No description available.

O objeto deste trabalho será analisar criticamente a maneira como o direito conceitua a doação. Será dividido em três partes. O Capítulo I tratará dos diversos modos como a doação foi estruturada no direito romano, no direito francês, no direito italiano e no direito brasileiro, das razões para essa diversidade e possíveis críticas à estruturação atual. O Capítulo II cuidará dos critérios para delimitar a fattispecie da doação e distingui-la dos demais contratos gratuitos. Normalmente, a doutrina identifica um elemento objetivo e um elemento subjetivo como caracterizadores da doação. O Capítulo III problematizará esses elementos, a fim de indagar sobre a abrangência do conceito jurídico de doação, tendo como base dois aspectos: a possibilidade de a doação ter por objeto prestações de fazer e o papel atribuído ao chamado animus donandi. / The purpose of this thesis is to analize critically the legal concept of gift. It will be divided into three parts. Chapter I covers the different legal structuring of gifts in Roman Law, French Law, Italian Law and Brazilian Law. The chapter also covers the reasons for the existence of different concepts and possibile criticism of the actual structure of gifts. Chapter II deals with the criteria for defining a legal concept of gift and the distinction between gifts and other gratuitous contracts. Generally, legal science identifies an objective element and a subjective element as characteristic features of gifts. Chapter III discusses these elements focused on the magnitude of the legal concept of gift in accordance with two aspects: the possibility of gratuitous services to be considered gifts and the role assigned to the so-called animus donandi.

O objeto deste trabalho será analisar criticamente a maneira como o direito conceitua a doação. Será dividido em três partes. O Capítulo I tratará dos diversos modos como a doação foi estruturada no direito romano, no direito francês, no direito italiano e no direito brasileiro, das razões para essa diversidade e possíveis críticas à estruturação atual. O Capítulo II cuidará dos critérios para delimitar a fattispecie da doação e distingui-la dos demais contratos gratuitos. Normalmente, a doutrina identifica um elemento objetivo e um elemento subjetivo como caracterizadores da doação. O Capítulo III problematizará esses elementos, a fim de indagar sobre a abrangência do conceito jurídico de doação, tendo como base dois aspectos: a possibilidade de a doação ter por objeto prestações de fazer e o papel atribuído ao chamado animus donandi. / The purpose of this thesis is to analize critically the legal concept of gift. It will be divided into three parts. Chapter I covers the different legal structuring of gifts in Roman Law, French Law, Italian Law and Brazilian Law. The chapter also covers the reasons for the existence of different concepts and possibile criticism of the actual structure of gifts. Chapter II deals with the criteria for defining a legal concept of gift and the distinction between gifts and other gratuitous contracts. Generally, legal science identifies an objective element and a subjective element as characteristic features of gifts. Chapter III discusses these elements focused on the magnitude of the legal concept of gift in accordance with two aspects: the possibility of gratuitous services to be considered gifts and the role assigned to the so-called animus donandi.

Thesis (doctoral)--University of Zurich, 1986. / Includes bibliographical references (p. 192-196).

Thesis (doctoral)--University of Zurich, 1986. / Includes bibliographical references (p. 192-196).

We outline four connections between xenophobia and punitiveness toward criminals in a national sample of Americans. First, among self-identified whites xenophobia is more predictive of punitiveness than specific forms of racial animus. Second, xenophobia and punitiveness are strongly connected among whites, but are only moderately and weakly related among black and Hispanic Americans, respectively. Third, among whites substantial proportions of the variance between sociodemographic, political, and religious predictors of punitiveness are mediated by levels of xenophobia. Finally, xenophobia is the strongest overall predictor of punitiveness among whites. Overall, xenophobia is an essential aspect of understanding public punitiveness, particularly among whites.

OPSOMMING Heteroseksuele interaksie word deur adverteerders in televisieadvertensies aangewend en die doel van die studie was om te bepaal hoe kykers dit ervaar. Data is ingesamel deur `n aantal advertensies aan skoolkinders te vertoon waarna onderhoude gevoer is om vas te stel hoe die kinders die advertensies ervaar het. Daar is van konsepte vanuit die analitiese sielkunde gebruik gemaak om kodes te identifiseer. Die navorser het deur die tegniek van inhoudsontleding die voorkoms van manifestasies van die kontraseksuele komplekse in die onderhoude bestudeer. Daar is bevind dat die erotiese aspekte van die konraseksuele komplekse by voorkeur in die bestudeerde advertensies aangewend is en dat deelnemers daarop gelet het. SUMMARY The purpose of this study was to investigate a style of advertising from the perspective of the Analytical Psychology. The style involves the depiction of a young man and woman in a state of interaction with one another. In an attempt to understand how the viewer experiences this, concepts from the Analytical Psychology of C.G. Jung were used. Jung claimed that the psyche contains constructs which he termed archetypes. Archetypes are ideas and predispositions, organisms are born possessing these. If the theory is correct, it can be assumed that these constructs will influence human behaviour. The archetypes responsible for initiating heterosexual interest are called the anima and the animus. The prevalence of different aspects of these in four television commercials as experienced by participants during interviews was studied by means of content analysis. Sexual manifestations were found to be the most prominently used aspects of the anima and the animus to market the advertised products. / PSYCHOLOGY / MA(SS) (PSYCHOLOGY)

