Den här uppsatsen undersöker kombinationen av gurlesk estetik och existentialistisk ångesttematik i Mare Kandres Bübins unge (1987) och Aliide, Aliide (1991). Syftet är att nå en djupare förståelse för det jag här kallar för det mörka flickskapet, en benämning på den existentiella smärta som Kandres flickkaraktärer ständigt tycks erfara och som utgör ett av de mest återkommande och uppmärksammade inslagen i romanerna – men även i författarskapet i stort. Uppsatsen både vidareutvecklar och bryter med föregående studier av detta tema: medan tidigare läsningar tenderar att söka efter orsaken till karaktärernas inre mörker i själva flickskapet, är min ambition att undersöka kopplingen mellan flickskap och mörker utan att prioritera det förra framför det senare. Att läsa romanernas skildringar av det mörka flickskapet som gurleska uttryck för existentiell ångest visar att verken inte nödvändigtvis behöver förstås som tematiserande ett kvinnligt betingat lidande, men samtidigt att den skildrade existentiella ångesten kan bottna i just kvinnlig erfarenhet. Med avstamp i Arielle Greenbergs teori om det gurleska och Maria Margareta Österholms vidareutveckling av begreppet samt Martin Heideggers fenomenologiska syn på existentiell ångest gör jag en komparativ analys av romanernas skildringar av det mörka flickskapet. I analysen diskuteras följande frågor: Vilka gurleska drag kan identifieras i skildringarna av det mörka flickskapet? Vilka likheter och skillnader finns mellan Kandres skildringar av smärtsamt flickskap och Heideggers beskrivning av existentiell ångest? Hur samverkar de gurleska och existentialistiska uttrycken, och hur påverkar de varandra? Uppsatsens slutsats är att det mörka flickskapet i romanerna ger uttryck för en gurlesk existentialism – ett begrepp som utöver att ringa in en estetisk och filosofisk säregenhet hos Kandre visar att de till synes omaka inriktningarna existentialism och gurlesk kan mötas i symbios.

Välkommen till förskolan är en undersökning om hur barn och vårdnadshavare blir bemötta under de första dagarna i förskolan, av Anna Friberg och Ingbritt Svensson.Studien beskriver hur pedagoger bemöter barn och vårdnadshavare under de fem första introduktionsdagarna. När ett barn börjar förskolan tar pedagogerna inte enbart emot barnet utan hela familjen. I läroplanen för förskolan, Lpfö 98 (Reviderad 2010), framgår det att förskolans pedagoger ansvarar för att varje barn tillsammans med dess vårdnadshavare får en god introduktion i förskolan. Pedagogerna ska visa respekt och ta ansvar för att utveckla en tillitsfull relation till barnet och dess vårdnadshavare. Examensarbetets syfte är att åskådliggöra familjers första möten med förskolan. Där pedagogens ansvar är att varje barn får en god introduktion i förskolan tillsammans med sina vårdnadshavare.Våra frågeställningar är: Hur går pedagogerna tillväga när de introducerar det nya barnet i barngruppen? Hur utgår pedagogerna från barnets intresse och behov? Hur beskriver vårdnadshavaren familjens första möte med förskolan?I detta arbete har vi använt oss av tidigare forskning och teorier som vi har kunnat koppla till introduktionen i förskolan. Vi har i vår studie tagit upp Daniel Sterns teori om känsla av självet och samspel samt John Bowlbys teori om anknytning. För att få svar på våra frågeställningar observerades åtta barns inskolningar, fyra barn på två olika förskolor. Vi har också intervjuat vårdnadshavare och pedagoger. Vi har i vår studie fått fram att pedagogerna bör uppmärksamma och ta hänsyn till barnets behov för att skapa trygghet i förskolan. Vår slutsats är, att kommunikation, samspel, information och trygghet är fyra viktiga grundstenar för en positiv introduktion, oavsett vilken form av introduktion förskolan erbjöd.

Syftet med den här studien är att få syn på hur barns identitetsskapande tar plats i lek. Leken är en arena som ger upphov till många möjligheter och vi undrar hur en identitet kan ta form i dessa. Genom en kvalitativ observationsmetod har vi studerat barns fria lek i en förskoleverksamhet. Detta för att sedan genom Meads teori (1962) kring interaktion och socialt samspel samt de kompletterande begreppen självkänsla och makt, fördjupa oss i lekens betydelse. Resultatet av studien visar att leken i förskolan är en central del av barns identitetsskapande. I leken får barn bemästra olika situationer som alla har påverkan på deras blivande jag. Meads interaktionsbegrepp samt begreppen självkänsla och makt ger oss perspektiv på hur vi kan förstå och se identitetsskapande i de empiriska leksekvenserna. Interaktioner och socialt samspel är lärorika processer som påverkar barns utvecklande av kunskaper och förmågor inom lek som sedan spelar roll för identitetsskapandet.

