<p>I fritidspedagogens pedagogiska uppdrag ingår arbetet med att utveckla barns självkänsla som en viktig beståndsdel. Självkänsla är dock ett begrepp med många tolkningsmöjligheter och det kan finnas en risk i att uppdraget uppfattas väldigt godtyckligt och därmed påverka barnens hälsa. Syftet med studien är att forska i fritidspedagogers uppfattningar om begreppet självkänsla. Hur de beskriver sin arbetssituation och sina arbetsmetoder för att stärka barnens självkänsla. Metoden som används för datainsamling är kvalitativt abduktiv och utgörs av kvalitativa halvstrukturerade intervjuer med inspiration av den fenomenografiska ansatsen. Den teoretiska bakgrunden utgår från Marit Johnsons avhandling med en dynamisk definition av inre och yttre självkänsla. Denna visar på ett samspel mellan människans inre emotionella behov och yttre behov av att prestera. Resultatet som består av nio intervjuade fritids-pedagogers uppfattningar om självkänsla analyseras utifrån teoribakgrunden och skolans styrdokument. Av resultatet framkommer ett utfallsrum av sju beskrivningskategorier som utgör informanternas uppfattningar om självkänsla. Arbetsmetoderna redovisas även de i ett avgränsat utfallsrum av fyra beskrivningskategorier. Dessa ställs sedan i relation till varandra för att visa på samband mellan begreppslig uppfattning och praktik. Johnsons dynamiska modell öppnar för tolkningar som belyser problem i pedagogens förhållningsätt till barn med låg inre självkänsla där exempelvis beröm paradoxalt nog kan leda till en förstärkning av barnets negativa självbild. Studien belyser också problematiken för barn som inte passar in i skolans normer och hur fritidspedagogens förhållningssätt påverkar de barnens självkänsla.</p>

I fritidspedagogens pedagogiska uppdrag ingår arbetet med att utveckla barns självkänsla som en viktig beståndsdel. Självkänsla är dock ett begrepp med många tolkningsmöjligheter och det kan finnas en risk i att uppdraget uppfattas väldigt godtyckligt och därmed påverka barnens hälsa. Syftet med studien är att forska i fritidspedagogers uppfattningar om begreppet självkänsla. Hur de beskriver sin arbetssituation och sina arbetsmetoder för att stärka barnens självkänsla. Metoden som används för datainsamling är kvalitativt abduktiv och utgörs av kvalitativa halvstrukturerade intervjuer med inspiration av den fenomenografiska ansatsen. Den teoretiska bakgrunden utgår från Marit Johnsons avhandling med en dynamisk definition av inre och yttre självkänsla. Denna visar på ett samspel mellan människans inre emotionella behov och yttre behov av att prestera. Resultatet som består av nio intervjuade fritids-pedagogers uppfattningar om självkänsla analyseras utifrån teoribakgrunden och skolans styrdokument. Av resultatet framkommer ett utfallsrum av sju beskrivningskategorier som utgör informanternas uppfattningar om självkänsla. Arbetsmetoderna redovisas även de i ett avgränsat utfallsrum av fyra beskrivningskategorier. Dessa ställs sedan i relation till varandra för att visa på samband mellan begreppslig uppfattning och praktik. Johnsons dynamiska modell öppnar för tolkningar som belyser problem i pedagogens förhållningsätt till barn med låg inre självkänsla där exempelvis beröm paradoxalt nog kan leda till en förstärkning av barnets negativa självbild. Studien belyser också problematiken för barn som inte passar in i skolans normer och hur fritidspedagogens förhållningssätt påverkar de barnens självkänsla.