Made available in DSpace on 2016-04-28T20:39:22Z (GMT). No. of bitstreams: 1 PCL - Ana Carolina Falcone Garcia.pdf: 600319 bytes, checksum: b6a9fdaa17beff569fbf07be20547c48 (MD5) Previous issue date: 2006-10-06 / This paper aimed at showing the relationship father-daughter in attempt to understand the way this relationship affects the development of a woman in her career. In this sense, we looked forward both to some characteristics of this relationship and the attitude of a young adult woman in her professional work. The analysis also permitted the discussion about these characteristics whether they were attached to the image of the father or to the parental complex, thus, affecting or not the behavior of a woman in her professional environment. In addition, we also examined a partial integration of the animus in this crucial moment of the life of a woman. The qualitatative method was employed in this search and semi-structured interviews were conducted with six young adult women. The participants´ mean age was between 28 and 35 years of age. The results indicate that the relationship father-daughter is significant for the women both in terms of development of affection as well as in terms of guidance to her career. Anyway, we realized that the majority of women are still attached to one or other parental complex, so, while the influence of the father is important at the moment of choosing a career, conversely, the representation of the mother works as an anti-model . We also realized that the dimension of the animus of action influences most of our interviewees. In this way, the animus has been partially integrated in the life of a woman, playing an important role in this particularly period of her life / Esta pesquisa procurou compreender o relacionamento pai-filha, e suas conseqüências no desenvolvimento da mulher no trabalho profissional. Buscou-se desenvolver de que forma determinadas características dessa relação refletem-se no posicionamento profissional das mulheres adultas jovens, bem como, se elas estão presas à imagem do pai ou do complexo paterno no desenvolvimento de seu papel profissional. Também procuramos investigar se ocorre a emergência de aspectos do animus nesse momento da vida da mulher. Para o desenvolvimento desse estudo, partimos do princípio de que o pai exerce uma função importante na vida da filha e contribui, assim, para a discriminação dos aspectos Masculinos da mulher em relação à figura paterna. Sendo assim, o objetivo foi verificar como determinadas características da relação pai-filha se refletiram no posicionamento profissional de mulheres adultas jovens, utilizando para isso o referencial da Psicologia Analítica. O método escolhido foi qualititativo, tendo como população de estudo seis mulheres jovens adultas, entre 28 e 35 anos de idade. O procedimento adotado foi o da entrevista semidirigida, com roteiro previamente construído. Os resultados encontrados apontam para o vínculo muito forte com o pai e também com a mãe, destacando que a maioria das mulheres entrevistadas encontra-se ainda vinculada a algum complexo parental. Nesta pesquisa, a mãe parece ter servido como antimodelo , para a maioria dessas mulheres, na construção de seus papéis profissionais. Percebemos, também, que a dimensão do animus da ação já se encontra parcialmente integrada na maioria das mulheres estudadas, na primeira metade da vida

