No description available.

No description available.

Syftet med detta arbete är att få mer kunskap om vad det innebär att få växa upp i våldets närhet, vilka konsekvenser det kan föra med sig samt vilka insatser som är lämpliga från skolan. Arbetet ger översikt över tidigare forskning Genom att intervjua personal som arbetar med barn, vill jag synliggöra barnens förhållanden och vilka effekter våldet kan ha. Skolan ska ta ansvar för barnet och de förhållande som råder där. Hur barn ska bemötas, som lever med relationsvåld i familjen, är upp till den enskilde pedagogen. Bra handledning från specialpedagog och rektors stöd behövs för att försäkra barnet en så fungerande tillvaro som möjligt. Anmälningsbenägenheten hos skolpersonal har varit stor i de här beskrivna fallen. Där anmälan skett har det gått snabbt och rektors stöd har funnits där. Det har funnits klara riktlinjer för anmälningsrutiner vilket bör vara en självklarhet vid varje skola. De lagändringar som genomförts de senaste åren stärker våldsutsatta kvinnor och barns skydd. Nu är det upp till samhällets aktörer att följa lagstiftningen för barnens skull. Det krävs en god samverkan mellan skola och socialförvaltning för att säkra skolgången för dessa barn. Det finns kunniga och välutbildade socionomer som är väl insatta i problematiken vilket framkommer i min undersökning. Det behövs mer kunskaper hos skolledare, pedagoger, socionomer och skolhälsovårdpersonal om rådande lagstiftning gällande våldet och dess följdverkningar. Kan nu inte barnet komma till skolan om hotbilden är så stark att det inte går att säkra barnets skydd så tolkar jag skollagen som att skolan får komma till barnet. / Which parts of special education are suitable for children living in families where domestic violence is present?

<p>Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur jourkvinnor på två kvinnojourer talar om sin roll som jourkvinna och vad detta får för betydelse för bemötandet och samtalen med de kvinnor som söker sig till kvinnojourerna. Inom ramen för kvalitativ metod har diskursanalys valts som ansats. Data samlades in med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Urvalet utgörs av tolv verksamma jourkvinnor. Analysen resulterade i fyra områden: samtal, de hjälpsökande, gränser samt professionell och icke professionell. Resultatet visar att det finns likheter mellan jourkvinnornas sätt att prata om hur de för samtal och bemöter de hjälpsökande och hur professionella samtal beskrivs i litteratur om behandling. Som följd av att de verkar inom en ideell organisation uppstår svårigheter med till exempel gränssättning. Slutligen problematiseras aspekter av ökad professionalisering inom ideell verksamhet.</p>

Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur jourkvinnor på två kvinnojourer talar om sin roll som jourkvinna och vad detta får för betydelse för bemötandet och samtalen med de kvinnor som söker sig till kvinnojourerna. Inom ramen för kvalitativ metod har diskursanalys valts som ansats. Data samlades in med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Urvalet utgörs av tolv verksamma jourkvinnor. Analysen resulterade i fyra områden: samtal, de hjälpsökande, gränser samt professionell och icke professionell. Resultatet visar att det finns likheter mellan jourkvinnornas sätt att prata om hur de för samtal och bemöter de hjälpsökande och hur professionella samtal beskrivs i litteratur om behandling. Som följd av att de verkar inom en ideell organisation uppstår svårigheter med till exempel gränssättning. Slutligen problematiseras aspekter av ökad professionalisering inom ideell verksamhet.

This thesis focuses on information seeking and use by volunteers and employees in women’s organisations helping women who have been subject to violence. These organisations for example provide help and support, legal assistance and temporary shelter. Semi-structured interviews were carried out with five women working in Terrafem, which is a women’s organisation directed towards women with a non-Swedish background. The aim of the study is to create an understanding for the specific information needs that the women working in Terrafem experience and the situations in which these needs are created. The focus has been on needs created in the contact with women seeking support in Terrafem, but also the general need for of keeping up with for example new research in the area of violence against women. My conclusions were that the informants found it important to keep up with areas like new research, feminism and conflicts in the world. They need information mostly in contact with the authorities and regarding questions about asylum seeking and other law related questions. They use mostly oral sources and Internet, but also newspapers, magazines, databases, libraries and their own collections of facts in folders. Lots of information pass between the women orally, between those who have been a long time in the organisation to those who are new, and also between women with special skills.

