care of addicts. Design: Four semi-structured interviews with nurses working in addiction treatment was performed to illuminate their experience of how significant others are involved in the care of addicts. Results: Three themes could be seen and one of those had three sub-themes. These were Barriers to involvement (sub-themes: Restraining order, Secrecy and Lack of resources), Relationships and significant others and Functional involvement. The results showed that the involvement of significant others was functioning to a certain level but most of the findings could be found under the theme Barriers for involvement. While the desire to involve significant others were there the nurses where limited by various obstacles. Conclusion: All the nurses believed that significant others may have an important part in the care of addicts but found it difficult to involve them as often as they wished. The main reasons for this was the restraining orders of the department, secrecy and lack of resources. With better conditions and clearer routines of the department nurses should be better able to involve significant others in the care of addicts.