<p>Forskningsöversikt</p><p>Under denna rubrik har jag beskrivit den historiska utecklingen av de psykoterapeutiska skolbildningarna, från Anton Mesmer och markis de Puységur på 1700-talet till 1900-talets psykoanalytiska och psykodynamiska inriktningar, fram till de därefter framväxande transpersonella inriktningarna.</p><p>Avhandling</p><p>I avhandlingen har jag fokuserat på några teoretiska begrepp i C.G. Jungs Analytiska Psykologi; arketypteorin, Skuggan, Animus och Anima och Självet. Jag har redovisat kritiska synpunkter och kommentarer till dessa begrepp bl.a. från de post-jungianska och neo-jungianska skolorna och från Roberto Assagioli, Stanislav Grof, Richard Noll och Ken Wilber.</p><p>Jag har dessutom beskrivit Jungs intresse för ockultism och spiritualism och hur dessa har haft betydelse för utformningen av Analytisk Psykologi. Framför allt har jag försökt visa på hur den psykiska processens regressiva respektive progressiva tendenser har utnyttjats av olika psykologer i deras arbete med den medvetandegörande processen.</p><p>Avslutningsvis har jag kortfattat berört Rudolf Steiners antroposofi och Martin Bubers judiska filosofi, eftersom båda dessa tänkare, som intar en helt annan ståndpunkt än Jung, kan bidra till förståelsen av skillnaden mellan djuppsykologi och höjdpsykologi.</p><p>Diskussion</p><p>I diskussionsavsnittet har jag ställt frågan: Är Jungs analytiska psykologi transpersonell? Wilber, som tidigare aktivt arbetade för Association for Transpersonal Psychology, lämnade denna organisation då han insåg att den hade utvecklats till att innefatta helt disparata grupperingar. Han anger fyra olika inriktningar som anser sig vara transpersonella; den magisk-mytiska gruppen, den grupp som strävar mot att uppleva förändrade nedvetandetillstånd, ”de postmoderna transpersonalisterna” och slutligen Wilbers egen Integral approach.</p><p>Wilber delar i stora drag den jungianska uppfattningen om arketyperna, men han anser inte att Jungiansk Psykologi kan kallas transpersonell. Den som anser sig stå närmast Jung är Stanislav Grof, som i sitt arbete ursprungligen utgick från ett LSD-initierat hallucinatoriskt tillstånd, och som i dessa tillstånd fann en bekräftelse på Jungs arketypterori.</p><p>Jag har också i detta avsnitt fördjupat diskussionen om Jungs starka dragning till ockultism och spiritualism, och jag har visat på hur hans barndom och släktförhållanden påverkade honom i den riktningen. Framför allt har jag försökt att visa hur Jungs förhållande till kvinnor och till sin egen anima har haft en avgörande betydelse för utvecklingen av hans psykologi.</p><p>Slutligen diskuterar jag den problematiska dialogen mellan Jung och Martin Buber och skillnaden mellan Steiners antroposofiska attityd och Jungs djuppsykologiska inriktning. Min slutsats är att en syntes mellan Jung och Buber, och kanske också mellan Jung och Steiner, skulle kunna sägas vara transpersonell, eftersom den skulle transcendera en djuppsykologiskt orienterad psykologi och skapa en transpersonell psykologi med både djup och höjd. Jag berör också den danske Jes Bertelsens arbete med att skapa en transpersonell syntes av jungiansk psykologi och Steiners antroposofi.</p><p>I likhet med Dan Landgré i psykologuppsatsen Den transpersonella psykologin och de kontemplativa traditionerna anser jag att meditation är den basala metod som på sikt förändrar medvetandet och höjer det till en transpersonell nivå.</p><p>Jungs analytiska psykologi bör enligt min åsikt inte kallas ”transpersonell”. De transpersonella psykologiska inriktningarna strävar efter att på ett aktivt, medvetet sätt förmedla kontakt med det högre Transpersonella Självet. Den terapeutiska hållningen i de transpersonella inriktningarna skiljer sig på detta sätt från den terapeutiska hållningen i den jungianska psykologin, där man överlåter åt den individuella inre processen att bestämma riktningen. De transpersonella psykologierna integrerar alltid någon typ av meditation, och man fäster mindre vikt vid drömmar än vad man gör i jungiansk psykologi. En viktig skillnad mellan jungiansk och transpersonell psykologi är att man i den transpersonella inriktningen skiljer mellan uttryck som har sitt ursprung i de lägre aspekterna av det som är omedvetet och de uttryck som har sitt ursprung i de högre aspekterna av det som är omedvetet.</p><p>De transpersonella psykologier, som började utvecklas under 1900-talets senare del, manifesterar det nya paradigm som kan observeras inom många olika områden. Detta innebär delvis en brytning med det tidigare djuppsykologiska synsättet. I den framväxande höjdpsykologin strävar man efter att på ett snabbare och mera effektivt sätt än tidigare frigöra individens inneboende krafter, och i högre grad än tidigare har man en tilltro till människans förmåga att själv ta ansvar för sin psykiska process.</p>

