Sammanfattning Vår uppsats avser belysa hur pappor med missbruks- och beroendeproblematik ser på sina egna och sina barns svårigheter, vilket stöd de behöver och hur de vill att eventuellt stöd ska vara utformat. Vår empiri utgörs av tio stycken intervjuer med pappor som har en missbruks- och beroendeproblematik. Datainsamlingen är genomförd inom ramen för ett större projekt Barn i missbruksmiljöer, men har inte analyserats tidigare. Vår studie bygger på kvalitativ metod med en induktiv ansats. Studiens teoretiska utgångspunkter är symbolisk interaktionism och stigmateori. För att bearbeta intervjumaterialet har vi arbetat tematiskt och analysen har gjorts utifrån vald teoretisk referensram och tidigare forskning.  De intervjuade männens utsagor från sin barndom visar tillsammans med deras berättelser om hur deras barn haft det under deras missbruk att missbruk hos en förälder är en riskfaktor för barn som riskerar att ge dem sämre förutsättningar i livet i stort. De svårigheter som genom triangulering har kunnat identifieras som gemensamma hos barn i missbruksfamiljer är frånvarande föräldrar som inte ger barnen tryggheten som lägger grunden för en god psykisk hälsa, sund utveckling och goda sociala livsvillkor.  Intervjupersonerna uppger att barnen under mer eller mindre lång tid behöver få bearbeta separationer och andra svåra upplevelser, stöd att bygga upp sin självkänsla, mötas med empati och som aktörer i sina egna liv för att möjliggöra god hälsa och goda social förutsättningar. Erhållen kunskap om förälderns missbruk kan vara avgörande för huruvida ett barn upplever skuld inför förälderns problematik.  I vår studie har vi dragit slutsatsen att missbrukande mäns föräldraroll behöver uppmärksammas bättre av professionella och fler insatser som kan stödja föräldraförmågan behövs. En missbrukande pappas motivation för att ta emot hjälp för sina problem är avhängigt hur han definierar sin situation. Ett stort ansvar vilar därför på professionella att ha kunskap om missbruk, modet att spegla och konfrontera och kräva ansvar av individen på ett fördomsfritt och respektfullt sätt. När ”botten är nådd” kan rätt hjälp vid rätt tidpunkt vara avgörande för huruvida situationen blir en vändpunkt. Att bli nykter som pappa innebär att forma en ny identitet, hitta sig själv och sig själv i relation till barnen. Att tillfriskna innebär svårigheter som att hantera skuld, och leva med konsekvenser som förlorad vårdnad. Dessa processer kan vara svåra, kräver hjälp och stödet kan behövas under lång tid. En god relation till barnen ger papporna motivation att ta ansvar för bibehållen nykterhet. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att barn och vuxna i missbruksmiljöer behöver hjälp här och nu, individuellt och som familj. Stödinsatserna behöver vara långsiktiga, många, individuellt utformade och mångfacetterade.