The purpose of the study was to psychometrically evaluate the Revised Janis and Field Scale using the rasch model. The model is a measurement model often used to develop and improving composite measures. Quantitative content analysis was also used in the study. After the two analyses were conducted the problematic items were examined, where an interpretative perspective was applied to try to explain why some questions didn’t seem to work as intended. The other purpose of the study was to examine if emotional and cognitive components need to be treated as separate variables when studying self-esteem. The data collection was administrated at Karlstad University in April of 2014. In total 225 respondents participated in the survey, of whom 140 were women and 85 were men. Based on the rasch model, the instrument did not seem to measure self-esteem in an acceptable manner. There were also major problems with the content of the questions and how they were structured. It is concluded that the instrument should not be used for research purposes. Based on the analyses it was not possible to determine if it’s necessary to distinguish between emotional and cognitive components of self-esteem. It requires more analysis, based on more reliable instruments in the future. / Syftet med studien var att utvärdera mätinstrumentet Revised Janis and Field Scale med hjälp av psykometriska analyser baserat på raschmodellen. Raschmodellen är en mätmodell som används inom olika discipliner vid utveckling och granskning av mätinstrument. Därutöver genomfördes här även en kvantitativ innehållsanalys. När de två analyserna var genomförda granskades problematiska frågor, där ett tolkningsperspektiv anlades för att försöka förklara varför vissa frågor inte verkade fungera som avsett. Avsikten med studien var även att undersöka om emotionella och kognitiva beståndsdelar bör hanteras som separata variabler. Datainsamlingen ägde rum vid Karlstads universitet under april månad 2014. Totalt deltog 225 respondenter i undersökningen, 140 kvinnor respektive 85 män. Baserat på raschanalysen verkar inte instrumentet mäta självkänsla på ett godtagbart sätt. Därutöver finns problem med de ämnen som frågorna behandlar och hur frågorna samt svarsalternativen är formulerade. Bedömningen gjordes baserat på analyserna att instrumentet inte bör användas i vetenskapliga sammanhang. Avslutningsvis var det inte möjligt att bekräfta om det är nödvändigt att särskilja mellan emotionella och kognitiva beståndsdelar ur självkänslan utifrån de analyser som genomförts här. Det krävs att fler analyser genomförs i framtiden och att dessa bygger på mer stabila mätinstrument för att uppnå det syftet. / Self-esteem, The Self, Revised Janis and Field Scale, Rasch analysis

Sammanfattning Syftet med denna uppsats är att beskriva och belysa vilken psykisk stress samt press många unga vuxna människor i vårt moderna samhälle lever med. Den psykiska hälsan hos åldersgruppen 16-24 år blir sämre för varje år och jag anser att politiker och makthavare måste få upp ögonen för detta växande problem. Frågeställningarna söker svar på vilka faktorer och katalysatorer som utlöser ohälsosam stress hos den unga generationen samt om det finns någon gemensam nämnare i fenomenet. Detta är en kvalitativ studie med hermeneutisk ansats som innebär att gå från del till helhet och förståelse till förklaring, upprepade gånger ända tills en huvudtolkning träder fram. Tanken med hermeneutiken är även att studien tar sin början där förförståelsen har nått mättnad. Urvalsgruppen är fem kvinnor och en man i åldern 22-26 år, varav tre bor i hyresrätt, två i bostadsrätt och en hos förälder i Stockholm. En informant är egen företagare, två är anställda i den privata sektorn, en är anställd i den offentliga sektorn och två är studenter på högskola eller universitet. Resultatet och huvudtolkningen av det empiriska materialet handlar om själslig och materiell balans. Huvudtolkningen är att den ohälsosamma stressen kommer av en obalans mellan förväntningar, möjligheter och förutsättningar. För det första måste individen vara i balans med sig själv och den närmaste omgivningen, därefter är det möjligt för individen att hitta balans mellan samhällets förväntningar och de globala möjligheterna.   Nyckelord: Stress, självet, samhället, globalisering, unga vuxna och hermeneutik