Forskningsöversikt Under denna rubrik har jag beskrivit den historiska utecklingen av de psykoterapeutiska skolbildningarna, från Anton Mesmer och markis de Puységur på 1700-talet till 1900-talets psykoanalytiska och psykodynamiska inriktningar, fram till de därefter framväxande transpersonella inriktningarna. Avhandling I avhandlingen har jag fokuserat på några teoretiska begrepp i C.G. Jungs Analytiska Psykologi; arketypteorin, Skuggan, Animus och Anima och Självet. Jag har redovisat kritiska synpunkter och kommentarer till dessa begrepp bl.a. från de post-jungianska och neo-jungianska skolorna och från Roberto Assagioli, Stanislav Grof, Richard Noll och Ken Wilber. Jag har dessutom beskrivit Jungs intresse för ockultism och spiritualism och hur dessa har haft betydelse för utformningen av Analytisk Psykologi. Framför allt har jag försökt visa på hur den psykiska processens regressiva respektive progressiva tendenser har utnyttjats av olika psykologer i deras arbete med den medvetandegörande processen. Avslutningsvis har jag kortfattat berört Rudolf Steiners antroposofi och Martin Bubers judiska filosofi, eftersom båda dessa tänkare, som intar en helt annan ståndpunkt än Jung, kan bidra till förståelsen av skillnaden mellan djuppsykologi och höjdpsykologi. Diskussion I diskussionsavsnittet har jag ställt frågan: Är Jungs analytiska psykologi transpersonell? Wilber, som tidigare aktivt arbetade för Association for Transpersonal Psychology, lämnade denna organisation då han insåg att den hade utvecklats till att innefatta helt disparata grupperingar. Han anger fyra olika inriktningar som anser sig vara transpersonella; den magisk-mytiska gruppen, den grupp som strävar mot att uppleva förändrade nedvetandetillstånd, ”de postmoderna transpersonalisterna” och slutligen Wilbers egen Integral approach. Wilber delar i stora drag den jungianska uppfattningen om arketyperna, men han anser inte att Jungiansk Psykologi kan kallas transpersonell. Den som anser sig stå närmast Jung är Stanislav Grof, som i sitt arbete ursprungligen utgick från ett LSD-initierat hallucinatoriskt tillstånd, och som i dessa tillstånd fann en bekräftelse på Jungs arketypterori. Jag har också i detta avsnitt fördjupat diskussionen om Jungs starka dragning till ockultism och spiritualism, och jag har visat på hur hans barndom och släktförhållanden påverkade honom i den riktningen. Framför allt har jag försökt att visa hur Jungs förhållande till kvinnor och till sin egen anima har haft en avgörande betydelse för utvecklingen av hans psykologi. Slutligen diskuterar jag den problematiska dialogen mellan Jung och Martin Buber och skillnaden mellan Steiners antroposofiska attityd och Jungs djuppsykologiska inriktning. Min slutsats är att en syntes mellan Jung och Buber, och kanske också mellan Jung och Steiner, skulle kunna sägas vara transpersonell, eftersom den skulle transcendera en djuppsykologiskt orienterad psykologi och skapa en transpersonell psykologi med både djup och höjd. Jag berör också den danske Jes Bertelsens arbete med att skapa en transpersonell syntes av jungiansk psykologi och Steiners antroposofi. I likhet med Dan Landgré i psykologuppsatsen Den transpersonella psykologin och de kontemplativa traditionerna anser jag att meditation är den basala metod som på sikt förändrar medvetandet och höjer det till en transpersonell nivå. Jungs analytiska psykologi bör enligt min åsikt inte kallas ”transpersonell”. De transpersonella psykologiska inriktningarna strävar efter att på ett aktivt, medvetet sätt förmedla kontakt med det högre Transpersonella Självet. Den terapeutiska hållningen i de transpersonella inriktningarna skiljer sig på detta sätt från den terapeutiska hållningen i den jungianska psykologin, där man överlåter åt den individuella inre processen att bestämma riktningen. De transpersonella psykologierna integrerar alltid någon typ av meditation, och man fäster mindre vikt vid drömmar än vad man gör i jungiansk psykologi. En viktig skillnad mellan jungiansk och transpersonell psykologi är att man i den transpersonella inriktningen skiljer mellan uttryck som har sitt ursprung i de lägre aspekterna av det som är omedvetet och de uttryck som har sitt ursprung i de högre aspekterna av det som är omedvetet. De transpersonella psykologier, som började utvecklas under 1900-talets senare del, manifesterar det nya paradigm som kan observeras inom många olika områden. Detta innebär delvis en brytning med det tidigare djuppsykologiska synsättet. I den framväxande höjdpsykologin strävar man efter att på ett snabbare och mera effektivt sätt än tidigare frigöra individens inneboende krafter, och i högre grad än tidigare har man en tilltro till människans förmåga att själv ta ansvar för sin psykiska process.