Denna uppsats är en jämförelse av två kartläggningar av prostitution på Internet: ”När prostitutionen flyttade in i vardagsrummet” skriven av Niclas Olsson vid Malmö Prostitutionsenhet och ”Slutrapport från projektet nätprostitution“ skriven av Marie Johansson och Pia Turesson vid Prostitutions- och Spiralenheten i Stockholm.    Med hjälp av en diskursanalys utarbetad av Norman Fairclough kan man bland annat klarlägga hur en texts satskonstruktioner konstruerar samma texts objekt och subjekt. Genom en diskursanalys har denna uppsats konstruktioner/bilder/definitioner av ”sexsäljare”/ ”prostituerad”, ”socialsekreterare” och den hjälp som socialsekreteraren erbjuder sexsäljaren, analyserats.     Analysen och jämförelsen har visat att författarna till de båda texterna har skilda förhållningssätt till prostituerade, sig själva som socialsekreterare och den hjälp de erbjuder sin målgrupp. Det förhållningssätt ”Slutrapport från projektet nätprostitution“ visar upp ligger nära ett förhållningssätt som i uppsatsen beskrivs som den Svenska offentliga hållningen till prostitution. Ett förhållningssätt som bland annat definierar prostitution som mäns våld mot kvinnor och ur vilket sexköpslagen i Sverige vuxit fram. Det förhållningssätt ”När prostitutionen flyttade in i vardagsrummet” uppvisar skiljer sig från det i ”Slutrapport från projektet nätprostitution“ och då även den Svenska offentliga hållningen till prostitution. Här behöver inte prostituerade fara illa, de lever ett utsatt liv men detta behöver inte bero på prostitutionen i sig utan till exempel på att de inte respekteras av samhället. Niclas Olssons förhållningssätt tolkas i uppsatsen som ett försök att etablera ett nytt förhållningssätt till målgruppen. Olsson inför i sin text vad som i uppsatsen benämns ”Du-tilltal” där han använder pronomenet ”Du” då han refererar till sexköpare och sexsäljare. Detta tolkas i uppsatsen som ett grepp att uppmana läsaren att identifiera sig med prostitutionsvärldens parter. Resultatet av en analys av den sociala praktiken på Stockholms- och Malmös prostitutionsenheter visar att de skillnader som fastställts mellan texterna skrivna i Stockholm och Malmö också finns mellan de två prostitutionsenheterna som helhet. Tydliggörandet av de ovan nämnda skilda perspektiven på fenomenet prostitution är bland annat relevant då Sverige med en enad prostitutionspolitik internationellt går i bräschen för en nolltolerans mot prostitution.

Sammanfattning Vår uppsats avser belysa hur pappor med missbruks- och beroendeproblematik ser på sina egna och sina barns svårigheter, vilket stöd de behöver och hur de vill att eventuellt stöd ska vara utformat. Vår empiri utgörs av tio stycken intervjuer med pappor som har en missbruks- och beroendeproblematik. Datainsamlingen är genomförd inom ramen för ett större projekt Barn i missbruksmiljöer, men har inte analyserats tidigare. Vår studie bygger på kvalitativ metod med en induktiv ansats. Studiens teoretiska utgångspunkter är symbolisk interaktionism och stigmateori. För att bearbeta intervjumaterialet har vi arbetat tematiskt och analysen har gjorts utifrån vald teoretisk referensram och tidigare forskning.  De intervjuade männens utsagor från sin barndom visar tillsammans med deras berättelser om hur deras barn haft det under deras missbruk att missbruk hos en förälder är en riskfaktor för barn som riskerar att ge dem sämre förutsättningar i livet i stort. De svårigheter som genom triangulering har kunnat identifieras som gemensamma hos barn i missbruksfamiljer är frånvarande föräldrar som inte ger barnen tryggheten som lägger grunden för en god psykisk hälsa, sund utveckling och goda sociala livsvillkor.  Intervjupersonerna uppger att barnen under mer eller mindre lång tid behöver få bearbeta separationer och andra svåra upplevelser, stöd att bygga upp sin självkänsla, mötas med empati och som aktörer i sina egna liv för att möjliggöra god hälsa och goda social förutsättningar. Erhållen kunskap om förälderns missbruk kan vara avgörande för huruvida ett barn upplever skuld inför förälderns problematik.  I vår studie har vi dragit slutsatsen att missbrukande mäns föräldraroll behöver uppmärksammas bättre av professionella och fler insatser som kan stödja föräldraförmågan behövs. En missbrukande pappas motivation för att ta emot hjälp för sina problem är avhängigt hur han definierar sin situation. Ett stort ansvar vilar därför på professionella att ha kunskap om missbruk, modet att spegla och konfrontera och kräva ansvar av individen på ett fördomsfritt och respektfullt sätt. När ”botten är nådd” kan rätt hjälp vid rätt tidpunkt vara avgörande för huruvida situationen blir en vändpunkt. Att bli nykter som pappa innebär att forma en ny identitet, hitta sig själv och sig själv i relation till barnen. Att tillfriskna innebär svårigheter som att hantera skuld, och leva med konsekvenser som förlorad vårdnad. Dessa processer kan vara svåra, kräver hjälp och stödet kan behövas under lång tid. En god relation till barnen ger papporna motivation att ta ansvar för bibehållen nykterhet. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att barn och vuxna i missbruksmiljöer behöver hjälp här och nu, individuellt och som familj. Stödinsatserna behöver vara långsiktiga, många, individuellt utformade och mångfacetterade.