Syftet med denna studie är att undersöka hur barnsynen gestaltas i de mest, enligt biblioteken i en mellanstor kommun i Södra Sverige, populära bilderböckerna år 2000 och 2014. Det är en kvalitativ studie och vi har tolkat empirin med teorin om det kompetenta barnet som perspektiv då det är en teori som utgör en viktig del i förskolans Läroplan (1998 rev 2010). Vi vill ta reda på hur barnsynen i dessa böcker gestaltas och hur pass den stämmer överens med idén om det kompetenta barnet. Vi ger en historisk inblick på barnsynen i bilderböcker samt barnsyn generellt för att se om det skett en förändring, vi drar paralleller mellan historien om bilden av barnet i Sverige och den svenska bilderbokens historia. Vi undersöker också om bild och text förmedlar samma barnsyn eller om den är tvetydigt. Att en barngestalt inte alltid är ett människobarn är något vi också diskuterar. Vi använder oss av Nikolajeva och Scotts teorier om hur bild och text kan interagera med varandra. Böckerna i denna studie har ofta en flerstämmig dynamik mellan bild och text (2001). Sagan kan framföras med hjälp av båda dessa kommunikationsmedel. I studien använder vi oss av Rhedins bilderboksdefinition. Framförallt speglas vår studie av Daniel Sterns teorier om det kompetenta barnet.Vår studie visar att det kompetenta barnet är synligt i de flesta bilderböcker som ingått i vår empiri. Bilderböckerna förmedlar en liknande barnsyn som den som läroplanen menar att förskolan ska sträva efter.

Denna uppsats undersöker hur individer resonerar som valt att utbilda sig inom ett riskfyllt yrke i Sverige, trots en påtaglig hotnivå som ökat de senaste åren. Genom en kvalitativ ansats har semistrukturerade intervjuer av sju studenter vid olika polishögskolor i Sverige skapat grunden för uppsatsen. Det empiriska materialet har analyserats genom en tematisk analys och tre övergripande huvudområden, bakgrund, motivation och risk.  Teorin som används för att förstå vår frågeställning, empiriska material och koppla samman med analysen är huvudsakligen från Anthony Giddens. Giddens diskuterar bland annat om det reflexiva självet, ontologisk trygghet och existentiell ångest som varit de teoretiska ramverk för vår uppsats.  Syftet med denna uppsats är att få en nyanserad bild och beskrivning av olika individers motiv till valet att utbilda sig till polis. Uppsatsen bidrar till ökad förståelse varför människor väljer att utbilda sig till polis trots en förhöjd hotnivå som förvärrats de senaste åren i Sverige. Uppsatsen ger tänkbara förklaringar kring människors olika drivkrafter bakom valet av polisyrket och hur hotnivån i samhället haft effekt på beslutet. Genom vald metod bidrar även denna uppsats till forskning som bygger på en kvalitativ metod. Sammanfattningsvis så visar denna uppsats att det finns fler anledningar som driver människor till polisyrket. Bakgrund, motivation och risk är viktiga områden som visat sig påverka yrkesvalet.

This thesis explores to which extent and how a book of exercises made for the subject of modern languages (Spanish) offers support for the pupils' creation of L3+ ideal future selves. By using content analysis and from recommendations of how to create exercises based on Dörnyei and Henrys theories of L2 and L3 future selves, the learning material has been reviewed looking for six themes: "Persons: the self", "persons: others", "places and social contexts" "feelings", authentic matieral" and "possibilities". This study shows a substacial presence (42%) of exercises containing one or more of these themes. The sheer number and variety of these exercises can offer a regular and recurrent support for the pupils experimenting with L3+ ideal future selves. By way of illustrations, contextualization, guiding questions and with the contextual support of the textbook formed as a coherent fictional story many of the exercises are designed to help bring the fantasies and visions to life.