Utvecklingen av ett alltmer konsumtionistisktförhållningssätt till livet har lett till en resultatdriven inställning hosmänniskan. Att samhället befinner sig i ständig förändring och där förhållandettill tiden är flytande märks mest i storstäderna. Tempot är högt ochfokuseringen ligger på det yttre snarare än det inre. Syftet med denna studieär därmed att förstå och tolka de upplevelser och reflektioner som storstadsmänniskanhar i relation till den inre tillfredställelsen. Studien belyser de faktorersom spelar in när människan i dagens samhälle talar om inre tillfredställelse.Den tidigare forskningen är övervägande kvantitativ och belyser samhälletspåverkan på individen och hennes välbefinnande, däribland har Zygmunt Baumansteori om konsumtionssamhället behandlats som tidigare forskning. Det teoretiskaoch begreppsliga ramverket består av Giddens och Bengt Bruldes teorier ochbegrepp som används som hjälpmedel för att höja abstraktionsnivån itolkningsprocessen. Studien har utförts i enlighet med den hermeneutiskametoden och djupgående intervjuer har gjorts med fem respondenter bosatta iStockholm med maximal variation i ålder, kön och livssituation. Resultaten somframkommer i huvudtolkningen visar att inre tillfredställelse är beroende avbåde inre och yttre faktorer. För att uppnå den inre tillfredställelsen visardet sig att människan genom medveten kontroll över den egna livsstilen hanterardessa faktorer som påverkar självet.

Jag har valt att i min uppsats studera begreppet medberoende. Syftet har varit att definiera begreppet och att förstå det ur ett psykodynamiskt perspektiv. Jag har intervjuat 6 stycken sk vuxna barn eller medberoende och har närmare analyserat problematiken utifrån två begrepp: anknytningen samt upplevelsen av självet. Resultat från intervjuerna visar samstämmighet i hur de upplever sig ha blivit påverkade av sin uppväxt med en eller flera beroende föräldrar. Respondenterna har upplevt svårigheter som; identitetsförlust, att inte kunna se sina egna behov, svårigheter med att sätta gränser, tillit till människor, stort kontrollbehov, känslor av skam och skuld samt bristande tillgång till sina känslor. Psykodynamiskt uttryckt har de alla mer eller mindre ett falskt själv eftersom de hela livet anpassat sig till andra, det sanna självet har inte fått något utrymme. Det går även tydligt att se att deras anknytning är otrygg, ängslig med inslag av avståndstagande.

In this study we have investigated how care users in a nursing home experience their possibilities for influence and treatment from the staff. The study was conducted through focus group interviews with six participants who we met on four occasions. Questions the study departs from are: How do users experience their opportunity to influence? How do the users experience the treatment from the staff? The study has a qualitative approach and has been analyzed by means of symbolic interactionism, with an emphasis on the Self. Our results demonstrate that in situations of good treatment there is also a good influence. The two concepts are interdependent. Care users generally experience a good treatment from staff. What contribute to a poorer treatment are situations of stress or when the users' self-image is at stake. They would rather not talk about occasions of inferior treatment and chose to focus on what was good to be able to deal with the bad. When it came to influence the users sometimes lacked important information needed to make a decision and left decision-making over to the staff. / I denna studie har vi undersökt hur brukare på ett servicehus upplever sin möjlighet till inflytande och bemötandet från personalen. Studien har genomförts genom fokusgruppsintervjuer med sex deltagare som vi träffade vid fyra tillfällen. Frågor som undersöks i studien är: Hur upplever brukarna sin möjlighet till inflytande i omsorgen? Hur upplever brukarna bemötandet från personalen? Studien har en kvalitativ ansats och har analyserats med hjälp av symbolisk interaktionism med betoning på Självet. Studiens resultat visar att i situationer av gott bemötande finns också ett gott inflytande. Begreppen är beroende av varandra. Brukarna upplever i stort sett ett bra bemötande från personal. Det som bidrar till ett sämre bemötande är situationer av stress eller när brukarnas självbild står på spel. De pratade helst inte om tillfällen av sämre bemötande och brukarna valde att fokusera på det som var bra för att kunna hantera det dåliga. Brukarna upplevde att de ibland saknade viktig information för att kunna ta ett beslut och oftast lämnades beslutanderätten över till personalen.