In this study we have investigated how care users in a nursing home experience their possibilities for influence and treatment from the staff. The study was conducted through focus group interviews with six participants who we met on four occasions. Questions the study departs from are: How do users experience their opportunity to influence? How do the users experience the treatment from the staff? The study has a qualitative approach and has been analyzed by means of symbolic interactionism, with an emphasis on the Self. Our results demonstrate that in situations of good treatment there is also a good influence. The two concepts are interdependent. Care users generally experience a good treatment from staff. What contribute to a poorer treatment are situations of stress or when the users' self-image is at stake. They would rather not talk about occasions of inferior treatment and chose to focus on what was good to be able to deal with the bad. When it came to influence the users sometimes lacked important information needed to make a decision and left decision-making over to the staff. / I denna studie har vi undersökt hur brukare på ett servicehus upplever sin möjlighet till inflytande och bemötandet från personalen. Studien har genomförts genom fokusgruppsintervjuer med sex deltagare som vi träffade vid fyra tillfällen. Frågor som undersöks i studien är: Hur upplever brukarna sin möjlighet till inflytande i omsorgen? Hur upplever brukarna bemötandet från personalen? Studien har en kvalitativ ansats och har analyserats med hjälp av symbolisk interaktionism med betoning på Självet. Studiens resultat visar att i situationer av gott bemötande finns också ett gott inflytande. Begreppen är beroende av varandra. Brukarna upplever i stort sett ett bra bemötande från personal. Det som bidrar till ett sämre bemötande är situationer av stress eller när brukarnas självbild står på spel. De pratade helst inte om tillfällen av sämre bemötande och brukarna valde att fokusera på det som var bra för att kunna hantera det dåliga. Brukarna upplevde att de ibland saknade viktig information för att kunna ta ett beslut och oftast lämnades beslutanderätten över till personalen.

<p>Föräldrar till barn med psykiska svårigheter ger sin bild av vad som varit till hjälp i kontakten med Barn- och ungdomspsykiatri i Stockholms läns landsting. Studiens syfte har varit att lyfta fram viktiga aspekter i ett förändringsarbete genom klienters egna upplevelser av vad som hjälpt dem i kontakten med behandling, råd och stöd. Grundtanken var att tillvarata klienters erfarenheter av vad som varit till hjälp och stöd. Trots klientperspektivets centrala betydelse, visar tidigare studier att det nyttjas alltför sällan i det praktiska utövandet.</p><p>Genom kvalitativa samtalsintervjuer av föräldrar till barn med psykiska svårigheter, som under en längre tid haft kontakt med en av Barn och ungdomspsykiatrins öppna mottagningar i Stockholm, har viktiga erfarenheter samlats in och bearbetats. Detta material har sedan jämförts med tidigare forskning. Konstruktionism, Symbolisk interaktionism och begreppet Empati har använts för studiens uppläggning och för att förstå resultaten. Avgörande för intervjupersonernas upplevelser av att bli hjälpta har till största delen varit förhållanden, som kunnat kopplas till relationen mellan dessa och behandlaren. När behandlaren förmedlat äkthet, ”nästan vän” känsla, förtroende och tillit, och om klienterna själva kunnat ta emot hjälp och se sig som en resurs har det upplevts som hjälpande. Att få upprättelse, har upplevts vara till stor hjälp, detta resultat har inte påträffats i den tidigare genomgångna forskningen.</p>