<p>Forskningsöversikt</p><p>Under denna rubrik har jag beskrivit den historiska utecklingen av de psykoterapeutiska skolbildningarna, från Anton Mesmer och markis de Puységur på 1700-talet till 1900-talets psykoanalytiska och psykodynamiska inriktningar, fram till de därefter framväxande transpersonella inriktningarna.</p><p>Avhandling</p><p>I avhandlingen har jag fokuserat på några teoretiska begrepp i C.G. Jungs Analytiska Psykologi; arketypteorin, Skuggan, Animus och Anima och Självet. Jag har redovisat kritiska synpunkter och kommentarer till dessa begrepp bl.a. från de post-jungianska och neo-jungianska skolorna och från Roberto Assagioli, Stanislav Grof, Richard Noll och Ken Wilber.</p><p>Jag har dessutom beskrivit Jungs intresse för ockultism och spiritualism och hur dessa har haft betydelse för utformningen av Analytisk Psykologi. Framför allt har jag försökt visa på hur den psykiska processens regressiva respektive progressiva tendenser har utnyttjats av olika psykologer i deras arbete med den medvetandegörande processen.</p><p>Avslutningsvis har jag kortfattat berört Rudolf Steiners antroposofi och Martin Bubers judiska filosofi, eftersom båda dessa tänkare, som intar en helt annan ståndpunkt än Jung, kan bidra till förståelsen av skillnaden mellan djuppsykologi och höjdpsykologi.</p><p>Diskussion</p><p>I diskussionsavsnittet har jag ställt frågan: Är Jungs analytiska psykologi transpersonell? Wilber, som tidigare aktivt arbetade för Association for Transpersonal Psychology, lämnade denna organisation då han insåg att den hade utvecklats till att innefatta helt disparata grupperingar. Han anger fyra olika inriktningar som anser sig vara transpersonella; den magisk-mytiska gruppen, den grupp som strävar mot att uppleva förändrade nedvetandetillstånd, ”de postmoderna transpersonalisterna” och slutligen Wilbers egen Integral approach.</p><p>Wilber delar i stora drag den jungianska uppfattningen om arketyperna, men han anser inte att Jungiansk Psykologi kan kallas transpersonell. Den som anser sig stå närmast Jung är Stanislav Grof, som i sitt arbete ursprungligen utgick från ett LSD-initierat hallucinatoriskt tillstånd, och som i dessa tillstånd fann en bekräftelse på Jungs arketypterori.</p><p>Jag har också i detta avsnitt fördjupat diskussionen om Jungs starka dragning till ockultism och spiritualism, och jag har visat på hur hans barndom och släktförhållanden påverkade honom i den riktningen. Framför allt har jag försökt att visa hur Jungs förhållande till kvinnor och till sin egen anima har haft en avgörande betydelse för utvecklingen av hans psykologi.</p><p>Slutligen diskuterar jag den problematiska dialogen mellan Jung och Martin Buber och skillnaden mellan Steiners antroposofiska attityd och Jungs djuppsykologiska inriktning. Min slutsats är att en syntes mellan Jung och Buber, och kanske också mellan Jung och Steiner, skulle kunna sägas vara transpersonell, eftersom den skulle transcendera en djuppsykologiskt orienterad psykologi och skapa en transpersonell psykologi med både djup och höjd. Jag berör också den danske Jes Bertelsens arbete med att skapa en transpersonell syntes av jungiansk psykologi och Steiners antroposofi.</p><p>I likhet med Dan Landgré i psykologuppsatsen Den transpersonella psykologin och de kontemplativa traditionerna anser jag att meditation är den basala metod som på sikt förändrar medvetandet och höjer det till en transpersonell nivå.</p><p>Jungs analytiska psykologi bör enligt min åsikt inte kallas ”transpersonell”. De transpersonella psykologiska inriktningarna strävar efter att på ett aktivt, medvetet sätt förmedla kontakt med det högre Transpersonella Självet. Den terapeutiska hållningen i de transpersonella inriktningarna skiljer sig på detta sätt från den terapeutiska hållningen i den jungianska psykologin, där man överlåter åt den individuella inre processen att bestämma riktningen. De transpersonella psykologierna integrerar alltid någon typ av meditation, och man fäster mindre vikt vid drömmar än vad man gör i jungiansk psykologi. En viktig skillnad mellan jungiansk och transpersonell psykologi är att man i den transpersonella inriktningen skiljer mellan uttryck som har sitt ursprung i de lägre aspekterna av det som är omedvetet och de uttryck som har sitt ursprung i de högre aspekterna av det som är omedvetet.</p><p>De transpersonella psykologier, som började utvecklas under 1900-talets senare del, manifesterar det nya paradigm som kan observeras inom många olika områden. Detta innebär delvis en brytning med det tidigare djuppsykologiska synsättet. I den framväxande höjdpsykologin strävar man efter att på ett snabbare och mera effektivt sätt än tidigare frigöra individens inneboende krafter, och i högre grad än tidigare har man en tilltro till människans förmåga att själv ta ansvar för sin psykiska process.</p>