<p>I en fallstudie som är tänkt att utgöra en del av en större utvärdering har en kvinnojour i en medelstor svensk stad undersökts avseende måluppfyllnad och kundnöjdhet samt framtida utvecklingsmöjligheter. Med utgångspunkt i ett genusperspektiv och med tyngdpunkten lagd på brukarnas upplevelse av behov, förväntan och resultat har jourens verksamhet studerats. Med hjälp av dokumentstudier, halvstrukturerade intervjuer enskilt och i grupp samt enkäter har bilden av en behövd och omtyckt verksamhet vuxit fram. Särskilt då det gäller psykisk hälsa, rädsla och självförtroende men även för andra problemområden har det stöd jouren erbjuder visat sig vara betydelsefullt. Den största förändring som skett på individnivå är att det fysiska våldet har upphört. Fortsatta studier krävs dock för att man ska kunna uttala sig om det samband mellan jourens insatser och kvinnornas förbättrade situation som kan anas verkligen är tillförlitligt.</p>

I en fallstudie som är tänkt att utgöra en del av en större utvärdering har en kvinnojour i en medelstor svensk stad undersökts avseende måluppfyllnad och kundnöjdhet samt framtida utvecklingsmöjligheter. Med utgångspunkt i ett genusperspektiv och med tyngdpunkten lagd på brukarnas upplevelse av behov, förväntan och resultat har jourens verksamhet studerats. Med hjälp av dokumentstudier, halvstrukturerade intervjuer enskilt och i grupp samt enkäter har bilden av en behövd och omtyckt verksamhet vuxit fram. Särskilt då det gäller psykisk hälsa, rädsla och självförtroende men även för andra problemområden har det stöd jouren erbjuder visat sig vara betydelsefullt. Den största förändring som skett på individnivå är att det fysiska våldet har upphört. Fortsatta studier krävs dock för att man ska kunna uttala sig om det samband mellan jourens insatser och kvinnornas förbättrade situation som kan anas verkligen är tillförlitligt.

No description available.

Syftet med studien är att öka kunskap och förståelse för hur personal på kvinnojourer arbetar medsocialpedagogiska frågor. Dessa frågor berör professionalitet, närhet och distans med våldsutsattakvinnor. Detta framförallt för att lyfta hur viktigt det är att arbeta med utsatta kvinnor.Frågeställningar lyder; Hur hanterar personalen på en kvinnojour sina egna känslor ochupplevelser i mötet med våldsutsatta kvinnor ? och Hur uppfattar personal på en kvinnojour att ettprofessionellt förhållningssätt i arbetet med utsatta kvinnor kan upprätthållas? . Metodologiskutgångspunkt i studien är kvalitativ ansats och inslag av hermeneutiskt perspektiv somtolkningslära. Genom kvalitativ forskningsansats har semistrukturerade intervjuer utförts medpersoner som arbetar på kvinnojouren. Resultatet har analyserats utifrån emotionssociologisktperspektiv och Hochschilds teori med inslag av socialpedagogiska förhållningssätt. Resultatetpåvisar hur personal på kvinnojour förhåller sig i arbetet på kvinnojouren. Men framförallt viktenav att arbeta professionellt genom att förhålla sig till närhet och distans mellan personal och utsattakvinnor. En slutsats som studien har visat är att en för nära relation till de utsatta kvinnorna kaninnebära att man tar med sig arbetet hem, men att personal på kvinnojour har olika sätt att hanterakänslor i mötet med utsatta kvinnor.