<p>Vårt syfte har varit att undersöka jämställdheten inom socialtjänsten, i en norrländsk glesbygdskommun och en mellanstor stadskommun. Uppsatsen består av två studier där del 1 är kvantitativ och behandlar individ- och familjeomsorgens beslut år 2004, och där del 2 är kvalitativ och består av uppföljande intervjuer. Resultaten i del 1 redovisades utifrån, av oss, sammanställd statistik som analyserades med hjälp av tidigare forskning och de valda teoretiska begreppen, det vill säga jämställdhet, genus och social konstruktivism. Resultatet visade att insatser för barn och unga skiljer sig åt för pojkar och flickor i frivillighet kontra tvång. I besluten gällande vuxna missbrukare konstaterade vi en markant skillnad mellan könen både i det totala antalet aktuella individer samt i den procentuella könsfördelningen i varje beslut om åtgärd. Resultaten inom ekonomiskt bistånd visar att kvinnor med barn och män utan barn utgör den övervägande delen av biståndstagarna. Del 2 behandlar intervjuer från tre socialsekreterare. Resultaten visar att socialtjänsten vidmakthåller traditionella uppfattningar om kön, och att jämställdhet ofta ställs mot SoL:s individuella bedömning, där könet ej ska påverka besluten. Uppsatsen är inte generaliserbar då den endast behandlar beslut från två utvalda kommuner på lokal nivå.</p>

<p>Leva Nykter i Ljusdal bedrivs som en öppenvårdsbehandling på kvällstid enligt tolvstegsprogrammets filosofi två gånger varje vecka. Studien lyfter fram brukarnas egna åsikter och upplevelser av att genomföra detta program. Den innehåller hur deltagarna har upplevt själva deltagandet i programmet i termer av delaktighet och klimat m.m, vilket stöd de har upplevt sig ha fått samt hur det går för dem nu, ett par år senare och hur de bedömer sin framtid. Därmed handlar den såväl om utfall som kvalitet i vården. Studien har genomförts med hjälp av en strukturerad enkät där i huvudsak flervalsfrågor samt skattningsskalor har använts. I slutet av enkäten har brukarna även givits en chans att fritt tycka till om verksamheten, om vad de själva ansåg vara bra och vad som kunde ha gjorts bättre. Resultatet av studien har visat att vårdmiljön och programmets innehåll (funktionell kvalitet) på Leva Nykter har upplevts som positivt av brukarna. Att behandlingen har varit på kvällstid, att ha kunnat fortsätta arbeta och bo på hemmaplan har varit något som har uppskattats mycket av brukarna. Det har skett en positiv förändring överlag på de initialt upplevda problemområdena (teknisk kvalitet) från det att brukarna skrevs in till utskrivningen. Många av de tidigare problemen har idag försvunnit men några finns dock kvar i reducerad styrka. Av allt att döma verkar det ha gått bra för de brukare som har svarat på enkäten och brukarnas egen framtidstro är positiv när det gäller deras kommande tillvaro. Kvinnorna har haft lägre svarsfrekvens än männen, har i mindre utsträckning fullföljt behandlingen och har inte deltagit i självhjälpsgrupper vilket kan innebära att Leva Nykter kanske bör se över hur deras program fungerar specifikt för kvinnor vid en annars mycket väl fungerande verksamhet.</p>

<p>I en fallstudie som är tänkt att utgöra en del av en större utvärdering har en kvinnojour i en medelstor svensk stad undersökts avseende måluppfyllnad och kundnöjdhet samt framtida utvecklingsmöjligheter. Med utgångspunkt i ett genusperspektiv och med tyngdpunkten lagd på brukarnas upplevelse av behov, förväntan och resultat har jourens verksamhet studerats. Med hjälp av dokumentstudier, halvstrukturerade intervjuer enskilt och i grupp samt enkäter har bilden av en behövd och omtyckt verksamhet vuxit fram. Särskilt då det gäller psykisk hälsa, rädsla och självförtroende men även för andra problemområden har det stöd jouren erbjuder visat sig vara betydelsefullt. Den största förändring som skett på individnivå är att det fysiska våldet har upphört. Fortsatta studier krävs dock för att man ska kunna uttala sig om det samband mellan jourens insatser och kvinnornas förbättrade situation som kan anas verkligen är tillförlitligt.</p>