Forskningsöversikt Under denna rubrik har jag beskrivit den historiska utecklingen av de psykoterapeutiska skolbildningarna, från Anton Mesmer och markis de Puységur på 1700-talet till 1900-talets psykoanalytiska och psykodynamiska inriktningar, fram till de därefter framväxande transpersonella inriktningarna. Avhandling I avhandlingen har jag fokuserat på några teoretiska begrepp i C.G. Jungs Analytiska Psykologi; arketypteorin, Skuggan, Animus och Anima och Självet. Jag har redovisat kritiska synpunkter och kommentarer till dessa begrepp bl.a. från de post-jungianska och neo-jungianska skolorna och från Roberto Assagioli, Stanislav Grof, Richard Noll och Ken Wilber. Jag har dessutom beskrivit Jungs intresse för ockultism och spiritualism och hur dessa har haft betydelse för utformningen av Analytisk Psykologi. Framför allt har jag försökt visa på hur den psykiska processens regressiva respektive progressiva tendenser har utnyttjats av olika psykologer i deras arbete med den medvetandegörande processen. Avslutningsvis har jag kortfattat berört Rudolf Steiners antroposofi och Martin Bubers judiska filosofi, eftersom båda dessa tänkare, som intar en helt annan ståndpunkt än Jung, kan bidra till förståelsen av skillnaden mellan djuppsykologi och höjdpsykologi. Diskussion I diskussionsavsnittet har jag ställt frågan: Är Jungs analytiska psykologi transpersonell? Wilber, som tidigare aktivt arbetade för Association for Transpersonal Psychology, lämnade denna organisation då han insåg att den hade utvecklats till att innefatta helt disparata grupperingar. Han anger fyra olika inriktningar som anser sig vara transpersonella; den magisk-mytiska gruppen, den grupp som strävar mot att uppleva förändrade nedvetandetillstånd, ”de postmoderna transpersonalisterna” och slutligen Wilbers egen Integral approach. Wilber delar i stora drag den jungianska uppfattningen om arketyperna, men han anser inte att Jungiansk Psykologi kan kallas transpersonell. Den som anser sig stå närmast Jung är Stanislav Grof, som i sitt arbete ursprungligen utgick från ett LSD-initierat hallucinatoriskt tillstånd, och som i dessa tillstånd fann en bekräftelse på Jungs arketypterori. Jag har också i detta avsnitt fördjupat diskussionen om Jungs starka dragning till ockultism och spiritualism, och jag har visat på hur hans barndom och släktförhållanden påverkade honom i den riktningen. Framför allt har jag försökt att visa hur Jungs förhållande till kvinnor och till sin egen anima har haft en avgörande betydelse för utvecklingen av hans psykologi. Slutligen diskuterar jag den problematiska dialogen mellan Jung och Martin Buber och skillnaden mellan Steiners antroposofiska attityd och Jungs djuppsykologiska inriktning. Min slutsats är att en syntes mellan Jung och Buber, och kanske också mellan Jung och Steiner, skulle kunna sägas vara transpersonell, eftersom den skulle transcendera en djuppsykologiskt orienterad psykologi och skapa en transpersonell psykologi med både djup och höjd. Jag berör också den danske Jes Bertelsens arbete med att skapa en transpersonell syntes av jungiansk psykologi och Steiners antroposofi. I likhet med Dan Landgré i psykologuppsatsen Den transpersonella psykologin och de kontemplativa traditionerna anser jag att meditation är den basala metod som på sikt förändrar medvetandet och höjer det till en transpersonell nivå. Jungs analytiska psykologi bör enligt min åsikt inte kallas ”transpersonell”. De transpersonella psykologiska inriktningarna strävar efter att på ett aktivt, medvetet sätt förmedla kontakt med det högre Transpersonella Självet. Den terapeutiska hållningen i de transpersonella inriktningarna skiljer sig på detta sätt från den terapeutiska hållningen i den jungianska psykologin, där man överlåter åt den individuella inre processen att bestämma riktningen. De transpersonella psykologierna integrerar alltid någon typ av meditation, och man fäster mindre vikt vid drömmar än vad man gör i jungiansk psykologi. En viktig skillnad mellan jungiansk och transpersonell psykologi är att man i den transpersonella inriktningen skiljer mellan uttryck som har sitt ursprung i de lägre aspekterna av det som är omedvetet och de uttryck som har sitt ursprung i de högre aspekterna av det som är omedvetet. De transpersonella psykologier, som började utvecklas under 1900-talets senare del, manifesterar det nya paradigm som kan observeras inom många olika områden. Detta innebär delvis en brytning med det tidigare djuppsykologiska synsättet. I den framväxande höjdpsykologin strävar man efter att på ett snabbare och mera effektivt sätt än tidigare frigöra individens inneboende krafter, och i högre grad än tidigare har man en tilltro till människans förmåga att själv ta ansvar för sin psykiska process.