In this paper I am going to examine and discuss Martin Heideggers concept ”Das Man” and the closely related ”Man-Selbst” as they appear in his work Being and Time. My main goal is to argue for a normative understanding of these concepts and the overall theory surrounding them, i.e., argue for a reading in which Being and Time is not understood merely as a descriptive investigation of fundamental-ontological existentials, but also as arguing for a certain way we ought to exist, or rather: arguing for that we ought not to be in the way of ”Man-Selbst.” In order to do this, however, I need to introduce some of the key concepts of the work, such as ”Dasein” and ”In-der-Welt-sein”, and this is what the first part of the paper is dedicated to. In the second part I examine the methodology in Being and Time and how it necessitates a special kind of semantics called "formal indication." In the third part I more closely examine the passages of the work in which the key concepts ”Das Man” and ”Man-Selbst” appear. In the fourth I will lay out my arguments for the normative reading. / <p>Läsår Höstterminen 2018</p>

What is the”self” and to become “one-self”? To resolve this questions possibility I´ve been using the philosopher Søren Kierkegaard metaphysic paradoxes. This essay about the “self” shows the reader the difference between describing a transcendent and immanent phenomenon and if it´s possible to become or to not become ourselves. The process is a key of the “self” which Kierkegaard explains the “self” in and for it-self. This transcendental phenomenon correlates between the dialectical relation it is constituted with and its own reflection, a “self” that becomes. If the “self” was not preceded as a process it would be an imminent “self” like it is described in positivistic methods. The transcendent “self” is the one which could only be captured in the moment and is a relation between two contradictories of three kinds. These three are finiteness and infinites, temporality and eternal, body and soul. The positivistic method is the psychology and theological one. From this method the “self” is account from a view which sees the “self” as a healthy one. This positivistic “self” can only proceed towards sickness. The opposite option, to describe the “self” as a sick one that is proceeding towards health, is a negativistic method. This investigation shows the difference describing a phenomenon as the “self” and to become ourselves, through philosophy and natural science like psychology or theology. To describe the “self” through philosophy is to describe the “self” from and in correlation to its sickness. In this essay to show the differences I´ve described the Kierkegaard’s “self” both in a positivistic and in a negativistic method. Still one can ask if the “self” and the process of becoming ourselves is even a possible. What choices do we have as human beings to choose, either to become or not to become ourselves? In every choice the sickness is present, and in every presence the quilt is a reality. The choice of become ourselves and the choice to not become ourselves includes the possibilities of freedom but also a necessarily. To become ourselves are both possible as necessary. The “self” is a great paradox idea of Kierkegaard, which I have explored. In this investigation I used Kierkegaard´s Fear and Trembling (1844) and Sickness Unto Death (1881). I also used articles by James Collins to show the “self” in a positivistic method and the philosopher Michael Theunissens article about the negativistic method.

<p>Chattande har på kort tid blivit en mycket vanlig sysselsättning bland framförallt ungdomar. Denna studie syftar till att öka förståelsen för chattkulturen, genom att åskådliggöra hur chattare ser på, och själva använder, lögner. 101 gymnasieelever har besvarat en enkät, utifrån vilken resultatet har analyserats. I undersökningen framkom att hur fel en osanning är påverkar om den betraktas som en lögn eller inte. Ju mer fel, desto troligare är det att den anses vara lögn. Ungefär hälften av osanningarna som används anses av den egna personen vara lögner, men bland sådana osanningar som inte används är andelen lögner större, enligt vad chattarna själva menar är lögner. Deltagarna använder alltså osanningar som de själva ser som lögner, även om de ofta låter bli att använda rena lögner. Det är också så att det aktiva självet ändras när man chattar. Detta är inte konstigt, då aktiva självet är kontextberoende. De flesta av deltagarna i undersökningen kunde själva känna att de ändras på chatten, vilket tyder på att den verkliga skillnaden är stor.</p>