<p>I socialtjänstlagen (SoL) benämns de övergripande målen med socialtjänstens verksamhet och de grundläggande värderingarna som lyfter fram den enskildes rätt till självbestämmande samt att integriteten skall framhållas i sådan stor utsträckning som möjligt. Studien syftar till att få en ökad förståelse för hur individer som haft någon form av insats av socialtjänsten anser sig bemötta, samt i vilken utsträckning socialtjänsten tillämpar brukarperspektivet i dess insatser. Urvalet av respondenter till denna kvalitativa studie har dels skett via flygblad där de själva fått tagit kontakt med studiens författare samt ur ett snöbollsurval. Detta resulterade i att fyra män kom ingick i studien. Intervjuerna har genomförts och baserats på studiens tre teman: bemötande, meningsfullhet och delaktighet. Materialet har sedan analyserats utifrån teorierna KASAM och Empowerment samt tidigare forskning. Resultatet visar att bemötande blir av stor vikt för grunden till en bra relation och insats. Vidare har klientens känsla av vanmakt kunnat påverka delaktigheten med socialtjänsten negativt. Avslutningsvis visar resultatet att en hög meningsfullhet föregås av ett bra bemötande, adekvat information och ett bekräftande av individens egna resurser. Förslag till vidare arbete är att brukarna bör få större utrymme bland landets socionomutbildningar då brukarens expertis idag inte tas upp i tillräcklig stor utsträckning.</p>

Föräldrar till barn med psykiska svårigheter ger sin bild av vad som varit till hjälp i kontakten med Barn- och ungdomspsykiatri i Stockholms läns landsting. Studiens syfte har varit att lyfta fram viktiga aspekter i ett förändringsarbete genom klienters egna upplevelser av vad som hjälpt dem i kontakten med behandling, råd och stöd. Grundtanken var att tillvarata klienters erfarenheter av vad som varit till hjälp och stöd. Trots klientperspektivets centrala betydelse, visar tidigare studier att det nyttjas alltför sällan i det praktiska utövandet. Genom kvalitativa samtalsintervjuer av föräldrar till barn med psykiska svårigheter, som under en längre tid haft kontakt med en av Barn och ungdomspsykiatrins öppna mottagningar i Stockholm, har viktiga erfarenheter samlats in och bearbetats. Detta material har sedan jämförts med tidigare forskning. Konstruktionism, Symbolisk interaktionism och begreppet Empati har använts för studiens uppläggning och för att förstå resultaten. Avgörande för intervjupersonernas upplevelser av att bli hjälpta har till största delen varit förhållanden, som kunnat kopplas till relationen mellan dessa och behandlaren. När behandlaren förmedlat äkthet, ”nästan vän” känsla, förtroende och tillit, och om klienterna själva kunnat ta emot hjälp och se sig som en resurs har det upplevts som hjälpande. Att få upprättelse, har upplevts vara till stor hjälp, detta resultat har inte påträffats i den tidigare genomgångna forskningen.

Vårt syfte har varit att undersöka jämställdheten inom socialtjänsten, i en norrländsk glesbygdskommun och en mellanstor stadskommun. Uppsatsen består av två studier där del 1 är kvantitativ och behandlar individ- och familjeomsorgens beslut år 2004, och där del 2 är kvalitativ och består av uppföljande intervjuer. Resultaten i del 1 redovisades utifrån, av oss, sammanställd statistik som analyserades med hjälp av tidigare forskning och de valda teoretiska begreppen, det vill säga jämställdhet, genus och social konstruktivism. Resultatet visade att insatser för barn och unga skiljer sig åt för pojkar och flickor i frivillighet kontra tvång. I besluten gällande vuxna missbrukare konstaterade vi en markant skillnad mellan könen både i det totala antalet aktuella individer samt i den procentuella könsfördelningen i varje beslut om åtgärd. Resultaten inom ekonomiskt bistånd visar att kvinnor med barn och män utan barn utgör den övervägande delen av biståndstagarna. Del 2 behandlar intervjuer från tre socialsekreterare. Resultaten visar att socialtjänsten vidmakthåller traditionella uppfattningar om kön, och att jämställdhet ofta ställs mot SoL:s individuella bedömning, där könet ej ska påverka besluten. Uppsatsen är inte generaliserbar då den endast behandlar beslut från två utvalda kommuner på lokal nivå.