Syftet med denna studie var att bidra till ökad kunskap om människors självuppfattningargenom konsumtionen av Tinder och för att uppnå detta har unga människors erfarenheter ochföreställningar om Tinder analyserats. Uppsatsen har en induktiv ansats och ett kvalitativttillvägagångssätt. Materialet samlades in genom semistrukturerade intervjuer och för attkomplettera detta genomfördes även netnografiska intervjuer. Från empirin skapades entematisering utifrån informanternas utsagor och tre huvudteman arbetades fram. Det förstahuvudtemat behandlade Tinders olika konsumtionsområden, Konsumera Tinder, som är avvikt i analysen framförallt genom sin förklaringsfaktor till de två efterkommande teman;Tinder - dejting eller hook-up samt Tinder och självet. Det empiriska materialet analyseradesutifrån socialpsykologiska teorier om självet och konsumtion. I uppsatsen finns ett flertalspänningsfält som framkom under intervjuerna och däribland finns spänningsfältet huruvidaTinder är en dejting eller en hook-up app. Detta tema studerades utifrån flera underteman föratt slutligen leda fram till att konsumtionen av Tinder har en inverkan i unga människorssjälvuppfattning. I studien framkom att ett antal olika sätt unga människor konsumerar Tinderpå och beroende på hur Tinder konsumeras kommer skilda självuppfattningar till uttryck.Vidare redogör studien för att unga människor konstruerar en förskönad presentation av sigsjälva på Tinder och det framkom en medvetenhet om att denna presentation inte stämmermed verkligheten. Unga vuxna förskönar sina presentationer i förhoppningen om att uppnåfler matchningar och med detta beteende visade det sig följa en objektifiering där andraanvändare snarare sågs som ett objekt än en person. / The purpose of this study was to contribute to increased knowledge of individuals selfperceptionsthrough the consumption of Tinder. To fulfill the purpose, young individualsexperiences and beliefs about Tinder have been analyzed. The thesis has an inductive and aqualitative approach.The empirical material was collected through semi-structured interviews,and in addition to this, netnographic interviews were conducted. From the empirical work, athematicization was created based on the statements of the informants and three main themeswere devised. The first main theme approached Tinder's different consumption areas,Consuming Tinder, which is important in the analysis, primarily through its explanation factorfor the two following themes; Tinder - dating or hook-up as well as Tinder and self. Theempirical material was analyzed based on social psychological theories of self andconsumption. The thesis contains a number of topics that emerged during the interviews,including the tension whether Tinder is a dating or a hook-up app. This theme was studied onthe basis of several subtitles to ultimately conclude that the consumption of Tinder is havingan impact on young people's self-perception. The study found a number of different waysyoung people consume Tinder and, depending on how Tinder is consumed, differentiate selfperceptionsto expression. Furthermore, the thesis conclude that young people construct aaltered presentation of themselves on Tinder, and there is an awareness that this presentationis not true to reality. Young adults alter their presentations in the hope of achieving morematches, and with this behavior, it appeared to follow an objectification where other userswere more viewed as an object than a person.The thesis is written in Swedish.

In this essay I try to put Jaspers philosophy of love in dialogue with some of the leading approaches of personal identity. I start briefly with the pre-Socratics Parmenides and Heraclitus. I then introduce some leading identity theories within the analytical tradition and finally the narrative identity theory with Paul Ricoeur at the forefront. In section 2.1, I analyse the basic concept of Umgreifende and its relation to, among others, Kant and Kierkegaard. Knowledge and objectification of personal identity are seen as major problems in identity theories and contrasted with Jaspers’ idea of ​​identity as Existenz. In section 2.2 I analyse Jaspers’ view on action and freedom. Love appears as the cornerstone for Jaspers’ philosophy in general and Existenz in particular. I link Jasper's concept of love to Augustine and at the same time show the differences between the two. In section 2.3, I analyse Jaspers’ view on communication and action which he thinks is the only way for the self to appear and become phenomenal. The world is proving to have a key role as a medium that enables communication. In section 2.4, I clarify Jaspers view on the role of language in intersubjective communication and the possibilities of hermeneutics. The essay concludes with a brief summary.